Ni som ammar än... och ni som samsover

[Ina m 2]

Har ni börjat få några kommentarer om amningen/samsovning?

Jag ammar fortfarande mycket och nu börjar min mamma komma med kommentarer. Den här konversationen utspelade sig sist hon var här:
Hon: När ska du sluta amma då?
Jag: Tja, jag vet inte... när Elina inte vill amma mer.
Hon: Jamen det kan ju bli tills hon är 3 år!
Jag: Jo, det kan det ju bli, fast det är nog vanligare att de ammar till 2-årsåldern.
Hon: Jamen det tycker jag är _alldeles_ för länge!
Jag: Jasså, men de ammar ju inte för evigt och det är inget som stör mig och hon gillar det ju.
Och så drog jag WHO\'s rekommendationer varpå hon mumlade om att det ändå var för länge...

Jag gör ju förstås som jag vill ändå, men min mamma är viktig för mig och det känns lite jobbigt att hon inte tycker mina beslut är rätt.
(Kan ju lägga till att hon själv inte kunde amma alls.)

Idag fick jag kommentarer från henne om att vi samsover. Telefonsamtal:
Hon: När ska ni lära Elina sova själv då?
Jag: Det vet jag inte. Hon stör oss inte och hon lär ju välja att sova själv förr eller senare.
Hon: Jamen det blir bara svårare och svårare att vänja dem av vid att sova i föräldrarnas säng.
Jag: Äsch, det tror jag inte, hon lär ju inte sova hos oss tills hon är 15 år liksom.
Hon: Nämen 15 år!!! Hon kan väl inte sova hos er tills hon är 15 år!
Jag: Nej det är klart, det kommer hon ju inte vilja heller. Hon kommer själv vilja börja sova i egen säng sedan. Hon är ju inte ens 1 år än och stör oss inte.
Hon: Jamen jag vet en arbetskamrat vars barn på 8-9 år kommer in till dem varenda natt!
Jag: Jaha, men det är nog inte så jättevanligt i den åldern...
Hon: Jo, det är vanligt.
Jag: Ja ja, men Elina är inte ens 1 år än...

Jag kom liksom inte på några fler bra kommentarer. Egentligen kan jag ju säga \"det har inte du med att göra\", men det vill jag inte. Hon är min mamma och jag vill att hon ska förstå och tycka att vi gör rätt.
Fast, som jag sa innan, vi gör ju som vi tycker ändå.

Har ni förslag på bra argument/svar?

(Sedan vill jag också lägga till att mamma aldrig har försökt mästra oss, ge oss oombedda råd eller påverka oss på något sätt annars när det gäller Elina. Hon har tvärtom varit ett jättebra stöd och stått bakom våra beslut angående Elina hela tiden. Dessa kommentarer har kommit nu den senaste tiden...)

[AnnSofieJ]

Dom är ju bara bebisar än!!

Ammar inte själv. Tycker det är konstigt. Ger man flaska när de är nyfödda har folk åsikter och kommentarer om det. Ammar man barnen längre än 6-7 månader verkar folk ha en massa åsikter om det med. Fy vad trist det är :(

Men stora tjejen kommer in till oss på nätterna, hon är 2½. Lilltjejen somnar i våran famn, och sover sedan i spjälsängen eller våran säng. Ibland behöver hon mer närhet, så då får hon sova med oss.

Har tyvärr inget bra argument. Men förstår inte _varför_ det skulle vara \"fel\"?

När jag själv var 10 sov jag ibland hos mina föräldrar, jag vet att min sambo också gjorde det. Och mina bröder. Så helt ovanligt kan det ju inte vara.

Kram

[AnnSofieJ]

jag har inte fått några men av det heller ;)

[PemPem]

Jag ammar Saga bara ett par ggr/dag nu och har inte fått kommentarer än. Gustav ville inte längre vid 8 mån så jag har inte långtidsammat alltså.
Vi samsover ibland och ibland inte, det är olika.
Har inte fått några kommentarer.
Men ang. din situation så skulle jag nog vara rakt på sak och helt enkelt be min mamma sluta fråga. Det löser sig med tiden och är inget att oja sig över. Om ni står varann nära så måste du ju kunna berätta hur du känner. Säg att du tar illa vid dig bara.
Jag fick lite kommentarer från min mamma under graviditeten, att förr åt man allt och nu ska det vara så förstorat och farligt när man är gravid (vilket nu har visat sig vara sant, typiskt mammor att alltid ha rätt va? ;-) ungefär.
Men då svarade jag att de hade ju inte informationen som vi har idag. De åt allt därför att ingen sa att det var farligt. Hade de gjort det om de hade blivit matade med den information vi blir idag?

