Familj: Make och tre döttrar (födelseår 1999, 2000, 2003) samt två katter och en hund.
Vår äldsta dotter fick diagnosen Asperger i april 2008. Det som känns svårast är hennes självskadebeteende och att hela tiden försöka förebygga så att hon inte ska slå sig själv. Och det gör hon så fort kraven blir för stora, när hon inte är förberedd, när hon behöver välja, när hon är trött eller hungrig.
Hon känner sig annorlunda än andra barn och har ofta väldigt jobbigt på kvällarna för att hon oroar sig för det som ska hända i skolan nästa dag, ex gymnastiken, leka lekar på fredagsmyset, när det är skolmat hon inte tycker om eller när det ve och fasa är en hel fritidsdag utan struktur. Hon är rädd för i princip allt som är nytt förutom det som har att göra med hästar och andra djur(=specialintresse!!). Enda möjligheten att locka med henne på något nytt är om det handlar om djur..
Alla anpassningar för att få vardagen att fungera så bra som möjligt tar på krafterna och otillräckligheten som förälder är stor.. men jag försöker leva efter talesättet: "Avsluta varje dag och var färdig med den. Du har gjort vad du har kunnat". Vi gör alla så gott vi kan och orkar... och det gör barnen också. Men ibland önskar man ändå att man skulle orka mer och att det fanns mer tid ... inte minst till syskonen.
