Det där med nattsömn

[Am25]

Teo har aldrig sovit särskilt bra, men snart orkar inte mamman mer. En bra natt vaknar han 4-6 ggr (dåliga nätter minst en gång i timmen). Han är jättetrött, men somnar bara om om han får amma. Bvc säger att det är för jag ammar honom som han vaknar så ofta. Att amma fortsätter jag gärna lite till, men 2 gånger per natt tycker jag är mer lagom. Men en ettåring kan väl knappast skilja på om det är ett uppvak där han får mjölk, eller om mamma har tänkt att han ska somna om själv.

Jamen avvänj honom med nattamningen så ska du se att han börjar sova hela nätterna, säger bvc. Jo, men jag kan inte offra 2 eller fler nätterns sömn, för jag kan aldrig ta igen den sömnen! Är man bortom begreppet trött redan från början så är man rädd om de sovtillfällena man ändå har.

Dagtid sover han 2 gånger, ungefär en timme åt gången. Somnar jättefint i vagnen när man går en liten promenad). Han har jättesvårt att komma till ro på kvällarna, och enda gången han ligger ner stilla är när han ammas. Jag har samma rutiner, försöker att inte jaga upp honom, läser sjunger, men han bökar/rymmer/skriker/leker ändå.

För läggning har jag provat tassmetoden, 5-minuters-metoden (han bara skrek mer och mer för varje kväll), att han får somna i famnen när jag går med honom (värsta brottningsmatchen som är väldigt utmattande även för mamman). De (få) gånger han somnar på annat sätt än vid bröstet så sover han precis lika skräpigt resten av natten, vilket har lett till att jag alltid har återgått till att söva honom vid bröstet, eftersom det är det mest protestfria sättet.

Jag har inget emot att han sover i min säng, men han sover ju inte bra där heller. Jag blir snart tokig av det här.

[feline]

Jaa, du. Jag har inget klokt att säga annat än att det är rätt vanligt hos små barn att inte sova hela natten. Barns sömnrytm är kortare och de har svårare att somna om, så som vi vuxna gör. (Även vi vuxna vaknar flera gånger om natten, men minns det inte eftersom vi somnar om snabbt igen.)

Jag tror inte heller att avvänjning av nattamning gör någon skillnad. Varför ta bort något som han uppenbarligen mår bra av och som funkar? Jag söver också med amning och trivs bra med det. Vissa nätter vaknar min pojke oftare än andra och jag känner mig mer sliten, men på något vis orkar man ju ändå.

[jenlon]

Det låter precis som att du beskriver våra nätter här hemma. Precis som för er så innebär en bra natt ca 5-6 uppvaknanden medan de sämre (gårdagnatten var en sådan) innebär att jag kollar på klockan mellan en gång i timmen och upp till var 30:e minut. Nu är det tänder också som ställer till ännu mer stök. Vilmer vill absolut också ammas för att somna om, annars skriker han istället vilket ju gör det hela ännu jobbigare. Det märkliga med honom är att han aldrig somnar vid bröstet på kvällen, men ändå måste han somna om så. Napp tar han enbart i vagnen och bilen. Jag har egentligen inga planer på att sluta amma, men jag ligger så fruktansvärt illa när jag ammar nu och får oerhört ont i ryggen vilket i sin tur påverkar den lilla sömn jag kan få, så jag överväger faktiskt att lägga ner det hela. Känner mig dock väldigt kluven eftersom det fortfarande är bra och mysigt vid övriga tidpunkter.

Precis som du så är jag så slut att jag inte orkar med några skriknätter där amningen ska avvänjas just nu. Vet inte heller om jag tror att det är lösningen, jag tror snarare på att vissa barn tyvärr är såhär. Min äldsta slutade amma nattetid när hon var 7 månader, men vaknade ändå en gång i halvtimmen nätterna igenom. Hon sov i egen säng. Tvåan ammade någon gång på natten men sov annars jättebra i min säng. Vilmer sover hos oss, spjälsängen är det ett skämt att få honom att sova i. Funderar på riktig säng snart (utdragssäng), för inget av mina barn har velat sova i spjälsäng, men när de fått annan säng har det gått betydligt bättre, och jag börjar tycka att det är lite trångt med samsovandet nu. Jag är fruktansvärt lättväckt också.

