Vi har försökt lägga skruttan sedan 21-tiden ikväll, då hon visade tydliga tecken på att vara trött.
Jag bär och bär, men så fort jag lägger ned henne vaknar hon igen. Hon vägrar låta pappa natta just nu, hon skriker sig galen, så vi kan inte turas om.
Nu är det ju så att min lilla älskling inte är särskillt lätt längre, så armar och rygg värker på mig och eftersom hon inte accepterar pappa kan jag inte vila emellan bärpassen utan får mer eller mindre kramp.
Vid 22.30 hade jag burit så mycket att jag bara inte orkade mer. Det enda alternativet var att lägga henne i sängen mellan oss och göra så gott vi kunde med klappar och vaggning för att lugna henne.
Visserligen gick det ganska \"smärtfritt\", hon gnällde i ca 20 min, långa eeeeeeeehhh, men inte hysteriskt på något sätt och till slut somnade hon.
Tyvärr vaknade hon efter bara 5 minuter pga hostningar och efter det var hon långt ifrån lugn =(
Vi försökte göra samma procedur igen, men hon var helt förtvivlad så det kändes inte alls bra (inte för att det gjorde det första gången heller, men detta var för mig outhärdligt).
Hon lugnade sig inte ens i min famn. Först när vi gick ut i vardagsrummet och tittade lite på TV slutade hon gråta.
Nu sitter hon i soffan och säger blabla och leker med sin AD-droppsflaska och livet verkar frid och fröjd igen!
Jag är säkert skitmesig, men jag vill verkligen inte att hon ska gråta sig till sömns. Att sova ska vara mysigt ju, men det känns som om vi inte har något val, jag orkar helt enkelt inte bära hur mycket som helst =(
Stumpan är dessutom förkyld och hade feber igår, så visst kan det väl vara det som gör att hon har lite svårt att somna, men det ger ju tyvärr inte mig mer uthållighet i armarna.
Usch, vad det gör ont i mig när hon är ledsen, eller arg, eller missnöjd, eller vad sjutton det nu kan vara som gör att hon gråter, gnäller eller skriker.
Jag känner mig så otillräcklig när jag inte kan hjälpa henne =(
1
Ledsen i mammahjärtat =( Vi har försökt lägga skruttan sedan 21-tiden ikväll, då hon visade tydliga tecken på att vara trött.
Jag bär och bär, men så fort jag lägger ned henne vaknar hon igen. Hon vägrar låta pappa natta just nu, hon skriker sig galen, så vi kan inte turas om.
Nu är det ju så att min lilla älskling inte är särskillt lätt längre, så armar och rygg värker på mig och eftersom hon inte accepterar pappa kan jag inte vila emellan bärpassen utan får mer eller mindre kramp.
Vid 22.30 hade jag burit så mycket att jag bara inte orkade mer. Det enda alternativet var att lägga henne i sängen mellan oss och göra så gott vi kunde med klappar och vaggning för att lugna henne.
Visserligen gick det ganska \"smärtfritt\", hon gnällde i ca 20 min, långa eeeeeeeehhh, men inte hysteriskt på något sätt och till slut somnade hon.
Tyvärr vaknade hon efter bara 5 minuter pga hostningar och efter det var hon långt ifrån lugn =(
Vi försökte göra samma procedur igen, men hon var helt förtvivlad så det kändes inte alls bra (inte för att det gjorde det första gången heller, men detta var för mig outhärdligt).
Hon lugnade sig inte ens i min famn. Först när vi gick ut i vardagsrummet och tittade lite på TV slutade hon gråta.
Nu sitter hon i soffan och säger blabla och leker med sin AD-droppsflaska och livet verkar frid och fröjd igen!
