Har ni många regler?
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Aug 2011
    #1

    Har ni många regler?

    Jag tänkte på tråden nedan - ja, det slog mig (igen) att alla föräldrar har så olika krav och regler för sina barn. Det som är superviktigt för en är ingen big deal för en annan.

    Vad har ni haft för viktiga regler under era barns uppväxt och även nu om ni har större barn?

    För egen del har reglerna inte varit så många direkt. De har fått göra ganska mycket som de vill (utefter ålder och mognad givetvis). Men vissa regler har det aldrig rubbats på. T ex:

    - Man är snäll mot djuren. Alltid! Det är en självklarhet och kan inte ens diskuteras.
    - Man skriker och väsnas och springer inte i affären. Inte heller på ställen som restaurang, tillställningar som bröllop eller 50-årsfester eller så. Eller på biblioteket. Ja, alltså på ställen där även andra vistas och förmodligen störs av skrik och spring.
    Inte ens hemma springer man och skriker, i alla fall inte om någon (mammi t ex ) säger att man ska dämpa sig.
    - Man är schysst mot klasskompisar, vänner o s v. Och man svänger sig inte med rasistiska eller sexistiska uttalanden. Aldrig nånsin.


    Sen kommer jag faktiskt inte på fler regler som har varit sådär huggna i sten.

    Hur har det sett ut hos er?
    *I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
  2. 1
    Har ni många regler? Jag tänkte på tråden nedan - ja, det slog mig (igen) att alla föräldrar har så olika krav och regler för sina barn. Det som är superviktigt för en är ingen big deal för en annan.

    Vad har ni haft för viktiga regler under era barns uppväxt och även nu om ni har större barn?

    För egen del har reglerna inte varit så många direkt. De har fått göra ganska mycket som de vill (utefter ålder och mognad givetvis). Men vissa regler har det aldrig rubbats på. T ex:

    - Man är snäll mot djuren. Alltid! Det är en självklarhet och kan inte ens diskuteras.
    - Man skriker och väsnas och springer inte i affären. Inte heller på ställen som restaurang, tillställningar som bröllop eller 50-årsfester eller så. Eller på biblioteket. Ja, alltså på ställen där även andra vistas och förmodligen störs av skrik och spring.
    Inte ens hemma springer man och skriker, i alla fall inte om någon (mammi t ex ) säger att man ska dämpa sig.
    - Man är schysst mot klasskompisar, vänner o s v. Och man svänger sig inte med rasistiska eller sexistiska uttalanden. Aldrig nånsin.


    Sen kommer jag faktiskt inte på fler regler som har varit sådär huggna i sten.

    Hur har det sett ut hos er?
  3. Medlem sedan
    Jul 2003
    #2
    Säkert massor med regler - eller nästan inga alls, lite beroende på hur man ser på det.

    Har nog inte haft regler av typen man springer inte runt på en restaurang - inte uttalat i alla fall utan det faller mer under principen man stör inte sin omgivning precis hur som helst och då har vi vid behov förhindrat sådant störande beteende, snarare än ett uttalat förbud och även förklarat varför. Att man är snäll mot djur har nog aldrig behövt sägas, delvis för att det inte varit så mycket djur i deras omedelbara närhet och sedan är ju barnen snabbt så stora att det är något som jag räknar som en självklarhet att de förstår detta - men antagligen har de ju förstått detta genom hur vi agerar, hur vi pratat om hur man närmar sig ett djur och liknande. Så väldigt mycket av det man skulle kunna kalla regler har väl förmedlats till barnen på en mängd olika sätt.

    Sedan har jag kunnat vara väldigt inkonsekvent med att tillåta eller förbjuda vissa saker, helt enkelt beroende på omständigheter. Störs jag/ingen av det, leken riskerar inte att gå överstyr så någon blir ledsen till slut, så har jag tillåtit. En annan gång har jag kanske inte orkat med att ha denna lek pågående i min närhet och har förbjudit den, för att återigen tillåta det senare. Har de kunnat hantera att jag ändrat mig så, så har jag fortsatt så, men de gånger de inte kunnat ta ett nej ibland och ett ja ibland så har det blivit ett generellt nej tills vidare.

    Har aldrig haft direkt förbud mot svordomar. Själv kan jag svära lite ibland, både på svenska och mitt modersmål. Det är förhållandevis snälla svordomar och de används inte speciellt frekvent. Även utan förbud har det visat sig att inget av mina barn svär trots att jag hör att barnen i deras omgivning svär en hel del.

