Skrivet: 2008-03-11, 21:25
#1
behörighets bedömningen klar...
Hej,
I torsdags var vi på tal o språkförskolan igen. Vi har varit där två ggr m sonen(en gång hos psykologen o en gång med förskollärare o logoped) nu 3,6 år o denna gång skulle vi gå själva o se vad de kommit fram till. De skulle liksom kolla om han var behörig att söka dit, om språkförseningen var hans "primära svårighet" som det så fint heter.
Vi träffade först psykologen, hon hade skrivit ihop en massa om sina test. Huvudkontentan var att för tillfället var han inte lämplig för avd för barn m autismspektrumstörning. Hon tyckte inte han verkade autisktisk vilket kändes jätteskönt!
Däremot var han behörig att söka de andra 3 vanliga språkavd. Han låg ca 11 mån efter i utv men det var inte riktigt rättvisst tyckte hon för hon upplevde(och jag likaså) att han verkligen kände kraven på sig o krympte under testet, likaså hos logopeden var han kravkänslig, stackars lillkille!! När kraven växte tappade han koncentrationen..
Hon tyckte han hade slät ansiktsmimik o att det borde undersökas samt att vi skulle kolla om han har ep. Det sista därför att dagis upplever att han ibland är lite frånvarande o har en tom blick. Vi kan uppleva detsamma här hemma men ser det mest som en flykt när han tycker vi ställer krav. Varken logopeden el, dagis el vi tror på detta med ep och jag blev jätteförvånad. Det känns så konstigt alltihop o alla bedömningar o även om jag är lärare i F-3 så undrar jag hur detta kommer påverka hans framtid.
Funderar ni också mycket över sånna saker, typ vad ska han jobba med, kommer de bli retade, hur många diagnoser ska de egentligen ha?? Måste man uttreda var enda liten grej på en gång??
Kände mig låg efteråt o hela helgen. NU börjar jag ta mig samman, o ikväll har vi lagt pussel, övat på m-ljudet läxan o sått påskgräs. Det var jättemysigt!
Vet inte vad jag vill ha sagt men jag ville rapportera av lite. Är det fler som är inne i ansökans process som vi skulle det vara skönt med lite stöttning. Denna väntan innan man vet om vi får plats känns så jobbig. Mannen tycker inte jag ska stressa upp mig men jag tycker det känns jättejobbigt att han ska behöva gå där ev. även om ja g vet att det är bra för honom!!
kram till alla i liknande situation!
Kajsa