Min man vaknar inte av någonting, inte ens när man sparkar på honom i ren ilska, det har varit likadant med alla tre barnen, tyvärr.

Ja detta var ju tyvärr inga tips alls, bara medgnäll. Jag har iallafall turen att Vilmer somnar väldigt lätt, själva läggningen tar bara några minuter. Det är oftast efter kl 23 som det jobbiga börjar...

[mandelblomma]

jättejobbigt, mina killar har haft perioder av jobbiga nätter och då har jag gått upp upp till 20 ggr per natt
Nu har de båda fått två framtänder som spruckit fram och det har blivit bättre...men så bra som de sov som små gör de tyvärr inte längre...gissar att de drömmer och är påverkade av tänder av och till.
Och som någon skrev så är det vanligt att bebisar vaknar flera gångerper natt...

En sak som jag själv funderatöver ett par dagar är om jag inte ska försöka få dem att ta napp igen.
De vaknar och somnar om med flaskan och sen ligger de och småtuttar på den sen ett tag tillbaka ( det här är alltså nytt!)!
Jag är mer och mer inne på att försöka smyga dit nappen till dem.
De slutade med den då de var väldigt små, mannen var väldigt på de tklara med att det var krångligt...men nu börjar han också tro att det kanske kunde vafa värt att prova
Kanske kan det vara något för er?

Annars så är det tortyr med alla dessa uppvak och jag beundrar dem som fixar det bättre än vad jag gör---jag jobbar heltid och behöver vara lite utsövd för att kunna tänka klart
Så om det inte vänt nu för oss hade jag porvat någon "metod" och ramsat dem eller _något_ för att bryta det här.
Perioder av dålig sömn kan jag ta, men inte månad ut och månad in...tror inte heller att barnet mår bra av att ha "dåliga" sovvanor...har märkt på mina att de varit otroligt mycket mer gnälliga hela dagarna då de sovit illa...

[Black Lady]

¨det där kunde lika gärna ha varit jag som skrivit. precis så har jag det också.

Min fundering är,, HUR avvänjer man nattmaningen när ens bäbis inte godtar något annat än just bröstet? Hon blir totalt hysterisk och piggnar till på natten om hon inte får bröstet,,, då har mina två äldre barn vaknat och dom sak ju till skolan och måste få sova,,, även min sambo är villig att hjälpa till, men då måste det ske på en helg eftersom han jobbar på dagarna och går upp kl 04:30 annars,, han åker ca 20 mil per dag och jag är inte intresserad av att han somnar bakom ratten.

så jag väntar med spänning på ett bra tips som jag kan prova.

[Am25]

Bvc här förespråkar enbart 5-minutersmetoden, så jag har inte velat ringa dit för att be om råd/hjälp eftersom jag vet vad de kommer säga.

jaja, i onsdags kväll när jag hade ammat slut på mjölk i båda brösten, T verkade somnad, jag skulle bara lägga ner honom så vaknade han o ställde sig upp i spjälsängen... Jag var trött och orkade inte med krångel, så ivrigt påhejad av en kompis som var på besök provade jag 5-minutersmetoden ändå. (Jag gillar inte principen med att barnet ska skrika tills det ger upp...men det är en annan diskussion.) Teo var verkligen trött, så han skrek bara i 15 minuter, sedan tystnade han och verkade sitta och pyssla med filtarna och mjukdjuren i sängen, ytterligare 10 minuter senare hade han lagt sig ner och sov. Men under de 15 minutrarna han skrek hann jag ha ångest och gråta ett par tårar själv. Den natten sov han något bättre en vanligt, och var lugnare när han vaknade (ammades, snuttade ordentligt en stund och släppte sedan och sov vidare). Ok, tänkte jag, jag ger det några dagar till... Igår skrek han bara några korta stunder och satt och plockade med filtarna däremellan, idag skrek han i kanske 5 sek när jag gick ut ur rummet, sov efter 10 minuter.