    Tror mina barn har klarat sig rätt bra trots eller tack vare detta förhållningssätt. Båda följer reglerna i skolan utan att tveka, ibland även när _ingen_ annan gör det. Som när läraren säger sitt kvar på din plats, jag delar ut och alla andra barnen ändå flockas runt läraren. Nu i dagarna vann ena barnet pris för en lästävling av sin lärare. Tydligen var barnet det enda som följt lärarens instruktioner och inte fuskat. Skönt när det ibland belönas.
  4. 2
    Säkert massor med regler - eller nästan inga alls, lite beroende på hur man ser på det.

    Har nog inte haft regler av typen man springer inte runt på en restaurang - inte uttalat i alla fall utan det faller mer under principen man stör inte sin omgivning precis hur som helst och då har vi vid behov förhindrat sådant störande beteende, snarare än ett uttalat förbud och även förklarat varför. Att man är snäll mot djur har nog aldrig behövt sägas, delvis för att det inte varit så mycket djur i deras omedelbara närhet och sedan är ju barnen snabbt så stora att det är något som jag räknar som en självklarhet att de förstår detta - men antagligen har de ju förstått detta genom hur vi agerar, hur vi pratat om hur man närmar sig ett djur och liknande. Så väldigt mycket av det man skulle kunna kalla regler har väl förmedlats till barnen på en mängd olika sätt.

    Sedan har jag kunnat vara väldigt inkonsekvent med att tillåta eller förbjuda vissa saker, helt enkelt beroende på omständigheter. Störs jag/ingen av det, leken riskerar inte att gå överstyr så någon blir ledsen till slut, så har jag tillåtit. En annan gång har jag kanske inte orkat med att ha denna lek pågående i min närhet och har förbjudit den, för att återigen tillåta det senare. Har de kunnat hantera att jag ändrat mig så, så har jag fortsatt så, men de gånger de inte kunnat ta ett nej ibland och ett ja ibland så har det blivit ett generellt nej tills vidare.

    Har aldrig haft direkt förbud mot svordomar. Själv kan jag svära lite ibland, både på svenska och mitt modersmål. Det är förhållandevis snälla svordomar och de används inte speciellt frekvent. Även utan förbud har det visat sig att inget av mina barn svär trots att jag hör att barnen i deras omgivning svär en hel del.

    Tror mina barn har klarat sig rätt bra trots eller tack vare detta förhållningssätt. Båda följer reglerna i skolan utan att tveka, ibland även när _ingen_ annan gör det. Som när läraren säger sitt kvar på din plats, jag delar ut och alla andra barnen ändå flockas runt läraren. Nu i dagarna vann ena barnet pris för en lästävling av sin lärare. Tydligen var barnet det enda som följt lärarens instruktioner och inte fuskat. Skönt när det ibland belönas.
  5. Medlem sedan
    Aug 2011
    #3
    Nej, vi har heller inte haft någon regelbok som vi läst ur eller så
    Men jag menar att det här har varit saker som jag/vi har varit noga med att det efterföljs.

    Svordomar har inte jag heller haft starka åsikter om. Jag tänker att det ju också är ord och har sin plats i språket.
    Skulle något av barnen börjat svära överdrivet mycket hade jag väl kanske tagit tag i det då. Men det har inte behövts.
  6. 3
    Nej, vi har heller inte haft någon regelbok som vi läst ur eller så
    Men jag menar att det här har varit saker som jag/vi har varit noga med att det efterföljs.

    Svordomar har inte jag heller haft starka åsikter om. Jag tänker att det ju också är ord och har sin plats i språket.
    Skulle något av barnen börjat svära överdrivet mycket hade jag väl kanske tagit tag i det då. Men det har inte behövts.
  7. Medlem sedan
    Apr 2001
    #4
    Åhå, nu kommer jag ihåg ett kalas min son hade någon gång underdagisperioden. Han hälsade varenda en ur den lilla skaran ungar välkomna med orden "min mamma är sträng för hon har regler".

    Reglerna då hette slåss inte, jaga inte katten. Oj så strängt fniss.

    Visst har vi en massa regler. Numer har vi ingen katt men slåss gör man fortfarande inte. Plocka undan, hålla hyfsad ordning, ta efter en mängd sociala spelregler som underlättar i tillvaron. Lillfisen håller efter snart två års tragglande på att böra greppa vitsen med att hålla sig till sanningen. Det kommer ju att förbättra tillvaron för både honom själv och omgivningen avsevärt.

