När vi skrev in oss frågade vi BM om vi fick göra ett NUPP-test för att se om det fanns några kromosomavvikelser. Det fick vi inte pga att vi inte var i närheten av den åldersgruppen. Bm sa att det är 1 på 1500 som får ett sånt barn i vår ålder så den risken var minimal. Vi var på ett andra UL i måndags eftermiddag och fick bekräftat att vår lilla bebi hade en liten kromosomavvikelse. Det ena lillfingret var kortare än vad det skulle vara, ena njuren fungerade inte som den skulle och sen hade den ett litet vätskefyllt område nedanför nacken och det är tecken på DS. Vi fick göra ett FVP igår morse och BM ska höra av sig antingen idag eller imorgon för att fastställa resultatet. Om det mot alla odds visar sig att det inte är DS så vet hon inte vad det är, men då förmodligen något ännu värre. Vi har gråtit, gråtit och gråtit lite till. Jag har inte kunnat gå och jobba och bara ligger och tänker och funderar hela tiden. Vi hade sett fram emot bebi så länge och var överlyckliga över att bli föräldrar. Allt har känts så underbart och bebi har sparkat varje kväll och gjort sig påmind. Min kille har pratat med magen varje kväll sen vi fick reda på att det fanns ett litet liv därinne. Nu har allt rasat samman. Vi har pratat mycket och har kommit fram till att hur gärna vi än vill ha barn och hur mycket vi skulle älska barnet och ta hand om det när det kommer så kommer vi att avbryta graviditeten. Vi är så fruktansvärt ledsna, men hoppas att vi tar rätt beslut för bebi. Nu vill jag bara få en tid för abort så snart som möjligt så jag slipper gå och vänta. Det kommer att bli jobbigt att veta att så fort man svalt dem där 2 pillren så börjar vår lilla bebi förstöras och slutligen dö. Sen ligga och vänta i flera timmar på att \"den\" ska komma ut. Inga fler sparkar i magen. Hoppas att bebi förlåter oss för det beslut vi tagit. Vi kommer aldrig glömma bort honom/henne och han/hon kommer alltid finnas i våra hjärtan.
Lycka till alla sep-mammor! Jag är så glad för Er skull och håller tummar & tår för att Ni blir lyckliga!
Många kramar Pocahontas
1
Hej då När vi skrev in oss frågade vi BM om vi fick göra ett NUPP-test för att se om det fanns några kromosomavvikelser. Det fick vi inte pga att vi inte var i närheten av den åldersgruppen. Bm sa att det är 1 på 1500 som får ett sånt barn i vår ålder så den risken var minimal. Vi var på ett andra UL i måndags eftermiddag och fick bekräftat att vår lilla bebi hade en liten kromosomavvikelse. Det ena lillfingret var kortare än vad det skulle vara, ena njuren fungerade inte som den skulle och sen hade den ett litet vätskefyllt område nedanför nacken och det är tecken på DS. Vi fick göra ett FVP igår morse och BM ska höra av sig antingen idag eller imorgon för att fastställa resultatet. Om det mot alla odds visar sig att det inte är DS så vet hon inte vad det är, men då förmodligen något ännu värre. Vi har gråtit, gråtit och gråtit lite till. Jag har inte kunnat gå och jobba och bara ligger och tänker och funderar hela tiden. Vi hade sett fram emot bebi så länge och var överlyckliga över att bli föräldrar. Allt har känts så underbart och bebi har sparkat varje kväll och gjort sig påmind. Min kille har pratat med magen varje kväll sen vi fick reda på att det fanns ett litet liv därinne. Nu har allt rasat samman. Vi har pratat mycket och har kommit fram till att hur gärna vi än vill ha barn och hur mycket vi skulle älska barnet och ta hand om det när det kommer så kommer vi att avbryta graviditeten. Vi är så fruktansvärt ledsna, men hoppas att vi tar rätt beslut för bebi. Nu vill jag bara få en tid för abort så snart som möjligt så jag slipper gå och vänta. Det kommer att bli jobbigt att veta att så fort man svalt dem där 2 pillren så börjar vår lilla bebi förstöras och slutligen dö. Sen ligga och vänta i flera timmar på att \"den\" ska komma ut. Inga fler sparkar i magen. Hoppas att bebi förlåter oss för det beslut vi tagit. Vi kommer aldrig glömma bort honom/henne och han/hon kommer alltid finnas i våra hjärtan.
Lycka till alla sep-mammor! Jag är så glad för Er skull och håller tummar & tår för att Ni blir lyckliga!
Nu sitter jag och gråter med dig.
Jag finner inte så många ord. Jag får gåshud och hoppas att allt kommer att gå bra för under dessa omständigheter.