Så oavsett vad jag tycker om 5minmetoden, så verkar den ge Teo lite lugnare nätter för tillfället iaf.

när det gäller barn och sömn så har jag funderat över bvc sätt att "hjälpa till". Jag har liksom trott att det är mitt "fel" att Teo sover så dåligt, eftersom jag har ammat honom nätterna igenom. Dessutom verkade det som att alla bekantas barn i samma ålder sov hela nätterna. Vilket förstärkte känslan av att jag gjorde fel, alternativt att det var fel på Teo. Riktlinjer och råd i all ära, men finns det inte utrymme för att barn är olika så är det ganska många som inte blir hjälpta av bvcs välmenade råd.

[Am25]

En kollega till mig har precis kört ett försök med att avvänja sin lilla tjej med nattamning. Det tog ett par nätter, sen somnade hon lätt om utan amning, MEN hon vaknade lika ofta ändå och krävde fortfarande hjälp av sina föräldrar med nappistoppning för att somna om. visst skillnaden är ju att även pappa kan ta nätterna då så visst, jag tror de uppnådde vad de ville, men om målet är färre uppvaknanden så verkar det inte funka (för dem).

[Ammis]

Jag satt i den saxen med en av mina ungar. Det enda som hjalpte var att sluta med ammningen pa natten. Det visste jag egentligen, men hade ingen lust. Tillslut blev det ohallbart dock, sa jag slutade nattamma och liten sov som en stock. Kommer inte ihag nu om det tog ett par natter eller inte, bara att jag efterat tyckte att jag borde slutat for lange sedan. Lycka till!

[Black Lady]

men sluta amma är ju det vi flesta försöker att göra, men våra småttingar inte går med på. Jag har provat att pappa tar över, det är totalt omöjligt, jag har provat att ignorera och låta henne skrika, men efter 1 timme så bröt jag ihop och hämtade upp henne, det jag inte har provat är 5-min metoden,,, har inte så mycket kunskap i den så jag vet inte hur man ska göra.

[feline]

I princip går väl de flesta metoder ut på att barnet ska skrika, men olika länge. Man ska inte ta upp och trösta barnet (med bröstet t.ex.), utan bara klappa på det och prata med det. En del säger att man ska sitta bredvid på en stol, andra att man ska sitta utanför rummet och säga lugnande ord. Alla metoderna går ut på att barnet ska ge upp.
Läs gärna den här tråden för lite mer information om varför sådana metoder är skadliga:
http://www.sjalbarn.se/forum/viewtop...?f=22&t=140452

[mandelblomma]

fast jag måste säga emot dig lite
Enligt barnläkare så finns det inga tecken som visar att barn som man "metodat/kurat" skulle vara otryggare eller må dåligt på något sätt.
Tvärtom så har många barn som sömnstrulat visat sig vara gladare och piggare efter att de fått ordning på sömnen.
Jag tror inte alls att alla barn som sover dåligt behöver "kuras" ( dåligt ord kanske, men verkar vara vedertaget?) utan ett visst mått av hattig sömn får man räkna med under småbarnsåren.
MEN jag har full respekt efter en sommars natthelvete, att en del familjer inte har något val för att resten av familjen _och_ barnet ska må bra...att ha morgongnäll och pip varje dag efter en natts dålig sömn i veckor och månader gynnar liksom ingen.

Att det hela skulle gå ut på att barnet ska ge upp tycker jag också är att generelisera...det handlar snarare om att lära barnet att hitta ett sömnmönster som h*n mår bättre av, alltså är mer utvilad och sover tryggare.
Men som sagt, jag tror det är skillnad på dålig sömn och dålig sömn om ni förstår vad jag menar.

[feline]

Det beror väl på vilka barnläkare man frågar...

Läs gärna Lars H Gustafssons fina blogg: http://larsh.wordpress.com/
(Om du letar i hans arkiv finns det bl.a. ett inlägg om dessa olika metoder och vilken effekt de har på barn.)

[mandelblomma]

jag syftade på majoriteten av barnläkare.
Vet att Lars Gustavsson är kritisk till bland annat 5 mm och jag _tror_ inte han heller har några studier att hänvisa till som skulle visa att det är skadligt eller farligt för barnet?

