Hej!
Vi har precis fått veta att jag har en flicka i magen med dubbelsidig klumpfot. Det verkar ju inte vara stora odds för att man ska lyckas.
För det första är det 100 000 barn/år som föds med klumpfot men det är endast 20 000 av dom barnen som lever i västvärlden, alltså bara 20%. Sedan är det bara 50% att det ska vara på båda fötterna vilket vi också har lyckats pricka in och för det trejde är det tre gånger så vanligt hos pojkar.
Hur lyckas man?
Det började med att hon inte ville visa fötterna så på det tredje ultraljudet var hon 20 veckor och 4 dagar kunde man se att hon hade klumpfötter. Vi fick också veta att det finns en liten risk för bebisar med klumpfot att dom har kromosomavvikelser. Så idag var vi tillbaks och gjorde ett fostervattenprov. Mitt liv är totalt upp och ner just nu och jag oroar mig för dels att reslutatet ska visa på en kromosomavvikelse och dels att jag ska få missfall. Vill inget hellre än att dom närsta dagarna ska gå över. Det var ju inget man förväntade sig att få höra när man är 22 år gammal och väntar sitt första barn.
Vi fick uppfattningen på sjukhuset (karolinska sjukhuset) att klumpfot var lätt åtgärdat men när man läser om hur behandlingen går till tycker jag nästan att det verkar tvärtom. Det måste ju göra ont för den lilla bebisen?
Sen förstår jag nog inte riktigt det här med dom olika skenorna och vad ortoser är än. Kan någon ge mig nån bra förklaring på det?
Vidare läste jag också att klumpfot kan vara förenat med ryggmärgsbråck och artrogryphos men det är ingenting som dom sa något om på sjukhuset. Finns det någon sida man kan läsa om just det sambandet? Hur kollar man upp sånt och vad händer om det är så?
Jag är tacksam för så mycket info som folk bara kan dela med sig av, såväl fakta som erfarenheter.
Tusen tack!
Orolig blivande mamma.....
1
klumpfötter, hjälp! Hej!
Vi har precis fått veta att jag har en flicka i magen med dubbelsidig klumpfot. Det verkar ju inte vara stora odds för att man ska lyckas.
För det första är det 100 000 barn/år som föds med klumpfot men det är endast 20 000 av dom barnen som lever i västvärlden, alltså bara 20%. Sedan är det bara 50% att det ska vara på båda fötterna vilket vi också har lyckats pricka in och för det trejde är det tre gånger så vanligt hos pojkar.
Hur lyckas man?
Det började med att hon inte ville visa fötterna så på det tredje ultraljudet var hon 20 veckor och 4 dagar kunde man se att hon hade klumpfötter. Vi fick också veta att det finns en liten risk för bebisar med klumpfot att dom har kromosomavvikelser. Så idag var vi tillbaks och gjorde ett fostervattenprov. Mitt liv är totalt upp och ner just nu och jag oroar mig för dels att reslutatet ska visa på en kromosomavvikelse och dels att jag ska få missfall. Vill inget hellre än att dom närsta dagarna ska gå över. Det var ju inget man förväntade sig att få höra när man är 22 år gammal och väntar sitt första barn.
Vi fick uppfattningen på sjukhuset (karolinska sjukhuset) att klumpfot var lätt åtgärdat men när man läser om hur behandlingen går till tycker jag nästan att det verkar tvärtom. Det måste ju göra ont för den lilla bebisen?
Sen förstår jag nog inte riktigt det här med dom olika skenorna och vad ortoser är än. Kan någon ge mig nån bra förklaring på det?
Vidare läste jag också att klumpfot kan vara förenat med ryggmärgsbråck och artrogryphos men det är ingenting som dom sa något om på sjukhuset. Finns det någon sida man kan läsa om just det sambandet? Hur kollar man upp sånt och vad händer om det är så?
Jag är tacksam för så mycket info som folk bara kan dela med sig av, såväl fakta som erfarenheter.