Jag hoppas på mirakel men förstår verkligheten, och det är ett beslut som endast ni kan göra.
Ni tillsammans.
Det är inte lätt för er, det är väl det minsta man kan säga.
Ta hand om varandra ordentligt nu!
Jag skickar över en massa *styrkekramar*
4
Åh jösses! Nu sitter jag och gråter med dig.
Jag finner inte så många ord. Jag får gåshud och hoppas att allt kommer att gå bra för under dessa omständigheter.
Jag hoppas på mirakel men förstår verkligheten, och det är ett beslut som endast ni kan göra.
Ni tillsammans.
Det är inte lätt för er, det är väl det minsta man kan säga.
Ta hand om varandra ordentligt nu!
Jag skickar över en massa *styrkekramar*
Åh vad jobbigt ni har det, jag känner verkligen med er. Vi tvingades avbryta min förra graviditet, i vecka 20, helt absurt och overkligt men samtidigt hade vi inget annat val. Så jag vet så väl alla tankar och känslor som flyger igenom ens kropp. Det är skönt i alla fall att ni båda känner att det är rätt beslut ni tar. Jag är jätteledsen för er skull, och hur jobbigt och svårt det än kommer att vara framöver så vet att det också kommer något \"gott\" ur det, så småningom.
Många kramar
5
Kram Åh vad jobbigt ni har det, jag känner verkligen med er. Vi tvingades avbryta min förra graviditet, i vecka 20, helt absurt och overkligt men samtidigt hade vi inget annat val. Så jag vet så väl alla tankar och känslor som flyger igenom ens kropp. Det är skönt i alla fall att ni båda känner att det är rätt beslut ni tar. Jag är jätteledsen för er skull, och hur jobbigt och svårt det än kommer att vara framöver så vet att det också kommer något \"gott\" ur det, så småningom.
Många kramar
Nu gråter jag också när jag läste! Har hoppas på att det hade löst att det inte va nåt fel.
Ni har fattat det rätta beslutet för er!
Ta hand om varanda!
Skickar många kramar till er o tänker på er!
7
Många kramar Nu gråter jag också när jag läste! Har hoppas på att det hade löst att det inte va nåt fel.
Ni har fattat det rätta beslutet för er!
Ta hand om varanda!
Skickar många kramar till er o tänker på er!
Förstår alla omtumlande känslor, att behöva ta beslut om att inte fullfölja graviditeten, och allt jobbigt i själva processen med det. Nu väntarni på fostervattenprovet, och vad jag förstår så kan inte vara positivt på ngt sätt? Jag blir så kluven när jag läser ditt inlägg, för jag har hört så många ggr at de ser fel på UL, jag har själv varit med om det. Jag fick besked för en månad sedan att fostret inte växte.. men sen vid andra UL så sa dom att dom just sett fel. Även en arbetskamrat till mig som väntade tvillingar fick besked om att hennes ena flicka var handikappad.. men sen när hon väl föddes så saknade hon ett finger och hade just ett mindre njurfel. Men sen inget mer! Idag är hon två år och mår bra. Jag menar inte att ge falska förhoppningar, bara var säker på att vårdpersonalen verkligen är SÄKER. Alla kan göra fel. Kram kram och lycka till
8
Vad jobbigt Förstår alla omtumlande känslor, att behöva ta beslut om att inte fullfölja graviditeten, och allt jobbigt i själva processen med det. Nu väntarni på fostervattenprovet, och vad jag förstår så kan inte vara positivt på ngt sätt? Jag blir så kluven när jag läser ditt inlägg, för jag har hört så många ggr at de ser fel på UL, jag har själv varit med om det. Jag fick besked för en månad sedan att fostret inte växte.. men sen vid andra UL så sa dom att dom just sett fel. Även en arbetskamrat till mig som väntade tvillingar fick besked om att hennes ena flicka var handikappad.. men sen när hon väl föddes så saknade hon ett finger och hade just ett mindre njurfel. Men sen inget mer! Idag är hon två år och mår bra. Jag menar inte att ge falska förhoppningar, bara var säker på att vårdpersonalen verkligen är SÄKER. Alla kan göra fel. Kram kram och lycka till
känner så med er. Vi var med om samma sak förra sommaren. Livet rasar. Det är en jobbig tid ni står inför, ibland känns det inte som man ska orka, men på något underligt vis så går det...
Vår lilla Hampus ligger i minneslunden på en kyrkogård nära där vi bor. Det är vackert där och det känns bra även om tårarna fortfarande kommer när jag tänker på att han inte får vara med oss.
Sköt om dig själv och varandra. Ingen kan ta ifrån er det lilla liv som ni fått tillsammans även om h*n inte får vara med er i detta livet!