Jag är säkert skitmesig, men jag vill verkligen inte att hon ska gråta sig till sömns. Att sova ska vara mysigt ju, men det känns som om vi inte har något val, jag orkar helt enkelt inte bära hur mycket som helst =(
Stumpan är dessutom förkyld och hade feber igår, så visst kan det väl vara det som gör att hon har lite svårt att somna, men det ger ju tyvärr inte mig mer uthållighet i armarna.
Usch, vad det gör ont i mig när hon är ledsen, eller arg, eller missnöjd, eller vad sjutton det nu kan vara som gör att hon gråter, gnäller eller skriker.
Jag känner mig så otillräcklig när jag inte kan hjälpa henne =(
med ett blödigt mammahjärta.
Här ammar vi till sömns eller dansar i ERGOn, det viktigaste är att hon inte är lessen när det ska sovas.
Oftast så är hon nu mera vaken fram till 22-23-tiden, klättrandes i soffan mellan mig och sin pappa tills hon blir trött och själv kommer upp i min famn och lägger sitt huvud på min axel, försöker jag natta innan dess blir hon rosenrasande oavsett hur trött hon verkar vara.
Har du prata att natta henne i en sjal för avlastning? Har du ingen kan du lika gärna ta ett överblievet lakan, dela det på mitten och använda. Bra och lätta knytningar hittar du på www.sjalbarn.se
Otillräcklig är du _inte_, hon är ju faktiskt nöjd just nu eller hur? :P
2
Du är inte ensam med ett blödigt mammahjärta.
Här ammar vi till sömns eller dansar i ERGOn, det viktigaste är att hon inte är lessen när det ska sovas.
Oftast så är hon nu mera vaken fram till 22-23-tiden, klättrandes i soffan mellan mig och sin pappa tills hon blir trött och själv kommer upp i min famn och lägger sitt huvud på min axel, försöker jag natta innan dess blir hon rosenrasande oavsett hur trött hon verkar vara.
Har du prata att natta henne i en sjal för avlastning? Har du ingen kan du lika gärna ta ett överblievet lakan, dela det på mitten och använda. Bra och lätta knytningar hittar du på www.sjalbarn.se
Otillräcklig är du _inte_, hon är ju faktiskt nöjd just nu eller hur? :P
Du kan lägga henne så som du bär och hålla armarna om henne och på så vis \"lura\" att du inte har sjalen emellan. Det spar lite på rygg och ffa armarna.
Säg till om du vill låna en och testa.
Det där är ju ingen _lösning_ på problemet men jag kan inte komma på nåt bättre just nu.
/mie
3
Ringsjal kanske? Du kan lägga henne så som du bär och hålla armarna om henne och på så vis \"lura\" att du inte har sjalen emellan. Det spar lite på rygg och ffa armarna.
Säg till om du vill låna en och testa.
Det där är ju ingen _lösning_ på problemet men jag kan inte komma på nåt bättre just nu.
Vad händer om ni ger henne flaskan i _er_ säng och sedan bara ligger kvar där bredvid henne? Är hon lugn när maten är uppäten eller börjar hon stöka runt och tror att det är busdags? Har för mig att ni brukar testa med flaska först varje kväll, så ni lär ju redan ha försökt...
Vi har lite samma situation här med enormt närhetsbehov just nu, vilket vore helt okej om jag bara fick _någon_ stund på dygnet utan barn i famnen. Signe har alltid varit lätt att amma till sömns på kvällen och sen har hon sovit tills jag gått och lagt mig och vaknat ett par gånger under natten för tutte. Helt okej! Men nu vägrar hon att sova själv. Det är tutte i munnen hela natten som gäller, annars vaknar hon direkt, vilket får till följd att jag kan inte göra ett enda skvatt på kvällarna. Vill jag inte gå och lägga mig klockan 21 så får jag vackert placera mig i soffan med sovande Signe i famnen. Vi slipper ju i alla fall ledsen Signe... Jag tror det skulle förstöra mer än vad det skulle hjälpa för oss att mixtra med nattningen, men med ledsen Hanna blir det ju ohållbart att bara \"härda ut\".