Hej du! Jag var i samma sits som du för ganska exakt ett halvår sen. 23 år, förstagångsmamma och på ett rutinultraljud fick jag veta att min son skulle födas med klumpfötter. Det lät så läskigt när dom sa det. Inte nog med att sköterskan som utförde UL först kallar in en till sköterska och att jag sen blir ombedd att följa med in i ett annat rum där det sitter en specialist, dem såg alla väldigt nedslagna ut. Jag bröt ihop totalt, gick också igenom hela skräcken med fostervattensprov, kromosomavvikelser etc och noja över resultatet. Men jag har goda nyheter! Det kommer att lägga sig. När man väl kommit över den där första chocken känns det så mycket bättre. Kan inte tala om för dig hur det kommer att vara för dig men ju mer info jag skaffade mig desto lugnare blev jag. Man ska dock ta katastrofscenariona med en smula salt. Så här i efterhand tycker jag att jag oroat mig för ingenting. Min son (Dorian) gipsades första gången när han var 8 dagar, det var såklart inte kul alls men han somnade mitt i så han tyckte uppenbart inte att det var så jobbigt Sen dess har han bytt gips en gång i veckan hos klumpfotsteamet på Astrid Lindgren och idag har vi tagit av det sista paret (han blir tolv veckor mån den 20e). Vissa gipsningar har varit värre än andra då han varit lite grinig, men inte för att det gjort ont utan mer för att han ogillade att vara fasthållen (läkaren måste ju hålla i foten, rätt logiskt) Vi har dessutom haft tur att slippa felaktiga gipslindningar så vi har aldrig varit tvugna att åka in och gipsa om innan veckan varit slut som jag förstått att vissa (väldigt få) fått göra! Ortoserna är hårdplastsskenor (med olika roliga motiv och färger som man får välja själva) som omsluter hela benet och foten, dock inte på framsidan så att säga. Fästs med kardborrsspännen och under dom för att undvika skavsår får man en sorts strumpa. Ortoserna kan man ta av 2-4 timmar om dagen för bad och luftning! Sen finns det en annan sorts "skenor" som ser ut ungefär som två skor som är fästa på en snowboardliknande skena som tvingar ut fötterna i rätt position.
Hoppas du fått lite kött på benen och om du har fler frågor tveka för inte att höra av dig till min mail!
Hej du! Jag var i samma sits som du för ganska exakt ett halvår sen. 23 år, förstagångsmamma och på ett rutinultraljud fick jag veta att min son skulle födas med klumpfötter. Det lät så läskigt när dom sa det. Inte nog med att sköterskan som utförde UL först kallar in en till sköterska och att jag sen blir ombedd att följa med in i ett annat rum där det sitter en specialist, dem såg alla väldigt nedslagna ut. Jag bröt ihop totalt, gick också igenom hela skräcken med fostervattensprov, kromosomavvikelser etc och noja över resultatet. Men jag har goda nyheter! Det kommer att lägga sig. När man väl kommit över den där första chocken känns det så mycket bättre. Kan inte tala om för dig hur det kommer att vara för dig men ju mer info jag skaffade mig desto lugnare blev jag. Man ska dock ta katastrofscenariona med en smula salt. Så här i efterhand tycker jag att jag oroat mig för ingenting. Min son (Dorian) gipsades första gången när han var 8 dagar, det var såklart inte kul alls men han somnade mitt i så han tyckte uppenbart inte att det var så jobbigt Sen dess har han bytt gips en gång i veckan hos klumpfotsteamet på Astrid Lindgren och idag har vi tagit av det sista paret (han blir tolv veckor mån den 20e). Vissa gipsningar har varit värre än andra då han varit lite grinig, men inte för att det gjort ont utan mer för att han ogillade att vara fasthållen (läkaren måste ju hålla i foten, rätt logiskt) Vi har dessutom haft tur att slippa felaktiga gipslindningar så vi har aldrig varit tvugna att åka in och gipsa om innan veckan varit slut som jag förstått att vissa (väldigt få) fått göra! Ortoserna är hårdplastsskenor (med olika roliga motiv och färger som man får välja själva) som omsluter hela benet och foten, dock inte på framsidan så att säga. Fästs med kardborrsspännen och under dom för att undvika skavsår får man en sorts strumpa. Ortoserna kan man ta av 2-4 timmar om dagen för bad och luftning! Sen finns det en annan sorts "skenor" som ser ut ungefär som två skor som är fästa på en snowboardliknande skena som tvingar ut fötterna i rätt position.
