ni som fått smått och har syskon

[Monica med 3]

Hur har syskonen reagerat?
Hur har de blivit mot varann?
(Linnea är 5.5 år och Linus 2.5 år.)

Linnea har blivit så retsam, hon retas hela tiden mot Linus och mot oss.
Jag vet att det är en superduperomställning att få syskon.
Vi försöker verkligen både sambon och jag att ägna oss åt Linnea och Linus, men hur ska man agera mot hur de är mot varann?
Vad kan man göra för att vara den bästa föräldern?

Jag har försökt att bry mig om Linnea när Lukas sover, men då sitter hon mest och tittar på honom och vill han ska vakna så hon kan hålla honom.
Jag vill ju försöka ägna tid åt henne när han sover, men hon är inte intresserad av mig alls.

Linus vill gärna hålla Lukas och bryr sig inte alls när Lukas skriker och vrålar, han ser helt oberörd ut.
Linnea håller honom gärna, men efter ett tag får jag honom tillbaka, då är han tung.
Linus vill inte bli tröstad av mig, han verkar mer pappig och nästan tycker inte om mig, säger dumma mamma.

I morgon ska Linnea få gå till dagis, de har varit hemma sedan 1 vecka nu. Linnea vill dit har hon sagt. Linus får vara hemma.

Vi har varit hemma mest, varit inne mest hela tiden och inte gjort mycket alls mer än att landa i nya stora familjen med 1 barn till.

Hur kan man på bästa sätt ta sig an de stora syskonen när de blir annorlunda?
Hur gjorde ni?

När fick de gå tillbaka till dagis igen?

[Miriam]

Nu har ju vi inte tre barn. Men jag kan svara på den sista frågan, om att gå tillbaka till dagis. David var hemma lika länge som Jonas, dvs de tio pappadagarna. Då gjorde de mycket tillsammans också. Vi boade in oss som en större familj.

När sedan Jonas började jobba igen började David \"jobba\" på dagis. Det fungerade bra. Överhuvudtaget gick det väldigt bra med David när Ella kom.

Jag tycker att det verkar som att ni gör vad ni kan. Om de får så mycket tid och kärlek som ni mäktar med tror jag inte det finns mycket mer att göra.

*många kramar till dig*

[YlvaG]

och jag har ju \"bara två\" ;)

Saga var hemma med oss maj-augusti, fyra lååånga månader. Men det gick och jag är bara glad att vi klarade oss ur den \"krisen\" som det var för oss i vår familj. Jag måste haft någon form av deppression, även om den var av lättare slag. Saga var okej mot Svante men sur, arg och gnällig mot mig.

Gnällig är hon fortfarande och mest mot mig. Men hon har nu börjat bli lite taskig mot Svante oxå. Hon har bitit honom en gång i handen, spottat på honom några ggr, slått till honom, hoppar alltid nära honom när han ligger i soffan/sängen vilket resulterar i att hon då och då hoppar på honom :( Samtigti som hon viar att hon verkligen älskar honom (eller ajj lavv you Svante killen som hon säger :) hon vill gärna pussa, krama, hålla och har hon ej sett hon på ett tag. Typ varit ute och lekt i trädgården så skall hon alltid in och kolla Svante. Den första hon vill säga godmorgon till är Svante osv. Någon form av hatkärlek med tanke på rivaliteten tror jag. Jag tar mig dock mycket tid med Saga och ofta är det bara hon och jag som åker och handlar etc. Och på fredagar går vi på barnrytmik i Lund bara hon och jag.

Lycka till och kram på dig

[Mizen_m_två]

Ja, jag har ju också endast två barn, men lite svar kan jag nog ge...

Thea föddes ju på sommaren, mitt i semestern. Isac och hans pappa var hemma i tre veckor. Under den tiden var vi delvis bortresta till släktingar, men den sista tiden var vi hemma. För Isac tror jag det var betydelsefullt att få vara med oss och få lite extra uppmärksamhet av farmor-farfar och mormor-morfar. Det var precis vad han behövde! Därefter började Isac på dagis, en vecka enligt det gamla dagisschemat, därefter 15 tim/vecka. Efter semestern och allt nytt för Isac ville han INTE gå till dagis (vilket aldrig tidigare har hänt). När han väl var där och vi hade gått, så trivdes Isac bra. Nu kan jag lämna honom mkt enklare på dagis och han behöver den uppmärksamheten och aktivteringen som dagis kan erbjuda honom. Thea behöver också den tiden att få lite lugn och ro (och naturligtvis behöver även jag få lite lugnt ibland).

Här hemma har det emellanåt varit ganska tuffa tag och Isac har varit avundsjuk på Thea som har tagit min uppmärksamhet. Hans far har ägnat extra mycket tid ensam med Isac, vilket jag tror har varit bra för Isac. Även jag har försökt få stunder ensam med Isac (t.ex. när Thea har sovit). Nu är det lugnare hemma, Isac börjar bli sitt vanliga jag (även om han är trotsig fortfarande) och Thea har lärt sig säga ifrån (och ja, hon får fortfarande ta emot en del tjuvnyp). Hoppas ni med tiden får en lite mer harmonisk tillvaro hemma, för vår del tog det minst 2 mån innan det blev lite bättre. Lycka till!