Lite info:
Äntligen hemma igen efter en månads sjukhusvistelse den 12 mars 2006 föddes Tuvali och tre dagar efter hennes födelse så åkte vi hem alltså den 15:e mars.
Den 25 mars så åkte vi in på sjukhuset för att Tuvali var snuvig, vi blev hemsickade och kallades nog ""oroliga föräldrar"" bakom vår rygg känndes det som.
Läkarens svar när han lyssnat på hjärta och kollat öron, ett vanligt virus och så skrev han ut närdroppar. (som dessutom var samma som de reseptfria som man köper för spädbarn) Ja, vad säger man?
Dagen efter så blev hon sämmre och blev väldigt blek, Jag tyckte vid något tillfälle att hon slutade andas när hon låg på min mage och skulle sova men när jag petade på henne så började hon andas igen och då tänkte jag att jag inbillade mig. Några timar senare så slutade hon äta det bara rann på sidan och hon orkade inte svälja.
Jag ringde rådgivningen och de svarade att så länge hon kissar så är det inget att oroa sig för...!! Ja, åter igen vad säger man?
Jag brötihop i telefon skickade över luren till en bekant som satt brevid för jag klarade inte av att prata längre, hon säger: Får vi inte komma in stänger ni oss ute ? Nä klart vi inte kan hindra er att åka in.
Så sagt och gjort så tog vi det KLOKA beslutet att åka in. Det tar oss en timmes bilfärd till sjukhuset.
Väl inne blev vi mottagna av samma sköterska som tog imot oss dagen före och sedan hände allt jättesnabbt.
Jag bröt ihop och sa att jag inte orkade mer och att det är något fel på min bebis.
Folk kom springde från alla håll tog in oss på ett rum, de hann inte mer än lägga oss på en brits så blev Tuvali alldeles blå om läpparna och man såg på mätaren att hon syresatte sig dåligt och helt plötsligt så försvann pulsen... PANIK!! Läkare tillkallas och jag såg iallas ögon att detta var allvarligt även fast inget sas.
Man sög ut jättemycket slem ur näsan, hon fick extra syre tillfört i näsan med sk. grimma, och hon fick färgen tillbaka.
Nu känndes allt stabilt.. för min del .. min bekant som följt med (då min man måste stanna hemma med de andra barnen) bestämde sig för att åka hem igen. Nu var ju allt lugnt..! Vi skulle få stanna kvar under natten för att observeras.
Fortsättning följer....när jag orkar...
Jag pratglad, älskar att skriva, bjuder på mig själv och mina missöden som du förhoppnigsvis kan skratta åt sedan.
För är det någon som kan strula till det så är det jag, och jag vet inte om det är bara otur, skrock eller om jag ska skylla på mig själv många gånger.
Ibland så känns det som om min mamma är den som sitter bakom mig och fnissar för att hon lyckats sätta käppar i hjulen för mig igen. (min mamma är död sedan 1985.)
Blir lätt trotsig och har nog inte rikgit kommit ur tonårstiden riktigt än...*skrattar*
* Livet måste levas medans man lever. *
Jag har testat på att vara ensamstånde ung mamma till att nu vara fru, driva eget företag, är hästägare och vara 4barnsmor. Så dåligt med energi det har jag inte.
* Livet har inte blåst medvind för mig men ack vad mycket jag lärt mig på vägen. *
Barnens album
www.shd.se/barn.htm
Vägg
Du m�ste vara medlem f�r att kunna skriva i denna medlems v�gg. Medlem blir du enkelt h�r »
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