Hoppas du fått lite kött på benen och om du har fler frågor tveka för inte att höra av dig till min mail!
Ovanstående inlägg ger en mycket bra beskrivning tycker jag. Dessutom kan jag tillägga att det bara är ungefär 1/3 av de som föds med klumpfötter som behöver ytterligare korrigeringar i form av operation senare.
Barn som föds med klumfot utvecklas inte heller senare, utan går och kryper och står ungefär som andra barn, en del tidigt och andra senare.
Jag träffade en mamma på öppna fsk som berättade att hon var född med klumpfot på båda fötterna och hon hade aldrig ägnat "problemet" en tanke förrän hon själv blev gravid, alltså var hon inte hindrad av dem på något sätt.
Min son är född med dubbelsidig klumpfot och gjorde hälseneförlängning, 6 veckor gammal, ytterligare en förlängning på ena foten när han var ett och i höstas gjordes en senförflyttning och förlängning av hälsenan igen på andra foten.
Visst är det lite pyssel och krångel med att vara gipsad och allt sånt, men det är ju ändå ganska kort tid och han har inte haft ont eller varit det minsta hindrad av att vara gipsad. Har tilloch med kunnat hänga med på dagispromenaderna.
Lycka till och klappa magen!!
Kram
3
Ovanstående inlägg ger en mycket bra beskrivning tycker jag. Dessutom kan jag tillägga att det bara är ungefär 1/3 av de som föds med klumpfötter som behöver ytterligare korrigeringar i form av operation senare.
Barn som föds med klumfot utvecklas inte heller senare, utan går och kryper och står ungefär som andra barn, en del tidigt och andra senare.
Jag träffade en mamma på öppna fsk som berättade att hon var född med klumpfot på båda fötterna och hon hade aldrig ägnat "problemet" en tanke förrän hon själv blev gravid, alltså var hon inte hindrad av dem på något sätt.
Min son är född med dubbelsidig klumpfot och gjorde hälseneförlängning, 6 veckor gammal, ytterligare en förlängning på ena foten när han var ett och i höstas gjordes en senförflyttning och förlängning av hälsenan igen på andra foten.
Visst är det lite pyssel och krångel med att vara gipsad och allt sånt, men det är ju ändå ganska kort tid och han har inte haft ont eller varit det minsta hindrad av att vara gipsad. Har tilloch med kunnat hänga med på dagispromenaderna.
[QUOTE]Hej!
Vi har precis fått veta att jag har en flicka i magen med dubbelsidig klumpfot.
Det var precis likadant för oss. Det känns ju när man prickar in 1-2 på tusen...känns lite orättvist. Vi fick veta det i v 18 och blev helt förstörda. Det låter så hemskt med klumpfot/klubbfot. Vi visste inte hur vi skulle göra, om vi skulle behålla barnet eller inte men vi valde att fullfölja graviditeten för fostervattensprovet visade inget tecken på några kromosonavikelser och det var avgörande för oss.
Vi fick även träffa en ortoped samtidigt så att vi fick mera fakta vad det innebär. Vi tyckte inte att vi hittade så mycket på nätet.
Det här är väldigt nytt för oss också. Vår tjej föddes den 22a mars i år, 4v för tidigt, och hon har på båda fötterna, Dock är den vänstra väldigt lindrig och den högra mer en klassisk klumpfot sa ortopeden.
För att hon var så tidig valde dom att gipsa henne först när hon var 3v. Själva gipsningen gick bra men hon var väldigt kinkig i ett dygn efteråt. Förstår henne då hon var van att krypa upp i famnen med benen under magen...