Men som alltid så får man ställa nyttan mot eventuella nackdelar.
Och även jag har totalt ändrat mig i frågan sen jag själv nu "provat på" att inte sova mer än 2 h på raken i tre månader...familjen går liksom under till slut...

[Ullu]

Jag har också ett barn som bara låter sig somnas om av tutte på natten och jag tror att det enklast kommer att bli att jag rent fysiskt är frånvarande på natten. Jag ska resa bort två nätter om en månad och då får det vara slut på ammandet. Om du verkligen vill sluta, kan ni inte ta en helg där du sover i ett annat rum och din man och barnet i ett?

[-Line-]

Jag har svårt att svara på detta utan att skriva en lång uppsats för jag har så många tankar om detta efter att ha haft två barn med dessa bekymmer.

Jag ska försöka att inte skriva för långt men jag vill ändå säga att jag faktiskt också tror att amningen kan vara en stor del av bekymret. När man har ett barn som har svårt att somna så är det så lätt att ta till amningen, som till en början fungerar bra. När storebror var i ettårsåldern så läste jag Pantleys No cry sleeping solution och gjorde i enlighet med den anteckningar på natten. När jag var uppe i 10 streck (ett för varje amningstillfälle) på samma natt så orkade jag inte fortsätta. Det räckte för att få MIG att vakna upp. Jag är en stark amningsförespråkare men att nattamma en ettåring handlar inte om att ge näring, immunförsvar eller ens trygghet. Det man gör är att man stör sömnen hos barnet. Jag har läst många teorier om barns sömn och alla jag har läst är överens om att så som barnet somnar vill det vakna för att kunna somna om igen.

Efter att ha försökt med alla snälla metoder jag kunde hitta för att slippa barnets tårar så insåg jag till slut att det enda som gällde var att jag bestämde mig för att inte till något pris amma till sömns. Jag höll den gråtande sonen tills han somnade av utmattning och det var hemskt då, men det gick fortare och lättare än vad jag trodde och resultatet var bättre nattsömn för oss båda. Samma sak gällde ett år senare när jag äntligen lyckades förmå mig att inte ligga bredvid sonen tills han somnade. Jag var övertygad om att han behövde mig och nappen för att somna, men när vi plockade bort dem somnade han mycket fortare och började sova hela nätter - men det var i 2,5 års-åldern så nu går jag händelserna i förväg, men det jag vill säga är att ofta behövs inte mer än några jobbiga kvällar (som oftast inte ens är så jobbiga som man tror i förväg) för att förändra ett dåligt mönster till något bra. Det gäller bara att man bestämmer sig och inte viker sig, även om det låter hårt så är jag övertygad om att man i slutändan får mindre tårar än om man håller fast vid det gamla sättet som faktiskt inte fungerade.

Jag vet också att detta är lättare sagt än gjort att genomföra när man är helt slutkörd. Jag har som sagt lyckats sätta mig själv i denna situation igen nu med min septemberbebis. Ikväll hade jag äntligen samlat ihop mina krafter och bestämde mig för att Felix skulle somna i sin säng, utan amning. Han har ramlat ned från vår höga säng ett par gånger nu så därför känns det extra viktigt att han somnar i spjälsängen. Vi körde 5-minutersmetoden i våras och det fungerade då, men idag valde jag en annan metod. Jag distraherade honom med mjukisdjur och läste en bok för att han skulle lugna ned sig åtminstone korta stunder, sedan satt jag bredvid och plötsligt la han sig på mage över täcket, knölade runt lite och somnade - det känns helt otroligt med tanke på att han några minuter tidigare stått och vrålat i sängen. Den här gången tänker jag inte vänta i ett och ett halvt år till innan jag tar nästa steg och vänjer honom vid att somna själv.

