Hej.
Jag har fyllt 38 och har - tillsammans med min man - med varierande grader av misslyckanden försök bli med barn.
I januari för fyra år sedan miste vi vår lilla tjej, Maja, i MA, halvvägs in i graviditeten och det var väldigt tungt. Ungefär en månad senare lades jag in akut på lassa för magsmärtor. En vecka senare berättade läkaren att han misstänkte att jag hade Endometrios. Innan sommaren det året operarades jag och fick diagnosen bekräftad.
En jobbig efterbehandling följde på det och när vi trodde att det var över så kom Endometriosen tillbaka. Så en ny operation innan sommaren ifjol och nytt konstaterande.
Efter det fick vi en remiss till IVF, men eftersom jag var för gammal för att få stå i landstingskön (den är 6-10 år lång) så blev det till att låna ihop pengarna. Har så gjort 4 försök som misslyckats och går nu i funderingarna på om vi ska försöka oss på ett 5:e och sista försök eller om vi ska ge oss i kast med äggdonation eller helt enkelt lägga ner den vägen till barn och adoptera. Det är många funderingar som ska "funderas klart".
Sommaren 05: Vi har nu bestämt oss för att parallellt med adoptionsprocessen göra ett 5;e och sista IVF försök. Känns både skrämmande, oroligt och spännande!!
Bara att hålla tummarna för att det ska gå vägen den här gången. Vet inte hur jag kommer att ta ett till misslyckande.
Fast samtidigt så är jag väldigt kluven - tror inte att det kommer att gå vägen - men hoppas naturligtvis!!
Så gjorde vi vårt sista IVF-försök. Efter många kval och funderingar. Testade positivt men säg den lycka som varar... Ett par veckor senare fick jag ett tidigt/kemiskt missfall och så var den här sommaren förstörd också...
Orkar inte tänka, känna, fundera något över det utan stänger effektivt igen den lådan. Måste antagligen öppna den igen men inte nu....
Snart blev det jul och vi bara väntade på besked om vår hemutredning hade gått igenom IFO-utskottet. Vågade bara inte tro på det men enligt vår hemutredare så skulle det inte vara några problem... Fast det trodde jag inte på förrän jag hade beviset i min hand...Väntar, väntar, väntar och åter väntar...
Till lucia så blev jag opererad för min endometrios igen - hoppas, hoppas så att det är sista gången!!!
Är så opererad och det fanns hur mycket endometrios som helst... inte kul alls... Men lite positivt i allt det negativa är i alla fall att vår hemutredning har gått igenom så vi är godkända!!! Alltid något!!!
Måste försöka glädja sig åt det lilla...
Annars bor jag i en villa med man och en kattdam på snart 3 år och en "liten" kattkille på snart 18 månader som gör allt för att vi inte ska få en lugn stund!! När jag jobbar jobbar jag som förskollärare. Älskar sol och värme så för mig känns det såå jobbigt att det är mörkt och kallt ute just nu!!
Men solen ska ju komma sägs det...
I alla fall så, i slutet av November, kom vi hem från en två veckors resa till Indien och Goa. Sååå skönt med sol, bad, god mat och dryck varje dag. Kallt att komma hem...
För att fortsätta på det Indiska temat så har vi skickat in våra papper till Kolkata och innan midsommar fick vi BB!!
Två killar - tvillingar!!
Hoppas vi får hämta hem dem S N A R T!! Längtar sååå efter dem!!!
Du m�ste vara medlem f�r att kunna skriva i denna medlems v�gg. Medlem blir du enkelt h�r »
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
