Det här med mediciner.
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Aug 2006
    #1

    Det här med mediciner.

    Vad har ni för "relation" till dem? Tar ni bara i nödfall, hur man nu drar gränsen för det, eller mer enligt principen "allt som kan lindra/hjälpa tar jag"?

    Följer ni alltid läkares ordination, för egen del och för barnens? Varför/varför inte? Om inte, berättar ni det för denne? Är det skillnad där mellan receptbelagda läkemedel och receptfria?

    Naturläkemedel, hur ställer ni er till dem?
  2. 1
    Det här med mediciner. Vad har ni för "relation" till dem? Tar ni bara i nödfall, hur man nu drar gränsen för det, eller mer enligt principen "allt som kan lindra/hjälpa tar jag"?

    Följer ni alltid läkares ordination, för egen del och för barnens? Varför/varför inte? Om inte, berättar ni det för denne? Är det skillnad där mellan receptbelagda läkemedel och receptfria?

    Naturläkemedel, hur ställer ni er till dem?
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #2

    "Läkare! De kan ju ändå ingenting!"

    Citat från min mormor, som hon använde rätt ofta. Det är klart, eftersom hon var pigg som en lärka tills hon var ca 96,5 så var det svårt att säga emot henne...

    Normalt sett litar jag på läkarens rekommendation. Det är läkarens jobb att kunna de sakerna bättre än vad jag kan. Däremot kan det ju vara olika på ordination och ordination: Det har förekommit att läkaren har sagt att "vi provar med den här medicinen och ser hur det går" och då får man ju fatta egna beslut.

    Naturläkemedel, om du menar det som säljs i hälskostbutiker, är inget jag ägnar mig åt. Jag vill ha något som har bevisad effekt och har det det är det väl inte längre "naturläkemedel" utan något man hittar på apoteken?

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  4. 2
    "Läkare! De kan ju ändå ingenting!" Citat från min mormor, som hon använde rätt ofta. Det är klart, eftersom hon var pigg som en lärka tills hon var ca 96,5 så var det svårt att säga emot henne...

    Normalt sett litar jag på läkarens rekommendation. Det är läkarens jobb att kunna de sakerna bättre än vad jag kan. Däremot kan det ju vara olika på ordination och ordination: Det har förekommit att läkaren har sagt att "vi provar med den här medicinen och ser hur det går" och då får man ju fatta egna beslut.

    Naturläkemedel, om du menar det som säljs i hälskostbutiker, är inget jag ägnar mig åt. Jag vill ha något som har bevisad effekt och har det det är det väl inte längre "naturläkemedel" utan något man hittar på apoteken?
  5. Medlem sedan
    Nov 1999
    #3
    För egen del har jag ju egentligen bara kommit i kontakt med läkare i någon större omfattning när det handlade om vår fertilitetsutredning och då litade jag på det de sa (men tog till lite akupunktur sista omgången, mest för att stilla nervositeten och "göra något").

    I övrigt har jag ju haft lunginflammation och fick penicillin då. Barnens läkarkontakter har handlat om misstänkt blindtarm (som övervakades på sjukhus) och brutet ben (som gipsades)...

    Vi följer läkares ordination - har ju varit enkelt när ungarna inte ens blivit ordinerade penicillin än i sina liv.

    Maken får ju ta egna beslut, men efter hjärtinfarkt och annat, så tar han de piller som ordineras
  6. 3
    För egen del har jag ju egentligen bara kommit i kontakt med läkare i någon större omfattning när det handlade om vår fertilitetsutredning och då litade jag på det de sa (men tog till lite akupunktur sista omgången, mest för att stilla nervositeten och "göra något").

    I övrigt har jag ju haft lunginflammation och fick penicillin då. Barnens läkarkontakter har handlat om misstänkt blindtarm (som övervakades på sjukhus) och brutet ben (som gipsades)...

    Vi följer läkares ordination - har ju varit enkelt när ungarna inte ens blivit ordinerade penicillin än i sina liv.