[MammaEmilia]

Hmm.. det är jobbigt när omgivningen kommenterar ens val. Personligen så tycker jag att du aldrig kan ge dina barn för mycket närhet...funkar det för er att samsova så tycker jag att det är ett suveränt beslut! Vi samsover också och jag tror att resultatet blir trygga ungar och det är någonting positivt att vi har fördelen att kunna göra så! Det är tråkigt att det ska vändas till någonting negativt...

När det kommer till amningen så måste jag bara säga att jag tycker att de fortfarande är små, Zelda får också tutta till hon känner att hon inte vill ha mer (hon gilar det & det är helt ok med mig, tror dock inte att jag vill hålla på så länge som två år...). Varför stressa så det är ju inte så att jag ska tillbaka till jobbet än eller prompt måste lämna ifrån mig HELA ansvaret!

Tycker det är bra att du står på dig & gör som du vill! Det är bättre att göra flytten till egen säng till ett spännanfde äventyr å en fråga om att bli stor!! Lycka till med mamman!! Kram

[-maja-]

Amningen och samsovningen klarade vi av när Axel var liten. Mamma och svärmor och diverse andra kvinliga släktingar frågade ofta om amningen, hur länge?, hur ofta?, på natten? men tillslut avfärdade det med \"Ja, ja, om de (vilka de liksom?) säger att du får så... \". Tror det hjälpte att Axel var stor för sin ålder och växte så det knakade, då såg de ju att amningen bara gjorde gott. Säkert svårare att övertyga om den (för utomstående) uppenbara kopplingen amning-mat inte finns där.

Samsovningen var det nog ingen som ifrågasatte. Våra äldsta har samsovit i vår säng tills de blev tre (då de fick syskon båda två *s*) och fick flytta till egen säng i vårt rum. Sen har de på eget initiativ valt att sova i sin egna säng i rummet de delar vid 3-4 års ålder. Ingen av dem nattvandrar, det brukar vara barn som INTE samsovit som nattvandrar! Undantag finns givetvis... Hjalmar har däremot nattskräck oavsett om han sover hos oss eller i egen säng, och den började när han slutade amma vid 2,5 års ålder. =(

Sjalandet har jag däremot fått försvara denna gång (vad konstigt hon sitter? får hon luft? är det bra för benen? är det inte tungt?), bar Hjalmar endast hemma och använde vagnen utomhus. Båda mamma och svärmor ojjar sig och undrar hur vi ska klara oss till vintern utan vagn. Och Hjalmar är jätteorolig att jag ska sälja hans sulky (trots att han inte vill åka utan gå) eftersom han sett mig sälja tre vagnar på ett halvår! *asg*

[Kajsa å Valter]

tycker att det är så jobbigt att omgivningen alltid ska kommentera. Först detta tjat om att alla ska amma och sen om man ammar längre än ett år är man onormal?

Valter var en riktig tuttis till det att han fick smaka mat då var tutten helt ointressant längre. Storebror däremot tuttade på tills han var 9 månader sen fanns det inget innehåll kvar men hade han fått välja hade han nog ammat än idag:-) Storebror är väldigt kramig och älskar att ligga nära och kommer över till oss mer eller mindre varje natt och vill då helst ligga på mig och kramas.

Valter han vill absolut inte ligga i vår säng, då snurrar han bara runt och ligger och snackar. Han har nästan aldrig sovit hos oss och sen han var 2 månader sover han i eget rum. Det passar oss bäst eftersom jag vaknar av minsta lilla ljud från hans sida. Storebrorsan var det likadant med fram tills dess att han själv kunde komma över dvs då vi bytte från spjälis. Nu när han kommer kryper han bara upp och somnar om på två röda.

När storebror var bebis älskade han att ligga på oss och sova, speciellt min man tyckte det var mysigt eftersom mamman får automatiskt mys när man ammar. Min man försökte göra likadant med Valter när han var bebbe och han blev tvärilsk så mina barn är väldigt olika. Storebror=nära och kramig och Valter=vill vara själv!