Imorgon ska vi gipsa henne för 2a gången. Jag ska själv ta bort gipset på morgonen men det ska nog gå bra.
Summan är att jag tycker att det har gått bättre än vad jag först trodde men allt är ju fortfarande så nytt för oss.
Har du försäkring? Tyrgghansa ersätter klumpfot-ett tips!
4
[QUOTE]Hej!
Vi har precis fått veta att jag har en flicka i magen med dubbelsidig klumpfot.
Det var precis likadant för oss. Det känns ju när man prickar in 1-2 på tusen...känns lite orättvist. Vi fick veta det i v 18 och blev helt förstörda. Det låter så hemskt med klumpfot/klubbfot. Vi visste inte hur vi skulle göra, om vi skulle behålla barnet eller inte men vi valde att fullfölja graviditeten för fostervattensprovet visade inget tecken på några kromosonavikelser och det var avgörande för oss.
Vi fick även träffa en ortoped samtidigt så att vi fick mera fakta vad det innebär. Vi tyckte inte att vi hittade så mycket på nätet.
Det här är väldigt nytt för oss också. Vår tjej föddes den 22a mars i år, 4v för tidigt, och hon har på båda fötterna, Dock är den vänstra väldigt lindrig och den högra mer en klassisk klumpfot sa ortopeden.
För att hon var så tidig valde dom att gipsa henne först när hon var 3v. Själva gipsningen gick bra men hon var väldigt kinkig i ett dygn efteråt. Förstår henne då hon var van att krypa upp i famnen med benen under magen...
Imorgon ska vi gipsa henne för 2a gången. Jag ska själv ta bort gipset på morgonen men det ska nog gå bra.
Summan är att jag tycker att det har gått bättre än vad jag först trodde men allt är ju fortfarande så nytt för oss.
Har du försäkring? Tyrgghansa ersätter klumpfot-ett tips!
Hej,
Min lilla tjej föddes i november 2008, hon har klumpfot på en fot men vid ultraljudet trodde dom att det var på båda fötterna. Jag gick igenom exakt detsamma som du beskriver med fostervattenprov, oro, ledsamhet, frågetecken m.m. Men det jag kan säga så här efter 6 månader är att allt har gått mycket bättre och lättare än vad jag kunnat tro. Som tur var så har hon bara klumfot och inga andra avvikelser...och när jag fick veta det efter fostervattenprovet känder klumpfot diagnosen plötsligt mycket lättare - det hade ju kunnat vara mycket värre! Var också glad att ni fick veta på ett ultraljud, många föräldrar får veta först vid förlossningen och det måste vara jobbigare, nu har ni ju möjlighet att läsa in er och informera er omgivning så slipper det bli så stor uppståndelse när lilltjejen föds. Jag tyckte det var jätteskönt att alla visste innan, då blev det inte så mkt fokus på foten och gipset utan mer på henne..vilket man ju vill. Gipsningen pågick i ca. 10 veckor och de är så proffsiga på Astrid Lindgren, det går jättebra! Operationen var lite läskig tycker jag. Hon var så liten och skör...men det gick också bra. Vid ca. 10 veckor fick hon sin första ortos (skena som sitter längs med hela benet). Eftersom hon har haft gips och skena sedan födseln är det inget hon bryr sig om och det gör absolut inte ont. Ibland kan jag tycka så synd om henne som inte kan sprattla med båda benen..men hon verkar som sagt inte misstycka utan är en glad, aktiv och rörlig liten tjej. Precis som det ska vara! Vi får nu ha av skenan 6 timmar per dag. Hon älskar att vara utan förstås, det märks och hon ligger gärna och biter sig själv i tårna då. Vi går också på babysim och då får skenan vara av.
