Hejsan! Läste diskussionen nedan, som började som en hemmafrudiskussion. Jag blev lite förvånad över att såpass många verkar tycka att man ska _planera_ så mycket inför att man ska bli lämnad när man typ blir gammal och ful & tuttarna hänger - givetvis drar då maken i väg till yngre förmågor.
Klart det kan hända, men man kan också få en blomkruka i huvet när man går på stan eller bli överkörd av en lastbil, ska man planera för det också...?
Ursäkta om det här blev lite raljerande... men det känns lite underligt att så många verkar tycka att man inte bör lita på den som man har valt att dela sitt liv med...
1
Män är djur? Hejsan! Läste diskussionen nedan, som började som en hemmafrudiskussion. Jag blev lite förvånad över att såpass många verkar tycka att man ska _planera_ så mycket inför att man ska bli lämnad när man typ blir gammal och ful & tuttarna hänger - givetvis drar då maken i väg till yngre förmågor.
Klart det kan hända, men man kan också få en blomkruka i huvet när man går på stan eller bli överkörd av en lastbil, ska man planera för det också...?
Ursäkta om det här blev lite raljerande... men det känns lite underligt att så många verkar tycka att man inte bör lita på den som man har valt att dela sitt liv med...
Jag deltog inte i den delen av diskussionen men det känns självklart att på ett eller annat sätt fundera över oförutsedda händelser och på hur man då klarar sig till exempel ekonomiskt. Jag resonerar precis som när det gäller försäkringar - inte tror jag att mitt hus brinner ned i morgon dag men OM det gör det är det ju synnerligen jobbigt om inga försäkringar finns. Även om jag säkert skulle överleva det med.
Att fokus hamnade på skilsmässa är väl inte så konstigt med tanke på hur många som faktiskt går i sär?
2
Jag deltog inte i den delen av diskussionen men det känns självklart att på ett eller annat sätt fundera över oförutsedda händelser och på hur man då klarar sig till exempel ekonomiskt. Jag resonerar precis som när det gäller försäkringar - inte tror jag att mitt hus brinner ned i morgon dag men OM det gör det är det ju synnerligen jobbigt om inga försäkringar finns. Även om jag säkert skulle överleva det med.
Att fokus hamnade på skilsmässa är väl inte så konstigt med tanke på hur många som faktiskt går i sär?
Jag startade en tråd med erfarenheten från flera väninnor i ryggen, men min tanke var också att annat kan hända. Om man bygger upp hela familjens ekonomi på en person, vad händer om den personen dör, blir allvarligt sjuk, arbetslös... Ja, jag tycker inte ens man behöver fantasi, det räcker ju att titta runt i bekantskapskretsen så kan åtminstone jag få fram många exempel på att livet inte alltid går sin gilla gång. Det handlar alltså inte om att planera inför att bli lämnad, utan att se till att familjen står så stadigt som möjligt om det händer något.
Sen finns det många fler aspekter på att kunna styra sitt eget liv, som jag inte orkar ta upp just nu.
3
Jag startade en tråd med erfarenheten från flera väninnor i ryggen, men min tanke var också att annat kan hända. Om man bygger upp hela familjens ekonomi på en person, vad händer om den personen dör, blir allvarligt sjuk, arbetslös... Ja, jag tycker inte ens man behöver fantasi, det räcker ju att titta runt i bekantskapskretsen så kan åtminstone jag få fram många exempel på att livet inte alltid går sin gilla gång. Det handlar alltså inte om att planera inför att bli lämnad, utan att se till att familjen står så stadigt som möjligt om det händer något.
Sen finns det många fler aspekter på att kunna styra sitt eget liv, som jag inte orkar ta upp just nu.
Lita helt på någon annan kan man väl inte göra, livet och känslorna kan komma att förändras för mig eller honom. Sedan kan det ju hända, gud förjude, att nån av oss trillar av pinn för tidigt. Och planera för det kanske man inte ska men att ha tänkt tanken och vidtagit åtgärder bör man väl ha gjort.
4
Lita helt på någon annan kan man väl inte göra, livet och känslorna kan komma att förändras för mig eller honom. Sedan kan det ju hända, gud förjude, att nån av oss trillar av pinn för tidigt. Och planera för det kanske man inte ska men att ha tänkt tanken och vidtagit åtgärder bör man väl ha gjort.
