Den 1 september 2008 rasade min värld samman. Maken, min älskade, min livskamrat, min bäste vän, min följeslagare och min styrka dödförklarades efter 5 dagar på sjukhuset. Kvar finns jag och våra tre barn (dotter -97, son -00 och dotter -07) i oändlig saknad och sorg.
Han var 43 år, jag 36, så det känns väldigt konstigt och onaturligt. Vi som var så säkra på varann, vi visste att vi ville bli gamla ihop! Jag saknar och älskar honom för alltid.
Jag skriver om sorgen på min blogg cayenne72.blogg.se/sorgfagel
Livet kan ta en ny och oväntad vändning: nov. -09 mötte jag mitt livs andra kärlek: Josef. Nu bor vi ihop och fogar samman våra respektive barn till en "Familjen Annorlunda": mina 3 barn, hans 3 barn.