Jag är alltså sämst på att veta hur man tar sig ur sådana här situationer, ville bara få fram att det _är_ ju något med krypåldern och separationsångest.
4
Åh, Hannapanna. =( Vad händer om ni ger henne flaskan i _er_ säng och sedan bara ligger kvar där bredvid henne? Är hon lugn när maten är uppäten eller börjar hon stöka runt och tror att det är busdags? Har för mig att ni brukar testa med flaska först varje kväll, så ni lär ju redan ha försökt...
Vi har lite samma situation här med enormt närhetsbehov just nu, vilket vore helt okej om jag bara fick _någon_ stund på dygnet utan barn i famnen. Signe har alltid varit lätt att amma till sömns på kvällen och sen har hon sovit tills jag gått och lagt mig och vaknat ett par gånger under natten för tutte. Helt okej! Men nu vägrar hon att sova själv. Det är tutte i munnen hela natten som gäller, annars vaknar hon direkt, vilket får till följd att jag kan inte göra ett enda skvatt på kvällarna. Vill jag inte gå och lägga mig klockan 21 så får jag vackert placera mig i soffan med sovande Signe i famnen. Vi slipper ju i alla fall ledsen Signe... Jag tror det skulle förstöra mer än vad det skulle hjälpa för oss att mixtra med nattningen, men med ledsen Hanna blir det ju ohållbart att bara \"härda ut\".
Jag är alltså sämst på att veta hur man tar sig ur sådana här situationer, ville bara få fram att det _är_ ju något med krypåldern och separationsångest.
man vill ju inte att de ska vara ledsna när de ska sova =)
Jag bär ju inte Hanna i sjal längre eftersom en ryggskada säger ifrån, så det enda jag har är en trikåsjal som jag hade när Hanna var liten. Men jag kanske kan testa ett lakan, det har jag aldrig tänkt på!
I så fall måste jag bara komma på något smidigt sätt att lägga ned henne, det är ju det som är problemet just nu.
Tack för din pepping och omtanke!
5
Nej man vill ju inte att de ska vara ledsna när de ska sova =)
Jag bär ju inte Hanna i sjal längre eftersom en ryggskada säger ifrån, så det enda jag har är en trikåsjal som jag hade när Hanna var liten. Men jag kanske kan testa ett lakan, det har jag aldrig tänkt på!
I så fall måste jag bara komma på något smidigt sätt att lägga ned henne, det är ju det som är problemet just nu.
Sjal avlastar ju enormt, och det är väl iofs en lösning på problemet att hon slipper vara ledsen, men det löser ju inte det problemet att vi måste bära och lägga ned henne 20 ggr innan hon sover.
Dessutom har jag fortfarande svårt att släppa tanken på att vi kommer att få bära henne till sömns tills hon är 3 år eller nåt, bara för att hon vant sig vid det och det skulle jag helst vilja undvika *s*
Men vad gör man inte för att våra älsklingar ska vara nöjda!
6
Mm Sjal avlastar ju enormt, och det är väl iofs en lösning på problemet att hon slipper vara ledsen, men det löser ju inte det problemet att vi måste bära och lägga ned henne 20 ggr innan hon sover.
Dessutom har jag fortfarande svårt att släppa tanken på att vi kommer att få bära henne till sömns tills hon är 3 år eller nåt, bara för att hon vant sig vid det och det skulle jag helst vilja undvika *s*
Men vad gör man inte för att våra älsklingar ska vara nöjda!
vi har testat att ge flaskan i sängen, men när den är uppäten är det situps som gäller *s*
Igår var hon säkert så övertrött att det var ännu tuffare för henne att slappna av, det såg verkligen ut som om hon inte visste vart hon skulle göra av sig själv.
Ååh, tänk om damen kunde nöja sig med att jag fick sitta med henne i famnen och slippa gunga runt som en wienervalsare!