Många, många kramar
12
Åh vännen... känner så med er. Vi var med om samma sak förra sommaren. Livet rasar. Det är en jobbig tid ni står inför, ibland känns det inte som man ska orka, men på något underligt vis så går det...
Vår lilla Hampus ligger i minneslunden på en kyrkogård nära där vi bor. Det är vackert där och det känns bra även om tårarna fortfarande kommer när jag tänker på att han inte får vara med oss.
Sköt om dig själv och varandra. Ingen kan ta ifrån er det lilla liv som ni fått tillsammans även om h*n inte får vara med er i detta livet!
Gråter när jag läser det Du skrivit.. Känns så orättvist när den stora lyckan över en graviditet plötsligt slås i spillror. Jag har full förståelse över Ert beslut, och Er bebi förlåter Er nog. Det kan ju också ses som barmhärtigt att inte dra ut på ett lidande..
Hoppas att ni hittar styrka och kraft mitt i allt elände, försök se glädjen i den gemenskap Ni ändå fick tillsammans med Er bebi. Hur långt ett liv är har ingen betydelse. Inget har varit förgäves, hon/han finns kvar i de hjärtan hon/han berört. Din historia och Er bebi har fått mig och många andra att stanna upp och tänka..
Kramar och massor av styrketankar genom cyberrymden. Nandi
13
Tänker på Er.. Gråter när jag läser det Du skrivit.. Känns så orättvist när den stora lyckan över en graviditet plötsligt slås i spillror. Jag har full förståelse över Ert beslut, och Er bebi förlåter Er nog. Det kan ju också ses som barmhärtigt att inte dra ut på ett lidande..
Hoppas att ni hittar styrka och kraft mitt i allt elände, försök se glädjen i den gemenskap Ni ändå fick tillsammans med Er bebi. Hur långt ett liv är har ingen betydelse. Inget har varit förgäves, hon/han finns kvar i de hjärtan hon/han berört. Din historia och Er bebi har fått mig och många andra att stanna upp och tänka..
Kramar och massor av styrketankar genom cyberrymden. Nandi
Vill bara skicka massor av kramar till er!!
Jag är säker på att erat beslut är rätt!!
Hoppas allt går bra \"den dagen\".
Ta hand om er och jag lider verkligen med er!!!
Många kramar artan06
14
gråter med er!!! Vill bara skicka massor av kramar till er!!
Jag är säker på att erat beslut är rätt!!
Hoppas allt går bra \"den dagen\".
Ta hand om er och jag lider verkligen med er!!!
Åh...jag gråter med er... :(
Rätt vad det är så lever man i en otäckt verklig mardröm. Ta emot all hjälp ni kan få och ta hand om varandra.
KRAM!
15
Vännen! Åh...jag gråter med er... :(
Rätt vad det är så lever man i en otäckt verklig mardröm. Ta emot all hjälp ni kan få och ta hand om varandra.
KRAM!
Ingen behöver förklara någonting för någon annan, det är deras val och deras allena! Du vet ingenting om deras historia, upplevelser eller bakgrund. Det kan vara så mycket mer än vad som skrivs här.
Och om det är så, så behöver hon i allafall inte förklara det.
Sen är det ganska dumt och elakt att ifrågasätta om någon annan är värd att vara förälder! Sånt kan du väl hålla för dig själv istället, om du nu verkligen tycker/tänker så.
Nog för att jag inte alltid tycker att man ska stryka medhårs och att vi ska ha högt i tak, så tycker jag i allafall att man tänka och välja sina ord lite bättre när någon faktiskt mår dåligt och är väldigt ledsen.
Vänd på steken!
Det har hänt något med er bebis och ni har just fått reda på det, du och din fru.
Skulle du själv vilja bli behandlad så som du just tilltalade Pocahontas?
17
Men du Du skräder då inte med orden!
Ingen behöver förklara någonting för någon annan, det är deras val och deras allena! Du vet ingenting om deras historia, upplevelser eller bakgrund. Det kan vara så mycket mer än vad som skrivs här.
Och om det är så, så behöver hon i allafall inte förklara det.
Sen är det ganska dumt och elakt att ifrågasätta om någon annan är värd att vara förälder! Sånt kan du väl hålla för dig själv istället, om du nu verkligen tycker/tänker så.
Nog för att jag inte alltid tycker att man ska stryka medhårs och att vi ska ha högt i tak, så tycker jag i allafall att man tänka och välja sina ord lite bättre när någon faktiskt mår dåligt och är väldigt ledsen.
Vänd på steken!
Det har hänt något med er bebis och ni har just fått reda på det, du och din fru.
Skulle du själv vilja bli behandlad så som du just tilltalade Pocahontas?
