Passar kanske inte in här...

[Anonym]

Men det är ju er här jag "känner" även om jag idag väljer att vara anonym.
Vi har den mest ..gaaaahrr.. situation nu. Ja, det finns nog inget annat ord..
Frustrerande, upprörande.. inget ord beskriver hur jag känner mig.

Har det iallafall jättejobbigt med den stora tjejen. Inte -09.an..
Jag blir helt vansinnig på henne, fast jag vet att det är fel och inte gör det bättre, snarare sämre.
Hon lyssnar inte. Är uppkäftig. Slår efter oss ibland. Gapar o skriker..

Låter kanske som vilken 5-åring som helst.. men hon går på mina nerver och jag tappar mer och mer av mit näst intill obefintliga tålamod.
Och igår nådde jag en punkt som jag inte trodde var möjlig...........
Hon bråkade om tandborstningen (det hade varit en hög med annat tjafs innan) och till slut blev jag så arg att jag bara fick "ta bort" henne från mig och tryckte tandborsten i handen på henne och gick....
JAg fick nämligen känslan av att jag skulle slå henne annars.

det är helt fruktansvärt att man har tänkt den tanken. Det är hemskt att skriva de orden.
Jag måste söka hjälp va? Innan det är för sent?
Hur gör man det? I bland en hel massa "perfekta" människor?
Jag står inte ut med tanken på vad alla kommer säga.. Eller snarare vad jag tror att de tänker.

Jag tror ju förstås inte att jag nånsin kommer gå så långt att jag faktiskt slår. Men det är väl lika illa att ta hårt i henne o att alltid vara arg..???

JAg vill inte trycka på skicka-knappen eg.. men just därför ska jag väl göra det..
Läste nånstans att det är ett första steg.. att man "vågar" erkänna vad man tänkt.
Men just nu surrar det bara runt vilka komentarer som kommer komma på mitt inlägg.. o så tänker jag att jag överdriver kanske, för just nu känner jag ju inte som igår..

Hoppas ni har en bra sommar....... o att min kan bli lite bättre än den är just nu...
Kram

[Barman]

Hej i värmen!

Ingen är perfekt i föräldrarrollen och det är en stor utmaning att uppfostra barn. Alla gör vi fel och tänker tankar som vi egentligen inte vill tänka. Alla rannsakar dock inte sig själva och väldigt få tar tag i det och försöker göra något åt det.

Du är så medveten om vad du gör, jag tror inte du kommer komma till den punkten där du slår henne, just därför ATT du är så medveten. Det är en styrka du besitter och självklart ska du ventilera dig här, det är ju därför våra grupper finns, därför att vi ska ge varandra råd!

Jag tror det är bra om du får prata med någon som är trygg och duktig på barnuppfostran, som kan ge lite tips på hur man hanterar situationer när dem uppkommer. Det är inget fel i att söka hjälp, jag tycker det är superbra! Det är alltid bra att prata om sina känslor och att få ventilera sig, det behöver alla.

Alla dem "perfekta" människorna du nämner, du skulle bli förvånad om du fick se dem i vanliga familjesituationer utan publik, folk är sällan så perfekta som vi föreställer oss!

Hoppas det går vägen och kom ihåg att det är en enorm prövning att vara förälder, men det kommer något gott ur det, få kraft att stå ut och vara just den du är! Snart är det här ett minne blott...

Söta du, försök ha en underbar sommar nu

[cilia m june & lisa]

Oj, vad jobbigt ni har det.
Jag känner igen det, jag har en sexåring som ibland kan göra mig helt GALEN. Och jag har många gånger fått säga till mig själv att Nej man får inte slåss, man får inte slåss. Faktiskt, för jag får också lust, där i den frustrationen att slå. Det är inget farligt att tänka tanken, bara man har sinnesnärvaro nog att stoppa sig, att ta sig själv ur situationen och inte göra det.
Att vara arg och att vara ARG är inte heller något farligt, ungar behöver se och lära sig hantera alla sorters känslor.
Kan ni prata med varandra när ni inte är arga, mellan era duster? Jag och min tjej pratar mycket om vad som är okej i en familj och vad som känns bra och vad som inte känns så roligt inuti. Nu börjar hon nog komma ur det värsta, elle rhon säger jag men menar vi för det ä rju hela familjen liksom som blir inblandade i det.

Vill du gärna ta kontakt med någon finns det säkert nån att prata med via bvc, eller individ- och familjeomsorgen i din kommun. fta har d eolika kurser och typ gruppe rman kan gå i och träffa andra föräldrar som också tampas med samma (eller värre) problem som du just nu.

Och du, jag tror INTE det är försent eller ens på väg att bli försent. Jag ser tillbaka på ett år där jag varit arg HELA TIDEN har det känts som. Det går över, det ger sig med tiden.

Kram!!

[Barman]

Det där var bra sagt, just det att man får vara arg och att lära sig hantera olika sorters känslor!

[Anonym]

Jag vill bara skriva o tacka för stödet..
Men jag är eg för negativ för att skriva nåt. Irritationen är som vanligt(numera) på maxnivå.

5-åringen verkar på bra humör o sjunger.. o det enda jag kan känna är att jag vill be henne vara tyst! Försöker stå emot, men riskerar väl att jag till slut exploderar för minsta lilla sen o behandlar henne väldigt orättvist.

Jag har under de senaste dagarna funderat en del.. o kommit på att det inte känns helt perfekt mellan mig o min man heller.. kanske kan ligga lite till grund för hur jag mår. (?)
Tror att han tycker att det mesta är helt ok.. han verkar inte se att det saknas nåt.. Han har sällan nån förståelse för mina tankar o ideer, oavsett det handlar om barnen eller hushåll eller semester eller... you name it..
Har börjat tänka att vi kanske skulle ha det bättre på olika håll, men har svårt att tänka ett liv utan honom. Utan familjen tillsammans...

Usch va jobbigt det blev nu.. får nog gå o ta tag i lite disk o lämna datorn till dottern en stund..

Kram

[cilia m june & lisa]

Så kan det kanske vara, att det är en frustration över livet i stort som gör att det blir så jobbigt med din tjej.
Jag skulle råda dig att prata med din man om hur du känner, att du inte tycker det är perfekt eller ens i närheten och att du vill ha en förändring (om det är det du vill).
Och så prata med din dotter. Inte vuxenprata, utan mor- och dotterprata om känslor och att du älskar henne men ibland är trött eller ja, du vet så och att det då ibland kan bli lite orättvist. Jag tänker att ni pratar efter grälen ni har och ber om ursäkt ifall ni tog i för mycket eller så? Om inte, så gör det.