Skrivet: 2010-07-12, 14:53
#1
Passar kanske inte in här...
Men det är ju er här jag "känner" även om jag idag väljer att vara anonym.
Vi har den mest ..gaaaahrr.. situation nu. Ja, det finns nog inget annat ord..
Frustrerande, upprörande.. inget ord beskriver hur jag känner mig.
Har det iallafall jättejobbigt med den stora tjejen. Inte -09.an..
Jag blir helt vansinnig på henne, fast jag vet att det är fel och inte gör det bättre, snarare sämre.
Hon lyssnar inte. Är uppkäftig. Slår efter oss ibland. Gapar o skriker..
Låter kanske som vilken 5-åring som helst.. men hon går på mina nerver och jag tappar mer och mer av mit näst intill obefintliga tålamod.
Och igår nådde jag en punkt som jag inte trodde var möjlig...........
Hon bråkade om tandborstningen (det hade varit en hög med annat tjafs innan) och till slut blev jag så arg att jag bara fick "ta bort" henne från mig och tryckte tandborsten i handen på henne och gick....
JAg fick nämligen känslan av att jag skulle slå henne annars.
det är helt fruktansvärt att man har tänkt den tanken. Det är hemskt att skriva de orden.
Jag måste söka hjälp va? Innan det är för sent?
Hur gör man det? I bland en hel massa "perfekta" människor?
Jag står inte ut med tanken på vad alla kommer säga.. Eller snarare vad jag tror att de tänker.
Jag tror ju förstås inte att jag nånsin kommer gå så långt att jag faktiskt slår. Men det är väl lika illa att ta hårt i henne o att alltid vara arg..???
JAg vill inte trycka på skicka-knappen eg.. men just därför ska jag väl göra det..
Läste nånstans att det är ett första steg.. att man "vågar" erkänna vad man tänkt.
Men just nu surrar det bara runt vilka komentarer som kommer komma på mitt inlägg.. o så tänker jag att jag överdriver kanske, för just nu känner jag ju inte som igår..
Hoppas ni har en bra sommar....... o att min kan bli lite bättre än den är just nu...
Kram