Idag var vi på läkarbesök: 9-åringen, jag och pappan. Läkaren (vars son brukar leka med 9-åringen både hos oss och hos dem) bekräftade psykologens ord: han har definitivt nånting. Men innan vi har gjort en stor utredningen vågade hon inte säga om det är asperger eller ADHD eller båda.
Vi pratade länge om mig och pappan också. Vi har ju lusläst om alla symtom och hittat än det ena än det andra som stämmer in på oss också, både som barn och som vuxna. Jag som exempelvis inte har något direkt behov av umgänge med folk. Om vännerna inte ringer mig kan det dröja månader utan att jag tänker på att börja sakna dem. När jag har umgåtts med folk ett tag har jag ett enormt behov av att få vara ensam ett tag. Blir hyperstressad och irriterad/arg när jag blir avbruten i min planering av dagen. Ångesten på jobbet. Fobin för fikarummet. Känslan av att vara dum i huvudet för att jag inte hänger med i diskussioner som alla andra verkar uppskatta och förstå. Känslan av att se konstig ut - att folk antagligen tycker att jag pratar konstigt. Återkommande depressioner. Toppar där jag blir helt speedad och kan hålla 1000 bollar i luften - tills depressionen kommer igen och luften går ur mig.
Hur i *#(/ ska jag orka ta tag i allt det här? Jag ser på mig själv med nya ögon. Är det det HÄR jag är? Trodde alla människor var så här emellanåt, men jag hade kanske fel? Någon annan här som känner igen sig och som kan förklara för mig vad ovanstående kan betyda?
Help!
1
Tankarna snurrar Idag var vi på läkarbesök: 9-åringen, jag och pappan. Läkaren (vars son brukar leka med 9-åringen både hos oss och hos dem) bekräftade psykologens ord: han har definitivt nånting. Men innan vi har gjort en stor utredningen vågade hon inte säga om det är asperger eller ADHD eller båda.
Vi pratade länge om mig och pappan också. Vi har ju lusläst om alla symtom och hittat än det ena än det andra som stämmer in på oss också, både som barn och som vuxna. Jag som exempelvis inte har något direkt behov av umgänge med folk. Om vännerna inte ringer mig kan det dröja månader utan att jag tänker på att börja sakna dem. När jag har umgåtts med folk ett tag har jag ett enormt behov av att få vara ensam ett tag. Blir hyperstressad och irriterad/arg när jag blir avbruten i min planering av dagen. Ångesten på jobbet. Fobin för fikarummet. Känslan av att vara dum i huvudet för att jag inte hänger med i diskussioner som alla andra verkar uppskatta och förstå. Känslan av att se konstig ut - att folk antagligen tycker att jag pratar konstigt. Återkommande depressioner. Toppar där jag blir helt speedad och kan hålla 1000 bollar i luften - tills depressionen kommer igen och luften går ur mig.
Hur i *#(/ ska jag orka ta tag i allt det här? Jag ser på mig själv med nya ögon. Är det det HÄR jag är? Trodde alla människor var så här emellanåt, men jag hade kanske fel? Någon annan här som känner igen sig och som kan förklara för mig vad ovanstående kan betyda?
Om det är drag som du tycker ställer till det i vardagen så läs på. Ofta kan en viss förståelse för hur det ligger till göra mycket bara den.
Själv har jag valt att inte utreda (utom min sömnstörning) trots att med all sannolikhet finns både autism och adhd-drag i min hjärna. Hade jag varit yngre och haft studietiden framför mig hade det varit en annan sak, för där brast det verkligen för mig. Inte föör att jag inte förstod, utan för att jag aldrig kunnat organisera mitt arbete...
Men om du efter att ha läst på tror att du kan vinna något på en utredning så tveka inte. Det är jättevanligt att vuxna med npf upptäcker detta först i samband med barnens utredning.
Vad du möjligen skulle ha? Troligen en mix där bipolaritet är en ingrediens och AS eller liknande är en annan. Men jag är inget utredningsteam, utan en febrig med-mamma...
(Bipolaritet med tanke på dina återkommande depressioner + maniska 1000-bollar-i-luften-skov. AS på grund av att du är mindre social än vad normen verkar vara...)
2
Om det är drag som du tycker ställer till det i vardagen så läs på. Ofta kan en viss förståelse för hur det ligger till göra mycket bara den.
Själv har jag valt att inte utreda (utom min sömnstörning) trots att med all sannolikhet finns både autism och adhd-drag i min hjärna. Hade jag varit yngre och haft studietiden framför mig hade det varit en annan sak, för där brast det verkligen för mig. Inte föör att jag inte förstod, utan för att jag aldrig kunnat organisera mitt arbete...
Men om du efter att ha läst på tror att du kan vinna något på en utredning så tveka inte. Det är jättevanligt att vuxna med npf upptäcker detta först i samband med barnens utredning.
Vad du möjligen skulle ha? Troligen en mix där bipolaritet är en ingrediens och AS eller liknande är en annan. Men jag är inget utredningsteam, utan en febrig med-mamma...
(Bipolaritet med tanke på dina återkommande depressioner + maniska 1000-bollar-i-luften-skov. AS på grund av att du är mindre social än vad normen verkar vara...)
By lena m 3 barn in forum Arbete, ekonomi & juridik
Svar: 1
Senaste inlägg: 2006-12-17, 23:27
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