    Maken får ju ta egna beslut, men efter hjärtinfarkt och annat, så tar han de piller som ordineras
  7. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #4
    Värktabletter endast om det behövs.
    Annars så följer jag läkarens ordination. Det har varit antibiotika vid tillfällen där det behövs.
  8. 4
    Värktabletter endast om det behövs.
    Annars så följer jag läkarens ordination. Det har varit antibiotika vid tillfällen där det behövs.
  9. Medlem sedan
    Jul 2003
    #5
    Mycket sparsamt med värktabletter/febersänkande till mig och barnen. Visst är det allt för jobbigt så kan det vara bra att ta en tablett, annars har jag inte sett vitsen med att sänka barnens feber och så börjar de studsa runt, bara för att få en ny febertopp när tabletten slutar verka. Bättre om de har kunnat vila/sova sig friska.

    Hela familjen har extremt lite erfarenhet av receptbelagda läkemedel, men där är det väl först och främst ordinationen som gäller (om den inte medvetet lämnar utrymme för egen bedömning som att "tas vid behov" eller liknande). Funkar det inte av någon anledning så skulle jag vilja ha en dialog med läkaren/annan vårdpersonal kring det. Det är inte så att jag blint litar på läkarnas ordinationer, eftersom min mamma höll på att bli förgiftad av sin sköldkörtelmedicinering.

    Har inte haft anledning att befatta mig med naturläkemedel, men om jag mot förmodan skulle göra det, så skulle jag vara noga med att endast ta det i dialog med läkare, så att det inte riskerar någon annan medicinering.

    Har en vän som är apotekare. Där finns mycket kunskap att hämta om det skulle behövas!
  10. 5
    Mycket sparsamt med värktabletter/febersänkande till mig och barnen. Visst är det allt för jobbigt så kan det vara bra att ta en tablett, annars har jag inte sett vitsen med att sänka barnens feber och så börjar de studsa runt, bara för att få en ny febertopp när tabletten slutar verka. Bättre om de har kunnat vila/sova sig friska.

    Hela familjen har extremt lite erfarenhet av receptbelagda läkemedel, men där är det väl först och främst ordinationen som gäller (om den inte medvetet lämnar utrymme för egen bedömning som att "tas vid behov" eller liknande). Funkar det inte av någon anledning så skulle jag vilja ha en dialog med läkaren/annan vårdpersonal kring det. Det är inte så att jag blint litar på läkarnas ordinationer, eftersom min mamma höll på att bli förgiftad av sin sköldkörtelmedicinering.

    Har inte haft anledning att befatta mig med naturläkemedel, men om jag mot förmodan skulle göra det, så skulle jag vara noga med att endast ta det i dialog med läkare, så att det inte riskerar någon annan medicinering.