    Jag tror att de flesta har regler men man reflekterar inte så mycket över dem för de är så självklara.
  8. 4
    Åhå, nu kommer jag ihåg ett kalas min son hade någon gång underdagisperioden. Han hälsade varenda en ur den lilla skaran ungar välkomna med orden "min mamma är sträng för hon har regler".

    Reglerna då hette slåss inte, jaga inte katten. Oj så strängt fniss.

    Visst har vi en massa regler. Numer har vi ingen katt men slåss gör man fortfarande inte. Plocka undan, hålla hyfsad ordning, ta efter en mängd sociala spelregler som underlättar i tillvaron. Lillfisen håller efter snart två års tragglande på att böra greppa vitsen med att hålla sig till sanningen. Det kommer ju att förbättra tillvaron för både honom själv och omgivningen avsevärt.

    Jag tror att de flesta har regler men man reflekterar inte så mycket över dem för de är så självklara.
  9. Medlem sedan
    Jul 2003
    #5
    Din sista mening är en bra sammanfattning på alla mina rader

    Men visst är det så .Det är ju först i mötet med andra som inte har dessa regler som de börjar bli synliga. Sedan tror jag att en del individer är mer benägna att läsa in vad som förväntas av dem (en del kanske t o m är lite för bra på detta!) medan andra kräver tydlig markering eller har stort behov av testa exakt var gränserna går - även när man är mer eller mindre född in i det, men klart att det märks än mer när man först senare möter detta.
  10. 5
    Din sista mening är en bra sammanfattning på alla mina rader

    Men visst är det så .Det är ju först i mötet med andra som inte har dessa regler som de börjar bli synliga. Sedan tror jag att en del individer är mer benägna att läsa in vad som förväntas av dem (en del kanske t o m är lite för bra på detta!) medan andra kräver tydlig markering eller har stort behov av testa exakt var gränserna går - även när man är mer eller mindre född in i det, men klart att det märks än mer när man först senare möter detta.
  11. Medlem sedan
    Nov 2008
    #6
    Dina tre regler är huggna i sten här, inte för att jag behövt tjata om det men jag har uttalat det ändå många gånger, till mina och andras barn. Jag har en till, och det är att man ska inte slänga skräp eller tuggummi i naturen. Samma regler jag fått inpräntade av min mamma. Jag hade själv inte många regler när jag växte upp, fick mycket frihet men under stort ansvar. Sunt förnuft. Det sitter i.
  12. 6
    Dina tre regler är huggna i sten här, inte för att jag behövt tjata om det men jag har uttalat det ändå många gånger, till mina och andras barn. Jag har en till, och det är att man ska inte slänga skräp eller tuggummi i naturen. Samma regler jag fått inpräntade av min mamma. Jag hade själv inte många regler när jag växte upp, fick mycket frihet men under stort ansvar. Sunt förnuft. Det sitter i.
  13. Medlem sedan
    Aug 2011
    #7
    Ja, att inte slänga skräp i naturen har varit en självklarhet här också. Både när jag själv växte upp och som jag lärt mina barn.

    Och även jag fick mycket frihet under ansvar, ända sen jag var liten. Jag kan inte minnas många gånger alls som mina föräldrar sa nej till nåt jag ville göra. De kunde bolla tankarna, men beslutet fick vara mitt. Så länge jag tog ansvar för vad jag gjorde så var det lugnt.
  14. 7
    Ja, att inte slänga skräp i naturen har varit en självklarhet här också. Både när jag själv växte upp och som jag lärt mina barn.

