Måste fråga er...

[anonymt namn]

Har börjat undra lite smått om min dotter har någon slags "störning", typ Adhd eller liknande eller är hon kanske bara en normal 4 1/2 åring?

Hon...

Pratar hela hela tiden, är så gott som aldrig tyst
Sitter nästan aldrig still, ramlar av köskstolen ibland och hoppar i soffan
Pratar högt, trodde att hon hörde dåligt men det var inga problem när hörseltestet gjordes
En riktig dagdrömmare
Sitter hon och tittar tv så får man knappt kontakt med henne
Jag får upprepa saker gång på gång...

Hur är era barn? Känner ni igen er?

[Annika med N & M]

Nu känner jag mig nästan elak, men jag fick mig faktiskt ett gott skratt nu på morgonen när jag läste ditt inlägg. Du beskriver nämligen på pricken min lilla tjej här hemma! Jag tror absolut inte att det är något fel på varken din eller min dotter utan de är helt enkelt fullt normala 4 1/2-åringar. Senast igår kväll när vi åt middag och hon klättrade och klängde på sin stol medan munnen gick i ett på henne, frågade jag om den där lilla snattran aldrig kunde vara tyst. -Nej, det kan den inte! blev svaret från lilla damen. Jag tror att du kan vara helt lugn!

[aviga ellen]

skulle jag tro. Annars är min tjej också lika "onormal". Hon pratar också oavbrutet. Hon hoppar i sängen och soffan och överallt. Hon kan inte sitta still på sin stol och har också trillat ner både en och två gånger. När hon hade en kompis här på besök så blev jag nästan nervös eftersom min tjej var så högljudd och stökig och den andra så lugn. Det är nog helt enkelt bara olika. Och förr eller senare kommer de nog få lära sig att vara snälla och lugna, vare sig de vill eller inte.

[runa]

Du beskrev just Johannes väldigt bra Har hon nåt småsyskon som hon välter omkull, biter och sätter sig på oxå? Och äter med fingrarna, springer från bordet 4-5 ggr per mål, ratar allt utom korv, köttbullar och pannkakor i princip? Och kan inte klä på sigsjälv och hänger aldrig upp overallen efter sig?

Och kramas jättehårt och klagar över mammas blöta pussar och skall gifta sig med dig när hon blir stor?

En typisk 41/2åring skulle jagsäga

Krmar
R/E

[stina_m_km]

jajamensan
Minna är prexis på pricken likadan, även om hon inte kan sitta still farmför TVn.

Kasper är lite mindre sådan, men kan å andra sidan fastna i TV eller dataspel.

Båda är _väldigt_ högljudda. Åtminstone i perioder & att se ut som man lyssnar kan _kanske_ gå bra, men att faktiskt _höra_ vad jag eller pappa säger verkar omöjligt (iaf om vi säger till om nåt). Eller så är "vad sa du" en tre-fyra gånger standard. Men berättar vi nåt spännande hör de allt...

Känns som detta är väldigt vanligt bland 4,5 åringar

[~Trixie~]

Karl pratar KONSTANT. P och jag gestikulerar ofta över Karls huvud, typ "Vi får prata om det senare när K har lagt sig". Vi får banne mig inte en syl i vädret. Vid middagsbordet är vi oftast minst 5 personer men det är den lilla enmetaren som hörs, JÄMT!

Känner igen mig i allt du beskriver och mina två äldsta var precis likadana.

[Gullan m 3 prinsar]

Precis som Axel så jag hoppas det är normalt! :-)

[-Nina-]

Ungefär samma lika här

[stina_m_km]

vi har ju två... ibland kan man inte få svar eftersom man inte får utrymme att ställa frågan man vill (som tex vad vill du ha för pålägg?

[Anonym]

Tack alla för era svar! Skönt att höra att era barn är lika "charmiga";-) Precis som runa skriver så har min dotter ett syskon som hon ibland håller fast, "kramar" lite för hårt men oftast så fungerar det bra mellan de två i alla fall.

[genaro]

Jag tänker inte så mycket på det. Här har ju båda föräldrarna diagnos så vi räknar liksom med att majoriteten av barnen också ska ha diagnos.

Jag har en som ramlar av stolen från stillasittandes, alltid slår ut glas, talrikar osv... liksom lite för klumpig för sin motoriska utveckling för hon klättrade rätt tidigt och bra.

En annan har aldrig kunnat vara still. Tex vi går på promenad, vi träffar någon och stannar till. Detta barn började då att hoppa jämfota runt, runt oss, avbröt med diverske funderingar och prat. Inget tålamod öht, försökte sig på dataspel som 6-7 åring men spelen hamnade i soporna. Nu, 14, helt databeroende, kan sitta dygnet runt.
Totalfixerad vid TV:n, världen runt försvinner när hon hamnar framför en skärm.

Sen har jag en som är lite misstänkt asperger. Hon är mest bara konstig. Urunderliga uttalanden, hur vänlig som helst mot allt och alla. Hon kan gå fram till en tant i affären och deklarera sin älskvärdhet mot henne och fråga om hon får köpa filmjölk.
Sen är det hennes way eller highway. Får hon inte som hon vill så duger ingenting. Du kan muta med glass, pengar, dataspel, favoritmaten... vadsomhelst. Det hjälper icke!

Mina barn har också sovit middag rätt långt upp i åldrarna. Trots att de inte sovit så mycket på nätterna. 6åringarna sover ca 8 timmar per natt nu och behöver fortfarande en dagvila.
4-åringen sover middag på dagis.
Dessutom har de ätit ofta, som att de måste ha ständiga energikickar. Vid 1-2 års ålder åt de som är 6 nu varannan /vartredje timme.

Svårt att bedömma andras barn. Men så är mina iaf.

Sen tycker ju jag att man utreder barnet när barnet själv har ont av sitt beteende. Inte för att man som föräldrer tycker det ät jobbigt. En fin linje där dock! Och långitfrån alltid självklart var den går. Men på något sätt så ska ju barnet ha ut något av utredning och ev diagnos/medicinering tänker jag.

Lycka till!! Jag har mail [email protected] om du skulle ha någon mer fundering du vill ventilera till någon som står på båda sidorna sas. Jag är inte inne här så ofta så det är säkrare att maila.

/ingrid_mfl