Be om ursäkt att jag skriver det här anonymt men det finns folk i min bekantskapskrets som läser här och vi vill inte att detta ska komma ut än.
Min man fick nytt jobb för ett år sen och redan på anställningsintervjun kom frågan om han kan tänka sig jobba utomlands något år och vi diskuteradse saken hemma och kom fram till att visst vore väl det kul.
Efter 6 månaders anställning kom företagets högsta chef på besök och frågan kom åter igen upp och mannen svarade som vi diskuterat.
För en månad sen var samma chef tillbaka på "utvecklingssamtal" och frågan kom åter igen upp och när mannen kom hem och berättade det fick jag känslan av att något var på gång för varför frågar de annars samma fråga om och om igen?
Igår kom mannen hem efter besök av distrikschefen och berättade att det tyska kontoret ska utökas inom ett år och distriktschefen hade uppmanat honom att söka en specifik tjänst. Söker han lär han få jobbet eftersom tysklandkontoret också är där distriktschefen sitter.
Jag har alltid varit positiv till att flytta utomlands men helt plötsligt så sitter jag här och är rädd. Hur ska det gå - jag kan inte tyska. Hur ska barnen klara sig? Om vi flyttar hem igen efter några år - finns då barnens kompisar kvar eller måste barnen slå sig in i skolan om igen?
Måste vi sälja huset vi köpte för några år sen?
Vad ska jag göra om dagarna?
Allt bara snurrar även om jag vet att det kommer att gå bra OM det blir så, än så länge är det bara hans chef som sagt att han önskar få mannens ansökan på sitt bord så det är därför vi är lite försiktiga.
Är helt plötsligt bara livrädd för förändring, vi har det ju så bra här...
1
Tankarna snurrar i 310 Be om ursäkt att jag skriver det här anonymt men det finns folk i min bekantskapskrets som läser här och vi vill inte att detta ska komma ut än.
Min man fick nytt jobb för ett år sen och redan på anställningsintervjun kom frågan om han kan tänka sig jobba utomlands något år och vi diskuteradse saken hemma och kom fram till att visst vore väl det kul.
Efter 6 månaders anställning kom företagets högsta chef på besök och frågan kom åter igen upp och mannen svarade som vi diskuterat.
För en månad sen var samma chef tillbaka på "utvecklingssamtal" och frågan kom åter igen upp och när mannen kom hem och berättade det fick jag känslan av att något var på gång för varför frågar de annars samma fråga om och om igen?
Igår kom mannen hem efter besök av distrikschefen och berättade att det tyska kontoret ska utökas inom ett år och distriktschefen hade uppmanat honom att söka en specifik tjänst. Söker han lär han få jobbet eftersom tysklandkontoret också är där distriktschefen sitter.
Jag har alltid varit positiv till att flytta utomlands men helt plötsligt så sitter jag här och är rädd. Hur ska det gå - jag kan inte tyska. Hur ska barnen klara sig? Om vi flyttar hem igen efter några år - finns då barnens kompisar kvar eller måste barnen slå sig in i skolan om igen?
Måste vi sälja huset vi köpte för några år sen?
Vad ska jag göra om dagarna?
Allt bara snurrar även om jag vet att det kommer att gå bra OM det blir så, än så länge är det bara hans chef som sagt att han önskar få mannens ansökan på sitt bord så det är därför vi är lite försiktiga.
Är helt plötsligt bara livrädd för förändring, vi har det ju så bra här...
Åh, jag förstår att du blir rädd, men samtidigt... VAD SPÄNNANDE! Jag skulle, precis som du, haft 1000000 tankar, känslor och funderingar! Vad vill din man? Vill han ha det här jobbet?
Jag tror det kommer gå jättebra, om det blir av. I Berlin vet jag att de har en jättebra svensk skola (där har bla min man gått ), men det kanske inte ens är där ni hamnar. Kompisar är nog ingen fara, det brukar barn lösa superbra!
Jag skulle tycka det var jättekul att flytta ner till Tyskland nåt/några år. Nu har ju min man nästan hela sin släkt där, så jag skulle inte direkt känna mej ensam. Men å andra sidan, din fundering om vad du ska göra hela dagarna, den skulle nog jag också ha... Plugga tyska kanske?
