Man, född 1962, dansk medborgare, bosatt i underbara värmland. Skild från de äldsta barnens mamma. Omgift. 2 barn varannan vecka, pojken (fött 1998) har Aspergers Syndrom (AS) och jag har via hans diagnos förstådd att även jag har det samma. Flickan (född 2000) är "normal" (och även hon _väldig_ söt).
Jag sysslar med dykning (CMAS**), bygger cyklar (liggcyklar) och utvecklar elektronik och program. Jobbar som elektronikingenjör, är enveten, mycket kramig och pekar med hela handen. (har jobbat 9 år som yrkesmilitär)
Jag anser att om "alla andra" gör på ett visst sätt är det nog som gör det så, därmed kan jag göra på mitt sätt!
Min AS och livet i gemen har gjort mig till en självsäker uppkäftig typ, jag är envis så en åsna skulle skämmas och jag misstänker att jag kan vara "lite besvärlig" att leva med fast jag har bara den ena personlighet, jag har ingen "lättare" jag kan byta till.
Ändå sa min sambo "Ja" 2005-07-30 :-D
Jag har testat att fråga nytt folk jag har lärt känna om de är "andra", INGEN är det, alla är sig själva. Därmed kan jag fastslå att dom som tar hänsyn till vad "andra tycker" gör det HELT i onödan! Gör därför som DU vill för DU FINNS!
Jag håller inte till på FaceBook eller liknande.
En liten uppdatering: jag har ju hittat en ny fru och vi fick en alldeles underbar 'Max' 2007-1-7. Tyvärr hade han ett allvarligt hjärtfel (HLHS = hypoplastisk vensterkammersyndrom) så efter en stor operation och mycket oro trodde vi att nu var det lugnt men så var inte fallet: han dog i mina armar 2007-1-27 medan jag gav honom hjärt-lung räddning. Det har varit en mycket svår tid efter det men livet kör på och det måste vi också. Begravningsceremonin var mycket vacker och extrem tung.
Mer uppdatering:
Tiden efter Max har varit tung men vi kom överens om att göra ett försök mer och nu väntar vi leverans 2007-12-3 av en liten tjej (med stor sannolikhet).
På grund av de "erfarenheter" vi har fått blir det planerat snitt, om min fru ser lillans puls stiga det minste under förlossning kommer hon att behöva en slägga i skallen för att lugna ner sig så det verkar lugnast så.
Max' urna är numera i jorden, jag satte ner den själv och han har en liten namnplatta på en sten bland en del andra. Jag gillar att hans namn finns kvar även utanför familjen och jag åker dit ibland och hälsar på, för det mesta går det bra men ibland är saknaden mycket tung.
Nå, tiden går och 2007-11-23 kom Max' lillsyrra och hon är alldeles normal och välkontrollerat. Hon kommer inte att bli bortskämd... inte det minste... eller hur det nu är.
2008-04-18: Jupp, tjejen är alldeles frisk. Till råga på alt är hon jättesöt att se på, glad nästan för jämnan, enkel att ha, älskat av alla. Sover oftast natten ut, vaknar med ett glatt pratande, jublar lite, älskar att komma i våran säng då och prata lite.
Livet leker!
2009-07-01: ja... vad säger man? Skilsmässa på gång, jag begärde det. Frugan har flyttat till lägenhet och lilltjejen bor VV, pga. den låga ålder kör vi med 4 dagar åt gången. Orsakerna är många men jag tror att det kan kokas ihop till att smällen av Max' död är grunden till att det blev så. Jag tycker självklart att hon gör allting fel och hon tycker att jag gör allt fel och sanningen är väl någonstans i mitten. Hursomhelst är en pågående skilsmässa resultatet och jag håller på att stabilisera mitt liv och hitta en rutin som duger åt mig. Det är dock inte utan att jag känner mig lite nere pga. skilsmässan, jag hade planerat på att det skulle vara för livet vi var ihop.
2009-12-xx: skilsmässan bör vara en realitet, har dock inte hört från tingsrätten än. Lilltjejen har fått en halvsides ansiktsförlamning men mycket omfattande tester visar att läget är lugnt, sannolikt är det en virus som spökar eller biverkan av bacon-sprutan. Rutinerna fungerar för mig och barnen och jag är övertygad om att det är bäst såhär, jag har dock tider där jag saknar exet ganska mycket men den totala situation medger inte att vi återgår till vad som var. Mamma berättade i övrigt att en undersökning har visat att 80% av par som har varit igenom "stora händelser" som Max' död ju var går isär så jag tröstar mig med att det då är ett annat par som håller ihop istället.
Vägg
Du m�ste vara medlem f�r att kunna skriva i denna medlems v�gg. Medlem blir du enkelt h�r »
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