    Har en vän som är apotekare. Där finns mycket kunskap att hämta om det skulle behövas!
  11. Medlem sedan
    Nov 2015
    #6
    Jag är väldigt försiktig med att ta läkemedel. Det handlar inte om någon principsak utan om att jag haft otur och fått diverse ovanliga och allvarliga biverkningar de få gånger jag behövt ta mediciner. Jag är helt ärlig med läkare och säger rakt ut att du behöver inte förskriva ditt eller dutt för jag kommer inte att hämta ut det.
    När det gäller barnen är jag lika oförtjust i läkemedel men de får ju ta det som skrivs ut såklart. Jag skulle aldrig mörka sånt men förvissar mig gärna en extra gång om att det är nödvändigt. De har ju lite olika kronisk besvär och då är det ju som det är.
    Jag är extremt skeptisk till antibiotika/penicillin till både barn och vuxna vilket är de typer av läkemedel som gett mig livshotande reaktioner.
    Naturläkemedel omfamnas också av min skepsis. I NPF kretsar finns föräldrar som vet att alla besvär kan botas med omegafetter och d-vitamin. På senare tid har krom och magnesiumtillskott seglat upp som nya undergörare.
    Min devis är att allt som har en effekt har en bieffekt och summan för dig som person måste bli plus.
  12. 6
    Jag är väldigt försiktig med att ta läkemedel. Det handlar inte om någon principsak utan om att jag haft otur och fått diverse ovanliga och allvarliga biverkningar de få gånger jag behövt ta mediciner. Jag är helt ärlig med läkare och säger rakt ut att du behöver inte förskriva ditt eller dutt för jag kommer inte att hämta ut det.
    När det gäller barnen är jag lika oförtjust i läkemedel men de får ju ta det som skrivs ut såklart. Jag skulle aldrig mörka sånt men förvissar mig gärna en extra gång om att det är nödvändigt. De har ju lite olika kronisk besvär och då är det ju som det är.
    Jag är extremt skeptisk till antibiotika/penicillin till både barn och vuxna vilket är de typer av läkemedel som gett mig livshotande reaktioner.
    Naturläkemedel omfamnas också av min skepsis. I NPF kretsar finns föräldrar som vet att alla besvär kan botas med omegafetter och d-vitamin. På senare tid har krom och magnesiumtillskott seglat upp som nya undergörare.
    Min devis är att allt som har en effekt har en bieffekt och summan för dig som person måste bli plus.
  13. Medlem sedan
    Aug 2011
    #7
    Jag är nog lite från fall till fall där.
    Mina dagliga mediciner har jag lyckats dra ner på dramatiskt. Förut fick jag ha två dosetter för att de inte fick plats i en. Numera har jag ingen dosett alls för de två tabletter jag MÅSTE ta kommer jag ihåg ändå . Och att jag lyckats få ner antalet mediciner (genom olika åtgärder) är jag själaglad för - så nej, dem skulle jag inte ta i onödan om jag så fick betalt för det.

    Däremot, om jag har ont i huvudet eller är febrig så jag blir medtagen, då drar jag mig inte för att ta ett par alvedon. Min sambo t ex, är mer sådär "Nej men det går över snart..". Och ja, det gör det ju. Men så himla onödigt att gå omkring med huvudvärk om man inte måste, tänker jag.

    Jag följer läkarens ordination oftast, speciellt med receptbelagda. Med receptfria kan jag prova läkarens ordination, hjälper det så hjälper det ju men annars är det ju bara att låta bli.

    Jag har testat naturläkemedel och ibland tycker jag att det har hjälpt. Men det är inget jag håller på med sådär vanligen (även om jag tror att det finns mycket bra där också, bland allt fuffens).
  14. 7
    Jag är nog lite från fall till fall där.
    Mina dagliga mediciner har jag lyckats dra ner på dramatiskt. Förut fick jag ha två dosetter för att de inte fick plats i en. Numera har jag ingen dosett alls för de två tabletter jag MÅSTE ta kommer jag ihåg ändå . Och att jag lyckats få ner antalet mediciner (genom olika åtgärder) är jag själaglad för - så nej, dem skulle jag inte ta i onödan om jag så fick betalt för det.

    Däremot, om jag har ont i huvudet eller är febrig så jag blir medtagen, då drar jag mig inte för att ta ett par alvedon. Min sambo t ex, är mer sådär "Nej men det går över snart..". Och ja, det gör det ju. Men så himla onödigt att gå omkring med huvudvärk om man inte måste, tänker jag.

    Jag följer läkarens ordination oftast, speciellt med receptbelagda. Med receptfria kan jag prova läkarens ordination, hjälper det så hjälper det ju men annars är det ju bara att låta bli.

    Jag har testat naturläkemedel och ibland tycker jag att det har hjälpt. Men det är inget jag håller på med sådär vanligen (även om jag tror att det finns mycket bra där också, bland allt fuffens).
  15. Medlem sedan
    Aug 2006
    #8
    Jag följer inte alltid läkares ordinationer, men nästan... Dubbelkollar gärna nya mediciner med apotekspersonalen, de har ofta bättre koll på själva läkemedlet i sig och hur de interagerar ihop med andra mediciner än vad läkaren har. Eftersom jag har en hel del allergier, även mot vissa läkemedel, som har fått och kan fortsätta få allvarliga konsekvenser så är jag oerhört noga också vid själva utskrivningen av medicinerna, litar inte på att läkaren sett varningarna i journalen och så.