Då kan vi sitta på varsitt håll och titta på TV och veta att man inte är ensam! *s*
7
Ja vi har testat att ge flaskan i sängen, men när den är uppäten är det situps som gäller *s*
Igår var hon säkert så övertrött att det var ännu tuffare för henne att slappna av, det såg verkligen ut som om hon inte visste vart hon skulle göra av sig själv.
Ååh, tänk om damen kunde nöja sig med att jag fick sitta med henne i famnen och slippa gunga runt som en wienervalsare!
Då kan vi sitta på varsitt håll och titta på TV och veta att man inte är ensam! *s*
det är skitjobbigt:(
Klara strular ju en del på kvällarna, hon vill iofs helst busa på kvällarna, jag försöker så gott det går nu att lgga Klara i spjälisen el amma och sen lägga ner henne.
I onsdags var det inget som dög då jag försökt natta henne en timme (mellan ca kl22-23)
tillslut fick hon ligga och skrika, orkade inget mer...
men efter 20 min var hon alldeles förstörd, jag med så då vaggade jag henne till sömns.
Tyvärr har jag inga tips att komma med, men vi (jag) försöker oss på rutiner lite fastare tider, en snsbblur vid 19-tiden, så somnar hon för natten vid22-tiden är vad som funkar nu.
tycker min lilla sov jättebra fram till 6 mån, men sen dess,,hu vilket tjorv på kvällar och snuttande på nätter....
8
Jag vet det är skitjobbigt:(
Klara strular ju en del på kvällarna, hon vill iofs helst busa på kvällarna, jag försöker så gott det går nu att lgga Klara i spjälisen el amma och sen lägga ner henne.
I onsdags var det inget som dög då jag försökt natta henne en timme (mellan ca kl22-23)
tillslut fick hon ligga och skrika, orkade inget mer...
men efter 20 min var hon alldeles förstörd, jag med så då vaggade jag henne till sömns.
Tyvärr har jag inga tips att komma med, men vi (jag) försöker oss på rutiner lite fastare tider, en snsbblur vid 19-tiden, så somnar hon för natten vid22-tiden är vad som funkar nu.
tycker min lilla sov jättebra fram till 6 mån, men sen dess,,hu vilket tjorv på kvällar och snuttande på nätter....
Sömnen är ett problem här med. Vi behöver inte bära på honom längre utan kan nu ligga i sängen (om han får ligga på min arm) och somna. Men han vaknar ju var 15:e minut och är ledsen och arg.
Vet inte vad det är som är fel. Just nu är han frisk så det kan inte vara det. Kanske nån fas igen. *suck*
Har inga råd att ge men var inte ledsen, du gör vad du kan.Håller med om att dom inte ska behöva gråta sig till sömns, Vill att wiktor ska tycka det är mysigt.
Det jag tänkte på var om du har ett bärsele? Eller kan du inte ta in vagnen och gunga henne till sömns?
Stor kram. Hoppas det blir bättre.
9
jobbigt. Sömnen är ett problem här med. Vi behöver inte bära på honom längre utan kan nu ligga i sängen (om han får ligga på min arm) och somna. Men han vaknar ju var 15:e minut och är ledsen och arg.
Vet inte vad det är som är fel. Just nu är han frisk så det kan inte vara det. Kanske nån fas igen. *suck*
Har inga råd att ge men var inte ledsen, du gör vad du kan.Håller med om att dom inte ska behöva gråta sig till sömns, Vill att wiktor ska tycka det är mysigt.
Det jag tänkte på var om du har ett bärsele? Eller kan du inte ta in vagnen och gunga henne till sömns?
Stor kram. Hoppas det blir bättre.
Åh jag vet precis hur det är.
Med Gustav fastnade vi i jättejobbiga läggningsrutiner. Jag var hur blödig som helst och kånkade och bar, vaggade och sjöng, trots att ryggen nästan gick av. Till slut fick jag flera ryggskott och insäg att det inte gick längre, dessutom, precis som du skriver så funkar det inte hur länge som helst.
