Dagen efter Douglas årsdag, dagen han lämmnade oss, åkte vi på skid semester till Österike.
På något konstigt vis kändes det ändå skönt att ge sig av. Vi var hemma och gjorde årsdagen till en fin sermoni, att vi åkte på semester så snart efter årsdagen, var bra för min lilla familj.
Senast vi hade sem ihop var i sommras en semester som jag knapppt minns, för att jag mådde så dåligt.

Men visst känndes det att det fattades en liten vildbatting, när vi flög hem satt ett par med en son i sätet bredvid, och jag uppskattar att Douglas skulle ha varit lika stor, då brände det hjärtat. Vi kom hem igår lördag, så idag ska jag åka till Douglas och se hur det ser ut.

Jag har en av mina sysstrar som åker och kollar graven när inte jag har möjlighet, det känns bra för hon förstår hur viktigt det är för mej att någon är där varje vecka.

Kram alla känns så skönt att få skrivar här.

Åsa mamma till

Sandra f-99 Douglas f-070306 d-070307