Här tycker jag att det precis har lugnat sig en aning. (Nu kan vi faktiskt ta på kläder utan krig! *yeeaaayy*
)
Vi har samma situation nattetid att det bara är jag som gäller, men så har det varit det senaste året. Men nätter tycker inte jag är någon bra tid på dygnet att ta konflikter och egentligen är det ingen stor grej att jag får ta allt nattvak, jag är ju ändå f-ledig nu.
När jag tänker efter så har vi nog ganska ont om rena trotskonflikter. Ofta handlar det om att Hanna tex vill försöka stänga sin dragkedja på jackan när vi egentligen inte har tid till det, eller att hon precis har plockat fram ett pussel när det är dags att bege sig iväg någonstans. I sådana situationer har jag förståelse för att hon vill slutföra det hon påbörjat, men det är inte alltid tiden finns. Avbryter jag då får jag räkna med lite ilska men egentligen tycker inte jag att just det handlar om trots.
När hon däremot gör saker som hon vet att hon inte får, eller fortsätter med något dumt fast jag sagt till flera gånger, då känns det lite trotsigt. Men sådana situationer har vi ändå inte fullt av i vardagen, och det går lite i perioder tycker jag. Jag sitter här och funderar, men kan inte ens komma på något exempel på något sådant nu. Får återkomma om det
Hanna kan också var mycket bestämd och ibland måste man lirka lite och ta en annan väg, än den som bara går rakt fram, för att få henne att samarbeta. Det kräver ju en del mer av mig och ibland har jag bara inte orken/lusten/fantasin/tålamodet att bjuda till, utan vill bara att hon gör som jag säger nu, bums, på stört! Känner stor besvikelse ibland över att det inte följde med någon fjärrkontroll vid födseln så att man kunde styra dem lätt som en plätt
