Så har ett år gått..
Helt plötsligt fick vi vår son en månad tidigare än tänkt.. Lyckan var total tills han var 2 månader och vi fick veta att han har Hydrocefalus. Till början ställde vi in oss på en pojke med ett tufft liv fyllt av problem. Cp-skador, autism osv. Sen slappnade vi av i tanken och kom fram till att vi tar problemen om dom kommer. För några veckor sedan fick han vattenbråck i pungen som en följd av shunten (tror dom) men det är en ofarlig åkomma.
Nu har vi en 1-åring som ligger jättebra till i utv. Han går längs möbler, plockar och pekar, ropar på mamma (jämt) och älskar att gosa med sin storasyster. Han är lång (80cm) och smal med en vacker mörkbrun kalufs. Jag älskar mitt lilla kryp och gläds över att han fick bli 1 år och att förhoppningarna är ljusa för framtiden.

Kram på er.