Syskon - lika eller olika?

[evaoregon]

Ni som har fler än ett barn, är de väldigt olka eller lika när det gäller personligheten?

Mina två är mest olika, tycker jag. När det gällde tvåårstrots så var storebror Ike (nu 5 år) jättehemsk medan Thora sällan har några utbrott överhuvudtaget.

Ike har alltid varit duktig på att lyssna och göra som man säger. T ex så lekte barnen igår med play doh. Ike blandar inte ihop färgerna och sitter vid bordet när han leker. Thora blandade ihop ett par färger och jag sa åt henne att inte göra så, men det hjälpte inte. Till slut hade hon blandat ihop alla tio färgerna till en väldigt färgglad deg. Ja, ja... Hon fick leka med sin deg och Ike fick några nya burkar med play doh att leka med.

Ike är lite mer blyg och vill inte heller leka ensam på sitt rum medan det aldrig varit något problem för den mer utåtriktade Thora. När det gäller andra barn så är Thora också kaxigare. När vi var på barnaktiviteter med Thora så försökte ett annat barn ta hennes leksak, men hon skrek till och det skrämde iväg "tjuven" som genast försvann.

När det gäller mat så äter Thora nästan allt medan Ike är mer petig med maten. Ike har aldrig ätit med fingrarna medan Thora måste tvättas av efter varje måltid eftersom hon äter det mesta med fingrarna.

Det finns väl en del likheter. Båda är otroligt kramiga och goa. De sover också bra (peppar, peppar!). Ike sover bäst för det händer ibland att Thora vaknar upp för att blöjan sitte fel eller nåt, men det är sällan.

Hur är era barn?

[Cara_]

Svårt att säga då Alve bara är ett halvår.
Så jag kan bara jämföra den första tiden. Och då var Milla mer uppe i våra famnar. Alve bärs också mycket men han trivs även bra på golvet. Kanske för att han har en storasyster att titta på, som hela tiden babblar och far omkring.
Däremot får han mer närhet på nätterna istället när jag samsover med honom. Milla fick ju flytta till egen säng redan när hon var fyra månader.
Milla visade tidigare att hon var redo för annan mat. Och hon var motoriskt tidigare också. Samma gäller "pratet". Alltså hon lät "mamama", "dadada" i denna ålder och Alve säger bara: "öööööhh".
Så det blir roligt att se hur olika eller lika de blir längre fram.

[evaoregon]

Ja, det är nog lättare att skriva om likheter och olikheter med äldre barn. Men även de små utvecklar snabbt lite personlighet!

[AnjaL]

mest olika faktiskt och då menar jag BÅDE utseende och sätt.

Emil är försiktig, snäll, empatisk, lite blyg, omtänksam och försynt, medan Alice är en buse, en pillemarisk liten retsticka med glimten i ögat, kaxig, trotsig och blir superstöddig när man säger till henne att göra nåt hon inte vill. Ivan är den glada, alltid nöjda killen som tycker att allt är roligt. Om han inte ler så undrar man vad som är på tok. Går något däremot inte som han vill så blir han så rasande arg att man inte vet vad man titta på för att inte bli full i skratt, för han blir så arg och hans minspel är obetalbart, han stampar i golvet, vrålar och spänner blicken i en och plutar mläppen, tittar man på honom så vrålar han igen

De är alla ganska lättsamma men Emil har aldrig trotsat. Hans enda jobbiga ålder hittills har varit i fyraårsåldern då han var mkt labil och blev ledsen för allt som inte gick exakt som han tänkt sig. Han var så otroligt frustrerad då och det var rätt jobbigt.

han gjorde och gör dock alltid som man säger till honom, utan att bråka. Alice och Ivan gör inte alls som man säger till dem. Alice är nog värst Man undrar hur det blir sen när hon blir äldre och kan argumentera emot på ett mer "vuxet" sätt...

Hjälp!!!

Är väldigt kul det där med olikheter och likheter... Men många kommenterar hur olika våra barn är t utseendet, även om vissa tycker att de har likheter oxå.

På dagis får vi ofta höra att Alice är en mkt envis, bestämd dam men som är så charmig och full av bus att de har svårt att bli arga på henne, för de blir så fulla i skratt. HOn är ju så snusförnuftig och lillgammal och har ett tal som en fyra åring trots att hon bara är 2,5. Om Ivan säger dom att han är såååå förnöjd, sååå glad, ett stort matvrak (Alice var jättepetig o liten i maten i den åldern, Emil oxå) och en liten toker och att man knappt kan tro det är samma kille när han blir arg. "han kan verkligen bli arg" säger de

Om Emil säger de att han är en snäll, glad kille som bryr sig om andra och som vet vad han vill, som inte bryr sig om vad andra gör, utan gör det han själv har lust med, att han är omtyckt och fungerar bra i grupper.

Jag undrar hur Alice kommer bli. Hon är ju så kaxig... Hoppas att hon blir lite mer laid-back när hon blir äldre. Man oroar sig ju lite för att hon ej ska bli omtyckt, fast samtidigt så vet jag ju att hon är så grymt charmig att hon oftast blir väldigt omtyckt ändå. Ivan oroar jag mig inte så mkt för, han är så älskvärd att alla faller för honom men det kan ju såklart ändras. Han är ju bara 1,5 år ännu. Hoppas dock att han fortsätter vara sitt glada jag.

Oj vilken lång utläggning detta blev.

Alice är dessutom den pappiga av ungarna. Just nu får jag knappt titta på henne.

Häromdagen sa jag till henne -mamma älskar dig, varpå hon tittade argt på mig (tänk er exakt Lotta på bråkmakargatans arga min) och sa -nej du älskar inte mig, min pappa älskar mig.

Suck...

Pappa ska klä på, pappa ska klä av, pappa ska göra välling, pappa ska trösta osv osv... Är nog en fas förvisso, för hon är rätt mysig med mig oxå stundtals

Emil är mammig, vill gärna gosa med mig, pilla mig i håret osv, Alice är pappig och vill jämt sitta i pappas knä, Ivan han är både och, fast mest mammig tror jag.

Klassiskt eller, haha...



(det beror såklart heller inte på barnen personligheter, utan på en massa andra faktorer)