Min flicka på 13 (snart 14) år är mycket fundersam, hon har alltid kännt sig "annorlunda" och "dum". Jag tror personligen inte att min flicka har just ADD/ADHD eftersom hon fick diagnosen depression för ett halv år sedan och vi går till psykolog en gång i veckan men just nu är det ett uppehåll. Min dotter har beskrivit i skolan att hon blir kallad dum av sina kompisar, osmart os.v. Lärarna tycker att hon är en fin tjej som är lugn, men blir väldigt lätt arg (vilket vi här hemma med har märkt) att hon får utbrott för minsta lilla, när man pratar om läxor, tvätt os.v. Sedan lågstadiet har min dotter varit frånvarande under lektionerna, det vill säga varit i sina egna tankar, ritat, pratat, tittat ut. Hon har aldrig fått mycket gjort under lektionerna. Hennes kompisar beskriver henne som "jobbig och väldigt hoppig person" hon retas utan att tänka sig för. Hon säger något utan att tänka. Hon springer i korridorerna och älskar att reta upp sina kompisar, och vill ha uppmärksamhet från vissa lärare. Hon kan inte läsa böcker i skolan heller. Det är väldigt svårt att beskriva allt sammans men jag försöker.
Problemen:
• Koncentrationssvårigheter
• Svårt att kontrollera impulser
• Hetsigt humor + trots
• Deprimerad till och från utan anledning
• Orolig
• Svårt att passa tider, kan inte göra om klockan till digtaltid och tvärt om
• Bråkig hemma, hon säger att hon blir så arg så att hon inte vet vad hon gör
• Väldigt barnslig då och då
• Otroligt glömsk
Hon får ingen extra hjälp i skolan. Ingen tar hennes problem seriöst, har pratat med rektorn os.v och hon ska göra en undersökning om hon har ADHD/ADD. Psykologerna gjorde lite test och han tyckte att hon troligen kan ha något av det. Vi hade tidigare ett möte med alla lärare hon hade inklusive rektorn och vi pratade om hennes problem. Det de kunde göra var att ge henne ett extra läxpapper att ta hem. Men det slutade dom med. Men efter sommarlovet ska vi ha ett nytt möte, med psykolog närvarande och berätta om hennes problem för att han är mycket bättre på att förklara (detta kommer att ske efter utredningen)
1
ADD eller ADHD? Min flicka på 13 (snart 14) år är mycket fundersam, hon har alltid kännt sig "annorlunda" och "dum". Jag tror personligen inte att min flicka har just ADD/ADHD eftersom hon fick diagnosen depression för ett halv år sedan och vi går till psykolog en gång i veckan men just nu är det ett uppehåll. Min dotter har beskrivit i skolan att hon blir kallad dum av sina kompisar, osmart os.v. Lärarna tycker att hon är en fin tjej som är lugn, men blir väldigt lätt arg (vilket vi här hemma med har märkt) att hon får utbrott för minsta lilla, när man pratar om läxor, tvätt os.v. Sedan lågstadiet har min dotter varit frånvarande under lektionerna, det vill säga varit i sina egna tankar, ritat, pratat, tittat ut. Hon har aldrig fått mycket gjort under lektionerna. Hennes kompisar beskriver henne som "jobbig och väldigt hoppig person" hon retas utan att tänka sig för. Hon säger något utan att tänka. Hon springer i korridorerna och älskar att reta upp sina kompisar, och vill ha uppmärksamhet från vissa lärare. Hon kan inte läsa böcker i skolan heller. Det är väldigt svårt att beskriva allt sammans men jag försöker.
Problemen:
• Koncentrationssvårigheter
• Svårt att kontrollera impulser
• Hetsigt humor + trots
• Deprimerad till och från utan anledning
• Orolig
• Svårt att passa tider, kan inte göra om klockan till digtaltid och tvärt om
• Bråkig hemma, hon säger att hon blir så arg så att hon inte vet vad hon gör
• Väldigt barnslig då och då
• Otroligt glömsk
Hon får ingen extra hjälp i skolan. Ingen tar hennes problem seriöst, har pratat med rektorn os.v och hon ska göra en undersökning om hon har ADHD/ADD. Psykologerna gjorde lite test och han tyckte att hon troligen kan ha något av det. Vi hade tidigare ett möte med alla lärare hon hade inklusive rektorn och vi pratade om hennes problem. Det de kunde göra var att ge henne ett extra läxpapper att ta hem. Men det slutade dom med. Men efter sommarlovet ska vi ha ett nytt möte, med psykolog närvarande och berätta om hennes problem för att han är mycket bättre på att förklara (detta kommer att ske efter utredningen)
Det låter jätte mycket som min son. Och han har ADHD.. fast med Uppmärksamhetsstörning. dvs ADD.
jag tycker att du ska kräva en utredning på stört för det kan ta lång tid att få ordning på det hela.