    Och även jag fick mycket frihet under ansvar, ända sen jag var liten. Jag kan inte minnas många gånger alls som mina föräldrar sa nej till nåt jag ville göra. De kunde bolla tankarna, men beslutet fick vara mitt. Så länge jag tog ansvar för vad jag gjorde så var det lugnt.
  15. Medlem sedan
    Nov 2008
    #8
    Samma här. Och jag är så tacksam för det idag. Tjat om att det är viktigt att komma i tid eller att mina föräldrar inte förväntade sig att jag skulle vara stöpt i en viss form som passade deras ideal, eller ett mönsterbarn som aldrig fick göra misstag...det har gjort att jag inte gjort så många misstag eller revolt. Fria tyglar och eget ansvar! Passar kanske inte alla barn, men mig passade det.
  16. 8
    Samma här. Och jag är så tacksam för det idag. Tjat om att det är viktigt att komma i tid eller att mina föräldrar inte förväntade sig att jag skulle vara stöpt i en viss form som passade deras ideal, eller ett mönsterbarn som aldrig fick göra misstag...det har gjort att jag inte gjort så många misstag eller revolt. Fria tyglar och eget ansvar! Passar kanske inte alla barn, men mig passade det.
  17. Medlem sedan
    Apr 2001
    #9
    Oja. Är det något lillfisen verkligen har anammat så är det vanliga artighetsfraser. På senaste kalaset hände något störtskönt för då teaterviskade han till en av de andra pojkarna "man säger TACK faktiskt" när denne hade missat haha.
  18. 9
    Oja. Är det något lillfisen verkligen har anammat så är det vanliga artighetsfraser. På senaste kalaset hände något störtskönt för då teaterviskade han till en av de andra pojkarna "man säger TACK faktiskt" när denne hade missat haha.
  19. Medlem sedan
    Aug 2011
    #10
    Ja...alltså, jag skulle personligen inte velat ha den pressen på mig, att jag hela tiden förväntas göra allt perfekt och alltid göra kloka val. Ibland gjorde jag inte så kloka val och det blev tokigt. Men det var också ok - då fanns mina föräldrar där som stöd men jag fick städa upp röran själv .

    Jag skulle absolut inte vilja att mina barn kände att de alltid måste göra allt perfekt. Vilken press för ett barn/en tonåring!! Ja, för vuxna med såklart. Men som barn/ung är man ju helt naturligt ganska beroende av de vuxnas välvilja.
  20. 10
    Ja...alltså, jag skulle personligen inte velat ha den pressen på mig, att jag hela tiden förväntas göra allt perfekt och alltid göra kloka val. Ibland gjorde jag inte så kloka val och det blev tokigt. Men det var också ok - då fanns mina föräldrar där som stöd men jag fick städa upp röran själv .

    Jag skulle absolut inte vilja att mina barn kände att de alltid måste göra allt perfekt. Vilken press för ett barn/en tonåring!! Ja, för vuxna med såklart. Men som barn/ung är man ju helt naturligt ganska beroende av de vuxnas välvilja.
  21. Medlem sedan
    Nov 2008
    #11
    De okloka valen visade sig ibland vara de bästa, learning by living.
  22. 11
    De okloka valen visade sig ibland vara de bästa, learning by living.
  23. Medlem sedan
    Nov 2015
    #12
    Nja. Stör inte andra, visa respekt för andra sätt att leva/andras åsikter. Mina barn påstår att mitt mantra är: lös problemet.
  24. 12
    Nja. Stör inte andra, visa respekt för andra sätt att leva/andras åsikter. Mina barn påstår att mitt mantra är: lös problemet.
  25. Medlem sedan
    Oct 2014
    #13
    nja inte på det viset utan mer som du sammanfattade; man visar respekt och man hjälper varandra och man har cykelhjälm när man cyklar
  26. 13
    nja inte på det viset utan mer som du sammanfattade; man visar respekt och man hjälper varandra och man har cykelhjälm när man cyklar
  27. Medlem sedan
    Oct 2006
    #14
    Massor, om hur man gör/beter sig i vår familj eller mot/med andra.
    Men det är inte som att vi har stentavlor vi burit upp på Sinaiberget.
    Ingen kan räkna upp dem utan man vet vad man har att förhålla sig till för att vara juste och för att det ska fungera som vi vill ha det hos oss.

    Inga regler (förhållningssätt) tror jag personligen ger dåliga människor. Dålig som i såna jag inte står ut med.
  28. 14
    Massor, om hur man gör/beter sig i vår familj eller mot/med andra.
    Men det är inte som att vi har stentavlor vi burit upp på Sinaiberget.
    Ingen kan räkna upp dem utan man vet vad man har att förhålla sig till för att vara juste och för att det ska fungera som vi vill ha det hos oss.

    Inga regler (förhållningssätt) tror jag personligen ger dåliga människor. Dålig som i såna jag inte står ut med.
  29. Medlem sedan
    Aug 2005
    #15
    Som här.
    Alla mina ungar har kommit hem från skolan i lågstadiet när de pratat om regler i hemmet, och varit lite förfärade över att vi inte har regler!!
    De har varit de enda i klassen som inte haft det. "Vi får ju göra precis vad vi vill, det är ju inte bra"

    Det har kommit fram att alla andra har regler om att komma hem i tid, städa rummet på fredagar, böta om man svär, lekförbud, max 1 timme dator, utelek vid fint väder mm, mm....