Det kommer en dag då man måste ändra rutinen (Har du någonsin hört talas om en femåring som vaggas i famnen? ;-)), frågan är bara _när_ ni tar den stöten, inte _om_.
Här var det maken som tog tag i det (jag tyckte också att det var jobbigt när han grät). Han sjöng, la Gustav i sängen och satte sig bredvid.
Visst var det tårar i början, men det är ju inte konstigt. det är ju _vi_ som har vant honom vid vaggningen och _vi_ som måste ändra det!
Men egentligen var det ju inget farligt, maken _satt_ ju där hela tiden. Såhär efteråt småler jag åt hur himla pjoskig jag var. Egentligen var nog Gustav mest arg.
Efter 2-3 dagar var saken biff och jag var SÅÅÅÅÅÅ lättad! Ryggen läkte och jag kunde göra annat medan han somnade, t.ex. läsa en tidning/bok.
Så småningom lämnade vi rummet efter ett tag och det var också lite protester i början men det gick fort över.
med Saga var läget helt annorlunda, jag vägrade ge henne omständiga rutiner utan laddade för 5min metoden. -Som aldrig blev ngn metod, då hon somnade själv nöjd och glad direkt och har fortsatt så.
Jag kan inte beskriva hur otroligt skönt det är att sjunga ett par sånger och sedan gå ut. Jag har hur mkt tid och kraft kvar som helst!
Saken ställs nog på sin spets när man skaffar fler barn, det går ju inte atta hålla på sådär med allihop.
Men mitt råd till dig är att stålsätta dig lite och lära lillfian att somna på egen hand. Jag tror dessutom att barnen blir trygga av det, de hör ju att man stökar utanför och finns där. Saga blir bara störd om jag är i rummet nu, då tror hon att vi ska leka eller umgås.
Håller man på för mkt när det är sovdags så tror jag att man förmedlar en egen osäkerhet, oj oj vad det ska fixas och grejas nu när det är sovdags, i stället för tvärtom att det är enkelt och självklart..
Ska tillägga att båda barnen började sova hela nätter i samband med att de somnade själva. För oss hade det alltså bara fördelar.
ObS! Om någon blir upprörd av det jag skriver (det kan ju vara ett hett ämne...) så är det här bara mina åsikter och erfarenheter som jag delar med mig av. Till syvende och sist gör man självklart som man tror är bäst!
10
Så gjorde vi m Gurra men INTE Saga! Åh jag vet precis hur det är.
Med Gustav fastnade vi i jättejobbiga läggningsrutiner. Jag var hur blödig som helst och kånkade och bar, vaggade och sjöng, trots att ryggen nästan gick av. Till slut fick jag flera ryggskott och insäg att det inte gick längre, dessutom, precis som du skriver så funkar det inte hur länge som helst.
Det kommer en dag då man måste ändra rutinen (Har du någonsin hört talas om en femåring som vaggas i famnen? ;-)), frågan är bara _när_ ni tar den stöten, inte _om_.
Här var det maken som tog tag i det (jag tyckte också att det var jobbigt när han grät). Han sjöng, la Gustav i sängen och satte sig bredvid.
Visst var det tårar i början, men det är ju inte konstigt. det är ju _vi_ som har vant honom vid vaggningen och _vi_ som måste ändra det!
Men egentligen var det ju inget farligt, maken _satt_ ju där hela tiden. Såhär efteråt småler jag åt hur himla pjoskig jag var. Egentligen var nog Gustav mest arg.
Efter 2-3 dagar var saken biff och jag var SÅÅÅÅÅÅ lättad! Ryggen läkte och jag kunde göra annat medan han somnade, t.ex. läsa en tidning/bok.