    Om jag låter bli att ta receptbelagda mediciner som ordinerats så är jag öppen med det, att läkaren/vården vet vilka mediciner jag tar och inte tar kan ha betydelse för att jag får rätt vård i övrigt tänker jag. Jag valde t ex att inte ta en viss medicin i början av året för att jag var övertygad om att den ordinerats mot bakgrund av en felaktigt ställd diagnos, en övertygelse även läkarna nu ger mig rätt i. Sen finns det t ex smärtstillande som jag fått för att ta "vid behov" som jag aldrigtagit men det är ju inte emot ordinationen egentligen, bara det att jag inte upplevt behovet tillräckligt starkt.

    När det gäller sonen har jag aldrig hittills känt anledning att gå emot vad som ordinerats och jag kan tänka mig att det krävs betydligt mer för att jag ska göra det i hans fall än mitt eget.

    Är försiktig med läkemedel över lag, både jag och sonen måste äta vissa mediciner varje dag och jag känner att kvoten liksom är uppfylld av "måste"-grejer....

    Naturläkemedel har jag provat en del men är försiktig även där. Dels av rädsla för fler allergiska reaktioner, dels p g a den större osäkerheten om hur de påverkar kroppen och fungerar ihop med övriga läkemedel.
  16. 8
    Jag följer inte alltid läkares ordinationer, men nästan... Dubbelkollar gärna nya mediciner med apotekspersonalen, de har ofta bättre koll på själva läkemedlet i sig och hur de interagerar ihop med andra mediciner än vad läkaren har. Eftersom jag har en hel del allergier, även mot vissa läkemedel, som har fått och kan fortsätta få allvarliga konsekvenser så är jag oerhört noga också vid själva utskrivningen av medicinerna, litar inte på att läkaren sett varningarna i journalen och så.

    Om jag låter bli att ta receptbelagda mediciner som ordinerats så är jag öppen med det, att läkaren/vården vet vilka mediciner jag tar och inte tar kan ha betydelse för att jag får rätt vård i övrigt tänker jag. Jag valde t ex att inte ta en viss medicin i början av året för att jag var övertygad om att den ordinerats mot bakgrund av en felaktigt ställd diagnos, en övertygelse även läkarna nu ger mig rätt i. Sen finns det t ex smärtstillande som jag fått för att ta "vid behov" som jag aldrigtagit men det är ju inte emot ordinationen egentligen, bara det att jag inte upplevt behovet tillräckligt starkt.

    När det gäller sonen har jag aldrig hittills känt anledning att gå emot vad som ordinerats och jag kan tänka mig att det krävs betydligt mer för att jag ska göra det i hans fall än mitt eget.

    Är försiktig med läkemedel över lag, både jag och sonen måste äta vissa mediciner varje dag och jag känner att kvoten liksom är uppfylld av "måste"-grejer....

    Naturläkemedel har jag provat en del men är försiktig även där. Dels av rädsla för fler allergiska reaktioner, dels p g a den större osäkerheten om hur de påverkar kroppen och fungerar ihop med övriga läkemedel.
  17. Medlem sedan
    Aug 2006
    #9
    Det låter som om du och jag delar en del inte så trevliga erfarenheter av reaktioner på läkemedel. Har du fått göra nån utredning som visar precis vad det är din kropp inte klarar? Jag ska få göra bl a nån läkemedelsallergiutredning framöver efter två allvarliga reaktioner de senaste månaderna, den senaste efter intag av antibiotika (inte penicillin, det visste jag redan att jag inte tålde).

    Jag rör mig i npf-kretsar också och delar din erfarenhet. Jag säger inte att de gör fel som provar diverse kosttillskott o s v för sina barn men halleluja-stämningen och fanatismen när dessa nämns är lite obehaglig.
  18. 9
    Det låter som om du och jag delar en del inte så trevliga erfarenheter av reaktioner på läkemedel. Har du fått göra nån utredning som visar precis vad det är din kropp inte klarar? Jag ska få göra bl a nån läkemedelsallergiutredning framöver efter två allvarliga reaktioner de senaste månaderna, den senaste efter intag av antibiotika (inte penicillin, det visste jag redan att jag inte tålde).

