oro över konsekvenserna

[slindfeldt]

Vi har precis varit på vårt första ultraljus och fått veta att vår lilla tjej har klumpfot, med säkerhet på ena men förmodligen på båda fötterna. Vi fick direkt en remiss till läkare som bekräftade diagnosen.
Det var ett chockartat besked och jag vet inte riktigt hur jag ska känna nu...
Mest rädd är jag för att vår tjej inte ska bli helt återställd.
Jag skulle gärna vilja höra andras berättelser, både om det första året, men behandlingar och sådant. Är bebisen mer ledsen? Har de ont? Och även gärna från äldre erfarenheter, hur påverkar barnet psykiskt? Vad innebär det vid äldre åldrar? Måste de alltid har speciella skor etc? Känner de sig annorlunda?

Varma hälsningar från en orolig blivande mamma
Sandra

[anonymt namn]

Det kommer gå så bra!
Själva fick vi inte ens besked via ultraljud utan det märktes efter förlossningen..
Då var man ju så omtumlad så man förstod väl inte riktigt och jag tänkte som så
att det var ju bara foten! Kunde ju vart värre!

Vi har en grabb som är 13 år nu och som har opererat foten två gånger ena gången när han var 8 månader (de trodde att det skulle räcka med gips ett tag- fick byta en gång per vecka och då bada honom på sjukhuset denna tiden) sedan blev vi sända till annat sjukhus där de sa att det krävdes operation. Den andra operationen blev när han gick i
första klass och man kan ju inte säga säkert att det inte blir fler.

Det benet är smalare än det andra (vaden- säkert mest p.g.a gips under lång tid) och så är den foten 2 storlekar mindre än andra - vilket jag tycker är lite tråkigt för man ser ju skillnad på skorna (ortopedskor fortfarande, men vi har fuskat lite nu då han vill ha andra), men det är aldrig någon som sagt något som tur är.

Förresten när han blev av med gipset fick han ha plastskena runt benet för att hålla foten på rätt riktning - frammåt och inte innåt andra benet.
Och till sist räckte det att ha den på natten.

Han mår bra men springer väl inte riktigt lika bra som andra har perioder haft lite ont
och har då gått på sjukgymnastik. Men inget oroväckande alls!

Hoppas du fick lite besked. Brukar inte vara inne här längre; men hamnade här och ville
passa på att ge dig lugnande besked!

Kanske blir det också så att det räcker med gips!

En sak till förretsten som jag tycker är viktig!!!!
Ordet klumpfot tycker jag är så MISSANVISANDE, låter som att det ser ut som en klump bara vilket är fel!!!

Foten ser ut som en fot, men problemet är att hälsenan är för kort vilket gör att foten blir starkt vriden innåt mot det andra benet - men ser absolut ut som en fot med tår och allt!!!

Hans fot ser i övrigt fin ut idag, men man ser naturligtvis ett ljust vitt (rött i början) operations ärr om man tittar noga!

Hoppas din oro lugnade sig för det var min avsikt!!
Det kommer gå bra- Styrke-Kram!!!

[Algot070308]

Hej!
Vi fick reda på Algots vä-sidiga klumpfot efter förlossningen men reagerade inte så stort faktiskt... konstigt nog för att vara mig.
Han är nu 15 månader. Om du har frågor osv om första året så får du gärna maila mig på [email protected].

/Tinna

[Anonymt namn igen]

Nä precis det gjorde inte vi heller - också konstigt för att vara mig... men som sagt man tänkte nog att det var ju bara foten! Det fixar de ju så lätt!!

[Åsa U]

Oroa dig inte!

Vår son föddes för tre år sedan med dubbelsidig klumpfot. Behandlingen har gått jätte bra! Till en början blev det gips och omgipsning varje vecka tills han var dryga två månader. En operation när han var bara sex veckor och den operationen verkar det som att de flesta klumpfötter får göra (de går in och delar på hälsenan för att få ner hälen).

Efter gipsningarna blev det skenor, först 22 timmar om dygnet, sedan 20 och så har det trappats ned till att numer bara ha på nätterna och så kommer han ha fram tills han är fyra år.

Allt har gått otroligt bra! Oscar somnade ibland under omgipsningarna så han tyckte inte att det var jobbigt. Han sov möjligen något sämre första natten efter omgipsning. Skenorna har också funkat bra (med prerioder när det funkat sämre men på det stora hela bra), de allra första fick han i början fula skavsår av men det löste sig med tiden. Han ber nästan varje natt om att få slippa skenorna men har inga problem med att acceptera dem när vi säger att han måste ha dem.

Den som inte vet att han har klumpfot, kan inte se det, han springer omkring precis som andra treåringar. Vi har ju inte problemet med olika skostorlekar eftersom han har dubbelsidig klumpfot.
Endast det första paret skor som Oscar fick var ortopedskor, sedan har vi fått köpa dem själva eftersom han var en sån bra klumpfot.

Klumpfot förresten är precis som någon sa tidigare en helt missvisande, den engelska benämningen "clubfoot" beskriver mycket bättre vad det handlar om.