    Sådana regler har vi aldrig haft, däremot en massa andra som jag inte ser eller förmedlar som regler. Tex att om man är sen hem ( då snackar jag inte om fem minuter sen ) så hör man av sig.
    Har jag sagt att någon _ska_ vara hemma 17, så ska de också det, men då beror det på att vi ska göra något där det är viktigt att passa tiden.
    Många oskrivna regler som jag inte vill kalla reglet utan förhållningssätt och barnen förstod efter att jag förklarat hur vi har det, att vi ju HAR regler, men inte på samma sätt som många andra.
  30. 15
    Som här.
    Alla mina ungar har kommit hem från skolan i lågstadiet när de pratat om regler i hemmet, och varit lite förfärade över att vi inte har regler!!
    De har varit de enda i klassen som inte haft det. "Vi får ju göra precis vad vi vill, det är ju inte bra"

    Det har kommit fram att alla andra har regler om att komma hem i tid, städa rummet på fredagar, böta om man svär, lekförbud, max 1 timme dator, utelek vid fint väder mm, mm....

    Sådana regler har vi aldrig haft, däremot en massa andra som jag inte ser eller förmedlar som regler. Tex att om man är sen hem ( då snackar jag inte om fem minuter sen ) så hör man av sig.
    Har jag sagt att någon _ska_ vara hemma 17, så ska de också det, men då beror det på att vi ska göra något där det är viktigt att passa tiden.
    Många oskrivna regler som jag inte vill kalla reglet utan förhållningssätt och barnen förstod efter att jag förklarat hur vi har det, att vi ju HAR regler, men inte på samma sätt som många andra.
  31. Medlem sedan
    Oct 2006
    #16
    De flesta handlar ju om att visa hänsyn? Och visst är det regler eg men man lär sig dem vartefter. Man plockar undan efter sig för att andra ska slippa, man skriker inte om någon sover, man ringer om man är sen så folk inte blir oroliga, man meddelar sig om man uteblir från gemensam måltid osv. De gäller ju oss vuxna också.
    Men regler? Alltså det är ju ett socialt glidmedel att visa hänsyn och ta hänsyn till vad mitt beteende gör med andra?
  32. 16
    De flesta handlar ju om att visa hänsyn? Och visst är det regler eg men man lär sig dem vartefter. Man plockar undan efter sig för att andra ska slippa, man skriker inte om någon sover, man ringer om man är sen så folk inte blir oroliga, man meddelar sig om man uteblir från gemensam måltid osv. De gäller ju oss vuxna också.
    Men regler? Alltså det är ju ett socialt glidmedel att visa hänsyn och ta hänsyn till vad mitt beteende gör med andra?
  33. Medlem sedan
    Apr 2008
    #17
    Jag är nog så ostrukturerat , så jag mins inte riktigt vilka regaler jag har. Så det ändras hela tiden.

    Men det är mer att om det är något jag tycker inte funkar, då försöker agj ändra på det. Ta det här med att sitta inne och spela spel hela dagarna på sommarlovet, istället för att gå ut. Nej, jag tycker inte det är bra. Men först försöker ajg peppa att gå ut, och så diskutera varför jag tycker de ska ut, innan jag hinner så långt att jag funderar på att förbjuda. För regler är jobbiga på det sättet att man först måste fundera ut exakt vad regeln säger, och sedan fundera ut vad gör ajg om man bryter mot det.

    Men nu har jag en dotter som är extremt inkännande mot andra, och har varit det nästan hela tiden. Så.... jag har inga regler om hur man uppför sej mot andra, men vi pratar om det ändå. Och bägge tycker vi att det inte alltid är helt lätt.
    När hon var liten fans det ju förbud. Man får inte bita sina kamrater. Man får inte göra hunden illa. Men inte lyssnade hon på det, då fick ju vi vuxna se till att det inte blev så. Och så hade hon plötsligt bara vuxit ur det, med eller utan regler.

    Jag har inte ens regler om att städa och plocka undan. Men när ajg tycker det ser för schabbigt ut, så säger ajg till, och då jobbar vi tillsammans , och sedan har vi fint ingen.

    När jag läser mitt inlägg inser jag att jag är usel på regler.
  34. 17
    Jag är nog så ostrukturerat , så jag mins inte riktigt vilka regaler jag har. Så det ändras hela tiden.

