Skrivet: 2009-08-19, 09:08
#1
Det där med nattsömn
Teo har aldrig sovit särskilt bra, men snart orkar inte mamman mer. En bra natt vaknar han 4-6 ggr (dåliga nätter minst en gång i timmen). Han är jättetrött, men somnar bara om om han får amma. Bvc säger att det är för jag ammar honom som han vaknar så ofta. Att amma fortsätter jag gärna lite till, men 2 gånger per natt tycker jag är mer lagom. Men en ettåring kan väl knappast skilja på om det är ett uppvak där han får mjölk, eller om mamma har tänkt att han ska somna om själv.
Jamen avvänj honom med nattamningen så ska du se att han börjar sova hela nätterna, säger bvc. Jo, men jag kan inte offra 2 eller fler nätterns sömn, för jag kan aldrig ta igen den sömnen! Är man bortom begreppet trött redan från början så är man rädd om de sovtillfällena man ändå har.
Dagtid sover han 2 gånger, ungefär en timme åt gången. Somnar jättefint i vagnen när man går en liten promenad). Han har jättesvårt att komma till ro på kvällarna, och enda gången han ligger ner stilla är när han ammas. Jag har samma rutiner, försöker att inte jaga upp honom, läser sjunger, men han bökar/rymmer/skriker/leker ändå.
För läggning har jag provat tassmetoden, 5-minuters-metoden (han bara skrek mer och mer för varje kväll), att han får somna i famnen när jag går med honom (värsta brottningsmatchen som är väldigt utmattande även för mamman). De (få) gånger han somnar på annat sätt än vid bröstet så sover han precis lika skräpigt resten av natten, vilket har lett till att jag alltid har återgått till att söva honom vid bröstet, eftersom det är det mest protestfria sättet.
Jag har inget emot att han sover i min säng, men han sover ju inte bra där heller. Jag blir snart tokig av det här.