Är glad att kunna berätta att för oss har allting gått bara bra! Vår yngsta kille 4½ år, föddes med klumpfot på vänster fot. Han gipsades om en gång/vecka de tre första månaderna. Den tiden var mindre rolig. Vi tyckte att han gott kunde fått mer smärtstillande än han fick, men som tur är så glömmer både vi föräldrar och bebisarna snabbt... Han var mycket ledsen och skrek mycket under de månaderna. Svårt att veta om det hade med foten att göra, men vi tror det.
Efter tre månader kapades hälsenan och sedan fick han Dennis Brown-skor dygnet runt i tre månader. Det gick bra. Då verkade han inte ha ont. När han var sex månader, blev han befriad från skorna dagtid. För honom var det en helt naturlig del i nattningsproceduren: ny blöja, pyjamas, skor och välling - godnatt! DB-skorna har han haft på nätterna tills i höstas. Senaste månaderna har det gått mindre bra: vi fick ta på dem efter att han somnat eftersom han vägrade annars och på natten tog han av sig dem när han gick upp på toa.
Han hade ortopediska skor under första året, vi fick remiss på tre skor och det räckte till sandaler, skor och vinterkängor. Sedan har vi köpt "bra" och stadiga skor som går upp över vristen till honom, men i somras sprang han faktiskt omkring i Foppatofflor och gissa om det kändes bra!
Två veckor innan jul, genomgick han en senförflyttning (operation) och var gipsad i sex veckor. Det gick över förväntan bra.
Vi är glada och tacksamma att han inte verkar ha ont och att han ändå har ett medfött fel som faktiskt går att rätta till!! Var inte orolig, det kommer att bli bra. Det går inte att se på honom att han har ett fotfel: han springer omkring precis som alla andra, går på gympa, sparkar boll... Vår läkare har sagt att han kommer inte kunna ta guldmedalj i tresteg, men det kan vi stå ut med!
Lycka till!