Hej!
Jag är vanligtvis en väldigt glad, positiv, social, omtänksam och engagerad 44-årig tjej som älskar allt som gör livet värt att leva. Jag är gift och vi har två barn. Familjen och mina góa vänner är det bästa som finns.
Kul fritid är jag himla glad i annars också, men jag "gick in i väggen" (som det så fint kallas) i våras o mår äckligt dåligt "ännu". Har i princip alltid trivts bra på mina jobb (har haft ups and downs som alla andra förstås, men så är ju livet). Älskar normalt att jobba (har alltid jobbat med service)*och får en kick av positiva människor och nöjda kunder.
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" och "Carpe diem" är motton jag normalt lever efter. Har förstått att vi är många som fått/har denna "diagnos", skrämmande många! Har mest tänkt skriva här för att bolla/dela erfarenheter kring det ämnet, men det lär bli en hel del annat också gissar jag. Skriv gärna och dela med dig av dina erfarenheter och "bolla" lite så hjälps vi åt. Var rädd om dig och dina nära och kära! Freja
Måste skriva till en viktig grej; Jag har bestämt mig för att jag ska ta mig ur detta och må bra igen!