Så småningom lämnade vi rummet efter ett tag och det var också lite protester i början men det gick fort över.
med Saga var läget helt annorlunda, jag vägrade ge henne omständiga rutiner utan laddade för 5min metoden. -Som aldrig blev ngn metod, då hon somnade själv nöjd och glad direkt och har fortsatt så.
Jag kan inte beskriva hur otroligt skönt det är att sjunga ett par sånger och sedan gå ut. Jag har hur mkt tid och kraft kvar som helst!
Saken ställs nog på sin spets när man skaffar fler barn, det går ju inte atta hålla på sådär med allihop.
Men mitt råd till dig är att stålsätta dig lite och lära lillfian att somna på egen hand. Jag tror dessutom att barnen blir trygga av det, de hör ju att man stökar utanför och finns där. Saga blir bara störd om jag är i rummet nu, då tror hon att vi ska leka eller umgås.
Håller man på för mkt när det är sovdags så tror jag att man förmedlar en egen osäkerhet, oj oj vad det ska fixas och grejas nu när det är sovdags, i stället för tvärtom att det är enkelt och självklart..
Ska tillägga att båda barnen började sova hela nätter i samband med att de somnade själva. För oss hade det alltså bara fördelar.
ObS! Om någon blir upprörd av det jag skriver (det kan ju vara ett hett ämne...) så är det här bara mina åsikter och erfarenheter som jag delar med mig av. Till syvende och sist gör man självklart som man tror är bäst!
Idun håller på så varje kväll och det är stört omöjligt att få lilla damen att somna. Och om hon somnar vaknar hon varje timme natten lång :( Inte ens tutten hjälper längre.
Vi bor ju så trångt och har 3 barn till så vi kan inte låte henne skrika på kvällen. Sätta ner henne på golvet är lika med katastrof så ofta blir det jag som sitter där med henen till långt på natt.
Känner mej helt slut för tiden och har ju ingen möjlighet att sova på dagen. Har ju en 2 åring hemma som kräver sitt.
Skulle vilja komma med ett pangråd till dej men kan bara berätta att vi sitter i samma båt, tyvärr.
11
Känner igen mej... Idun håller på så varje kväll och det är stört omöjligt att få lilla damen att somna. Och om hon somnar vaknar hon varje timme natten lång :( Inte ens tutten hjälper längre.
Vi bor ju så trångt och har 3 barn till så vi kan inte låte henne skrika på kvällen. Sätta ner henne på golvet är lika med katastrof så ofta blir det jag som sitter där med henen till långt på natt.
Känner mej helt slut för tiden och har ju ingen möjlighet att sova på dagen. Har ju en 2 åring hemma som kräver sitt.
Skulle vilja komma med ett pangråd till dej men kan bara berätta att vi sitter i samma båt, tyvärr.
Jag skriver under på vartenda ord! Vad bra skrivet och oj vad jag känner igen mig. Exakt så har det varit för oss också och dina tankar om detta är en karbonkopia av mina!
12
Jaaa! Jag skriver under på vartenda ord! Vad bra skrivet och oj vad jag känner igen mig. Exakt så har det varit för oss också och dina tankar om detta är en karbonkopia av mina!
vi som bor trångt och måste dela rum med 2 små kan ju inte göra så. Idun är en nattuggla och Elliot somnar prick 20.00. Det funkar ju inte att Idun ligger i sängen och gråter när Elliot sover. Men annars är dina tankar väldigt bra tycker jag :-)
13
Håller ju eg med dej men... vi som bor trångt och måste dela rum med 2 små kan ju inte göra så. Idun är en nattuggla och Elliot somnar prick 20.00. Det funkar ju inte att Idun ligger i sängen och gråter när Elliot sover. Men annars är dina tankar väldigt bra tycker jag :-)
Jag skriver under på vartenda ord... Vi har inte behövt några skrikmetoder, helt enkelt för att vi har varit tydliga från början med att göra barnen trygga i att somna själva i egen säng. Båda barnen har sovit hela nätter från 8 veckors ålder och det är guld värt. För både barnen och oss vuxna. Som sagt, fixas och trixas det för mycket blir barnet osäkert tror jag och så är man inne i en ond cirkel av skrik och ett barn som behöver \"lära sig\" att sova.