När jag var gravid tyckte jag ibland att det var jobbigt när storebror kom över men jag brukar tänka att om 15 år skulle jag önska att den här tiden kom igen. Samma sak med amning...trots att det inte var så länge sen jag slutade amma Valter så blir jag lite avis när jag ser folk som ammar. Det är ju så mysigt men vad gör man med en unge som inte är intresserad längre?

Ni är Elinas föräldrar och ni bestämmer vad som är bäst för er. Berätta för din mamma att du tycker att hon får ge sig, då borde hon förstår eftersom du skriver att hon stöttar er när det gäller det mesta.

Oj, vad långt det här blev. Ville bara förklara hur olika allt kan vara.

Lycka till
kram

[fudge]

till viss del här också. Dvs, jag lägger Gabriel i sin säng på kvällen där han somnar gott själv och sen när han vaknar på natten får han komma över till oss för att äta och sova. Egentligen kan jag ju lägga tillbaka honom i sin säng efter han har ätit men vid det laget har jag ju somnat om:)

Som kommentar till din mammas diskussion om barn som sover i sina föräldrars sängar tills dom är stora kan jag ju lugna dig genom att ta min mellankille som exempel.
Jonah var som bebis en ständig accessoar till mina bröst. Han satt fast där jämt. Han kunde aldrig somna själv utan var tvungen att ammas till sömns. Och ju äldre han blev desto värre blev det tyckte jag. När han var 18 mån. kunde han fortfarande inte somna själv och han sov större delen av natten i vår säng.

Men så flyttade vi när han var 2 år och 4 mån., samtidigt som Gabriel föddes. Då hade jag iofs inte ammat honom på 7-8 mån. men han sov fortfarande i vår säng. Men från första natten i nya huset har han somnat och sovit i sitt egna rum i sin egna säng, utan protester.

Så visst går det att avvänja sina barn från amning och samsov, när man själv vill, inte när mamma vill....

Och än sålänge är ju Elina bara en bebis, jisses dom tankarna behöver du ju inte tänka än på länge om du inte vill. Huvudsaken är ju att ni har ett sätt som funkar för er och som ni trivs med, eller hur?

kramar mia

[CharlotteT]

argument du behöver är : det är inget problem för oss just nu och vi trivs båda bra med både amning och samsovning. När någon av oss känner att vi vill göra annorlunda så gör vi det :)

Saker behöver inte vara så komplicerade. Varför laga något som inte är trasigt?

Vi ammar och samsover så det står härliga till här och kommer avvänja och särsova när vi känner för det.
Lycka till!

[Ina m 2]

Jag tror inte heller det är skadligt. Om det är någon det kan vara skadligt för så är det väl föräldrarna om de inte får sova och därmed lider av kronisk sömnbrist och trötthet. Men eftersom det funkar bra för oss så är det ju ingen fara. Jag tror bara det är bra för Elina att få den tryggheten och närheten.

[Malmis]

för fullt, Noel är inte så förtjust i annat ännu. Och större delen av natten sover han brevid mig. Om det går lägger vi honom sovandes i hans säng på kvällen, och sen får han komma över när han vaknar, men ibland får man söva honom liggandes i sängen, och då blir han kvar. Vi är nog ganska förskonade från kommentarer, men å andra sidan så vet ju våra föräldrar att Rasmus ammades till 15 månader (och att vi slutade då berodde på att han slog av en bit av en framtand = ont att amma), och då är ju knappt 7 månader inte mycket i sammanhanget. Rasmus kommer in till oss när han vaknar på natten, så vi är oftast många i sängen, men det funkar det med...
Jag tycker helt klart att du ska stå på dig, du vet ju bäst vad som funkar för er och vad Elina mår bäst av, använd det som argument!

[-maja-]

Rubriken i mitt första svar syftar på Inas fråga \"Har ni börjat få några kommentarer om amningen/samsovning?\".