Mycket handlar om inställning hos föräldrarna. Vi har alltid haft en väldigt positiv inställning och accepterat situationen som den är. Vi ser gipset/skenan ungefär som en tandställning fast på benet. Precis som tänder ibland är sneda och kräver tandställning är foten sne och kräver gips/skena. Konstigare än så är det inte. Många (särskilt barn) frågar oss om hennes skena, men då berättar vi bara att hennes fot var sne och att skenan rättar till det så att hon ska kunna gå och leka som andra barn och att det inte alls gör ont på henne.
Jag tror att det blir jobbigare för alla, inklusive barnet om man som förälder gör en större grej av det än vad det behöver vara. Jag minns chocken som du beskriver, men jag kan lova och garantera att ni kommer att vara så uppfyllda av allt härligt när bebisen kommer att hennes små fötter och gipset kommer bli totalt underordnat!
Om du vill så kan vi ses så kan du få se hur min lillskrutt ser ut med skena på. Vi bor i vasastan.
Hör av dig i så fall.
Ha det gott nu och hoppas fostervattenprovet går bra!
Hälsningar
Sandra
5
Hej,
Min lilla tjej föddes i november 2008, hon har klumpfot på en fot men vid ultraljudet trodde dom att det var på båda fötterna. Jag gick igenom exakt detsamma som du beskriver med fostervattenprov, oro, ledsamhet, frågetecken m.m. Men det jag kan säga så här efter 6 månader är att allt har gått mycket bättre och lättare än vad jag kunnat tro. Som tur var så har hon bara klumfot och inga andra avvikelser...och när jag fick veta det efter fostervattenprovet känder klumpfot diagnosen plötsligt mycket lättare - det hade ju kunnat vara mycket värre! Var också glad att ni fick veta på ett ultraljud, många föräldrar får veta först vid förlossningen och det måste vara jobbigare, nu har ni ju möjlighet att läsa in er och informera er omgivning så slipper det bli så stor uppståndelse när lilltjejen föds. Jag tyckte det var jätteskönt att alla visste innan, då blev det inte så mkt fokus på foten och gipset utan mer på henne..vilket man ju vill. Gipsningen pågick i ca. 10 veckor och de är så proffsiga på Astrid Lindgren, det går jättebra! Operationen var lite läskig tycker jag. Hon var så liten och skör...men det gick också bra. Vid ca. 10 veckor fick hon sin första ortos (skena som sitter längs med hela benet). Eftersom hon har haft gips och skena sedan födseln är det inget hon bryr sig om och det gör absolut inte ont. Ibland kan jag tycka så synd om henne som inte kan sprattla med båda benen..men hon verkar som sagt inte misstycka utan är en glad, aktiv och rörlig liten tjej. Precis som det ska vara! Vi får nu ha av skenan 6 timmar per dag. Hon älskar att vara utan förstås, det märks och hon ligger gärna och biter sig själv i tårna då. Vi går också på babysim och då får skenan vara av.
Mycket handlar om inställning hos föräldrarna. Vi har alltid haft en väldigt positiv inställning och accepterat situationen som den är. Vi ser gipset/skenan ungefär som en tandställning fast på benet. Precis som tänder ibland är sneda och kräver tandställning är foten sne och kräver gips/skena. Konstigare än så är det inte. Många (särskilt barn) frågar oss om hennes skena, men då berättar vi bara att hennes fot var sne och att skenan rättar till det så att hon ska kunna gå och leka som andra barn och att det inte alls gör ont på henne.
Jag tror att det blir jobbigare för alla, inklusive barnet om man som förälder gör en större grej av det än vad det behöver vara. Jag minns chocken som du beskriver, men jag kan lova och garantera att ni kommer att vara så uppfyllda av allt härligt när bebisen kommer att hennes små fötter och gipset kommer bli totalt underordnat!
Om du vill så kan vi ses så kan du få se hur min lillskrutt ser ut med skena på. Vi bor i vasastan.
Hör av dig i så fall.
Ha det gott nu och hoppas fostervattenprovet går bra!
