Livet efter separation?

[kladdmaja]

Huuu, snart flyttar vi ifrån varandra. Beslutet har i stora delar varit mitt men oron finns i kroppen... kommer jag känna mig ensam eller känna mig fri, finns det någon därute som passar mig och inte är upptagen (verkar som om alla i min ålder bildat/bildar familj nu, jag är 36), finns några partykompisar... hur ska livet bli? kommer jag ångra mig...

Finns det någon som kan berätta hur det gått för er i en separation?

Och förresten, nu kommer jag ju "förlora" min ursprungliga orsak till att vara här, mitt bonusbarn... är det ok att jag hälsar på ibland ändå??

[Mackan]

utan barn o kika in på singelmingel och OÄF, livet kommer till en helt ny sida med saker du inte e van vid. Äta själv, sova själv o allt sånt känns trist i början men man vänjer sig det brukar ta ett år generellt sägs det.

Du får inrikta ditt nya liv på dig själv och hitta nya saker o göra. Parta kanmna väl göra även om man har familj så det ska väl inte vara problem. Jag var 34 när jag skilde mig o det har gått bra.

[xaramia]

jag tror det är en vädig skillnad på en separation med eller utan barn,iofs har jag bara det ena erfarenheten ....men med barn ihop måste du liksom ändå ha ett fungerande samarbete mad barnens andre förälder,livet ut.

Det kändes ktiskt jobbigare än att leva tillsammans emellanåt i början.

Nu är det 2 år sen vi separerade,jag lämnade honom,och det finns mycket ilsak och besvikelse kvar hos honom villket gör att det ibland drabbar barnen.

Klart det kommer dyka upp nån som passar dej,så småningom....när man minst anar

Nu lever jag i en ny relation,träffades via nätet,väntar barn ihop i juli...

Jag har aldrig kännt mig ensam,jag ÄR en ensamvarg på många sätt,hur man nu kan va det med stor familj och många barn o ett socialt jobb,men jag trivs ensam.....

Försök hitta dej själv o gör sånt som bara du vill göra.

Apropå bonusbarnet tycker jag att det är ok att duhälsar på ,men det måste du ju höra med barnet och den andre föräldern.Vet att min syrra har kontakt med sitt 16 åriga styvbarn som "försvann" när hon separerade från sina barns pappa.....barnet är ju självt såpass stort att h*n har kontakt på eget initiativ och tar sig själv.Min syster är ju mamma till dennes 2 småsyskon ju

[Busluren]

Det viktigaste är att du tar det lungt och landar i dig själv först.
Inte att hitta någon ny eller att gå ut och parta skallen i bitar varje helg.

Självklart får du hänga här ändå, det finns ju massa folk som inte har barn här.

[kladdmaja]

Nix, jag har inga barn alls...

[kladdmaja]

Åh, frågan om att hälsa på gäller ju här på AFF

[76an]

Separation är ALLTDI ett jobbit steg även om man varit den som tagit initiativet tom.
En poces där man kastar sig ut i ngt som är okännt.
Du kommer att kalra dig fint om du hjälper digsjälv att se det som en utmaning-möjlighet och frihet istället för ett hinder och stor ensamhet.

Nog finns det ngn för dig därute....

"Jaga inte kärleken, den kommer att fly dig...."

[kladdmaja]

Mmm, skönt att det gått bra

[76an]

..ähhh ALTID skadeva...

[76an]

..näääe..ALLTID-därmed basta!

[Shaylagirl]

hur går det?

[kladdmaja]

Självklart ska jag inte ut och parta skallen utav mig eller hitta ny direkt men jag ser ändå att det kommer att finnas ett behov av att vara ute och röra på mig i större utsträckning än min vänner med familjer har... Tankarna rullar dock i huvudet...

Skönt att ni inte kastar ut mig

[kladdmaja]

Jaaa, ska försöka ha en positiv syn på detta... jag har ju inte mått så bra i relationen och tror att när jag kommer till mitt egna så kommer en stor sten falla... men det rör runt i huvudet just nu *phu*

[SjösjukaJenny]

kommer du att få det bättre än innan. Om ett tag, för det går inte på tre veckor. Men när det vänder så vänder det rejält. Du har dessutom inte några gemensamma barn med mannen och det är trots allt ett plus i sammanhanget. Du slipper trassel med hur ni ska göra med vårdnad, vart barnet ska bo osv osv.

[kladdmaja]

Jaaa, i nuläget är jag faktiskt glad att vi inte fått barn... Det förenklar en hel del...

[SjösjukaJenny]

inte hur du är, men jag skickar dig ett gäng kramar ändå! Hoppas på att de värmer.

[kladdmaja]

Tack! Det behövs just nu. Ska åka hem till mamma i Påsk för att få lite mer påfyllning på det planet.

[Jelena m.LoM]

Är d tinte så att man skall göra det man tycker om/det som passar bäst!?
Alltså jag kan tänka mig att det finns människor som känner att dem vill vara själva och sitta hemma, ta det lugnt osv när något sådant inträffar, men vi är alla annorlunda.....Jag skulle, i den situationen, men även i vanliga livet, verkligen behöva vara ute så mycket som möjligt och träffa folk. Jag skule dö utan folk, och hemma, det fixar jag bara inte....

[Christopher]

Livet som separerad när du inte har barn tillsammans med din nuvarande sambo är rimligtvis inget att oroa sig för - du har ju bara dig själv att tänka på?

[kladdmaja]

Menar du att bara för att jag inte har barn så är en separation inte svår för mig?

I vissa fall kan det vara barnen som "håller en person uppe"...