Djur? Ja det är väl alla varelser. Jag förstår inte kopplingen till diskussionen nedan. Jag har inte läst alla inlägg men et är väl knappast så att man skaffar sig ett yrke för att man tror att man ska bli lämnad för en yngre kvinna? Alla äktenskap tar slut förr eller senare, genom skilsmässa elelr dödsfall, det handlar inte om att lita på sin man (han kan ju som sagt få en blomkruka i huvet). Själv arbetar jag inte i första hand för pengarna (då hade jag valt ett mer lukrativt yrke) utan för att jag gillar att göra grejor och får ut väldigt mycket intellektuellt och känslomässigt av mitt jobb. Sen är det viktigt för mig att känna att jag har en ekonomisk trygghet om ngt skulle hända. Men så är jag också en så'n som planerat för att en olycka kan hända mig själv också, jag har livförsäkring som ger båe maken och barnen en slant om jag skulle trilla av pinn, då vill jag inte att ekonomi ska vara ngt de ska behöva bry sig om i första hand. Om det gör mig till en krisparanoiker, well so be it. För övrigt är väl det där med att vara "hemmafru" inte en livslång identitet, de flesta som är det är ju det under en period och börjar jobba sen igen. Eller gå på yoga. Obs, det sista är ironi.
5
Djur? Ja det är väl alla varelser. Jag förstår inte kopplingen till diskussionen nedan. Jag har inte läst alla inlägg men et är väl knappast så att man skaffar sig ett yrke för att man tror att man ska bli lämnad för en yngre kvinna? Alla äktenskap tar slut förr eller senare, genom skilsmässa elelr dödsfall, det handlar inte om att lita på sin man (han kan ju som sagt få en blomkruka i huvet). Själv arbetar jag inte i första hand för pengarna (då hade jag valt ett mer lukrativt yrke) utan för att jag gillar att göra grejor och får ut väldigt mycket intellektuellt och känslomässigt av mitt jobb. Sen är det viktigt för mig att känna att jag har en ekonomisk trygghet om ngt skulle hända. Men så är jag också en så'n som planerat för att en olycka kan hända mig själv också, jag har livförsäkring som ger båe maken och barnen en slant om jag skulle trilla av pinn, då vill jag inte att ekonomi ska vara ngt de ska behöva bry sig om i första hand. Om det gör mig till en krisparanoiker, well so be it. För övrigt är väl det där med att vara "hemmafru" inte en livslång identitet, de flesta som är det är ju det under en period och börjar jobba sen igen. Eller gå på yoga. Obs, det sista är ironi.
Jag tror i grunden det är olika hurdana vi är som människor. Jag tror jag skrev det någonstans:
En del människor ser mat och hyra som oförutsedda utgifter och mår toppen i det livet. De tar dagen precis som den kommer.
Det är helt okej med mig - så länge de faktiskt tar ett påhugg så de kan betala när avin dimper ner. Det är inte okej med mig att kräva att "samhället" ska betala.
Andra tycker livet känns bättre om de tar en låneförsäkring så lånet kan betalas om den ena parten dör. De har hemförsäkring livförsäkring och den som arbetar sparar åt den som är hemma.
Det där ser inte jag som att man ser domedagen komma. Bara att man kan surfa lite mer ovanpå om en katastrof - vilket gud förbjude - inträffar.
Jag noterade faktiskt i diskussionen att flera stycken som sa sig vilja ta dagen som den kommer faktiskt sa att de hade exvis låneförsäkring, dvs de har en beredskap, utan att för den skull känna att de misstror mannen.
Och några av oss tycker det känns bäst att inte bara kunna betala lånen och ha en buffert på banken om något händer. Vi vill ha en egen försörjning också.
Och så finns vi förstås också som tycker om våra jobb och jobbar för tillfredsställelsen också :-)
6
Jag tror i grunden det är olika hurdana vi är som människor. Jag tror jag skrev det någonstans:
En del människor ser mat och hyra som oförutsedda utgifter och mår toppen i det livet. De tar dagen precis som den kommer.
Det är helt okej med mig - så länge de faktiskt tar ett påhugg så de kan betala när avin dimper ner. Det är inte okej med mig att kräva att "samhället" ska betala.
Andra tycker livet känns bättre om de tar en låneförsäkring så lånet kan betalas om den ena parten dör. De har hemförsäkring livförsäkring och den som arbetar sparar åt den som är hemma.
Det där ser inte jag som att man ser domedagen komma. Bara att man kan surfa lite mer ovanpå om en katastrof - vilket gud förbjude - inträffar.
