ni som fått bebis och har syskon

[Monica med 3]

Hur har syskonen reagerat?
Hur har de blivit mot varann?
(Linnea är 5.5 år och Linus 2.5 år.)

Linnea har blivit så retsam, hon retas hela tiden mot Linus och mot oss.
Jag vet att det är en superduperomställning att få syskon.
Vi försöker verkligen både sambon och jag att ägna oss åt Linnea och Linus, men hur ska man agera mot hur de är mot varann?
Vad kan man göra för att vara den bästa föräldern?

Jag har försökt att bry mig om Linnea när Lukas sover, men då sitter hon mest och tittar på honom och vill han ska vakna så hon kan hålla honom.
Jag vill ju försöka ägna tid åt henne när han sover, men hon är inte intresserad av mig alls.

Linus vill gärna hålla Lukas och bryr sig inte alls när Lukas skriker och vrålar, han ser helt oberörd ut.
Linnea håller honom gärna, men efter ett tag får jag honom tillbaka, då är han tung.
Linus vill inte bli tröstad av mig, han verkar mer pappig och nästan tycker inte om mig, säger dumma mamma.

I morgon ska Linnea få gå till dagis, de har varit hemma sedan 1 vecka nu. Linnea vill dit har hon sagt. Linus får vara hemma.

Vi har varit hemma mest, varit inne mest hela tiden och inte gjort mycket alls mer än att landa i nya stora familjen med 1 barn till.

Hur kan man på bästa sätt ta sig an de stora syskonen när de blir annorlunda?
Hur gjorde ni?

När fick de gå tillbaka till dagis igen?

[annelit]

har än så länge tagit det väldigt bra. Hon är väldigt stolt över sin lillebror och vill hela tiden hålla honom, klappa på honom, pussa osv. Det är jätteroligt men kan ibland bli lite mycket. Hon har svårt att låte honom vara ifred när han sover och kan inte riktigt avgöra hur mycket han tål. Man måste ju passa dem hela tiden. Vi försöker att hon ska vara med så mycket som möjligt och hjälpa till med lillebror men ibland går det bara inte och ibland måste man säga till på skarpen att hon måste låta honom vara. Då blir hon jätteledsen och arg, det är väldigt känsligt område det här och man måste hela tiden gå en balansgång.

Innan var hon väldigt mammig och vi var oroliga för hur hon skulle reagera när pappa nu får ta största delen av hennes omvårdnad. Ibland har det blivit stora tårar och gråt efter mamma (främst på natten) men för det mesta går det bra. I den mån jag kan försöker jag leka med henne och ägna mig åt henne men det blir ju mest pappa nu. De har försökt göra saker på egen hand bara de två för att hon ska känna att hon har 100% uppmärksamhet. Likaså hoppas jag kunna göra det med henne lite längre fram när allt fungerar lite bättre med lillebror. Dagis har hon fått fortsätta att gå till - hon längtar dit och jag tror det är viss trygghet för henne att där är allt som vanligt. Snart får hon dock bara vara där 3h om dagen vilket hon nog kommer att tycka är lite trist, hon älskar sitt dagis och sina kompisar.

Tja, det var lite om hur det fungerat hos oss och vad vi gjort. Hoppas det gav något.

[Anna m M & S05]

Har en dotter som är 2 år och 2 månader (nästan som din Linus). Det har gått över förväntan (ÄN SÅ LÄNGE ska väl tilläggas!, antar att det kommer mer reaktioner senare). Hon vill gärna hålla Sonja ibland, men tröttnar snabbt. Hon vill visa Sonja allt hon visar oss, tex. att hon borstat tänderna. Hon ropar på Sonja så fort hon kommer in - Hej, bebis!

Det jag märkt hos henne är att hon fått svårt att somna själv (gick superbra tidigare), hon kan även bli sur och tvär, men aldrig mot Sonja, bara mot oss och framför allt mot mig.

Jag försöker vara med henne så mkt som möjligt. Än så länge har min man varit hemma (börjar jobba imorgon) och då har jag gått ut själv med äldsta dottern (ngn timme eller så går ju oftast bra även om man ammar). Jag låter även mannen ta Sonja på kvällen och busar med äldsta dottern och läser sagor. Men jag förstår att det blir ju svårare att \"dela\" på sig ju fler barn man har. Vi har ju 2 och är 2 vuxna, går ju rätt bra att ge båda barnen tid då.

Har hört av väldigt många att de äldre barnen ofta bilr pappiga när bebisen kommer hem. Så har inte fallet varit här än så länge, men pappa går lika bra som mig (även om det som sagt är jag som får ta dom flesta \"smällarna\" av att hon reagerar mot syskonet).

Dottern började på dagis i dag, hon har varit hemma över en månad (lite innan Sonja föddes pga sjukdomar på dagis osv). Hon kommer gå 4 dgr i veckan hade jag tänk, men får vara hemma mer om hon vill.

/Anna

[fru_bill]

är de ungefär lika taskiga och snälla som innan. Om Sara kan de slåss i bland och tycka att de andra är för närgångna, medans deras egna kärleksförklaringar är helt okej. De stora går ju i skolan och Pontus fick gå tillbaka till dagis direkt, för att behålla rutinen. Fungerade riktigt bra, trots att jag och pappa var hemma med Sara. Han har blivit en annan unge sedan Sara kom. Jag tror att han hade jobbigare när hon var i magen än nu då hon kommit ut. Då vaknade han på nätterna och grät, bråkade i totalt kaos med oss osv. Nu sover han plötsligt hela nätter i egen säng och visst har han fortfarande svårt att lyssna (han är ju fyra ;), men det är inte det där totala bråkkaoset. Han bryter inte ihop på samma sätt längre osv. Som om spänningen inför bebisen släppt. Mot henne är han urgullig och vill bara klappa och pussa. Sen bråkar de som sagt med varandra och oss, men inte så att det känns som att det blivit direkt värre än innan.

Har svårt att komma med bra tips på hur du ska hantera dem. Om hon inte vill göra något med dig när lillebror sover, så kan du nog inte göra annat än erbjuda det och annars låta henne vara. Hon kommer säkerligen att vilja det senare, så låt henne veta att du gärna vill och att erbjudandet står kvar.
Med Linus kan det säkert vara så att han tycker att du är lite dumma mamma just nu, men jag lovar att det kommer att gå över. Låt honom välja pappa och se till att han förstår att det är okej att han gör det. Hoppas du kommer känna att det känns bätre om ett tag. Det är ju så nytt än.

[lannagirl]

Har inte varit inne på att tag pga sjukhusvistelse (livmoderinflamation). Kul att du fick din bebis tillslut!:-)

Freja är väldigt på lillasyster hela tiden. Har svårt att fatta att man ska vara försiktig. Blir arg då man säger till. Hon är oerhört mammaig! FAst det har hon alltid varit ju...

När jag låg inlagd ringde hon och grät efter mig! Superjobbigt då man inget kunde göra!

JAg försöker passa på att hitta på saker att göra med Freja nu när sambon är hemma och han kan ha Tuva. Han börjar jobba på onsdag så då blir det andra bullar. Freja sover tätt intill mig på natten så det är ju lite bökigt att amma Tuva... Men men det går!

Visa du att du finns där för barnen (framför allt Linnea), de känner att du bryr dig även om de drar sig undan! Man ska inte ha så dåligt samvete! Men jag vet, det jäkla samvetet är ju alltid där ju! MAn har ju konstant dåligt samvete ju!

Ta hand om dig!