TROTSIGA BARN :confused:

[anonymt namn]

Är det någon mer än jag som har trotsiga barn?!

Tjejen blir 3 i april och hon bara gapar och skriker när hon inte får som hon vill, hon drömmer även om detta på nätterna för både gubben och jag kan vakna av att hon ligger och skriker som en stucken gris i sin säng om saker som hon inte vill göra!

Vad ska man göra? Vi har en bebis på 4 månader som hon väcker på nätterna för att hon skriker, vi försöker att prata med henne och säga att hon får lugna ner sig för annars väcker hon den lilla.

Hon är ju ändå med i skötseln av bebisen och är jättesnäll och duktig med det, vi ger henne beröm och uppmärksamhet och jag gör egna saker med henne för att hon inte ska tycka att vi bara gullar med liten.

ÄR DET NÅGON SOM KÄNNER IGEN SIG?
VAD SKA MAN GÖRA?

[Clara77]

Jo då...visst känner man igen sig...

Vår lilltjej blir 3 i mars och hon är envis o har vilja så det skriker om det.....bokstavligt
Hon drömmer oxå, o kan säga saker väldigt bestämt i sömnen : Jag vill!!! Nä, vill inte ha den!! o annat...

Vad man ska göra? Ja, säg det du...Barn är olika o det lugnar väl ner sig, hoppas jag

[Clara77]

Jo då...visst känner man igen sig...

Vår lilltjej blir 3 i mars och hon är envis o har vilja så det skriker om det.....bokstavligt
Hon drömmer oxå, o kan säga saker väldigt bestämt i sömnen : Jag vill!!! Nä, vill inte ha den!! o annat...

Vad man ska göra? Ja, säg det du...Barn är olika o det lugnar väl ner sig, hoppas jag

[sterna]

Haha! Skämtar du???
Här hemma är det "NEJ, VILL INTE!!!" och "KAN SJÄLV!!!" konstant hela tiden.
Minns inte att storebror var likadan...

Hoppas det snart går över för det har varit sen i höstas och är riktigt jobbigt även om hon är en riktig gladskit emellanåt.

[warren]

Det skulle kunna vara jag som skrev detta. Theo är ju knappt vaken när han är i det tillståndet på natten och man gör allt för att få honom att sluta skrika för att han inte ska väcka lillebror. Vi har märkt att oftast är han kissenödig när han vaknar men ibland drömmer han bara.

Har tyvärr inga tips för jag skulle vilja ha några jag oxå.

kram

[Lyddan]

Vad fan ska man göra? Det undrar jag med
Jag börjar bli rätt trött på det här kan-självandet nu och ändå är det här säkert bara början *s*. Jag har ingen aning om hur man gör "rätt" i dessa "trots-situationer". Vissa dagar har jag ork och tålamod att bemöta det mesta. Andra dagar känns det mest som om det är jag som är den trotsiga och sura.

Hanna har precis haft en riktig surperiod! Det spelar liksom ingen roll vad man säger eller kommer med för förslag, allt är bara fel och dumt så länge det kommer från mammas eller pappas mun. Även om det så gäller att ta fram godis på lördagen kan det hända att det blir fel det med, för att vi gör på fel sätt. Och nu sitter jag ju här och fnissar åt det förstås, men när jag är mitt i det tycker jag inte att det är så himla kul i längden.

Men i fredags kändes det som om det äntligen kom en vändning och fröken började se livet med ett par positiva ögon igen. Vi har faktiskt haft det roligt i helgen (bortsett från alla påklädningar som fortfarande inte fungerar)! Och jag vill gärna koppla ihop det med att hon denna vecka börjat hos dagmamma, och därmed har det lite bättre än vad hon hade det på dagis, men det är nog för tidigt att sia om ifall det har något sammanhang.

[Pansen]

Samma här med trots. Många bekanta säger att tjejer är mer trotsiga och sura än killar? Jag har iaf märkt att det går att ställa sganska stora krav på henne ibland. men vad gör jag med trotsen som ibland nästan får mig att gråta...Ibland gör jag som hon vill och ibland laddar jag med en massa tid så det inte blir stress när hon vill klä sig själv osv.

Exempel: När hon följer mig till ridhuset för att t ex kolla på en hopptävling, då är det STILLA och TYST som gäller. Jag har förklarat och förklarat detta med hästar kan bli rädda och ryttaren kan ramla av. Hon får mig att häpna när hon sitter still som en mus och viskar "nu vill jag gå ut" det betyder nu kryper det i benen och jag måste få springa av mig. Självklart går vi ut då. Kan man inte sköta sig måste man åka hem och så fick vi göra igår. Jag tycker det är okej att hota om man hotar med saker som man själv kan tänka sig att genomföra + att man ska vara noga med beröm. Men vi använder mkt hota- metoden på bägge barnen, det är tyvärr det enda som är riktigt effektivt. Jag vet att det inte rekommenderas och vi har haft många olika metoder...storebror är 10 år och känns som en liten tonåring så ibland är det helt enkelt bara som en kompis till storebror sa"Det låter och är som ett zoo här", haha, det får oss att skratta nu...har ni zoo hemma?

[Madicken-m4]

4 barn i olika åldrar = minst en dust om dagen

Har ju varit mamma i snart 15 år (sh*t vad fort tiden går!) och det jag har upptäckt under årens lopp är att rutiner och förberedelser skapar trygghet, vilket leder till färre konflikter.
Samma dag ut och dag in

Ibland använder jag mej av bilder för att illustrera dagen. Speciellt när det händer många saker på en dag.

Sen är det ju olika saker som är viktiga för olika barn. T ex så var det jätteviktigt för de stora att välja kläder på kvällen. Då var det bara för dom att klä sig själva när dom vaknade.
De små klarar galant att välja på morgonen och klä sig. Alla vet vad som gäller och tjafs leder bara till att något annat inte hinns med.

Dessutom tror jag det är smart att välja sina fighter, allt kan man inte ta strider om, då hinner man ju inget annat *S*

Hos oss har vi några få regler (förutom att det inte är acceptabelt att slåss, säga fula ord till varandra eller ljuga.) och det är t ex att alla sitter still och äter. Har man lämnat bordet får man inget mer. Vi kan inte ha 6 pers springande omkring i köket.

Det är tufft att vara förälder men jag tror att "våga vara vuxen och säga nej" är jätteviktigt. Självklart ska man inte vara en diktator.
Oj hoppas det kommer fram vad jag eg menar

Nu måste jag rusa till doktorn. Idun är sjuk...

[Anonym]

Kanske trotsig mamma? Som inte vill låta barnet försöka själv? En treåring är rätt stor och borde få vara med och bestämma saker och lära sig klara sig på egen hand. Du säger att hon lägger sig ner och skriker när hon inte får som hon vill. Vad är det hon vill? Om jag vore du skulle jag undvika situationer där onödiga konflikter uppstår under en period. Handla inte med henne om det är ett ställe där det blir problem! Låt henne bestämma sina kläder själv. Låt henne bestämma hur mycket och om hon ska äta. Släpper du taget och hon märker att hon har makten över sin egen person och vilja så tror JAG att det kommer att lugna sig.

[Kan oxå vara anonym]

Så skit i att gå till jobbet för att barnet inte vill gå till dagis!
Ring chefen och säg "Sorry min dotter/son har ingen lust idag för hon vill titta på Barnkanalen isf att klä på sig och jag är en elak mamma om jag tvingar henne"

[Anonym]

Var det vad jag skrev? Barn är människor de med, och får de känna att de får bestämma vissa saker så följer andra saker med på köpet. Vem sätter på TVn? Gömmer man dosan så kan ingen TV sättas på. Kanske får man vara lite smart och skapa lite rutiner som underlättar?

[Kan oxå vara anonym]

Du är välkommen hit när helst du känner att du vill och visa hur du gör för här är det krig varje morgon.
Nä, ingen sätter på tven men barnet VILL titta på tv och skriker när jag säger nej oavsett vart fjärrkontrollen är - ja, JAG må vara trotsig men dina tips är provade och fungerar inte här hemma men GRATTIS till dig där det fungerar - ditt barn kanske inte kommit in i sitt trots än?!?

[Anonym]

Tack, men jag passar på den inbjudan! Det finns alltid avvikelser, men i allmänhet blir barnen harmoniska av att hjälpa till och få vara med och bestämma. Det finns och kommer alltid att finnas barn som är annorlunda. Jag kan garantera dig att mina barn har haft sina perioder - jag har flera barn som är äldre än dessa aprilbarn. Vissa perioder är enklare än andra, men faktiskt måste jag säga att perioderna som inträffade i de yngre åldrarna var de enklaste!