2
Åh, jag förstår att du blir rädd, men samtidigt... VAD SPÄNNANDE! Jag skulle, precis som du, haft 1000000 tankar, känslor och funderingar! Vad vill din man? Vill han ha det här jobbet?
Jag tror det kommer gå jättebra, om det blir av. I Berlin vet jag att de har en jättebra svensk skola (där har bla min man gått ), men det kanske inte ens är där ni hamnar. Kompisar är nog ingen fara, det brukar barn lösa superbra!
Jag skulle tycka det var jättekul att flytta ner till Tyskland nåt/några år. Nu har ju min man nästan hela sin släkt där, så jag skulle inte direkt känna mej ensam. Men å andra sidan, din fundering om vad du ska göra hela dagarna, den skulle nog jag också ha... Plugga tyska kanske?
Åh ta chansen och åk. Visst har man det bra i Swe men det är roligt att göra ett familjäventyr tillsammans som ni kan se tillbaka på. Vi flyttade till Lux i dec 06, det finns mycket svenskar här så det har inte varit några som helst problem att hitta nya kompisar. Nu var vår son bara 16 månader när vi flyttade och han började ganska snart på franskt dagis så han pratar redan nu 2 språk även om han kanske inte pratar jättemycket av ngt. Du får gärna messa mig om du vill prata utlandsflytt jag svarar gärna på frågor, svårt att veta vart jag ska börja när jag ska berätta själv.
3
Åh ta chansen och åk. Visst har man det bra i Swe men det är roligt att göra ett familjäventyr tillsammans som ni kan se tillbaka på. Vi flyttade till Lux i dec 06, det finns mycket svenskar här så det har inte varit några som helst problem att hitta nya kompisar. Nu var vår son bara 16 månader när vi flyttade och han började ganska snart på franskt dagis så han pratar redan nu 2 språk även om han kanske inte pratar jättemycket av ngt. Du får gärna messa mig om du vill prata utlandsflytt jag svarar gärna på frågor, svårt att veta vart jag ska börja när jag ska berätta själv.
Jag förstår att du funderar massor på detta! Det skulle jag också göra. Jag har ingen erfarenhet av din situation men jag tror liksom de andra att ni kommer bli nöjda om ni tar chansen. Det är en möjlighet för hela familjen. Vilka erfarenheter ni kommer att få. Barn vänjer ju sig så fort och de kommer få med sig massor av nyttigheter. STORT LYCKA TILL med vad ni än beslutar!
4
Jag förstår att du funderar massor på detta! Det skulle jag också göra. Jag har ingen erfarenhet av din situation men jag tror liksom de andra att ni kommer bli nöjda om ni tar chansen. Det är en möjlighet för hela familjen. Vilka erfarenheter ni kommer att få. Barn vänjer ju sig så fort och de kommer få med sig massor av nyttigheter. STORT LYCKA TILL med vad ni än beslutar!
Du har fått jättebra svar ovan, men jag vill ge dig ett från ett annat perspektiv... Nämligen ur barnens synvinkel.
Jag var nämligen 12, mina syskon 10 och 3,5 när vi flyttade till Canada. Jag kunde liiiiite engelska, mina syskon ingenting.
Syrran och jag fick börja engelsk skola, brorsan var ju hemma med mamma. Trots det så lärde han sig engelska på c:a 6 månader, och för mig och syrran gick det på 1-2 månader innan vi kunde prata ordentligt.
Och vi trivdes strålande alla 3! Vi har med oss en erfarenhet av en annan kultur, att även om det är ett "civiliserat" land så är mycket ändå annorlunda - det vidgar vyerna väldigt mycket. Och vi fick en massa nya vänner, vissa har vi fortfarande lite kontakt med trots att det är över 20 år sen.
Kan inte annat än hålla med de andra! Klart ni ska ta chansen, i alla fall ska ni inte låta bli för BARNENS skull. Möjligtvis ska ni åka just för deras skull :-)
5
Du har fått jättebra svar ovan, men jag vill ge dig ett från ett annat perspektiv... Nämligen ur barnens synvinkel.
