Hur känns det i kroppen?

[Linda & Mira 070119]

Sprängande bröst, ömmande underliv och ni som blivit snittade hur mår ni egentligen?

Själv så känns det faktiskt ganska så bra, har fortfarande väldigt ont i bäckenet när jag går lite för långt, fick tipset att knipa, dra in magen och gå tätt ihop med benen och det fungerar faktiskt.
Lite avslag kvar som jag längtar tills det försvinner.
Tuttarna har äntligen anpassat sig efter Miras tuffa amnings stunder.
Magen är borta,lite häng kvar längst ner men det har jag lovat mig själv att det ska bort. Gick ner 6 kg direkt efter förlossningen.

Humöret är på topp mest hela tiden, jag ler fortfarande på natten när Mira vaknar för 5:e gången och jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter.

Har börjar få tbx mitt sociala liv efter ha varit hemma så länge, njuter av att gå i centrum och visa upp MIN bebis

Berätta lite för mig hur ni har det, jag är så nyfiken

[Kanella]

Kan inte låta bli att vara imponerad av dig som fixar allt ensam utan pappan nära, med flera barn dessutom att ta hand om på dagarna! Skönt att du gör det med ett leende på läpparna också och hinner skriva här. Har du mycket hjälp utifrån nu?

[Kanella]

Det var ju inget svar på din fråga, ska tillägga att jag efte 26 dagar fortfarande har avslag *suck* Kroppen återkommer nog så småningom. Just idag känns det som början på mjölkstockning i höger bröst. Har kollat på amningshjälpen och sitter just nu med bröstvärmare och stickad tröja.

[Linda & Mira 070119]

Jag har inte så myckat hjälp utifrån, men det finns alltid någon att ringa när jag behöver prata av mig.
Får väl se hur länge det här leendet på läpparna håller i sig.
Nästa vecka har jag bara Mira och kan då sova ut lite bättre på dagarna.

Pappan har hört av sig men håller sig lite avvaktande nu när det är så mycket bacilller överallt.
Han hjälper till ekonomiskt men inte mer än så.

[Linda & Mira 070119]

Jag är öm på utsidan av höger bröst, lite knöligt känns det.
På mig hjälper det med en varm dusch och på med fleece morgonrocken så försvinner det fort.
Mira har lite svårt att få tag när det är så spännt men hon har tålamod till 1000 så hon fixar det efter en liten stund hur hungrig hon är.
Det är inte många gånger hon skrikit i sitt 11 dagar lång liv

[Stina m. Maj + Mina]

Helt ärligt måste jag erkänna att förlossningen var lekstuga vid jämförelse med livet efter. Har ett snittbarn sedan tiigare och kunde då gå på promenad samma dag vi kom hem. Behövde inte ens någon smärtstillande medicin.
Hade inte riktigt förstått att underlivet inte skulle kännas som en del av kroppen utan snarare något som ville lossna och absolut inte något man ville sitta på. Snart en vecka sedan förlossning och fortfarande är det sängläge som funkar bäst. Skulle nog uppskattat lite mer praktisk info om det före och efter förlossning. Har tid till BM imorgon tack och lov.
Ganska svajigt psyke också. Nära till både gråt och lycka.
MEN annars är allt bra...

[x-tjejen]

en månad efter nu och det enda är att jag har ont i ryggen om jag går lite längre eller bär mycket på barnen
har inte haft något direkt ont i underlivet alls blev sydd flertalet stygn men besvärades inte av dem nämvärt
avslaget är slut nu och tja det känns mest som vanligt i kroppen den är lite tröttare bara överlag
men jag har inte börjat träna något för att komma i form heller hm.

[x-tjejen]

Det kan vara otroligt olika
Efter min första förlossning så kunde jag inte sitta inte stå inte gå. allt gjorde så fasligt ont..
Men 2an 3an och 4an har jag inte haft ont alls inte ens det minsta svidande vid toabesöken.
och jag har spruckit lika mycket varje gång.
Det enda jag kännt en vecka ca efteråt har varit slapphets känsla ltie obehag som om man skulle ha svårt att hålla sig innan toabesöken.
men annars inget som stört mig.
att det kan variera så otroligt är en gåta på varför.
men så har det varit för mig.
jag hade väl med önskat lite information före första men samtidigt även att det inte alltid behöver bli så jag var så beredd på all denna smärta efter nr 2.. men så blev det inget av det.. en lättnad iofs åt det hållet gör ju liksom inget.
Men det är svårt att informera när man inte vet hur det blir helt enkelt.

[Annam.4]

Ja du, Ella blir tre veckor imorgon och jag tycker att jag mår bra! Det mesta går över förväntan och hon liksom bara hänger med.
Hon kom ju med akut-snitt och jag har lite ont fortfarande men behöver iallafall inte äta alvedon var sjätte timme längre. Men jag har svårt att vänja mig vid att va så "handikappad", inte kunna lyfta vagnen i och ur bilen tex.

Vi går långa promenader varje dag, det är skönt! Jag har gått ner 11 kg och har 7 kvar, men jag brukar rasa ner till där jag började efter ett par månaders amning så jag hoppas på det nu också! Bullmagen som hänger där nere kan man ju stoppa ner i byxorna

Amningen går bra, inga problem med brösten. Ella sover bra om nätterna (inatt sov hon 21.30 - 5.00) så då kan de bli lite spända förstås, men inget som jag har ont av.
Jag blir imponerad av ditt strålande humör! Jag är också såå lycklig över lilla Ella, men om hon vaknade 5 gånger varje natt vet jag inte om jag hade ork att le brett varje gång...

