Jag kallas för Majsan, är 39 år ung (tror jag).
Jag och min sambo har två töser tillsammans, Dom är nu 2 och 3 år och bråkar JÄÄÄÄMT :(
Sedan tidigare har jag 2 grabbar, som hunnit bli 13 och 15 år, den store har just börjat köra moppe.. snyyyft min beeebis....
Min 13-åring har inför vårterminen 07 flyttat till särskolan. Det är med blandade känslor förstås, men på det hela taget har det gått över förväntan. Jag har bara lite svårt för grupperingarna dom gör, där barn som är till synes "välfungerande" ska blandas ihop med svårt utvecklingsstörda barn. Är rädd att sonens sociala kompetens (som han trots allt har) ska bli sämre.
Han har genomgått ny utredning under vår och höst och fick diagnoserna
svår ADHD, autism, tvångssyndrom, vi väntar på att få göra en dyslexiutredning....
Allt detta sammantaget gör att han inte längre klarar att gå i vanlig klass. Han ligger kunskapsmässigt i nivå med en 8-åring. Fast nu har han kommit ikapp nåt otroligt på bara 4 mån, så kapaciteten finns där, bara han får rätt hjälp.
Dessutom har min äldste uttryckt att han tror han också har "något"... (jag orkar snart inte mer)
Lyckades få in honom på bup för utredning med lovad förtur då det inte är omöjligt med tanke på att det finns i familjen... hoppas på detta senast i augusti...
Det är tungt många dagar och många frågor snurrar.
Men, man måste kämpa vidare. Dom har ju bara oss och vi måste kämpa för att ge dom bästa möjliga förutsättningar. Men ibland så orkar man bara inte kämpa..... man vill bara försvinna.
Efter att sonen fick sin ADHD-diagnos och jag började läsa på om detta, så PANG så förstod jag vad det var för "fel" på mig. Har haft enormt stora svårigheter i hela mitt liv, men jag har inte fattat varför. Ingen annan heller för den delen...
Nu är jag klar med min utredning. Från början var det ju frågan huruvida jag har ADHD..... efter utredning blev det Asperger och ADHD?!?!?
Tja.... lite snopet var det ju... har JAG autism??? Men efter att ha läst allt jag kommit över om just Asperger... så är svaret JA, det har jag. :)
I alla fall är det skönt att känna igen sig nånstans, att sån här ÄR jag. Nu ska jag bara lära mig att leva med det. Har börjat den långa vandringen mot ett annat liv. För det är det.... måste ändra om mycket så att jag kan fungera bättre resten av mitt liv :D
Eftersom jag inte är tillräckligt psykiskt sjuk (läkarns uttalande) så får jag inte tillgång till samtalskontakt... så jag får väl blogga istället.. nånstans måste man ju få ur sig... några röda trådar finns det dock inte där... *ler* så där skriver jag om allt möjligt...
http://majsan67.blogg.se
Lite om mig...
håller mest till på ankomst-0401, ankomst 0505,
autism, bokstavsbarn, 4-barn+
Kollar även tonåringar, trotsåldrar.....och vårdbidrag och ... ja listan är just nu väldigt lång... får nog rensa lite kanske....
Kram till alla kämpande föräldrar därute....
Vägg
Du m�ste vara medlem f�r att kunna skriva i denna medlems v�gg. Medlem blir du enkelt h�r »
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
