Mobiltelefon?

[Helenalejon]

De dagar när jag är ledig från jobbet och sålunda hämtar min dotter efter skoldagens slut, så brukar ungarna komma utspringande på rast medan jag står och väntar och jag kan lova att flertalet av ungarna mellan 6-9 år tar fram mobiltelefoner som de börjar blippa på! Det har givetvis lett till att min 8-åriga tös har börjat säga att hon vill ha en mobiltelefon hon med, men det sätter jag mig emot. Vad ska väl en 8-åring med en mobiltelefon till? Jag förstår inte alls vitsen med det, så jag har sagt att hon får vänta tills hon blir åtminstone 10 år innan hon får någon. Vad tycker ni? Håller ni med mig eller är det fel av mig att neka min dotter något som "alla andra" har?

[*Stjärnglitter*]

Jag tycker att barnen ska ha mobil från den åldern de behöver ha den att ringa med. Att de alltså ibland är ifrån föräldrarna hos kompisar eller på aktiviteter och de kan ha ett behov av att ringa eller man själv vill kunna nå dem. Då fungerar mobilen som en extra trygghet. Sen älskar de ju att leka med den men det är inte därför man har skaffat den.

Sen tror jag att många barn får nån avlagd telefon hemifrån och ibland används de som leksaker och man kan inte ens ringa med dem.

[Anonym]

Jag håller med *stjärnglitter* helt och hållet. Finns behovet tidigare så ser jag inga problem med det. Min dotter hade fotbollsträningar som inte var på orten. Då kunde hon ringa när det var dags att hämta t ex. Hon lånade våran till en början men när hon var 9 fick hon en egen. Sen tycker jag att det är upp till varje förälder att bestämma hur man vill ha det. Man måste inte ha en mobil bara för att alla andra har.

[Akleja]

Sonen som blir 10 ny vill gärna ha en mobiltelefon då flera av hans kompisar har. Men vi ser ingen anledning till att han ska ha en. Han kan ringa från kompisar om han är där och att ha telefon för att kunna nå då de är ute och leker förtar att man ska lära sig att hålla reda på tider, vilket det för fullt lär sig runt denna ålder.
Att ha mobil i skolan förstår jag inte heller syftet med i låg ålder. Det är enbart en leksak.
Ngn ovan spekulerar i att det är gamla mobiler utan mkt funktioner, men det är inte såna barn vill ha. De vill ha finesserna med kamera, att kunna ta bilder, spela spel, smsa osv.
Jag har inget emot att barnen tidigare än vi får teknik och använder sig av teknik. Men frågan är hur långt ner i åldern är vettigt att ha en mobiltelefon egentligen?
När fyller den ett behov -ett verkligt sådant som inte enkelt kan lösas på annat sätt?
En av sonens kompisar fick mobil av sin farmor i julklapp. Han har sällan användning av denna och tar ibland med den då han besöker sonen. Vi bor grannar och ringer varandra om det är ngt. Inte behöver han en mobil för att föräldrarna skall nå honom

[KarolinaA]

Jag har två döttrar, den ena ottern har mobiltelefon, den fick hon när hon började 4:an i en skola som ligger 3 mil hemmifrån och hon åker buss till och från skolan varje dag, då känns det tryggt både för henne men också för oss föräldrar.
Den yngre dottern kommer också att få när hon börjar 4:an då det finns ett behov.

[ante nym]

hur de gjorde för, låt säga, 20 år sedan eller för 50 år sedan. Jag tviv lar på att fler barn råkade illa ut på nåt sätt då för att de inte hade möjlighet att ringa hem, snarare tvärtom. Att barnen ska ha mobil för att de och föräldrarna ska känna sig tryggare, tycker jag låter som om det brister på nåt annat område istället. Jag menar inte att jag har lösningen på det men när man tänker efter så...

[*Stjärnglitter*]

Livet var bra mycket mindre och enklare för både tjugo och femtio år sedan. På många orter låste man inte ens ytterdörren... tiderna har förändrats och vanorna och behoven med dem. Att barn i vissa situationer har en mobiltelefon med sig är en extra trygghet för att inte tala om hur smidigt det är om någon är försenad till exempel. Man sparar mycken oro.

