Fråga om samsovning?

[Annabelle]

Ja, som rubriken lyder; hur gör ni med era små?
Dante har sovit tillsammans med mig ända sedan han föddes. Det ligger lite kuddar emellan så vi sover inte direkt mot varandra, men ändå så vi snabbt kan röra varandra.
Senaste tiden har vi fått väldigt många kommentarer angående detta och jag blir så osäker (som alltid när många tycker samma sak...) på om det är helt fel som jag gör.
Egentligen tror jag att man kan samsova så länge det känns bra, men som sagt, blir osäker.
Både vänner, familj och bvc tycker att vi borde lagt Dante i egen säng sedan länge.
Sambons dotter sov lite huller om buller (vår säng, egen säng, soffa) tills hon var ca fem år, nu sover hon gott i egen säng, det brukar jag använda som argument, men då får jag bara höra att det är ju inte säkert att det funkar för Dante.

Nu under veckan som varit har jag besökt min mor och mormor och fick då en spjälsäng av dem att ha när vi är där på besök.
Jag försökte få Dante att somna där, men usch och fy jag har aldrig känt mig så hemsk och elak som då. Han var så ... kanske inte ledsen direkt, men arg. Emellanåt var han ledsen och då bar jag honom tills han somnade, lade jag ner honom blev han helt hysterisk. Slutade då med att han ändå sov med mig.

Ni som har era barn i egen säng, hur gör ni? Jag har så svårt att tänka mig att jag ska ha "förstört" Dante genom att ha honom nära mig, bara för att han inte vill/kan sova i egen säng nu?

Kanske dumma och löjliga tankar, men det skulle vara skönt att höra vad ni tycker då många i min närhet har väldigt många åsikter om detta.

Kram/Anna

[JEMA]

Och skit i vad alla andra tycker! Jag har sovit med de andra två i sängen rätt länge men nu sover de i egna sängar. Jag sover inget bra bredvid en bebis och har gjort det i snart 4 år så när Felix föddes bestämde jag mig för att han skulle sova i sin säng och det har han gjort (förutom när han varit sjuk några gånger). Han är den av barnen som har sovit bäst och ätit minst på nätterna, om det beror på att han sover i egen säng vet jag inte men för oss har det varit bra. Förut la jag alltid ner honom när han hade somnat men nu börjar han kunna somna och somna om i sängen själv, eller om vi klappar lite på honom.

Självklart har du inte förstört nåt och så länge ni mår bra så är det väl bara att köra på, jag sov själv jättelänge i min mammas säng (tillsammans med mina tre syskon så det var rätt trångt och jag är halvnormal ).

Kram!

[Tinni]

Vi samsover och har inga planer på att sluta med det. Soda sover i egen säng första "delen av natten" vilket oftast är ca: 19:30-23:00 ungefär. Vi söver henne i famnen, antingen så ammar hon och jag gungar i vår fåtölj eller så gungar maken och sjunger. Efter det samsover hon med oss.

Jag tror att det är nyttigt att samsova om det känns bra. Att få närhet, känna kärlek och trygghet. Många barn sover ju jättebra i spjälsäng och det går lika fint, säkert. Men jag tror att närheten bara gör Soda gott. Såg en barnforskare på TV när jag var gravid som talade om att barn som får "tanka närhet på natten vågar ta längre steg från mamma och pappa på dagarna" och ja, kanske är det så?

Vi får också kommentarer men jag struntar blankt i det. Är det någon som är ihärdig kan man alltid fråga "känns det jobbigt för dig att jag samsover med mitt barn?". Sen är det bara att vänta på svar.

Gör det som känns bäst för dig! Tycker du att det inte känns bra med spjälsängen så fyll den med gosedjur och ha den som förvaringsplats. Alternativet är ju att Dante får sova i den under dagen?

Kram!

[Maka71]

Godmorron! Hur är läget med er? Vi mår bra. Det är jag och Tobbe som fortfarande är snoriga och hostiga men Emmy är på topp. Skönt!
Jo det där med samsovning. Jag tycker att så länge du orkar och vill ha Dante bredvid dig på natten så är det inget fel. "Problem" kan ju uppstå när du en dag vill att han ska sova i egen säng.
Det är ju som jag berättade för dig förra veckan när vi sågs att jag ger Emmy nått att tugga på när hon är grinig och kinkig. Jag vet att jag en dag måste bryta det mönstret (för hennes skull), men just nu tar jag det lätta vägen för att jag kanske inte orkar annat. Jag kan jämföra det lite med varandra. Du låter Dante sova med dig för att det funkar bra och ni sover bra men ja, en dag kanske du vill sova ensam. Att Dante skulle må dåligt eller att du gör "fel" med honom får du ABSOLUT inte tro. Du är jättebra med Dante och han är världens lilla sötaste kille. Hoppas att vi kan ses i veckan som kommer.
Kram Malin och Emmy