Jag tror att det är jätteviktigt att man utgår från sig själv och sitt barn istället för att följa någon metod till punkt och pricka. Grejen med sömnmetoder är ofta just att de som skrivit dem framhåller att man benhårt ska följa rekommendationerna annars sabbar man allt och får skylla sig själv, det tror jag inte på. Man borde verkligen inte hålla på och teoretisera detta som jag just nu gör, ironiskt nog, utan bara använda lite förnuft och känsla. Det kan vara bra att läsa för att få tips och komma till insikter själv, men ta allt med en nypa salt - det gäller även skräckpropaganda om hur ditt barn kommer att lida resten av sitt liv av det trauma det utsatts för då det fick skrika sig till sömns några kvällar, människan är tuffare än så.

Lycka till Am25, jag blir glad av att se att det verkar som att ni faktiskt har lyckats komma en liten bit på väg i att bryta mönstret kring nattning och uppvaknanden.

[mandelblomma]

åh tack det här behövde jag just nu!
Vi har ju inga problem att somna, det gör det själva lätt men med en flaska välling. Tror också att så är nu vana att somna och då vill de ha det även på natten då de vaknar.

Somnandet är egentligen inte problemet utan alla uppvaknanden som vi har och dubblera det med två bebiar och man är uppe ca 20 ggr per natt. Vilket såklart är omöjligt att fungera på jobbet dgen efter...man ( mannen och jag) är vuxna och vet att allt går över, men man är så trött och går ned på en fem årings rättvise behova och bråk om en timme att få sova när man står där tre på morgonen med två bebisar som vill leka.

Har inte heller tänkt göra någon ren metod, utan en blandning av dem kanske...men ska invänta tills de får eget rum om någon vecka och då borde tänderna också kommit fram.

Ska tillägga att jag varit starkt skeptisk tidigare till olika metoder utan baserat på mina andra två nu stora barn, trott att alla ban sover om man liksom "gör rätt"...
Men så ekelt är det ju aldrig

[feline]

Jag märker att vi har väldigt olika förhållningssätt till hur man sover med barn.

De flesta här (och de flesta andra föräldrar i Sverige?) verkar väldigt måna om att barnen ska sova i egen säng och gärna i eget rum. (Varför detta avstånd? Tycker svenska föräldrar inte om närhet?) Det är ju klart att alla uppvaknanden under natten blir jobbiga eftersom man då själv måste upp ur sängen och därför blir mer vaken.

Hos oss sover alla i samma säng. När sonen vaknar får han bröstet och vi somnar om tillsammans. Jag kollar aldrig på klockan, vaknar minimalt och får för det mesta väldigt mycket sömn. Under perioder sover han mer oroligt, men det är ju kopplat till något konkret som tandsprickning eller ibland något med magen. Jag vet att det går över.

Jag känner ingen stress över att han ska lära sig somna själv eller sova i egen säng. Det får ta den tid det tar och komma i hans takt. För mig känns det bättre att han får en trygg anknytning, än att han ska bli "självständig".

[feline]

Det hänvisas i alla fall till en del böcker skrivna i ämnet i tråden på Sjalbarn, som jag länkade till.

[mandelblomma]

lite snabbt svar...som du skriver så har vi olika förhållningssät, men än viktigare; vi har olika förutsättningar!
Några har ett barn, andra har syskon som också trängs i mammas och pappas säng, några av oss har två bebisar...några av oss sover gott med bebis bredvid sig, andra sover som krattor...några av oss har bebisar som vaknar 2-3 ggr per natt andra har bebisar som vaknar 10-15 ggr per natt...en del ammar och då är det enklare att snabbt somna om, andra ger flaska och då blir det mer meck.
Så det finns liksom inte ett sätt som passar alla familjer och alla bebisar, inte ens i samma familj passar samma sätt med olika bebisar
Så det har inget att göra med att svenska föräldrar inte skulle tycka om närhet tror jag!

[feline]

Fast jag skulle nog vilja påstå att det finns en norm och en förväntning om att barn ska sova hela natten. Det är ju i princip det första folk frågar om när man träffar åtminstone ytligt bekanta. Sova hela natten i egen säng, det är vad barntidningarna också förespråkar.

Vi som sover med barnen i sängen längre än de första månaderna anses ofta som märkliga och lite new age, verkar det som.

Men visst är det så att alla har olika förutsättningar.