skriva av mig...

[anonymt namn]

Hejsan!

Det har blivit mycket surfande på intenet för att läsa om graviditet de senaste veckorna. Det var inte samma utbud av information för 10 år sedan när jag fick mitt yngsta barn. Vad glad jag är att jag var ganska tidigt ute och nu kan skaffa 3:an vid 37 års ålder.

Det har varit lite omtumlande att bli gravid. Efter diskussioner och övervägande så fick känslorna ta över och jag och min nya man kom fram till att vi ville ha en tillsammans. Tog ut spiral i maj och hade sista mens 20 juli. Det betyder inte att det varit problemfritt...

Sommaren blev inte som vi tänkt oss, vila, avkoppling och en del trädgårdsprojekt, nej istället så blev jag sjuk sen midssommar. Orkeslös, huvudvärk, muskelsmärtor och feber vid flera tillfällen. Fick kortisontabletter av en läkare och mådde fantastiskt bra, och blev väl med bebisen någon av de dagarna.... Men man får inte äta kortison så länge, så jag var snart sjuk igen.. Nu blev det sjukhusvistelse med diverse undersökningar. Och jag var ganska jättesäker när de frågade om jag var gravid att det var jag inte, eftersom jag enligt mina egna beräkningar inte skulle ha haft eller få ÄL förren om en knapp vecka. Men jag tog fel, och blev ordentligt ororlig när mensen sen uteblev och jag fick ett +-tecken i rutan...
En av undersökningarna som jag gjorde var en datortomografi... De frågade vid röntgen om jag var gravid, två gånger, men jag sa nej... det var ju enligt mig inte möjligt...

Med + i rutan så vände jag mig till röntgenavdelningen på sjukhuset där jag bor och fick prata med speciallister på ämnet strålning. De undersökte noga vad jag hade gått igenom och gav mig lugnande besked. Eftersom det var så tidigt i graviditeten så finns det ingen risk att embryot kommer bära med sig några skador. OM det blivit några skador så kommer kroppen att ta hand om det själv och göra en spontanabort och det sker ju som vi vet oftast före v. 13. Bemötandet från killarna på röntgen var otroligt, de visade enorm medmännsklighet och omtanke med sina försök till lugnande besked.

Och jag kan bara vänta och se... precis som alla andra här inne.

Vet inte om jag är frisk, har haft 2 bra veckor sen jag fick veta att jag var gravid, men nu börjar huvudvärken komma smygande. Har varit halvtidssjukskriven, men det är tänkt att jag ska börja jobba heltid igen nästa vecka. Funderar på om hormonerna har gjort mig frisk, eller glädjen över graviditeten - hoppas huvudvärken är graviditetsbesvär och inte det andra eländet som ingen trots alla undersökningar kom fram till vad det var..

jag kanske skulle börja blogga istället

[Fultolvis]

Datortomografi är inte röntgen, så det är väldigt liten risk med fosterskador vid en sådan, Den innefattar magnetfält och radiovågor...

Även om man nu skulle röntgas tidigt i graviditeten så är det så att hud och fett skyddar väldigt bra mot strålning och risken är även då väldigt liten att fostret (eller rättare sagt embryot) skulle skadas, iom att embryot ligger väldigt djupt inne i bäckenhålan. Dessutom röntgas du ju bara någon enstaka gång, och det är inte heller något farligt.

Jag jobbar med röntgen själv (djursjukvårdare) därför har jag denna informationen, om någon undrar.

[Anonym]

CT (datortomografi) innebär visst strålning, till och med mer strålning än vanlig röntgen, eftersom många bilder tas från olika vinklar. Tror du tänker på MRT (magnetresnonanstomografi) när du skriver att det är strålfritt. Det är två helt olika undersökningstekniker. Fö så skyddar inte hud och fett alls mot röntgenstrålning, det är ju penetransen i vävnaderna som gör att vi kan se ngt på plåtarna. Vill inte skriva dig på näsan eller skrämma upp frågeställaren, men jag tyckte det var klokt av henne att fråga radiologerna som har kunskap att bemöta sådana frågeställningar på ett korrekt sätt, så att hon är medveten om riskerna och kan vara uppmärksam på vad som händer i kroppen. Hoppas innerligt att allt går vägen för dig som skrev orginalinlägget!