[@ida]

Viggo har också, som Soda, sovit i egen säng första timmarna och sedan kommit över till mig. Jag tycker att det har fungerat bra men har nu fått väldigt ont i ryggen och därför bestämt att han ska sova i sin säng så jag får med utrymme att röra mig. Jag ammar honom till sömns i en fåtölj vilket jag försöker sluta med enligt "somna utan gråt" metoden.
Samsov med ditt barn så länge som det känns bra för er båda. Vi flyttade dubbelsängen in mot väggen så jag kunde ha Viggo på vilken sida om mig jag ville utan att han riskerade att ramla ner. Det var jättebra. Strunta i vad andra tycker, det är ju ditt barn, du bestämmer. Lycka till!

[zukits på besök]

Äh, lyssna på dig själv och inte omgivningen! Vi samsov med sonen tills han var 3 år och fick ett syskon. Då började han sova i en säng i vårt rum utan problem. Strax innan lillasyster föddes började han vilja sova på eget initiativ med de som sov över hos (tex farmor som var på visit eller morföräldrar).

Vi har också fått kommentarer, men inte lyssnat för mycket. Nu säger alla som kommenterade att sonen är jättelätt att lägga och att han är väldigt trygg :-)

Du har inte förstört din son utan tvärtom lyssnat på hans behov! Om ni sedan vill sova själva kan ni ta tag i det då, man behöver inte ta ut problem i förskott!

[Snäckmamman]

Vi samsover också och jag tycker det verkar som om de allra, allra flesta gör det med sina bebisar (i Sverige). Fortsätt så länge det känns bra för er båda (eller alla tre!)! Det är ER familj och ERT liv! Ett barn kan aldrig få för mycket närhet och trygghet.

Vi fick höra när vår son var bebis, att låt honom inte ligga i er säng, för då blir ni aldrig av med honom. Men vi VILL inte "bli av med" honom! Han sov i vår säng tills han var ungefär 3 1/2, då han bad om en egen säng, som står precis bredvid vår (nu är han 5 år). Lillasyster sover mellan oss. Jag skulle inte kunna sova, om jag inte hade barnen bredvid mig. Någon enstaka natt om jag absolut ska vara ostörd, men då finns förstås pappa bredvid dem!

Vi bor i Frankrike och här sover man INTE bredvid sina barn, folk blir helt chockade om man säger det, så det ligger vi lågt med "Men det är ju FARLIGT!!" Jaja, alla har ju sin tro. För mig är det mycket farligare att ha mitt barn i ett eget rum på natten, för då har jag noll koll på hur h*n mår.

Och alla är sååå förundrade över hur lugna och trygga våra barn är. Men OJ, så konstigt, då.

[Nina m. Maja & Ellen]

Hej! Jag tittar in från maj-gruppen eftersom jag tycker det här med samsovning är väldigt intressant.

Jag har precis som du varit tveksam till om jag gör rätt i att ha dottern min sovandes i min säng, jag har även varit tveksam till om jag verkligen ska fortsätta friamma, dagtid som nattetid. Gör jag verkligen rätt när det är så många som kommenterar det jag gör????
Runt omkring oss finns det en massa "måsten" och regler om hur bebisar ska vara. De ska inte äta mat nattetid efter några månader, de ska helst sova hela natten, de ska äta massa vanlig mat och helst sluta amma vid 8-10 månder... Men vem är det som bestämmer dessa regler?


Vi människor är ju faktiskt djur, och de flesta djur sobver med sina ungar. Varför skulle inte vi kunna göra det?

Både barn & vuxna är olika och behöver olika saker. En del barn trivs bra med att sova själva i egen säng, och en del gör det inte. En del föräldrar älskar att samsova och en del gör det inte. Alla måste vi känna vad som passar sin familj bäst.

Våran familj älskar samsovningen! Jag mår bra av att ha världens gosigaste lilla kropp brevid mig på natten, det gör både mig och henne trygga.
Jag vaknar ofta och tittar till henne, så att hon mår bra. Skulle hon ligga i egen säng hade jag sprungit upp massor av gånger.....
Det är bekvämt att ha henne brevid mig, då kan hon få tutte när hon vill eftersom hon fortfarande friammas och kommer göra några månader till.
Dagtid har hon fullt upp och älskar mat, så sakta men säkert har hon själv övergått från amning till mat. Sömnen har reglerats av sig själv och hon är trött vid 8-tiden och vaknar vid 06-07.