Tror inte på 5-minutersmetoder, men precis som ni har gjort så har vi i perioder då vår son varit otrygg, funnits där vid sängen, sjungit, klappat etc, för att sedan successivt flytta längre ut från rummet. Närhet i lagom dos så att säga. :o)
14
Amen! Jag skriver under på vartenda ord... Vi har inte behövt några skrikmetoder, helt enkelt för att vi har varit tydliga från början med att göra barnen trygga i att somna själva i egen säng. Båda barnen har sovit hela nätter från 8 veckors ålder och det är guld värt. För både barnen och oss vuxna. Som sagt, fixas och trixas det för mycket blir barnet osäkert tror jag och så är man inne i en ond cirkel av skrik och ett barn som behöver \"lära sig\" att sova.
Tror inte på 5-minutersmetoder, men precis som ni har gjort så har vi i perioder då vår son varit otrygg, funnits där vid sängen, sjungit, klappat etc, för att sedan successivt flytta längre ut från rummet. Närhet i lagom dos så att säga. :o)
Måste vara tufft att se sin lilla tjej så ledsen och inte kunna göra något! Men jag tror som Emelie ovan skriver, bestäm er för att hitta ett annat sätt (och kanske kan din man ta den striden om du tycker att det blir för jobbigt). Om du \"offrar\" dig med att bära sönder din rygg hela nätterna så tror jag inte att Hanna blir gladare. Du blir bara stressad av det och det känner Hanna, tror jag.
Tycker att Emelies exempel med att sitta vid hennes säng, klappa och finnas där är bra. Sedan kan ni successivt flytta ut från rummet när hon börjar bli tryggare med att sova själv.
Styrkekram och lycka till!
15
Jobbigt... Måste vara tufft att se sin lilla tjej så ledsen och inte kunna göra något! Men jag tror som Emelie ovan skriver, bestäm er för att hitta ett annat sätt (och kanske kan din man ta den striden om du tycker att det blir för jobbigt). Om du \"offrar\" dig med att bära sönder din rygg hela nätterna så tror jag inte att Hanna blir gladare. Du blir bara stressad av det och det känner Hanna, tror jag.
Tycker att Emelies exempel med att sitta vid hennes säng, klappa och finnas där är bra. Sedan kan ni successivt flytta ut från rummet när hon börjar bli tryggare med att sova själv.
har vi också börjat ta tag i. Här kan dagarna se ut hur som helst och om Hanna fick bestämma själv skulle hon sova till 11 på förmiddagen!
Hon sover bara små halvtimmespass på dagtid och det funkade förr, men nu verkar det inte räcka till. Jag kämpar med att försöka få henne att sova lite längre pass, men när de där små blå är vidöppna är det omöjligt att söva om *s*
Här började också sömnstrulen runt 6 eller kanske 6,5 månad, innan dess sov Hanna hela nätter utan avbrott *drömmer tillbaka* ;-)
16
Det där med rutiner har vi också börjat ta tag i. Här kan dagarna se ut hur som helst och om Hanna fick bestämma själv skulle hon sova till 11 på förmiddagen!
Hon sover bara små halvtimmespass på dagtid och det funkade förr, men nu verkar det inte räcka till. Jag kämpar med att försöka få henne att sova lite längre pass, men när de där små blå är vidöppna är det omöjligt att söva om *s*
Här började också sömnstrulen runt 6 eller kanske 6,5 månad, innan dess sov Hanna hela nätter utan avbrott *drömmer tillbaka* ;-)
vad frustrerande det är när de vaknar hela tiden! Hanna hade en jobbig fas för några veckor sedan, då hon vaknade flera gånger i timmen fram till 04 på morgonen ungefär.