Hälsningar
Sandra
Hej, våran Isak föddes med dubbelsidig klumpfot. vi visste inget innan förlossningen trots 3 ultraljud. Isak är provrörsbarn därav alla ultraljuden. Isak är som vilken 5åring som helst. Han klättrar, hoppar, springer mer än hans tre äldre syskon nånsin gjort. Behandlingen med att böja tillbaks fötterna var nog mer känslomässigt jobbigt för oss än för honom. Vi har inte haft det speciellt jobbigt egentligen. Det var kämpigt dom första dagarna med denniskenan men står man ut som föräldrer så väjer sig barnet snart. Våran doktor i falun säger att han har jättefina fötter. Bara vi som vet att han har klumpfötter ser att det varit fel på dom. När jag kom hem från BB goglade jag på klumpfot och det kom upp något som heter larssens syndrom, jag blev livrädd för där stod det om ryggmärgsbråck och andra saker men när jag pratade med läkaren sade hon att det inte är bra att leta på nätet själv. Det håller jag med om. Jag trodde ju att dom missat en massa andra missbildningar men så var det ju inte. Tiden har gått fort med Isak. Han fyller faktiskt 5 år idag! Jag tror inte ni behöver vara oroliga. Om ni goglar på Ponsetti så kan ni läsa om han som uppfann denniskenan som Isak hade. Ställ gärna fler frågor om ni vill.
6
Hej, våran Isak föddes med dubbelsidig klumpfot. vi visste inget innan förlossningen trots 3 ultraljud. Isak är provrörsbarn därav alla ultraljuden. Isak är som vilken 5åring som helst. Han klättrar, hoppar, springer mer än hans tre äldre syskon nånsin gjort. Behandlingen med att böja tillbaks fötterna var nog mer känslomässigt jobbigt för oss än för honom. Vi har inte haft det speciellt jobbigt egentligen. Det var kämpigt dom första dagarna med denniskenan men står man ut som föräldrer så väjer sig barnet snart. Våran doktor i falun säger att han har jättefina fötter. Bara vi som vet att han har klumpfötter ser att det varit fel på dom. När jag kom hem från BB goglade jag på klumpfot och det kom upp något som heter larssens syndrom, jag blev livrädd för där stod det om ryggmärgsbråck och andra saker men när jag pratade med läkaren sade hon att det inte är bra att leta på nätet själv. Det håller jag med om. Jag trodde ju att dom missat en massa andra missbildningar men så var det ju inte. Tiden har gått fort med Isak. Han fyller faktiskt 5 år idag! Jag tror inte ni behöver vara oroliga. Om ni goglar på Ponsetti så kan ni läsa om han som uppfann denniskenan som Isak hade. Ställ gärna fler frågor om ni vill.
Sitter i samma situation och kan varmt rekomendera en nystartad hemsida för klumpfötter. www.klumpis.se bli medlem så vi alla kan dela med oss av våra erfarenheter!
10
Sitter i samma situation och kan varmt rekomendera en nystartad hemsida för klumpfötter. www.klumpis.se bli medlem så vi alla kan dela med oss av våra erfarenheter!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Sen dess har han bytt gips en gång i veckan hos klumpfotsteamet på Astrid Lindgren och idag har vi tagit av det sista paret (han blir tolv veckor mån den 20e). Vissa gipsningar har varit värre än andra då han varit lite grinig, men inte för att det gjort ont utan mer för att han ogillade att vara fasthållen (läkaren måste ju hålla i foten, rätt logiskt) Vi har dessutom haft tur att slippa felaktiga gipslindningar så vi har aldrig varit tvugna att åka in och gipsa om innan veckan varit slut som jag förstått att vissa (väldigt få) fått göra! Ortoserna är hårdplastsskenor (med olika roliga motiv och färger som man får välja själva) som omsluter hela benet och foten, dock inte på framsidan så att säga. Fästs med kardborrsspännen och under dom för att undvika skavsår får man en sorts strumpa. Ortoserna kan man ta av 2-4 timmar om dagen för bad och luftning! Sen finns det en annan sorts "skenor" som ser ut ungefär som två skor som är fästa på en snowboardliknande skena som tvingar ut fötterna i rätt position.