Ja, och så är lite avslag kvar, men det är väl snart borta hoppas jag!

Så mår vi!

[Imre m bebis]

Inte snittad. Men i dag känner jag att lungorna trillat på plats efter att ha varit hoptryckta flera månader.
Jag sover väldigt bra nu motför under väntetiden, även om det är korta pass så mår jag ganska bra pga det, Brösten är stenhårda och ömma, blöder inte alls mycket denna gång. Magen putar rejält, jag ser gravid ut. underlivet är helt ok, jag blev inte sydd och började knipa efter första kissningen på förl Däremot har jag jobbigt med blodtryck och ödem. 5 dagar efter förlossningen hade jag gått ner endast 2 kg eftersom jag svällde upp när bebbeponken kom ut. Så jag mår kanske 5 på en skala på 1-10...själen mår ändå ganska bra och då fixar man det mesta tycker jag.

[Imre m bebis]

Han är 8 dagar nu skulle jag skriva

[Helene-Gia]

Visst känns det skönt att få tillbaks lite av sin kropp. Jag har gått ner 10 kg, bara 10 kvar nu. Mitt livselixir är när jag varje dag promenerar med vagnen 30 eller 60 minuter, har gjort detta sen ett par dagar efter förlossningen och börjar nu få upp farten och pulsen. Jätteskönt att vara rörlig igen!! Amningen funkar bra, men vissa dagar är Embla tuttfixerad och jag tycker inte jag gör annat än sitter "uppkopplad". Nätterna funkar bra, då sover Embla och jag 3-4 timmar i sträck. Ofta somnar jag om när hon fortfarande ammar, då vaknar jag efter en timme och lägger ner henne mellan oss. Hon sover inte i sin egen säng än, inte mer än kortare stunder.
Om Embla får för sig att skrika för fulla muggar mer än en minut då är det inte roligt. Min man går och får för sig att det är allt möjligt fel på henne och ber att jag ska ringa BVC och fråga. Det är inget fel på henne, småbarn skriker ju. Det gjorde inte jag när jag var liten säger han då. Hur minns han det?!? Det är säkert hans mamma som minns allt i ljusblått skimmer och bättre dager.

[Imre m bebis]

Det här med bebis och sömn...kul att läsa hur andra gör. Lilleman sover oxå mellan oss, Jag sätter mig alltid upp i sängen och ammar på natten och sedan lägger jag honom tillbaka mellan oss. Han ligger på min sänghalva med gott om plats runtom. Jag kan inte riktigt ligga och amma än, men det brukar komma så småningom när brösten är mjukare. Han vaknar 3-4 ggr per natt och ammas. Han är hittills en mycket "snäll" kille, väldigt lite skrik med god aptit. Tycke mycket om att ha honom i min säng men ska ändå introducera sojälsängen så fort jag orkat flytta den jämte min. Få se hur det går och om han trivs där.

[-ballerina-]

Idag fyller Valter en vecka och jag kan knappt tro att jag födde barn så nyligen. Jag hat tappat nästan 10 kilo av de 15 jag gick upp. Magen har sjunkit ihop fint och sammandragningarna, som var grymt intensiva der första tre dygnen, är som bortblåsta. Jag hade tur och behövdes inte sy något alls! (Tror nästan inte det är sant eftersom jag sprack ganska mycket med min flicka). Om jag ska hitta något att klaga på så är det ryggen, tror jag ska investera i en amningskudde. Mjölken har runnit till fint och jag fick skicka min mamma att köpa en BH i strl 75D!!! Känner mig nästan snygg ju *asg* Dessutom känner jag. även här enorm skillnad från när jag födde min flicka för fyra år sedan då jag bara kände mig rädd o ledsen, en sådan enorm lycka och jag är verkligen förälskad i min son! Än så länge har bebibluesen lyst med sin frånvaro och vi vill bara stanna här i vår bebisbubbla - stoppa tiden och bara njuta.

[Lollo_77]

Eftersom jag blev snittad kan jag inte gnälla på något underliv som gör ont. Min lilla tjej är idag 10 dagar och jag kom igång bra att röra mig efter att vi kom hem från BB. Hade ganska ont när jag var där. Nu har jag slutat med smärtlindrande helt och känner att jag kan börja röra mig fint igen. Är ute och vandrar en liten sväng varje dag. Vissa dagar är tyngre än andra men det blir bara bättre och bättre. Magen har gått ner och jag har tappat 10 kg, har nu 6 kg kvar. Det som är kvar är runt magen och jag är fortafarande lite svullen längst ner vid såret.

Avslaget har börjat avta och det känns underbart, det är så jobbigt att byta blöja både på sig själv och bebbo hela tiden

Det jobbigaste har varit tarmarna som var ÖVERFULLA när jag kom hem och jag fick förstoppning, ingen höjdare med snittad mage. Fy det var som att föda en gång till...

Amningen fungerar fint och mina bröst verkar vara som gjorda för att amma med. Kom igång direkt på uppvaket på BB. Fantastiskt. Loa sover gott om natten, mellan 3 och 4 h i sträck och äter bra! Ska till BVC och väga för första gången i morgon är så spänd på om hon gått upp något i vikt!!

KRAM fån oss

[Suskiv]

Faktiskt så mår jag förvånasvärt bra. Fogproblem visserligen om jag går långt, men inget som stör det vanliga livet hemma.
Brösten börjar anpassa sig, avslaget minskar för varje dag, hemorojderna är borta. Jag är pigg och glad. Så bra som jag mår så känns det märligt att det bara var en vecka sen Vidar föddes.