Hej
Heter Helen, är 44 år och fick mitt första barn Leo i juli 08. Trodde detta med barn inte var för mig. Det har inte varit läge i tidigare relationer. Men sommaren 07 träffade jag min soulmate på golfbanan. Två golfidioter, lite tilltufsade av att ha blivit lämnade av tidigare partners. Han är 50 och har heller inga egna barn (exet hade 2 st). Nu var det verkligen min tur till lycka i livet. Barn hade vi inte hunnit börja prata om - tyckte vi var för gamla - men var och en hade tänkt tanken "blir det så blir det". Och så blev det.
Som Bosse sa efter att ha blivit lämnad av sin ex: "tänk om jag kunde träffa en trevlig tjej som kanske vill ha ett barn med mig". Och nu blev det så!!! Vi är så lyckliga.
Det var en mycket intensiv höst -08. Förutom då Leo, så har vi gift oss, vi har sålt min lägenhet och hans hus och köpt ett nytt hus där vi kan börja vårt nya familjeliv. Nu är det januari -09 och vi kan så smått börja pusta ut. Visserligen har vi att göra i nya huset men det är ingen panik. Jag har precis börjat jobba då Bosse ska vara pappaledig 6 månader till i sommar. Både skönt och lite trist då jag ju saknar Leo hela dagarna. Men mina favoritherrar klarar sig utmärkt själva.