[Achelois]

För tjugo år sedan växte jag upp och hade ingen mobil och det förekom slagsmål, droger, alkohol osv osv. Det skrevs inte lika mycket om det bara. Viist har det säkert ökat men inte så där hemskt mycket skulle jag tro.

[*Stjärnglitter*]

mobiltelefoner också då, men de fanns inte?

[Achelois]

Behövt och behövt. Det gav ju både frihet och krävde att man tog eget ansvar, vilket alltför få ungdomar gör idag..

[*Stjärnglitter*]

Oj, jag vet inte om jag kan hålla med här om att dagens ungdomar inte tar eget ansvar. Men jag tror att det löser många undringar hos både barn och vuxna att man kan kontakta varandra med mobilen när man inte är tillsammans.

[jenjen]

Den diskussionen har vi haft här hemma också Mina två äldsta blir 9 resp 10 i år. Just nu har vi en kontantkortstelefon liggande hemma som de får ta med sig vid behov, men det är inte många gånger det har hänt.
Till hösten skall äldsta sonen, som då börjar 4:an inte längre gå på fritids, utan gå hem efter skolans slut vid 13-13.30, då har vi funderat på om det kan var lönt att ge honom en egen. Så att han kan ringa om han vill följa med en kompis hem direkt tex.
Men tidigare än så ser jag inget behov av att ge som en egen telefon, även om jag vet att många av deras kompisar har det.
Jag vet att det kommer att bli ett jhimlans liva på lillasyster, bara året yngre, men då får det bli det då

[Poppis2]

Jättebra med mobil till barnen, tycker jag. Man kan ringa hem dem när de ska äta t ex. De kan själva ringa hem om något händer etc.

[jenjen]

jo, men är de inte mer än 7-8 år så vet du väl oftast viulken kompis de är hos och ringerdit när de skall hem? Dessutom tycker jag det är vikitgare att de lär sig klockan och tar ansvar för överenskomna tider istället för att bli hemringda!

[Anonym]

Barn har en förmåga att inte vara där de skulle från början för de ska bara... och sen blir det knas. Och mamma blir ifrån sig.

[caffellatte]

När jag sett behovet har de fått mobiler - förr eller senare.
Yngsta är 7 och han kommer nog inte att behöva en på länge än. De stora på 11 och 14 har Walkman-mobiler och använder dem lika mycket till musik som att ringa på så där ser jag en nytta. När mina varit yngre har det mest varit spelen de velat åt.

[Sist]

Mina barn har telefon när det behövs. Stora flickan fick en egen nu till sin 11-årsdag. Fram tills dess fick hon ta en gammal vi hade här hemma vid tillfällen när hon behövde. T.ex om barnen gick ut och lekte själva eller hon skulle åka till en kompis själv med tåget. Lillan har haft telefon när vi varit på scoutläger och hon behövde kunna röra sig fritt, hon är 8 år och har ingen egen än. Stora flickan har ett behov nu, hon vill kunna gå till kompisar själv efter skolan och åka med kompisar som bor en bit bort själv, då är det skönt med telefonen som säkerhet. Att ha en som "leksak" tycker jag är meningslöst. Så dyra leksaker har våra barn inte.

[fru_bill]

Jag håller med dig. Det kan nog finnas fall där jag kan ha förståelse för att mindre barn (typ 8) har mobil, men inte "bara för att". Inte ens min 12-åring har en. Däremot har vi extra att ha med vid tillfällen. Skolan har aldrig varit ett sådant tillfälle.

[fru_bill]

Hos oss får man inte vara ute om man inte kan hålla sig till överenskomna regler - som att man finns där man vet var de är tex. Jag vill inte att de ska fara runt var som helst i alla fall. I min värld är en mobiltelefon en falsk trygghet. Nu pratar jag om de "Mindre" barnen, under tio-tolv år. De vill jag ha koll på var de är, mer än att jag kan ringa en mobil.

[Anonym]

Och barnen är inte fria att kunna komma på att vi ska göra "detdär" men jag ska bara kolla med mamma först.