    Jag rör mig i npf-kretsar också och delar din erfarenhet. Jag säger inte att de gör fel som provar diverse kosttillskott o s v för sina barn men halleluja-stämningen och fanatismen när dessa nämns är lite obehaglig.
  19. Medlem sedan
    Aug 2006
    #10
    Ja deras kunskap ska absolut inte glömmas bort. Jag hamnade t ex en gång bakom en förälder som hämade ut mediciner till sitt barn och de kom att prata om att barnet blev kass i magen efter att det föreskrivna preparatet blivit bytt till "likamedel". Kvinnan som expedierade kunde ganska snabbt klura ut anledningen; likamedlet innehöll till skillnad från det föreskrivna minimala mängder laktos och barnet var laktosintolerant. Den tanken hade läkaren ö h t inte tänkt, utan "samma samma" liksom och fortsatte därför medge byte på receptet.
  20. 10
    Ja deras kunskap ska absolut inte glömmas bort. Jag hamnade t ex en gång bakom en förälder som hämade ut mediciner till sitt barn och de kom att prata om att barnet blev kass i magen efter att det föreskrivna preparatet blivit bytt till "likamedel". Kvinnan som expedierade kunde ganska snabbt klura ut anledningen; likamedlet innehöll till skillnad från det föreskrivna minimala mängder laktos och barnet var laktosintolerant. Den tanken hade läkaren ö h t inte tänkt, utan "samma samma" liksom och fortsatte därför medge byte på receptet.
  21. Medlem sedan
    Jul 2003
    #11
    Har du någon koll på hur det går till att göra läkemedelsallergiutredning? Har nämligen en anhörig där det konstaterades i barndomen att personen inte tålde vissa medel och sedan har man fått se till att undvika dem, vilket dock ställer till det i en del sammanhang. Problemet i barndomen var att man vad jag förstår bara gjorde "pricktest", vilket i personens fall ger utslag för det mesta, även sånt som personen vet funkar. Så jag började nyligen fundera på om man inte kunde utreda det hela bättre nu.
    Det är nämligen inte omöjligt att det inte var den aktiva substansen i läkemedlet som utlöste reaktionen - och inget som säger att läkemedel av den typen är sammansatta på samma sätt idag som när personen var barn.
  22. 11
    Har du någon koll på hur det går till att göra läkemedelsallergiutredning? Har nämligen en anhörig där det konstaterades i barndomen att personen inte tålde vissa medel och sedan har man fått se till att undvika dem, vilket dock ställer till det i en del sammanhang. Problemet i barndomen var att man vad jag förstår bara gjorde "pricktest", vilket i personens fall ger utslag för det mesta, även sånt som personen vet funkar. Så jag började nyligen fundera på om man inte kunde utreda det hela bättre nu.
    Det är nämligen inte omöjligt att det inte var den aktiva substansen i läkemedlet som utlöste reaktionen - och inget som säger att läkemedel av den typen är sammansatta på samma sätt idag som när personen var barn.
  23. Medlem sedan
    Jul 2003
    #12
    Ja läkare och apotekare är ju proffs på rätt så olika saker.

    Ett exempel som du nämner, ett annat är det här med kombinationseffekter om man tar många mediciner.
  24. 12
    Ja läkare och apotekare är ju proffs på rätt så olika saker.

    Ett exempel som du nämner, ett annat är det här med kombinationseffekter om man tar många mediciner.
  25. Medlem sedan
    Aug 2006
    #13
    Nope, noll koll. Tyvärr. Men det ska vara nåt annat än pricktest i alla fall. Den lilla info jag fått har varit luddig och jag väntar fortfarande på kallelse. Eller kanske först brev om att remissen är registrerad.