    Men det är mer att om det är något jag tycker inte funkar, då försöker agj ändra på det. Ta det här med att sitta inne och spela spel hela dagarna på sommarlovet, istället för att gå ut. Nej, jag tycker inte det är bra. Men först försöker ajg peppa att gå ut, och så diskutera varför jag tycker de ska ut, innan jag hinner så långt att jag funderar på att förbjuda. För regler är jobbiga på det sättet att man först måste fundera ut exakt vad regeln säger, och sedan fundera ut vad gör ajg om man bryter mot det.

    Men nu har jag en dotter som är extremt inkännande mot andra, och har varit det nästan hela tiden. Så.... jag har inga regler om hur man uppför sej mot andra, men vi pratar om det ändå. Och bägge tycker vi att det inte alltid är helt lätt.
    När hon var liten fans det ju förbud. Man får inte bita sina kamrater. Man får inte göra hunden illa. Men inte lyssnade hon på det, då fick ju vi vuxna se till att det inte blev så. Och så hade hon plötsligt bara vuxit ur det, med eller utan regler.

    Jag har inte ens regler om att städa och plocka undan. Men när ajg tycker det ser för schabbigt ut, så säger ajg till, och då jobbar vi tillsammans , och sedan har vi fint ingen.

    När jag läser mitt inlägg inser jag att jag är usel på regler.
  35. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #18
    Nä, inte alls många, lite generella förhållningssätt. Men när saker inte fungerat, då har vi styrt upp det.
    Jag är av den uppfattningen att regler ska vara motiverade. Har man regler, så ska de även följas, annars är det ingen vits.
    Vissa saker gäller, man tar inte vad som helst ur kylen utan att kolla av med mig eller sambon. Det gäller alla, om sambon har köpt något, så tar jag inte det, om sonen har köpt något, så rör ingen av oss vuxna det.
    Vissa saker är OK att man tar. Men vissa saker rör man inte.
    Man hör av sig om man inte kommer hem den tiden man sagt på ett ungefär, om man sover borta eller om det blir en till till middagen (sonen har ju flickvän) eller om man inte äter middag.
  36. 18
    Nä, inte alls många, lite generella förhållningssätt. Men när saker inte fungerat, då har vi styrt upp det.
    Jag är av den uppfattningen att regler ska vara motiverade. Har man regler, så ska de även följas, annars är det ingen vits.
    Vissa saker gäller, man tar inte vad som helst ur kylen utan att kolla av med mig eller sambon. Det gäller alla, om sambon har köpt något, så tar jag inte det, om sonen har köpt något, så rör ingen av oss vuxna det.
    Vissa saker är OK att man tar. Men vissa saker rör man inte.
    Man hör av sig om man inte kommer hem den tiden man sagt på ett ungefär, om man sover borta eller om det blir en till till middagen (sonen har ju flickvän) eller om man inte äter middag.
  37. Medlem sedan
    Mar 2003
    #19
    Har nog mängder med regler men att uppträda juste mot medmänniskor är nog det viktigaste.
  38. 19
    Har nog mängder med regler men att uppträda juste mot medmänniskor är nog det viktigaste.
  39. Medlem sedan
    Nov 1999
    #20
    Vi har definitivt samma regler som er... Plus den där som nästan driver våra bekanta till vansinne... "Lördagsgodis efter 18:00". De plockar inte ens fram godisen innan det klockslaget Det började som en grej att vi väntade till Bolibompa när Carl var liten och eftersom han är en "regelkille" av stora mått så blev det en av de mest oomkullrunkeliga grejerna i vårt hem ganska så fort...

    De har ju alltid varit med på konserter och annat (eftersom jag sjunger i körer), så att sitta still och sköta sig på allmän plats har varit benhårt.

    Grundtanken är att de ska uppfattas som personer som man vill träffa igen, helt enkelt
  40. 20
    Vi har definitivt samma regler som er... Plus den där som nästan driver våra bekanta till vansinne... "Lördagsgodis efter 18:00". De plockar inte ens fram godisen innan det klockslaget Det började som en grej att vi väntade till Bolibompa när Carl var liten och eftersom han är en "regelkille" av stora mått så blev det en av de mest oomkullrunkeliga grejerna i vårt hem ganska så fort...

    De har ju alltid varit med på konserter och annat (eftersom jag sjunger i körer), så att sitta still och sköta sig på allmän plats har varit benhårt.

    Grundtanken är att de ska uppfattas som personer som man vill träffa igen, helt enkelt
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar