Hej! I detta översociala samhälle av idag så känner jag mig ofta som en iaktagare, som undrar vad alla vinner på att nätverka så oerhört till höger och vänster. Visst inser jag att folk har nytta av det på olika sätt, men det tar ju tid att i förlängningen hålla liv i alla kontakter och relationer man skapar. Själv känner jag det ibland överväldigande jobbigt att vårda relationerna med de få riktigt goda vänner jag har irl. Man måste hinna leva skönt oxå, ligga på rygg och titta på ingenting och filosofera. Tycker jag. Kontentan av det hela är att jag känner mig utanför nästan allt nätverkande, på nätet och vanligt mingel irl, men jag är lite glad att vara utanför...

Hej Beisla! Jag kan känna igen mig i det du skriver. Allt tar tid, jobb, barn ev. träning och det är svårt att hinna med vänner. Kanske är det bara en känsla, det där med utanförskapet, kanske är det så att det är ytterligare en stressfaktor att man ska känna sig så himla delaktig och lycklig. Personligen har jag ofta en känsla av att alla andra har så himla mysigt och umgås med vänner men aldrig vår familj. Stratade gruppen som lite terapi för att försöka gräva fram varifrån den där känslan kommer egentligen.