Skrivet: 2008-03-14, 13:30
#1
Alva är sjuk (långt!!)
Det började med hög feber i lördags kväll. Fortfarande feber söndag förmiddag, fick ställa in kalaset som vi skulle haft kl 14. Hon blev liite piggare under dagen, men till kvällen var höga febern tillbaka och vi fick ge Ipren.
2 timmar efter en Iprendos vaknade hon på natten, 40 graders feber & spydde två gånger. Vi fick duscha henne svalt för att få ner tempen lite.
På måndagen blev hon dunderförkyld. Det rann konstant ur båda ögonen & ur näsan. Fortsatta febertoppar som kom emellanåt. Tempen gick knappt under 38, låg ofta snarare mellan 39-40 grader.
Hon blev sämre & sämre och på onsdagen tyckte jag att hon var för apatisk för att det skulle kännas OK. Svullna ögonlock, halvöppna rödsprängda ögon och jättehängig.
Istället för att ringa VC, bli uppringd och få beskedet att inga tider finns (brukar vara så även om man ringer direkt de öppnar på morgonen) så åkte jag dit kl 8 när de öppnade och satte mig & väntade tills jag fick en tid.
Var tillbaks 9.30 och fick träffa en läkare. Han tittade i öron & hals men hittade inget anmärkningsvärt. Lite snabba hjärtslag, men det kunde hänga ihop med febern. Lungorna lät bra.
Stick i fingret, proverna visade inget anmärkningsvärt.
Läkaren tyckte dock att hon var anmärkningsvärt slö, inte alls i relation till tempen som då var 37,9. Så han skrev ut en remiss och sa att vi skulle åka in till barnmottagningen på sjukhuset i Varberg.
Jag åkte bara hem, hämtade hunden för att lämna honom hos min mamma och tog med en extrablöja sen körde vi in.
Lämnade mobilen i bilen eftersom den ändå inte får vara på inne på sjukhuset. Ställde mig på en 3-timmarsruta, och sen upp på avdelningen. Läkaren kollade öron & hals igen, lyssnade på hjärta och lungor och lite allmänt hur hon reagerade på tilltal (inte alls).
Fler läkare kom in för att titta på henne, och sen kom beskedet:
Vi skickar ner er till Halmstad, vi har ringt efter en ambulans som kommer snart.
Nu blev jag nervös!!
De satte kanyl i pannan, tog flera rör med blod och satte sen in dropp eftersom hon var lite uttorkad (ville inte ens dricka den dagen, det ville hon dan innan så jag kände att hon var sämre än tidigare).
Jag åkte med i ambulansen. Hon reagerade inte på att bli fastspänd, bortrullad, uppkopplad på maskiner... låg bara där & såg helt borta ut! Enda gången hon protesterade lite var när hon skulle få en brygga (extra syrgas i näsan), då gnällde hon en sekund sen orkade hon inte bry sig mer.
I Halmstad blev hon bedömd av en läkare, återigen koll i öron & hals, lyssna på hjärta & lungr och så kollade han reflexerna i armar & ben. Han valde sedan att hämta överläkaren som också tog en titt. De trodde inte att det var en hjärnhinneinflammation, men misstänkte ändå att det kunde vara en virusinfektion som retade hjärnan... så de sa att de skulle ta ett ryggmärgsprov på henne. Emlasalva sattes, jag fick in en telefon så jag kunde få tag i min mamma och be henne få fatt i Per på jobbet (han har nyss bytt jobb och jag kunde inte hans nya nummer i huvudet).
Sen fick vi komma upp på avdelnings 63, en infektionsavdelning. Enda gången kommande 48 timmarna som vi lämnade det rummet var då vi gick iväg för att ta ryggmärgsprovet. Fy fan, det var det värsta jag varit med om. Hon hade fått lugnande, men som hon skrek & kämpade emot emellanåt. Flera vuxna fick hålla fast, nästan ligga på henne, eftersom det är så viktigt att man ligger helt stilla. En bieffekt av det lugnande var att man får en minneslucka, så det känns skönt att hon inte kommer ihåg nåt av det i alla fall!
Alla prover visade sig vara bra! Inga konstigheter alls. Skönt, på ett sätt. Samtidigt som man ju ville veta varför hon var så konstig!
Sista provet de tog togs igår, och det var för att kolla efter influensavirus. Svaret kom idag, och det visade sig vara influensan. En kraftig sådan!
Det enda hon fått i medicinväg är febernedsättande Panodilsuppar för att stävja febertopparna. Hon har sovit otroligt mycket, och redan igår var hon lite piggare. Sover fortfarande mycket & är förkyld, men nu kan hon leka och busa och prata när hon är vaken! Det gjorde hon inte innan.
Nu har vi kommit hem igen! Hade klarat mig undan P-bot på sjukhuset (kors i taket), och det var underbart att få lämna det där rummet och komma ut i friska luften igen! Man blir smått galen av att sitta i samma lilla rum i 2 dygn!!!
Nu ligger vi i vår egen säng hemma och det är rena himmelriket
Hon snuttar och sover och tycker nog också det är skönt att slippa alla undersökningar, kanylen i armen etc