Jag noterade faktiskt i diskussionen att flera stycken som sa sig vilja ta dagen som den kommer faktiskt sa att de hade exvis låneförsäkring, dvs de har en beredskap, utan att för den skull känna att de misstror mannen.
Och några av oss tycker det känns bäst att inte bara kunna betala lånen och ha en buffert på banken om något händer. Vi vill ha en egen försörjning också.
Och så finns vi förstås också som tycker om våra jobb och jobbar för tillfredsställelsen också :-)
Att dödsfall och skilsmässor inträffar är väl ingen nyhet men det är väl knappast inte det som är poängen? Jag förmodar att skribenterna på denna sida har barn och med barn följer ett herrans ansvar. Det är väl självklart att jag ser till att det finns försäkringar, testamenten och reda papper om det skulle hända mig något? Det gör jag ju för mitt barns skull, för att han åtminstone ska ha en hyfsat trygg tillvaro ekonomiskt sett. Att den som lever i en parrelation skulle välja bort samma trygghet vore ju direkt dumdristigt och det tror jag faktiskt inte så många gör.
Jag planerar inte heller för en bilolycka eller eldssvåda men självklart är både hemmet och bilen försäkrade. Varför skulle man *inte* vilja ge den tryggheten till sitt eget barn som är så ofantligt mycket viktigare än prylar och en bil?
7
Att dödsfall och skilsmässor inträffar är väl ingen nyhet men det är väl knappast inte det som är poängen? Jag förmodar att skribenterna på denna sida har barn och med barn följer ett herrans ansvar. Det är väl självklart att jag ser till att det finns försäkringar, testamenten och reda papper om det skulle hända mig något? Det gör jag ju för mitt barns skull, för att han åtminstone ska ha en hyfsat trygg tillvaro ekonomiskt sett. Att den som lever i en parrelation skulle välja bort samma trygghet vore ju direkt dumdristigt och det tror jag faktiskt inte så många gör.
Jag planerar inte heller för en bilolycka eller eldssvåda men självklart är både hemmet och bilen försäkrade. Varför skulle man *inte* vilja ge den tryggheten till sitt eget barn som är så ofantligt mycket viktigare än prylar och en bil?
Jag deltog inte i diskussionen, men ska erkänna att jag reagerade också otroligt starkt på att så många kvinnor verkar leva i förhållanden där de nästan verkar _förutsätta_ att de ska bli lämnade. Är det verkligen så man vill leva tillsammans, att man inte vågar lita på sin partner. Varför väljer man överhuvudtaget att leva och skaffa barn tillsammans med någon som man inte vågar lita på?
Det kände jag i alla fall var en av grundstenarna för att jag gifte mig med min man - för att jag vill leva med honom och för att jag tror på honom när han säger att han vill detsamma.
Visst, visst, sen kan det alltid hända nått under åren - självklart - (och det kan ju lika gärna vara så att _jag_ krossar hans hjärta som att han lämnar mig) - men vi väljer att inte leva i misstron om att det _kan_ hända - vi lever i stället i nu:et, och njuter av tiden vi har tillsammans. Vi respekterar och älskar varandra och hoppas på att vi kan göra det även om något händer i framtiden.
8
Jag deltog inte i diskussionen, men ska erkänna att jag reagerade också otroligt starkt på att så många kvinnor verkar leva i förhållanden där de nästan verkar _förutsätta_ att de ska bli lämnade. Är det verkligen så man vill leva tillsammans, att man inte vågar lita på sin partner. Varför väljer man överhuvudtaget att leva och skaffa barn tillsammans med någon som man inte vågar lita på?
Det kände jag i alla fall var en av grundstenarna för att jag gifte mig med min man - för att jag vill leva med honom och för att jag tror på honom när han säger att han vill detsamma.
Visst, visst, sen kan det alltid hända nått under åren - självklart - (och det kan ju lika gärna vara så att _jag_ krossar hans hjärta som att han lämnar mig) - men vi väljer att inte leva i misstron om att det _kan_ hända - vi lever i stället i nu:et, och njuter av tiden vi har tillsammans. Vi respekterar och älskar varandra och hoppas på att vi kan göra det även om något händer i framtiden.
japp, självuppfyllande profetia.....
och förmodligen bottnar det i en osäkerhet på sig själv om man inte tror att man är tillräckligt stark att kunna resa på sig om man skulle få mattan undandragen från fötterna......