Signe ammar fullt och sover mellan mig och pappa J. =)

[Amiling]

Aldrig ge för mkt närhet, om barnet vill ha den.
Hänvisa till WHO, barns magar. PSD-statistiken, det är mkt ovanligt att barn dör i samma säng som förälder om föräldern är nykter och inte är överviktig.
Fråga henne VARFÖR är det för länge? Har hon rationella argument?
Säg att _ni_ trivs; visa att ditt barn mår bra, och att många fler samsover och ammar länge men inte talar högt om det.
Och till slut så är det er sak, även om det är din mamma, säg att hon faktiskt får respektera dig och acceptera att _du_ är vuxen och fattar egna beslut, men att ni väl kan vara vänner ändå ;)

[mie.]

Tror hon att ni kommer skämma bort Elina svarar du \"Lyckas jag skämma bort mitt barn med kärlek & närhet kan jag gå stolt och lycklig genom livet\"

Ser ändå inte problemet, säg åt henne hur du känner när hon kommer med sina åsikter och sluta sedan bry dej.

/mie

[Ina m 2]

Om föräldern är nykter och inte är överviktig? Vad har övervikt med det hela att göra???
Jag är överviktig och tycker inte jag känner mig som en större risk för mitt barn än hennes smala pappa är.

Jag tror inte hon har rationella argument. Hon tillhör ju en äldre generation och tycker nog helt utan eftertanke egentligen.

[Mia m Iza& Klara]

har väl inte fått så mkt kommentarer förutom att:\"Har du så passmkt mjölk än\", \"Gud vad du har mjölk länge\" osv...
Men det är bla min farmor som kommit med sånt.

Klara får lite mat+fruktpure när vi äter middag, ibland lite gröt på dan, i övrigt ammar jag.

Men ajg hör på släkten att de tycker jag ska sluta amma snart, nu när det konstaterats att Klara är mjölk & äggallergiker(eftersom ajg oxå måste äta mjölkfritt)
Jag ammaar tills jag fått nog, typ vid 1 års ålder.


Ang samsovning har vi nog inte fått så mkt kommentarer, men Kalra sover ofta halva natten i sin säng, och resten i vår.
Vissa nätter sover hon bara med oss.

Samma var det med storasyster, och ju äldre hon blev detso svårare var det för henne att sova i egen säng...
hon sov med oss tills hon var 2½år(eller ibland la vi över henne)
Det var/är väl mest sambon som stör sig på det eftersom ungarna sparkar han i ryggen.
men ajg vet inte hur vi ska göra med Klara, känner at tjag vill att hon ska kunna sova/somna i sin säng, men får gärna komma till osss under natten...hmm rörigt.
Man gör helt enkelt det som funkatr bäst för en själv!!!!

[AnnSofieJ]

det tror jag med :)

[MaGu]

och jag har inte fått en endaste kommentar om vare sig det ena eller andra. Så olika det kan vara!

När jag får kommentarer om andra grejor så försöker jag tänka på att kommentaren nog är uttalad i all välmening. Ingen idé att fräsa tillbaka tycker jag.

[Pansen]

Det är sååå många som börjat kommentera och jag blir så jäkla trött! Men nu kändes så skönt att du tog upp det så jag slipper känna mig ensam. Dock har min mamma varit tyst denna gång (kan plumpa sig ofta). Det är mest ammningen och välling, gröt etc. Vi får helt enkelt stå på oss och slå på dövöronen för vi är många som tycker likadant!

Alla barn är ju olika och jag tycker man ska göra som sitt hjärta säger.

Allt har sin tid och sina perioder...Hampus sov i vår säng tills han inte var bebis längre:-) Sedan sov han glatt i egen spjälsäng och senare stora säng. Han har haft perioder då han vill att man ska ligga och läsa saga nu är perioden att lyssan på ett sagoband;-) Nu är han 7 år och inne i en period av mardrömmar. Så vi har en madrass bredvid vår säng och han kommer in varje natt och lägger sig. Han får känna att vi bryr oss och han kan känna trygghet...Jag är övertygad om att detta är en ny period precis som alla andra. Men jag tänker då inte berätta nåt om vår madrass för några andra...det orkar jag inte med;-)

Vad jobbigt det är med alla männsikor som ska tycka!

[Madicken-m4]

om något längre. Vi har nog för många barn ;-)

Jag ammar fortfarande mycket men samsover helst inte. Jag sovar så dåligt när det ligger barn i sängen men oftast hamnar Idun hos oss på efternatten iaf :-)