    Precis, det måste ju inte vara den aktiva substansen man inte tål utan det kan ju vara något hjälpämne eller så. Bl a därför säger jag alltid stenhårt nej till att byta till "likamedel" när jag vet att det som skrivits ut från början funkat hittills, och hittills har apotekspersonalen gått på min linje men så länge läkaren inte skriver in att det inte får bytas så kan det ju bli problem.
  26. 13
    Nope, noll koll. Tyvärr. Men det ska vara nåt annat än pricktest i alla fall. Den lilla info jag fått har varit luddig och jag väntar fortfarande på kallelse. Eller kanske först brev om att remissen är registrerad.

    Precis, det måste ju inte vara den aktiva substansen man inte tål utan det kan ju vara något hjälpämne eller så. Bl a därför säger jag alltid stenhårt nej till att byta till "likamedel" när jag vet att det som skrivits ut från början funkat hittills, och hittills har apotekspersonalen gått på min linje men så länge läkaren inte skriver in att det inte får bytas så kan det ju bli problem.
  27. Medlem sedan
    Aug 2006
    #14
    Ja där har de ofta god koll upplever jag, och kollar av själva med övriga medicinlistan.
  28. 14
    Ja där har de ofta god koll upplever jag, och kollar av själva med övriga medicinlistan.
  29. Medlem sedan
    Jul 2003
    #15
    Tack. Värt att gräva vidare i det här med andra ord. Ska uppmuntra personen att ta upp det med en läkare. För vissa saker som man inte tål gör ju inte så mycket om man undviker, men i det här fallet har det komplicerat saker och ting vid flera tillfällen redan - kanske helt i onödan.
  30. 15
    Tack. Värt att gräva vidare i det här med andra ord. Ska uppmuntra personen att ta upp det med en läkare. För vissa saker som man inte tål gör ju inte så mycket om man undviker, men i det här fallet har det komplicerat saker och ting vid flera tillfällen redan - kanske helt i onödan.
  31. Medlem sedan
    Aug 2006
    #16
    Säkert finns det det, det svåra kanske är att hitta det
    När jag behövt tillskott av bl a järn har jag valt naturläkemedel i stället för "vanliga" läkemedel, bl a för att jag då kunnat få i mig just det jag behövde tillskott av utan en himla massa annat på köpet som jag faktiskt hade tillräckligt av ändå (plus att järnkällan var vegetabilisk).
  32. 16
    Säkert finns det det, det svåra kanske är att hitta det
    När jag behövt tillskott av bl a järn har jag valt naturläkemedel i stället för "vanliga" läkemedel, bl a för att jag då kunnat få i mig just det jag behövde tillskott av utan en himla massa annat på köpet som jag faktiskt hade tillräckligt av ändå (plus att järnkällan var vegetabilisk).
  33. Medlem sedan
    Nov 2015
    #17
    Nej man har gissat sig till att jag har en viss gentyp som påverkar/ försämrar kroppens förmåga att bryta ner läkemedel men ingen direkt utredning nej. Jag får förutom allergiska reaktioner även vaskulit vilket kan ge tråkiga konsekvenser.
    Strategin är väl rent allmänt att ge tusan i läkemedel tills det blir livsnödvändigt. Då får man testa sig fram försiktigt.
  34. 17
    Nej man har gissat sig till att jag har en viss gentyp som påverkar/ försämrar kroppens förmåga att bryta ner läkemedel men ingen direkt utredning nej. Jag får förutom allergiska reaktioner även vaskulit vilket kan ge tråkiga konsekvenser.
    Strategin är väl rent allmänt att ge tusan i läkemedel tills det blir livsnödvändigt. Då får man testa sig fram försiktigt.
  35. Medlem sedan
    Jun 2004
    #18
    Om jag har ont i huvudet (vilket jag sällan har) så tar jag i regel en Ipren. En del är ju väldigt emot att ta värktabletter men jag har inga sådana tankar. Jag vill inte ha ont helt enkelt!
    Naturläkemedel, då tänker jag främst på homeopatiska preparat som jag använde när jag hade stora problem med återkommande urinvägsinfektioner. Mellan 23-29 års ålder hade jag säkert 40 infektioner och gick till en homeopat som ordinerade mig tabletter som efter en tids användande både lindrade infektionerna och till slut fick helt stopp på dem.
    - Childfree and lovin´it! -
  36. 18
    Om jag har ont i huvudet (vilket jag sällan har) så tar jag i regel en Ipren. En del är ju väldigt emot att ta värktabletter men jag har inga sådana tankar. Jag vill inte ha ont helt enkelt!
    Naturläkemedel, då tänker jag främst på homeopatiska preparat som jag använde när jag hade stora problem med återkommande urinvägsinfektioner. Mellan 23-29 års ålder hade jag säkert 40 infektioner och gick till en homeopat som ordinerade mig tabletter som efter en tids användande både lindrade infektionerna och till slut fick helt stopp på dem.
  37. Medlem sedan
    Apr 2001
    #19
    Reumamediciner: slaviskt efter läkarordination. Fast ingen skulle nog komma på tanken att mixtra lite på egen hand här heller. Hoppas jag.