Jag var nämligen 12, mina syskon 10 och 3,5 när vi flyttade till Canada. Jag kunde liiiiite engelska, mina syskon ingenting.
Syrran och jag fick börja engelsk skola, brorsan var ju hemma med mamma. Trots det så lärde han sig engelska på c:a 6 månader, och för mig och syrran gick det på 1-2 månader innan vi kunde prata ordentligt.
Och vi trivdes strålande alla 3! Vi har med oss en erfarenhet av en annan kultur, att även om det är ett "civiliserat" land så är mycket ändå annorlunda - det vidgar vyerna väldigt mycket. Och vi fick en massa nya vänner, vissa har vi fortfarande lite kontakt med trots att det är över 20 år sen.
Kan inte annat än hålla med de andra! Klart ni ska ta chansen, i alla fall ska ni inte låta bli för BARNENS skull. Möjligtvis ska ni åka just för deras skull :-)
Visst är det spännande, det här är mannens stora dröm eftersom hans pappa fick ett erbjudande när mannen var 12 att flyta till Singapore i 3 år men företaget slarvade borta kontraktet och när allt var ordnat så hade företaget skickat någon annan på den tjänsten vilket både mannen och hans pappa är lite bittra över idag för de ville verkligen flytta hela familjen.
Plugga tyska och se till att jag är färdigutbildad när vi kommer hem igen får nog bli huvudsysselsättningen om företaget kan ordna så jag inte behöver jobba.
6
Visst är det spännande, det här är mannens stora dröm eftersom hans pappa fick ett erbjudande när mannen var 12 att flyta till Singapore i 3 år men företaget slarvade borta kontraktet och när allt var ordnat så hade företaget skickat någon annan på den tjänsten vilket både mannen och hans pappa är lite bittra över idag för de ville verkligen flytta hela familjen.
Plugga tyska och se till att jag är färdigutbildad när vi kommer hem igen får nog bli huvudsysselsättningen om företaget kan ordna så jag inte behöver jobba.
Tack för erbjudandet, jag kommer garanterat att utnyttja dig när det blir mer konkret för nu är det så abstrakt eftersom det bara är förfrågningar.
Känns mindre panikartat just nu iaf.
På hur långt kontrakt är ni i Lux?
Har ni kvar boendet i Sverige eller ordnar ni det när det är dags att åka hem igen?
7
Tack för erbjudandet, jag kommer garanterat att utnyttja dig när det blir mer konkret för nu är det så abstrakt eftersom det bara är förfrågningar.
Känns mindre panikartat just nu iaf.
På hur långt kontrakt är ni i Lux?
Har ni kvar boendet i Sverige eller ordnar ni det när det är dags att åka hem igen?
Egentligen är jag inte orolig för barnen, mer om de komemr att sakna sina Svenska vänner, sina släktingar.
Mer orolig för min egen situation men kanske kan jag använda detta till att utbilda mig till det jag vill hålla på med så jag slipper fortsätta med det jag gör idag.
8
Egentligen är jag inte orolig för barnen, mer om de komemr att sakna sina Svenska vänner, sina släktingar.
Mer orolig för min egen situation men kanske kan jag använda detta till att utbilda mig till det jag vill hålla på med så jag slipper fortsätta med det jag gör idag.
TACK för din vinkling av situationen, jag har nämligen en kompis vars föräldrar åkte ut på missionsuppdrag i thailand när han var liten och han rekomenderar det inte men det är skillnad på Thailand och Europa som det blir för oss.
9
TACK för din vinkling av situationen, jag har nämligen en kompis vars föräldrar åkte ut på missionsuppdrag i thailand när han var liten och han rekomenderar det inte men det är skillnad på Thailand och Europa som det blir för oss.
By lena m 3 barn in forum Arbete, ekonomi & juridik
Svar: 1
Senaste inlägg: 2006-12-17, 23:27
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
), men det kanske inte ens är där ni hamnar. Kompisar är nog ingen fara, det brukar barn lösa superbra! 