Jag står fast vid vad jag skrev, och jag valde mina ord medvetet med tanke på situationen, men DU skall väl inte göra någon abort så till DIG kanske jag inte behöver väga varje ord, men jag väljer att bara tycka synd om dig....
18
& var f-n fick du luft ifrån?
Jag står fast vid vad jag skrev, och jag valde mina ord medvetet med tanke på situationen, men DU skall väl inte göra någon abort så till DIG kanske jag inte behöver väga varje ord, men jag väljer att bara tycka synd om dig....
Jag måste säga att jag läst många av dina inlägg här och förstår inte varför du är så fruktansvärt elak och sarkastisk. Taskig uppväxt, eller? Det finns en hel del du inte vet om och som du inte har att göra med heller för den delen. Det här är vårt val och inte ditt. Jag har ingen lust att detaljera VARFÖR vi valt att ta det här steget inför en sån okänslig person som dig. Trist att du alltid kommer med dina spydiga kommentarer och påhopp.
19
Micke Jag måste säga att jag läst många av dina inlägg här och förstår inte varför du är så fruktansvärt elak och sarkastisk. Taskig uppväxt, eller? Det finns en hel del du inte vet om och som du inte har att göra med heller för den delen. Det här är vårt val och inte ditt. Jag har ingen lust att detaljera VARFÖR vi valt att ta det här steget inför en sån okänslig person som dig. Trist att du alltid kommer med dina spydiga kommentarer och påhopp.
så hade varken min fru eller jag övervägt en abort ifall barnet fortfarande levde och inte riskerade att lida av de eventuella skador eller förändringar som upptäckts.
För det andra tycker jag att det är dubbelmoral att uppmuntra eletistiskt tänkande - det e in samma klass som nazism och rasism - och det e inte heller ok.
För det tredje, var går gränsen för när man skall tycka att en abort är nödvändig? Personligen anser jag att det är (som jag skrev tidigare) när barnet riskerar att lida av de eventuella skador eller förändringar resten av livet. Allt annat är av rent egoistiska skäl. Det är fortfarande ett liv - ens eget kött & blod.
För det fjärde - var går gränsen för när föräldrarna skall få bestämma om barnets liv är värt att leva eller inte? Bara under själva graviditeten eller upp till en viss ålder - kanske hela barnets liv?
För det femte - vad räknas som en tillräckligt allvarlig skada för att stoppa ens egets bars liv? En missbildad hand? Ett hjärtfel? En cp-skada? Ett barn som inte ser eller hör? Var går gränsen?
Till sist - hur skall man göra om en skada inte upptäcks eller inte uppkommer förrän efter barnet är fött - skall man då ta livet av barnet?
Jag tycker inte att dessa frågorna är lätta, eller att det finns bra tillfälle att prata om dem, men när jag läser hur alla bara tröstar och blundar för det fruktansvärda som kanske (har ju fortfarande inte fått någon annan förklaring) har hänt, nämligen att någon berövar ett barn livet i egenintresse, så kan jag bara inte vara tyst - och det tycker jag inte att alla ni andra heller skall vara - det e nästan lika illa som att aggera så själv!!!!
20
Till att börja med
så hade varken min fru eller jag övervägt en abort ifall barnet fortfarande levde och inte riskerade att lida av de eventuella skador eller förändringar som upptäckts.
För det andra tycker jag att det är dubbelmoral att uppmuntra eletistiskt tänkande - det e in samma klass som nazism och rasism - och det e inte heller ok.
För det tredje, var går gränsen för när man skall tycka att en abort är nödvändig? Personligen anser jag att det är (som jag skrev tidigare) när barnet riskerar att lida av de eventuella skador eller förändringar resten av livet. Allt annat är av rent egoistiska skäl. Det är fortfarande ett liv - ens eget kött & blod.
För det fjärde - var går gränsen för när föräldrarna skall få bestämma om barnets liv är värt att leva eller inte? Bara under själva graviditeten eller upp till en viss ålder - kanske hela barnets liv?
För det femte - vad räknas som en tillräckligt allvarlig skada för att stoppa ens egets bars liv? En missbildad hand? Ett hjärtfel? En cp-skada? Ett barn som inte ser eller hör? Var går gränsen?
Till sist - hur skall man göra om en skada inte upptäcks eller inte uppkommer förrän efter barnet är fött - skall man då ta livet av barnet?
Jag tycker inte att dessa frågorna är lätta, eller att det finns bra tillfälle att prata om dem, men när jag läser hur alla bara tröstar och blundar för det fruktansvärda som kanske (har ju fortfarande inte fått någon annan förklaring) har hänt, nämligen att någon berövar ett barn livet i egenintresse, så kan jag bara inte vara tyst - och det tycker jag inte att alla ni andra heller skall vara - det e nästan lika illa som att aggera så själv!!!!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
