Omföderskor!

[Nugga]

Blev plötsligt så nyfiken att jag är tvungen att fråga er alla: hur har era tidigare förlossningar börjat och hur har ni fattat att det var förlossning på G?

För mig har det varit precis likadant bägge gånger. 2 dagar innan förlossningen började, gav sig slemproppen iväg. Den gick inte att missa precis...yäck! Bägge gånger har jag vaknat på morgonen och plötsligt känt hur mina sedvanliga och eviga följeslagare - sammandragningarna - har gjort ont för första gången. Alltså ont som i 'aj för tusan, hoppsan, detta var något nytt!'
Minns tydligt förra gången, det var en lördag morgon och alla sov och jag låg vaken i sängen och hörde fåglarna drilla i trädgården eftersom vår altandörr i sovrummet var öppen för det var så varmt och jag kände mig helt lugn. Kände värkana som drog sig ut mot korsryggen och tänkte två saker: 'jahapp, då blir det bebis nu - redan, det är ju först på torsdag ju'. Och: 'typiskt, hade hoppats på att hon INTE skulle ligga i vidöppet läge' Men värkarna i korsryggen var omisskänliga, tyvärr.

Nästa tecken, som också har varit samma bägge gånger: lös i magen!!! Måste springa på toa och bajja minst 10 ggr. Värkarna har börjat lugnt och sen gjort ondare och ondare, de första 5-6 timmarna hemma kan jag gå runt som vanligt och fixa och dona, men i takt med att de kommer tätare blir jag mer fokuserad på den stundande förlossningen.
Och så tredje tecknet som brukar komma nu: blir överfallen av en sån fruktansvärd rastlöshet att det nästan är obehagligt. Vankar runt, runt, runt, kan inte koncentrerar mig på något som helst. Det känns helt klaustrofobiskt. Och runt den tiden brukar vi ringa till förlossningen...

Hur har det varit för er? Har det varit likadant? Är det fler som har upplevt början av startskedet som identiskt?
Uhhh - vad spännande det ska bli att läsa era svar, kommer inte att få jobbat speciellt mycket idag känner jag!

[~Ida~]

1:an

Start med väldigt lite vatten som sipprade kl 18 24 mars. Värkstart vid midnatt samt rejäl vatten avgång. Värkar var 10:e minut hela natten som dock inte gjorde mer ont än att hålla mig vaken. Rejäla värkar från 16-tiden den 25:e kom ungefär var 7:e minut och höll sig så till 04:00 den 26:e då vi åkte in när värkarna tätnat till var 4:e minut. Mina värkar gjorde bara ont i ryggen inte framtill. Jennie föddes 06:25

2:an

Start med värkar kring 23 men jag var osäker på om det var riktigt på gång. Vid 00 var jag säker och hade då värkar varannan minut men bara var tredje värk var rejäl och höll i sig dryga minuten. De andra två var fjuttar på typ 20 sekunder så i praktiken kom de riktiga värkarna med 6 minuters mellanrum. Gör inte jätteont. Ringer förlossningen främst för att Pontus är så otroligt stilla i magen och har varit hela dagen. Åker in 01:40 och på vägen till förlossningen börjar värkarna kännas mer. Den här gången har inte vattnet gått och jag har liksom gången tidigare bara värkar i ryggen men nu är det även ett helt sjukt tryck i magen från vattnet som jag inte hade med Jennie. Den här gången går vattnet spontant vid 10 cm och Pontus föds 03:32

Nu hoppas jag nästan det startar med vattenavgång för det var så skönt slippa ballongen i magen och det skulle ge oss lite mer tid att fixa med barnvakt om man fick en sådan indikation på att det är på gång

[FinlandsSofia]

Tänkte faktiskt ställa en fråga om samma sak!

Jag har bara en förlossning som startat spontant och det var min första. Den började med en undersökning på förlossningen och jag tror att läkaren gjorde en hinnsvepning, iaf petade hon rejält därnere. Direkt när jag gick ut från sjukhuset kände jag en sammandragning som gjorde lite ont, den första jag nånsin känt. Hade varit sjukskriven länge för sammandragningar, men de hade aldrig känts på det här sättet och gjort ont, så jag hade en känsla av att nåt var på gång.
Jag tillbringade hela dagen hemma hos min mamma, försökte vara i rörelse och vi var ut på en promenad också. Värkarna kom först med 20 minuters mellanrum, sen med 10 och under promenaden fick jag stanna ganska ofta för att andas
På eftermiddagen åkte jag hem och vid 17-tiden började jag känna att jag inte klarade mig ensam längre, andningen hjälpte inte speciellt mycket så vi åkte in till förlossningen. Där var jag öppen 3 cm och fick börja med vetedynor och liknande.
Jag har aldrig blivit lös i magen tyvärr, tvärtom, och därför har jag tagit lavemang båda gångerna. En full tarm påverkar inte värkarbetet positivt om man säger så
Jag har aldrig sett nån slempropp och vattnet har inte gått spontant. Det blir spännande att se hur det drar igång denna gång