[Kan oxå vara anonym]

Visst må det vara så, jag har också äldre barn och vet att det blir "värre" med åldern men jag tycker lik förbaskat att det är jobbigt med aprilisen och att hela tiden höra att det är jag som trotsar och ska välja mina fajter.

[Anonymt namn]

JAG ÄR DEFINITIVT INGEN TROTSIG MAMMA!!!
Min tjej är superduktig på att klä på sig själv och hon och jag har mysdagar då vi åker till affären för att HON vill det. Hon bestämmer till en viss del vilka kläder som hon vill ha/ska ha på sih men som mamma och vuxen vet man att det är kallt att gå ut i sommarklänning och utan jacka när det är minus ute.

Det är oftast jag som puschar henne till att försöka själv med tex fleecen för att hon säger att hon inte kan själv.

Dina metoder funkar absolut inte hemma hos mig!!!

[Anonym]

Läs ditt svar igen.

Fundera över vad "trots" är. Varför upplever du det som "trots"? Du gillar uppenbarligen inte att folk har andra åsikter än du, din dotter brås kanske på dig?

[Lyddan]

Vart vill du komma?
Sitta som en anonym besserwisser och klappa folk på huvudet och påpeka att det är vi föräldrar som är trotsiga. Det argumentet är ju gammalt som gatan, och även om det visst kan vara så att det är föräldern som är den som kan uppfattas sätta sig på tvären, så har man ju fortfarande tider att passa, fingrar att rädda från vassa knivar, minusgrader utomhus och faktiskt en del förhållningsregler hemma för att åtminstonde någon liten del av inredningen ska få vara fläckfri och hel.

Man kan ju vara hur tålmodig och pedagogisk som helst, men situationer då barnen visar sitt missnöje över diverse saker dyker ju ALLTID upp. Vilken familj har aldrig konflikter? Och är det i så fall en sund familj, kan man ju fråga sig?

[Anonym]

Jag är inte anonymare än trådstartaren eller de som svarat mig. Jag läser och jag försöker ge min synvinkel. Jag har inte sagt att det är fel med konflikter, men trådstartaren upplevde problem och jag gav av min erfarenhet. Den passade inte, men det är det som är grejen på AFF: man tar till sig det man gillar och struntar i resten. Man behöver inte ta åt sig och börja kalla andra besserwissrar eller känna sig personligt påhoppad av en person man VET inte vet något om ens verkliga liv. Eller hur? Man måste försöka se svaren för vad de verkligen är. Och de är inte alltid lösningen på ens egna problem, utan de har varit lösningen på ANDRAS problem. Det är stor skillnad, och man måste nog landa i den insikten innan man ber om råd...

[Lyddan]

egentligen håller jag med dig i det du skriver. Jag tror också att man underlättar vardagen genom att låta barnen vara delaktiga och framför allt tror jag att de utvecklas mer då. Det jag gick igång på var nog mer den skymt av en klappa-på-huvet-attityd jag upplevde i dina inlägg.

Och jag är så sjuuukt trött på den där syrliga kommentaren om att det är föräldrarna själva som är trotsiga. Lika trött som jag är på att läsa att det är "tänder på G" eller att någon har "knäckt koden"

[Anonym]

Men det FINNS oerhört trotsiga föräldrar, som liksom inte vill låta barnen bestämma någonting för då har de mist sin auktoritet som föräldrar. Har man sagt en sak så MÅSTE det vara den som ska genomdrivas till varje pris annars är man inte konsekvent och gud vet vad som händer då! Det är väl inte konstigt om barn känner likadant? Jag SKA ha den där roda tröjan för det är vad jag har bestämt mig för och då ska jag ha den! Sedan kan mamma komma med världens bästa argument, men det spelar ingen roll, för barnet vill känna att dess vilja tas hänsyn till. Precis som föräldrar. Kanske är du trött på argumentet "trotsiga föräldrar", men jag ser dessa trotsiga föräldrar som tar strid om skitsaker, bara för att visa barnet att det mamma säger måste åtlydas!
Vissa saker kan man inte pruta på, men även där finns möjlighet att undvika scener, om man bara är lite påhittig och samarbetsvillig själv. Vårt stressade samhälle är inte lätt att leva i för vare sig barn eller vuxna, men man kan underlätta mycket genom att släppa på föräldraprestigen.