    Receptbelagda värktabletter: Alltså bara för att det står att man kan ta si och så många betyder det ju inte att jag gör det. Jag har delat dem efter Vanligt skitont, Lite mer överjävligt och Nu vill jag fan slå någon. Sistnämnda tar jag extremt sällan, jag blir koko av morfin.

    Pojkarna är sällan sjuka och är de krassliga handlar det oftast om att truga med lite alvedon.

    Naturläkemedel har jag nog utvecklat en antipati mot. Nej, inte allt förstås men alla goda råd om kokosoljor, gurkmejakurer och urinsunket, det har jag slutat lyssna på. Det finns inga naturläkemedel som är testade tillsammans med senaste reumamedicinen så jag skulle helt sonika aldrig våga chansa.
  38. 19
    Reumamediciner: slaviskt efter läkarordination. Fast ingen skulle nog komma på tanken att mixtra lite på egen hand här heller. Hoppas jag.

    Receptbelagda värktabletter: Alltså bara för att det står att man kan ta si och så många betyder det ju inte att jag gör det. Jag har delat dem efter Vanligt skitont, Lite mer överjävligt och Nu vill jag fan slå någon. Sistnämnda tar jag extremt sällan, jag blir koko av morfin.

    Pojkarna är sällan sjuka och är de krassliga handlar det oftast om att truga med lite alvedon.

    Naturläkemedel har jag nog utvecklat en antipati mot. Nej, inte allt förstås men alla goda råd om kokosoljor, gurkmejakurer och urinsunket, det har jag slutat lyssna på. Det finns inga naturläkemedel som är testade tillsammans med senaste reumamedicinen så jag skulle helt sonika aldrig våga chansa.
  39. Medlem sedan
    Aug 2002
    #20
    Jag tar inte mediciner i onödan. Men om jag eller barnen får halsfluss vilket vi fått alla så tar vi penicillin. Och då följer jag definitivt läkarens ordination.
    Huvudvärkstabletter tar jag vid huvudvärk, inte alltid men definitivt vid migränkänning.
    Sonen äter epilepsimedicin och det är lite att välja mellan pest eller kolera. Utan medicin kan han få anfall som begränsar honom och som är extremt tröttande men samtidigt kan medicinerna ge biverkningar som inte är så roliga. Vår son har ätit dessa mediciner (lite olika sorter) i 9 år och det känns inte alltid bra men alternativet är inte heller så kul....
  40. 20
    Jag tar inte mediciner i onödan. Men om jag eller barnen får halsfluss vilket vi fått alla så tar vi penicillin. Och då följer jag definitivt läkarens ordination.
    Huvudvärkstabletter tar jag vid huvudvärk, inte alltid men definitivt vid migränkänning.
    Sonen äter epilepsimedicin och det är lite att välja mellan pest eller kolera. Utan medicin kan han få anfall som begränsar honom och som är extremt tröttande men samtidigt kan medicinerna ge biverkningar som inte är så roliga. Vår son har ätit dessa mediciner (lite olika sorter) i 9 år och det känns inte alltid bra men alternativet är inte heller så kul....
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar