Skrivet: 2016-10-22, 16:14
#1
Skulle du kunna tänka dig
att ha en inneboende i ditt hem?
Finns det några begränsningar kring vem, hur lång tid o s v?
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
att ha en inneboende i ditt hem?
Finns det några begränsningar kring vem, hur lång tid o s v?
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
Nej, det skulle jag absolut inte vilja ha. Om jag ska bo med någon så ska det vara min partner (vilket jag gör) och inte någon inneboende eller ens en kompis. Jag känner mig bara bekväm med att bo med den jag är tillsammans med, av någon anledning. Och så har jag ju bott hemma förstås i mina yngre dagar, men det är en annan sak förstås
- Childfree and lovin´it! -
När ungarna flyttat ut så skulle jag kunna tänka mig det! Typ en student eller liknande. Då har vi två sovrum över, det ena vill jag ha som träningsrum, men det andra sovrummet skulle någon kunna få hyra. Är dock inte helt säker på att sambon skulle vara så glad åt den idén....
Varför undrar du?
Bor för trångt för ens att orka med en nära vän mer än en stund.
Hur lång stunden är skulle bero mycket på den har någonstans att ta vägen eller hur jobbig den är.
Nej det skulle jag inte.
Fast om tex min bror behövde ett hem några månader står min dörr öppen.
Jag skulle inte vilja ha någon boende hos mig som jag inte känner
Ja, det skulle jag kunna tänka mig rent generellt, men givetvis inte vem som helst och inte heller för all framtid.
Det ska vara en person som passar in, så visst finns det begränsningar.
Fast det var min bror som behövde komma bort i samband med en skilsmässa. Iofs hade vem som helst av dem gärna fått bo hos mig men de klarade inte av att bo ihop just då och jag vte hur jobbigt det kan vara att bo under samma tak när man håller på att skiljas.
Det var ett specialfall och det krävs nog något sådant. Jag skulle inte ha lust att ta in vem som helst som ville hyra ett rum.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
beror lite på hur man bor, som vi bor nu skulle jag inte kunna tänka mig det men om vi hade ett rum med badrum lite mer avskiljt skulle det funka
Varför undrar du varför jag undrar?
Jag har ingen speciell anledning till att undra, det var bara en tanke jag hade efter att ha läst en grej på nätet.
Ja, det är ju milsvid skillnad på att ha någon som man funkar ihop med boende hos sig, än att ha någon som man inte alls funkar med.
Spontant skulle jag svara Absolut inte! men lugnar jag mig lite sä måste jag säga att visst om nån närstående hamnat i en krissituation eller så hade jag absolut kunnat tänka mig det under en övergångsperiod tills situationen kunnat lösas på annat sätt. Låt säga att en väns bostad förstörts i en brand eller stått utan bostad p g a en uppslitande separation o s v, bara för att ta några exempel. Jag tror inte jag varit den första som denne frågat med tanke på hur läget är så hade det blivit aktuellt hade det verkligen varit en allvarlig situation. Och som sagt ja, det hade jag kunnat tänka mig. Som tillfällig lösning med mål att så snart som möjligt lösas på annat sätt.
Har haft många inneboende studenter i Lund, ibland flera stycken samtidigt. Har fungerat mycket bra. Men förr eller senare dyker det upp någon mer problematisk person:
- Studentska med hundhörsel. Uthärdade inte min f d frus snarkningar på ett avstånd av 30 meter och flera dörrar däremellan. Långa beskrivningar av nattens "störningar", t ex familjens toalettbesök mm.
- Studentska som hade en ex-man som försökte sätta fyr på vårt hus, sprejade på både våra och grannarnas väggar och bilar (t ex fitta, hora). Fast polisen tog honom efter ett tag och sen blev det lugnt.
- Studentska som var extremt miljövänlig, och gjorde min f d fru helt galen. Kritiserade allt och alla för kläder och skor, tvätt, bilar, disk, osv. Hon använde inte toaletten, utan sket och pissade utomhus i bärbuskarna. Vi fick knappt ha några lampor tända. Hon bytte alla glödlampor till miljövänligare. Det slutade med att hon fick en hemsk elstöt när hon mixtrade med en elledning och låg medvetslös i åtskilliga timmar innan jag hittade henne. Sen flyttade hon hem till sin mamma, som ringde efter en vecka och undrade om vi inte kunde ha henne som inneboende igen. Hon trivdes så bra hos oss att mamman t o m kunde tänka sig att betala extra i hyra. Det blev nej där.
Nej. Om något utflyttat barn skulle behöva flytta hem igen hade jag inte haft något emot det eller någon nära vän/släkting som skulle behöva tak över huvudet under en kortare tid så hade det gått bra. Men inte någon inneboende för att få in hyrespengar.
Nu är vi ju 5 plus hund på strax över 100 kvm så det är lite tight att få in flera. Men det har hänt att någon kvartat på soffan och såklart sover Storsonens käresta över ibland.
I vårt förra hus som är mer än dubbelt så stort som detta så hade vi en inredd källare. Vi umgicks med tanken att hyra ut den till säsongsarbetare. Det är/var stor efterfrågan på sådana bostäder där. Väldigt exemplariska gäster är de för de arbetar 7-19 på oljeraffet och behöver mest en sängplats. Vår granne hade uthyrning på det viset. Hur eller hur så blev det aldrig av. När barn börjar flytta ut härifrån kan jag tänka mig att hyra ut rum till studenter terminsvis. Jag gillar folk.
Ja det skulle jag kunna tänka mig. Jag skulle dock gärna ha ett till badrum i så fall, nu känns det lite trångt, men om jag verkligen behövde det p.g.a. ekonomiska skäl skulle jag ta en inneboende redan idag.
Självklart har det betydelse vem det är. Det blir ju helt olidligt för alla om det inte fungerar.
Ha det gott!
Helst inte, nu när det bara är sambon och jag hemma under vardagarna, så känns det så skönt att bara tanken att ha en inneboende känns bara jobbigt
Jag är nog lite tvärtom - jag gillar inte "folk" sådär i allmänhet.
Men lik förbannat har jag haft inneboende vid ett par tillfällen. För att jag gillade just _de_ människorna, och de behövde någonstans att bo ett tag.
Just nu skulle det vara svårt p g a mitt hälsotillstånd. Men man ska aldrig säga aldrig. Ibland kan ju någons nöd vara större än mitt behov av tystnad och lugn.
Det har vi redan haft - en utbytesstudent i ett år. Vår erfarenhet är nästan för bra för att möjliggöra fler inneboende eller studenter, för tjejen känns som en del av vår familj sedan dess.
Mjaaaa, vi spenderade många år som studenter och bodde i varandras vardagsrum, delade garderober, smörpaket och gud vet allt. Jag tror att jag har blivit för bekväm för det i dag. Kollektivet funkade när vi var unga, jag tror inte det hade gått lika bra i dag.
Men när barnen är stora, då tror jag nog att det blir rum över och det är nog inte omöjligt att man kommer att snegla på olika lösningar. Fast jag tror att det är mer troligt att vi blir familjehem och då blir det ju en annan grej.