[Annika m H, H, F & M]

Första förlossningen "räknar" jag inte, eftersom det var så många speciella omständigheter då jag födde i v 30+6.
Andra och tredje har varit väldigt lika. Sovet en hel natt och vaknat vid sextiden på morgonen av onda sammandragningar, omisskännliga sådana. Då har jag gått upp, dushat och klätt på mig, kollat väskan mm. Väckt min man, så klart. Försökt dricka eller äta något. Hållit mig hemma tills det börjat ta i, varit inne på förlossningen cirka två timmar efter första värken och bebis har varit ute senast fyra timmar efter första värken. Hoppas det blir detsamma den här gången!

[tistel]

Men vad duktiga ni är på att komma ihåg detaljerna! Min förra förlossning startade med att slemproppen gick på morgonen, så när jag kom till jobbet skojade jag och sa "Ikväll föder jag barn". Det trodde jag nog inte själv. På eftermiddagen vid fyratiden åkte jag hem för jag tyckte det gjorde så ont i magen. Sju åkte vi in till BB och efter midnatt är sonen född!

[tistel]

Jag undrar vad för lavemang du använt? Jag är inte heller sorten med lös mage i onödan... Trots tre tabletter dulcolax så tömmer jag mig inte. Skulle därför vilja ha tips på något jag kan ta sen akut!

[Nugga]

Jag har fått lavemang iallafall, eftersom det gäller att skapa så mycket plats som överhuvudtaget möjligt åt mina små vidöppet-filurer! Och märkligt är lavemanget effektivt trots...ja, du vet. Inga fler detaljer!
Själv skulle jag vilja uppleva spontan vattenavgång, mitt vatten har aldrig gått utan de har till sist fått ta hål på hinnorna vid 10 cm för att försöka få lite fart på alltihop. Brukar få sekundär värksvaghet när jag är 10 cm öppen.

[sarah31]

Första förlossningen startade med att vattnet började sippra vid 9 på morgonen och sedan kom värkarna igång. Den förlossningen tog 17 timma.
Den andra förlossningen övergick från sammandragningar till värkar. Det startade vid 8 tiden på kvällen och vi åkte in för koll men fick åka hem igen. Tog alvedon och sov mig igenom större delen av natten. På morgonen var värkarna kraftiga och vi åkte in 8 på morgonen, strax efter 10 kom han.
Hoppas att det blir något liknande som nr 2 denna gång.

[Nugga]

Jag är lite fascinerad över att det kan vara en sån skillnad beroende på om vattnet har gått eller ej? Har ju som sagt aldrig upplevt spontan vattenavgång.

[Nugga]

Att du hoppas på alltså, för det låter ju också ganska omkomplicerat. De första tecknen alltså. För min del får förlossningen jättegärna börja på samma sätt som de andra, men sen önskar jag innerligt att slippa en tredje vidöppet bebis. Det får gärna gå lite snabbare denna gången.

[Nugga]

....vet egentligen inte varför jag kommer ihåg så mycket? Men jag känner att det är jättemycket detaljer som jag har glömt ändå, fast det är nog mest från själva förlossningen lite senare. Då är man ju så förbi av smärta och har mist all tidsupfattning, så det är bra att ha sin förlossningsjournal som stöd för minnet. Förra gången tyckte jag t.ex att jag hade krystat jätte-jättelänge, "minst en halvtimme!". Men sen såg jag i journalen att jag faktiskt hade krystat i över 1,5 timme...inte konstigt kanske att det kändes som en evighet - det VAR ju en evighet!

[Asynja]

Mina förlossningar var ganska olika. Mathilda ska jag inte ens räkna med, hon låg i fotbjudning & förlöstes med planerat kejsarsnitt i vecka 39.

Med Anton började det med värkar en torsdagkväll, de var ganska oregelbundna och kom väl kanske 4, 5 st i timmen, men jag kände att det var värkar... Fram till lördagen gick jag med dessa oregelbundna värkar som gjorde mig alldeles förtvivlad eftersom jag inte sovit varken torsdag eller fredag natt. Ringde då till förlossningen och fick komma dit på undersökning, öppen 1½ cm (BRA jobbat kroppen *ironi*), blev hemskickad med en sovdos (bricanyl, alvedon & dexofen om jag inte minns fel). Hem & sov en natt med (svagare värkar pga medicineringen), men sen på söndag eftermiddag började det bli mer och mer regelbundet så på kvällskvisten åker vi in igen (ganska trött och slut), blir undersökt och öppen 1½ cm!!! *panikångest*...Men mitt under undersökningen får jag en värk och BM forcerar vad det nu är som gör att jag inte öppnar mig & vips är jag öppen 6 cm! Blev inskriven kl 21.20 på söndagkvällen 9/9 och Anton kommer ut kl. 04.51 måndag morgon efter 7 minuters krystvärkar.