Ja, det blev en massa svammel från mig, men det jag ville få fram är att man ska följa sitt hjärta och känna efter vad som känns bra. Det finns inga fel eller rätt, tycker jag.

Kram

[Emiie]

Sålänge det känns rätt för er så fortsätt! Det är ERAT barn, inte någon annans!

Våra killar sover oftast i sina egna sängar (de sover bäst då) men ibland när de inte kunnat somna där har de sovit med oss. En natt hade vi fyrlingarna, Victor och Zacharias i sängen!!! Ingen aning om hur vi fick plats då...som tur var sov inte V och Z med oss hela natten utan kom in under nattens gång..men det blev inte mycket sömn den natten! Aldrig mer att jag tänker ha 6 barn i sängen samtidigt

[jojan]

och hade även Elias i vår säng när han var mindre. Och fick höra både det ena och det andra. Vi gör det för det känns bra för mig oss. Vi trivs med det!

I Noas spjällsäng ligger mest kläder

[Annabelle]

Ja jag sover inte sådär tokbra måste jag ju erkänna, men hellre att jag sover lite sämre och Dante bättre än tvärtom.
Han äter inte på nätterna längre, men just sövandet till spjälsängen står jag gärna över, tar ca två timmar, känns inte alls bra. Skönt att höra fler som faktiskt gör/har gjort som jag

Låter rätt trångt om ni var så många i sängen när du var mindre och halvnormal låter väl faktiskt helt ok

[Annabelle]

Det ska jag också börja säga: "känns det jobbigt för dig att jag samsover med mitt barn?". Jättebra, tack.
Det är lika svårt att få honom att somna i den under dagen, så det har blivit sängen då med.

Jätteskönt att höra att ni söver henne i famnen, ibland känner jag mig som den enda som inte bara kan lägga ner Dante och låta honom somna helt själv...

[Annabelle]

Hej Maka Jo jag är sjuk och har varit i några dagar nu, börjar lätta lite. Löss har vi så det står härliga till Jag har klarat mig, men Embla, Oskar och Dante har lyckats så Karlarna i familjen är nu nyrakade på huvudena

Ja det är sant det du säger, jag kan faktiskt skjuta upp "problemet" utan dåligt samvete.
Tack för det du skriver att jag är bra med Dante, det värmer

Jag hör av mig när jag är helt frisk så kilar vi ner till öf eller parken eller nåt

Kram

[Annabelle]

Ja det där om hur sängen ska vara är ju också ett problem, han har trillat ur den sammanlagt fyra gånger (två gånger var jag så sjuk så jag höll honom men orkade inte hålla fast )
Hittade igår på IKEA ett skydd man kan fästa, ska köpa ett par sådana och fästa på båda sidorna, då känns det nog liite tryggare iaf.

[Annabelle]

Nä, det är väl lite så jag börjar tänka också, jag är tyvärr expert på att ta ut problem i förskott... Speciellt när jag får höra det från så många håll... Men jag ska försöka skita i de som tycker och tycker

[_mammamia_]

Så gör vi med - nattar i spjälsäng och sen kommer hon till oss på natten. Mys!

[Susanne m 4:a barn]

Elrik sover fortfarande i vår säng det funkar jättebra han sover hela natten på samma plats . Vi har samsovit med Valdar också (Tilde & Hilda har vägrat) och det har funkat superbra kommer inte riktigt ihåg när han valde spjälsängen men vi har aldrig behövt använda några metoder med honom han fyller 4 år idag och somnar hur lätt som helst i sin egen säng i sitt eget rum.

[_mammamia_]

Jag fattar inte vad BVC har för roll. Varför ska dom säga att något är obra när de ser att barn och föräldrar mår bra? jag blir gaaalen på dem. Jag går bara dit när vi "måste" typ på 10 mån-koll nu om någon vecka.
Vi samsover också. Hoppas inte vår sköterska frågar om det när jag är där.

[Annabelle]

Den kommentaren reagerar jag också på: "ni kommer aldrig bli av med honom". Precis så låter det och jag tycker som du, jag vill ju liksom inte "bli av med" honom...

Jag trodde faktiskt det var helt tvärtom i Frankrike, att det var total närhet som gällde

[Annabelle]

Faktiskt! Vi Är djur och samsovning är vanligt bland djur! Så sant som det är sagt.
Jag ammar inte Dante längre, men jag tycker ändå det känns både lättare och bättre att snabbt kunna lägga en arm över honom om han vaknar på natten och är ledsen än att behöva gå upp och vakna och kanske ändå inte få honom lugn utan att ta upp honom.