Oroa dig som sagt inte, det kan gå lika bra för er som för oss! Sen är det förstås inte alltid lika enkelt men det är ingen idé att oroa sig för det redan nu, det är som det är och problemen får man ta som de kommer.

Hör gärna av dig om du har fler frågor.

Massor med kramar
Åsa

[Naima]

ffd

[Naima]

hej..jag läste din oroliga medelande och jag ville bara tala om hur det har gått för oss....jag har också en liten tjej som nu är 16 månader gammal...hon föddes med klumpfot på båda fötterna...hon blev gipsad dagen efter och hade gips ca 2 månader...hon gjorde hälseneoperationen när hon va 6 veckor gammal om jag kommer ihåg rätt...efter omgipsningarna var klara så fick hon plast skenor som hon till en början hade 22 timmar ungefär...sedan så trappades det ner...och nu har hon dom bara på nätterna....går jätte bra...kan bli lite varmt ibland att ha dom men annars har det gått jätte bra...hennes fötter är jättefina och mjuka...det ända som är att vaderna är lite smalare än hos andra barn...men det är inget farligt tycker jag...hon har inte börjat gå än men är på gång när som helst...är jätte snabb och duktig...behandlingen som används i Sverige på klumpfötter heter ponsetti metoden...sök på de på internet så kommer du att få lite mer fakta...försök att inte oroa dig utan njut av din graviditet för du kommer att se att det är inte så farligt som du kanske trodde...och som sagt fötterna ser ut som dom ska...det är tio tår som vanligt ,bara det att dom är vridna inåt....hoppas att jag kunde hjälpa dig på något sätt...hör gärna av dig om du undrar något...jag brukar vara ganska ofta på den här sidan så det är bara att skriva om du undrar något....kram

[slindfeldt]

Tack snälla ni för uppmuntrande ord. Nu när vi har fått smälta detta ett tag, läst om behandling på internet och även fått era fina berättelser känns det mycket lättare.
Jag har börjat känna små sparkar nu och längtar till lilltjejen visar sig :-)

Tack igen, och jag hör säkert av mig igen när frågorna börjar hopa sig än en gång!

Kram till alla er fina mammor som orkar stötta en nybörjare som mig!

[Maria-Elliot]

Hejsan!
Jag har en liten kille på snart 18 mån som föddes med dubbelsidig klumpfot. Vi var jättechockade när han föddes men efter två dagar så upptäckte man att han hade hjärtfel. Efter ytterliggare två veckor upptäckte man ett kromosomfel på honom.
Jag vill inte bagatellisera klumpfoten men vi fick ett helt annat perspektiv på situationen. Nu är han hjärtopererad och mår bra och vi väntar på fotoperation nr 3. Fötterna har tagit enormt mycket tid men på det stora hela så har han klarat sig bra och håller på att lära sig gå nu.
Vill du läsa mer om våra operationer och vår sjukgymnastik så finns vi på
www.3prinsar.blogspot.com

[ErikaKam]

att för oss har allting gått bara bra! Vår yngsta kille 4½ år, föddes med klumpfot på vänster fot. Han gipsades om en gång/vecka de tre första månaderna. Den tiden var mindre rolig. Vi tyckte att han gott kunde fått mer smärtstillande än han fick, men som tur är så glömmer både vi föräldrar och bebisarna snabbt... Han var mycket ledsen och skrek mycket under de månaderna. Svårt att veta om det hade med foten att göra, men vi tror det.

Efter tre månader kapades hälsenan och sedan fick han Dennis Brown-skor dygnet runt i tre månader. Det gick bra. Då verkade han inte ha ont. När han var sex månader, blev han befriad från skorna dagtid. För honom var det en helt naturlig del i nattningsproceduren: ny blöja, pyjamas, skor och välling - godnatt! DB-skorna har han haft på nätterna tills i höstas. Senaste månaderna har det gått mindre bra: vi fick ta på dem efter att han somnat eftersom han vägrade annars och på natten tog han av sig dem när han gick upp på toa.

Han hade ortopediska skor under första året, vi fick remiss på tre skor och det räckte till sandaler, skor och vinterkängor. Sedan har vi köpt "bra" och stadiga skor som går upp över vristen till honom, men i somras sprang han faktiskt omkring i Foppatofflor och gissa om det kändes bra!

Två veckor innan jul, genomgick han en senförflyttning (operation) och var gipsad i sex veckor. Det gick över förväntan bra.

Vi är glada och tacksamma att han inte verkar ha ont och att han ändå har ett medfött fel som faktiskt går att rätta till!! Var inte orolig, det kommer att bli bra. Det går inte att se på honom att han har ett fotfel: han springer omkring precis som alla andra, går på gympa, sparkar boll... Vår läkare har sagt att han kommer inte kunna ta guldmedalj i tresteg, men det kan vi stå ut med!

Lycka till!

[JohannaOlsen]

Här kan du höras andra berättelse samnt ställa fråger till familjer. www.klumpis.se