Skrivet: 2008-10-18, 13:25
#1
tillökning:)
Hej alla godingar!
Nu är vi hemma igen efter att ha vilat (?) upp oss lite på patienthotellet i Lund.
vattnet gick kvart över ett natten till tisdagen o jag är mest glad över att jag hade masat mig fr soffan in till sängen så jag slapp förstöra den:=)
Kom in halv fyra på morgonen till KK och tyckte allt flöt på bra.. tills jag blev värksvagMen med lite värkstimulerande dropp kan man göra mkt och har man dessutom flera BM som trycker, drar o pressar ut bebisen när krystvärkarna inte riktigt kommer som de ska så kommer oxå bebisen ut. (08.37) Gråblå i färgen eftersom han var stasad som det så fint heter. Han satt liksom fast runt huvudet eftersom mina krystvärkar inte riktigt var som de skulle. Han vägde 4110 gram vilket är stooort för lilla mig, o var 51 cm lång. Ännu så länge har vi inget namn... men ni kanske vill rösta?
Tyckte nog att Alines förlossning var enklare, även om den tog lite längre tid. Med henne tog de ju hinnorna när jag var tio cm öppen så hon kom ju ut som en kanonkula på tre krystvärkarDet var inte lika lätt denna gång så om jag får rekommendera ngt så undvik vattenavgång;=)
Allt är bra med oss, lillebror har mörkt hår o är jättesöt. Speciellt så är Ante stolt som en tupp
tack för alla tumhållningar o lyckönskningar!
kram
ps. Tänk att man kan glömma att det gör så jävla ont att föda barn o amma
Ju fler barn man fött desto lättare är det att förnimma det onda....Sedan finns det tyvärr ingen regel att det blir lättare och lättare. Asta var klart värst att föda av alla mina barn. Men det berodde på att hon hade båda händerna upp runt huvudet. Såklart att Ante är stolt över att han fått en lillebror. Min äldste fick en lillebror när han var 6 år, efter två småsystrar, och blev överlycklig