Har du tänkt tanken att depressionen kan vara relaterad till just ADHD. Det är inte helt ovanligt att de har låg självkänsla och mår dåligt i sig själva.
Lycka till med hur du än väljer att göra.
2
Det låter jätte mycket som min son. Och han har ADHD.. fast med Uppmärksamhetsstörning. dvs ADD.
jag tycker att du ska kräva en utredning på stört för det kan ta lång tid att få ordning på det hela.
Har du tänkt tanken att depressionen kan vara relaterad till just ADHD. Det är inte helt ovanligt att de har låg självkänsla och mår dåligt i sig själva.
Lycka till med hur du än väljer att göra.
Utredningen blir nog efter sommarlovet, träffa doktorer och prata kring medicinering. Som mamma har jag svårt att tro, tyvärr, att hon har någon sjukdom... Hon tycker att det inte finns någon som bryr sej om hennes problem, hon säger att ena specialpedagogen och hon som jobbar i kafeterian förstår henne.
4
Utredningen blir nog efter sommarlovet, träffa doktorer och prata kring medicinering. Som mamma har jag svårt att tro, tyvärr, att hon har någon sjukdom... Hon tycker att det inte finns någon som bryr sej om hennes problem, hon säger att ena specialpedagogen och hon som jobbar i kafeterian förstår henne.
För din dotters skull bör du nog fundera noga på hennes framtid. Om hon är så medveten om att hon har "problem" och uppfattas som annorlunda så stämmer det nog. Sen är ADHD ingen sjukdom utan ett funktionshinder. Och du gör bara dig själv och dottern en otjänst genom att blunda.
Ursäkta om du uppfattar mig som tuff men jag har sätt alltför många föräldrar som "blundat" för sina barns skillnader och därmed själpt dem.
6
För din dotters skull bör du nog fundera noga på hennes framtid. Om hon är så medveten om att hon har "problem" och uppfattas som annorlunda så stämmer det nog. Sen är ADHD ingen sjukdom utan ett funktionshinder. Och du gör bara dig själv och dottern en otjänst genom att blunda.
Ursäkta om du uppfattar mig som tuff men jag har sätt alltför många föräldrar som "blundat" för sina barns skillnader och därmed själpt dem.
Jag vet att hon har många problem just i skolan, hon hamnar i bråk ibland (inte bara käftas, utan knytnävar blir inblandade). Hon har tjatat om att få lättare böcker i NO (hon har kemi bok, Light) och vill även ha en skoldator för hon tycker att hon har problem med att skriva, när hon egentligen inte har det (vad jag sett). Låter ganska negativ till allt, men jag tycker att det är bra att vi hon ska utredas, att psykologen kommer till skolan och ska prata om detta.
8
Jag vet att hon har många problem just i skolan, hon hamnar i bråk ibland (inte bara käftas, utan knytnävar blir inblandade). Hon har tjatat om att få lättare böcker i NO (hon har kemi bok, Light) och vill även ha en skoldator för hon tycker att hon har problem med att skriva, när hon egentligen inte har det (vad jag sett). Låter ganska negativ till allt, men jag tycker att det är bra att vi hon ska utredas, att psykologen kommer till skolan och ska prata om detta.
Det där kan vara lite olika. Symtom ska finnas på flera olika arenor, men det behöver ju inte vara samma symtom på alla arenor.
Sen hänger ju beteendet lite ihop med hur man bemöter också. Om ett barn med ADHD hamnar i en väldigt tillrättalagd miljö så blir symtomen mindre än om miljön inte alls passar personen.
Ni kanske ger henne jättemycket och rätt stöd hemma utan att ens tänka på det och då syns ju symtomen inte lika mycket hemma.
9
Det där kan vara lite olika. Symtom ska finnas på flera olika arenor, men det behöver ju inte vara samma symtom på alla arenor.
Sen hänger ju beteendet lite ihop med hur man bemöter också. Om ett barn med ADHD hamnar i en väldigt tillrättalagd miljö så blir symtomen mindre än om miljön inte alls passar personen.
Ni kanske ger henne jättemycket och rätt stöd hemma utan att ens tänka på det och då syns ju symtomen inte lika mycket hemma.
Det du beskriver av din dotter´s "problem" har ju inget med depression att göra utan är typiska tecken som finns vid ADHD av icke-hyperaktiv typ.
Men egentligen så har hon en del av det också, och impulsivitet - handlande utan eftertanke - iom att hon springer o retas o annat i den stilen som du beskriver.
