Jag är 33 år, sambo och förlovad och nybliven mamma =)
Den 22/10 klockan 01.10 2007 kom vår dotter Wilma till världen och vi fick bilda en familj, något vi längtat efter länge! Hon är det största och det finaste som hänt i vårt liv.
När Wilma fyllde fem månader fick hon frånvaroattacker mitt i påskfirandet och efter att ha slussats till två olika akutmottagningar och mött olika läkare fick vi diagnosen epilepsi. Vi försöker nu landa i detta nya och leva så vanligt vi kan och hoppas på att vår lilla prinsessas epilepsi ska vara av den sorten som försvinner med tiden. Har du varit med om något liknande så skriv gärna några rader! Alltid kul att dela erfarenheter och goda råd.
Vi har pga arbete flyttat till en mindre stad och har fått långt till de närmaste vännerna och släkten som vi saknar. Efter det senaste som hänt längtar jag ännu mer tillbaka både efter närheten till stöd av vänner och nära till sjukhus med större resurser.
Jag är ser mig själv som öppensinnad och hoppas och tror att jag inte har särskilt många fördomar mot andras livsval, religion eller kultur. Min grundinställning är att man ska få tro på vad man vill och leva som man vill, så länge det inte skadar andra =)