Min BM som jag har har "lovat" mig att jag inte kommer gå med värkar fyra dygn denna gången...Det som skedde förra förlossningen var för att jag aldrig hade öppnat mig förut..Dessutom som förstföderska kortas tappen först, sen öppnas man...Som omföderska sker detta tydligen samtidigt...

Oj, vad långt det blev, förlåt!!!

Kram Åsa!

[Nugga]

Det var ju ganska olika förlossningar egentligen. 17 timmar är ingen höjdare, min första fölossning tog över 20 och efter en sån omgång vet man vad fysisk utmattning innebär..

[Sintra]

Hm, nope,


Förra gången hände precis.....ingenting. Inga förvärkar, ingen slempropp, inga värkar...förrrän på dag +10. Då hade jag regelbundna förväkar i ett par timmar - tog en alvedon och så var det inget mer med det... På dag +15 böev jag inlagd för vila & observation, hade lite förvärkar på dag +18 som försvann så fort dom hade kopplat ctg:n.

Jag böev igångsatt på dag +20 och hjalmar födddes med akut kejsarsnitt dag +21 efter att jag ed hjälp av igångsättningsgel och dropp, värkstim, hade öppnats ca 5 cm på 36 timmar.

Hehe, som ni förstår har jag inget större förtroende för att min kropp skall fatta att ungen ska UT också när den väl bakats i tio månader.

Jag blir snittad i v 38+3 den här gången, och är inte det minsta orolig att nåt ska hända innan det

/ M

[Nugga]

Oavsett vad så brukar det gå snabbare andra gången, när man har varit igenom värkarbete en gång tidigare. Hoppas att du slipper värkar i flera dygn, det är helt omänskligt
Min första förlossning började med värkar runt 9-snåret hemma, kl. 15 åkte vi in och då var jag redan öppen 5 cm! "Tjohej vad går!" - tänkte vi. Och sen var det bara som att köra huvudet i väggen. Efter det gick det sååååå långsamt - kl. 24 var jag äntligen öppen 10 cm. 5 cm på 9 timmar liksom - wow, vilken svindlande hastighet - NOT! Men så är det med vidöppet-bebisar. Andra gången gick det mycket snabbare: var inne och vände en runda på förlossningen vid 18-tiden, var då inte öppen alls. Hinnsvepning, tillbaka igen vid kl. 20.30 och var då öppen 3 cm. Var sen 10 cm öppen vid 1-tiden på natten. Så det var ju lite snabbare, trots allt. Och även hon låg i vidöppet.

[Hunnisarna82]

Du jobbade verkligen in i det sista!

[FinlandsSofia]

Hehe, det var båda gångerna den minst trevliga sorten, vattenlavemang... Fick det alltså på förlossningen.

[Nugga]

...det var säkert för att du hade glömt att ställa den biologiska äggklockan när du blev gravid! Hur skulle bebisen kunna veta att den var färdigbakad när det inte var något som sa "PLING!" runt v. 40+0?!

[Nugga]

Har också fått vattenlavemang...och jisses....

[gronis11]

Förra gången vaknade jag 2.30 av att jag trodde vattnet gick. Gick på kisseriet och greppade för säkerhets skull ett badlakan på vägen som jag lade mig på i sängen. Och visst var det vattnet som puffade på i v 36+3.

Ringde förlossningen som sa åt mig att sova vidare eftersom värkarna inte kommit. Eller hur sova vidare när första barnet är på väg. Nä, min man fick packa väskan och jag åt smörgåsar i sängen och sedan började värkarna sakta en timme senare som svag svag mensvärk.

Vi åkte in vid 6-tiden och blev hemskickade 8.30 för att de tyckte jag hade för svaga värkar (även om de var rätt täta). Hem och "etablera värkarbetet" med andra ord.

Vi tog vägen via mödravården för att plocka upp en TENS så var vi hemma vid 9.30 och då känner jag att värkarna ändrat karaktär rätt markant och den där känslan "jag bajsar på mig" kom. Vi ringer in och de ber oss komma tillbaka.

Vi kommer in 10.20, konstateras fullt öppen och flyttas till förlossningsrum. Några minuter i 11 är sedan dottern född.

Så vi får väl se hur det går den här gången. Jag kommer i alla fall att vägra att bli hemskickad även om värkarna är svaga. Tänker inte riskera att föda i bilen eller hemma eftersom det var så det hade kunnat gå förra gången om inte jag rent instinktivt känt att värkarna inte var som de skulle i perspektivet av att ligga hemma.

Ska för övrigt bli så spännande att se hur den här förlossningen blir. Ser verkligen fram emot det. Sist hann jag ju inte riktigt med utan det var bara pang på, byta kläder, köra lustgas och så var man mamma för första gången i sitt liv.

Ha det gott,

Kram Grönis