10
japp, självuppfyllande profetia.....
och förmodligen bottnar det i en osäkerhet på sig själv om man inte tror att man är tillräckligt stark att kunna resa på sig om man skulle få mattan undandragen från fötterna......
Planera och planera.... jag tycker inte det handlar om att planera att bli lämnad, utan mer att det kan vara bra att tänka i genom hur det skulle bli OM det händer.
På samma sätt som man har en hemförsäkring; de flesta hus brinner inte ner, men ändå har väl så gott som alla en hemförsäkring? Det innebär ju inte att man _planerar_ och lever efter att huset ska brinna ner i morgon, bara att man är lite bättre rustad OM det händer. Och separationer är ju trots allt vanligare förekommande än att huset brinner ner.
Om det var väldigt vanligt att få en blomkruka i huvudet ute på stan så skulle troligtvis många skaffa sig en "blomkruka-i-huvet-försäkring" Inte för att de _planerade_ att få en blomkruka i huvudet eller för att de misstrodde alla blomkrukor, utan just för att ha lite mer att falla tillbaka på OM det skulle hända.
12
Planera och planera.... jag tycker inte det handlar om att planera att bli lämnad, utan mer att det kan vara bra att tänka i genom hur det skulle bli OM det händer.
På samma sätt som man har en hemförsäkring; de flesta hus brinner inte ner, men ändå har väl så gott som alla en hemförsäkring? Det innebär ju inte att man _planerar_ och lever efter att huset ska brinna ner i morgon, bara att man är lite bättre rustad OM det händer. Och separationer är ju trots allt vanligare förekommande än att huset brinner ner.
Om det var väldigt vanligt att få en blomkruka i huvudet ute på stan så skulle troligtvis många skaffa sig en "blomkruka-i-huvet-försäkring" Inte för att de _planerade_ att få en blomkruka i huvudet eller för att de misstrodde alla blomkrukor, utan just för att ha lite mer att falla tillbaka på OM det skulle hända.
Larv... ? Det man sóker eller fórvántar sig har en fórmàga att dyka upp i ens liv. Man har det redan i berákningen sà att sága. Man riktar in sig pà det man har framfór sina ógon och det man har i bakhuvudet.
13
Larv... ? Det man sóker eller fórvántar sig har en fórmàga att dyka upp i ens liv. Man har det redan i berákningen sà att sága. Man riktar in sig pà det man har framfór sina ógon och det man har i bakhuvudet.
Men det där låter lite floskelaktigt minst sagt. Menar du till exempel att om jag tar en hemförsäkring så har jag HÖGRE risk att råka ut för inbrott eller att huset brinner ned, helt enkelt för att jag "har det i bakhuvudet"?
Nej, så menar du knappast. Men vad är skillnaden mellan att se om sitt hus ekonomiskt i händelse av ändrade äktenskapsförhållanden och att teckna en hemförsäkring?
15
Men det där låter lite floskelaktigt minst sagt. Menar du till exempel att om jag tar en hemförsäkring så har jag HÖGRE risk att råka ut för inbrott eller att huset brinner ned, helt enkelt för att jag "har det i bakhuvudet"?
Nej, så menar du knappast. Men vad är skillnaden mellan att se om sitt hus ekonomiskt i händelse av ändrade äktenskapsförhållanden och att teckna en hemförsäkring?
Jag undrar över varför man kan tänka sig att försäkra sig mot vissa eventualiteter men inte mot andra. För mig ingår det i samma paket - trygghet för familjen, där barnens väl och ve går först.
Du säger att din partner inte är en pryl. Och? Jag tänker inte alls på romantiska förvecklingar nu utan på eventualiteter som t.ex. arbetslöshet och sjukdom, dödsfall, invaliditet. Mycket kan hända som inte har ett dugg med tillit att göra. Din partner är inte en pryl, men blomkrukan som dråsar ned i huvudet på honom är det.
19
Vad är det du inte förstår nu då?
Jag undrar över varför man kan tänka sig att försäkra sig mot vissa eventualiteter men inte mot andra. För mig ingår det i samma paket - trygghet för familjen, där barnens väl och ve går först.
Du säger att din partner inte är en pryl. Och? Jag tänker inte alls på romantiska förvecklingar nu utan på eventualiteter som t.ex. arbetslöshet och sjukdom, dödsfall, invaliditet. Mycket kan hända som inte har ett dugg med tillit att göra. Din partner är inte en pryl, men blomkrukan som dråsar ned i huvudet på honom är det.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