Varför du anser att hon inte har en sjukdom förstår jag inte riktigt, ADHD är ju ett funktionshinder och inte en sjukdom som man botar eller behandlar.
Det är ju snudd på skandal att skolan nonchalerar hennes behov, hon har rätt att få stöd med eller utan diagnos, det ska vara hennes behov som styr. Så ta itu med skolan, så nonchalant får man inte vara inför en elevs behov av stöd.
10
Det du beskriver av din dotter´s "problem" har ju inget med depression att göra utan är typiska tecken som finns vid ADHD av icke-hyperaktiv typ.
Men egentligen så har hon en del av det också, och impulsivitet - handlande utan eftertanke - iom att hon springer o retas o annat i den stilen som du beskriver.
Varför du anser att hon inte har en sjukdom förstår jag inte riktigt, ADHD är ju ett funktionshinder och inte en sjukdom som man botar eller behandlar.
Det är ju snudd på skandal att skolan nonchalerar hennes behov, hon har rätt att få stöd med eller utan diagnos, det ska vara hennes behov som styr. Så ta itu med skolan, så nonchalant får man inte vara inför en elevs behov av stöd.
Om hon alltid varit så som du beskriver, så hur kan du då koppla ihop det med depression?
Att få en depression på grund av att man inte känner sig som andra, handlar ofta om att man faktiskt inte är det heller. Hon verkar få kämpa som tusan i skolan och får misslyckas gång på gång, eftersom hon har svårigheter hon inte får stöd i.
ADHD/ADD är ju en vanlig orsak till en depression, eftersom det hindrar en från att kunna, det som klasskompisarna klarar av, om man inte får rätt stöd.
Att ha ADHD är ju att tänka på ett annat sätt, i vissa lägen blir det svårt och i vissa fall har man en fördel av att tänka annorlunda. Att hon stökar, retas och far runt gör hon ju för att hon försöker säga att hon behöver stöd, ett stöd hon idag inte har.
En assistent hade nog hjälpt henne mycket, någon som kan stoppa henne när hon är på väg att göra tokigt och någon som kan stötta henne i skolarbetet med både struktur och motivation. Det låter även som att hon behöver stöd i det sociala, för jag tror inte att hon förstår att hon sårar andra.
Er dotter kämpar som en tok för att förstå, göra rätt och passa in, men hon behöver stöd för att kunna lyckas, i stället för att ständigt misslyckas.
Hoppas på att ni får snabb utredning, för som det låter, så behöver hon det.....nu! Skolan SKA ge stöd åt barn med särskilda behov oavsett om de har diagnos eller inte och ni har lagen på er sida i den saken. Sen vet jag att skolan inte ser ut som den borde och att diagnoser underlättar eftersom de påvisar behoven.
Lycka till med allt och ADHD/ADD är inte bara negativt, det finns även mycket positiva saker med det också, men då behövs stödet först, så att de positiva kommer till sin rätt.
11
Om hon alltid varit så som du beskriver, så hur kan du då koppla ihop det med depression?
Att få en depression på grund av att man inte känner sig som andra, handlar ofta om att man faktiskt inte är det heller. Hon verkar få kämpa som tusan i skolan och får misslyckas gång på gång, eftersom hon har svårigheter hon inte får stöd i.
ADHD/ADD är ju en vanlig orsak till en depression, eftersom det hindrar en från att kunna, det som klasskompisarna klarar av, om man inte får rätt stöd.
Att ha ADHD är ju att tänka på ett annat sätt, i vissa lägen blir det svårt och i vissa fall har man en fördel av att tänka annorlunda. Att hon stökar, retas och far runt gör hon ju för att hon försöker säga att hon behöver stöd, ett stöd hon idag inte har.
En assistent hade nog hjälpt henne mycket, någon som kan stoppa henne när hon är på väg att göra tokigt och någon som kan stötta henne i skolarbetet med både struktur och motivation. Det låter även som att hon behöver stöd i det sociala, för jag tror inte att hon förstår att hon sårar andra.
Er dotter kämpar som en tok för att förstå, göra rätt och passa in, men hon behöver stöd för att kunna lyckas, i stället för att ständigt misslyckas.
Hoppas på att ni får snabb utredning, för som det låter, så behöver hon det.....nu! Skolan SKA ge stöd åt barn med särskilda behov oavsett om de har diagnos eller inte och ni har lagen på er sida i den saken. Sen vet jag att skolan inte ser ut som den borde och att diagnoser underlättar eftersom de påvisar behoven.
Lycka till med allt och ADHD/ADD är inte bara negativt, det finns även mycket positiva saker med det också, men då behövs stödet först, så att de positiva kommer till sin rätt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