Den verkar vara över nu, hon sover bättre under natten men istället är det läggningen som krånglar. Är det inte det ena så är det det andra *s*
Lyckligtvis har ju Hanna nu accepterat vagnen, men bara utomhus och om jag går, men tack för tipset i alla fall =)
Och skönt att höra att man inte är ensam.
17
Ja, usch vad frustrerande det är när de vaknar hela tiden! Hanna hade en jobbig fas för några veckor sedan, då hon vaknade flera gånger i timmen fram till 04 på morgonen ungefär.
Den verkar vara över nu, hon sover bättre under natten men istället är det läggningen som krånglar. Är det inte det ena så är det det andra *s*
Lyckligtvis har ju Hanna nu accepterat vagnen, men bara utomhus och om jag går, men tack för tipset i alla fall =)
Och skönt att höra att man inte är ensam.
Vad skönt att höra att det fungerade att vänja Gustav vid sängen så fort. Hur gammal var han när ni ändrade era rutiner?
Vi har pratat under dagen och mer eller mindre kommit fram till att ta dusten med Hanna.
Vi gjorde ett andra försök igår kväll, efter att jag skrev mitt inlägg, och det resulterade i att hon somnade efter 10 minuters ljudliga protester.
5mm är inget för oss, men att göra som vi gjorde igår, dvs ligga bredvid och klappa och lugna kändes okej trots allt.
Det är så mycket i Hannas liv som vänt av sig själv, utan några duster och krig och vi hoppades att det skulle gälla även nattningen. Det kanske det hade gjort också om vi orkat vänta, men nu känns det som om gränsen är nådd för vår del.
Jag hoppas bara att det inte tar så lång tid innan skruttan accepterar att somna i sängen.
Jag vill ju inte att nattningen ska associeras till en massa gråt och ångest =(
Tack för att du tog dig tid att dela med dig av dina erfarenheter!
18
Aj aj aj! Ryggskott kan man ju vara utan!
Vad skönt att höra att det fungerade att vänja Gustav vid sängen så fort. Hur gammal var han när ni ändrade era rutiner?
Vi har pratat under dagen och mer eller mindre kommit fram till att ta dusten med Hanna.
Vi gjorde ett andra försök igår kväll, efter att jag skrev mitt inlägg, och det resulterade i att hon somnade efter 10 minuters ljudliga protester.
5mm är inget för oss, men att göra som vi gjorde igår, dvs ligga bredvid och klappa och lugna kändes okej trots allt.
Det är så mycket i Hannas liv som vänt av sig själv, utan några duster och krig och vi hoppades att det skulle gälla även nattningen. Det kanske det hade gjort också om vi orkat vänta, men nu känns det som om gränsen är nådd för vår del.
Jag hoppas bara att det inte tar så lång tid innan skruttan accepterar att somna i sängen.
Jag vill ju inte att nattningen ska associeras till en massa gråt och ångest =(
Tack för att du tog dig tid att dela med dig av dina erfarenheter!
inte komma med något pangråd, det lugnar lite att höra att fler är i samma sits!
Nu har vi bestämt oss för att sluta bära på kvällen (tror jag *s*), men så kan ju Hanna skrika bäst hon vill utan att vi behöver oroa oss för att hon väcker någon annan.
Det verkar ju vara många som har sömnproblem i den här åldern, men jag hoppas att det snart löser sig för er!
Håll gärna tummarna för oss :S
19
Du behöver inte komma med något pangråd, det lugnar lite att höra att fler är i samma sits!
Nu har vi bestämt oss för att sluta bära på kvällen (tror jag *s*), men så kan ju Hanna skrika bäst hon vill utan att vi behöver oroa oss för att hon väcker någon annan.
Det verkar ju vara många som har sömnproblem i den här åldern, men jag hoppas att det snart löser sig för er!
Håll gärna tummarna för oss :S
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
