fråga om adhd

[undrande mamma]

Hej ! Vi misstänker starkt att vår son har adhd. Vår äldsta son har det och den yngre ( 12) ser ut at ha väldigt liknande svårigheter. överaktivitet, får plötsliga impulser, mm.
i skolan dock så sysn inte problemen lika tydligt men visst finns det några saker. Nu ska sonen utredas och vi har fyllt i formulär, såna där med kryss.
I vprt formulär ser han ut att uppfylla myclet vad gäller adhd men inte lika mycket i lärarnas.

Sonen är nämligen inte överaktiv där utan det kommer hemma mest. Men i skolan finns problem med att fokusera, påbörja saker, avsluta skolarbetena. mm.

Läkaren är inne på adhd men jag tänker att sonen kanske måste uppträda på samma sätt i skolan för att få en diagnos, vad säger ni andra?Ska inte problemen finns på flera ställen än ett? Våra vänner och bekanta ser att sonen är överaktiv och lite avvikande.Har fått påpekanden om att han nog behöver tydligare gränser och uppfostras mera men vi gör ju inget annat!!
Syskonen tycker han är superjobbig och de vädjar till oss att söka hjälp. Och det har vi ju gjort nu.

[ingrid_mfl]

Det brukar ju vara så i en utredning att de vill se samma beteende i flera miljöer. Och dessutom samma beteende även genom livet.

Samtidigt är det nog inte vi som ska svara på det utan de som utreder.
Sen tycker ju jag att man naturligtvis kan fundera på varför det är så. Är det så att han har diagnos men fungerar i skolan men inte hemma så kan man ändå tänka att det är något hemma som inte riktigt fungerar för en person med diagnos.

Observera att jag skriver "för en person med diagnos". Det är inget påhopp på dig som mamma och jag tror inte att det är något fel på din uppfostran på något sätt.
Men barn med adhd kan behöver lite andra metoder än andra barn och det är ju isf något du behöver få lära dig.

Bla, om jag får tycka helt fritt utan vetenskap, så känner jag att uppmuntran fungerar mycket bättre på dessa barn än tillsägelser. Trots att det lätt blir att gränssättning och tillsägelser är vad man gör pga deras beteende.
Men det är som sagt inget vetenskapligt alls!
Du behöver prata med de som är involverade.

[Ulle+3]

Hej! Tänkte bara säga att det inte alls är säkert att svårigheterna syns i skolan. Min snart 10-åring har alltid skött sig exemplariskt i skolan och därtill haft en fröken som inte är superuppmärksam så ingen där (utom kanske en av fritidsfröknarna som känt henne sedan sexårs) trodde att hon skulle ha ADHD. Men hon fick diagnosen för ca ett halvår sedan.

[gammelfisken]

Är det så att han har diagnos men fungerar i skolan men inte hemma så kan man ändå tänka att det är något hemma som inte riktigt fungerar för en person med diagnos.

Observera att jag skriver "för en person med diagnos". Det är inget påhopp på dig som mamma och jag tror inte att det är något fel på din uppfostran på något sätt.
Men barn med adhd kan behöver lite andra metoder än andra barn och det är ju isf något du behöver få lära dig.

Fast det är inte ovanligt att även bokstavsbarn kan skärpa till sig på ett ställe för att sedan ta ut det på ett annat. Där tryggheten är som högst kanske det är lättare att braka?

Jag har ett barn som får utbrott hemma, men inte i skolan och har diskuterat det mycket med läkare, psykologer. De har förklarat att det kan vara en trygghetsgrej och att det är väldigt vanligt, speciellt bland barn som är väldigt smarta att de klarar uppföra sig på en plats men att det tar mycket kraft från dem. Om det är så är det inte heller bra, men det är en möjlighet det med.

[undrande mamma]

Fråga: Så hur blev då de här formulären ifyllda av skolan? Om de inte såg nåt?Och tack för svar.Kan experterna se ändå alltså att barnet har adhd, så måste det ju ha varit med din dotter?

[undrande mamma]

Tack för svar, jag läser och begrundar!

[undrande mamma]

Tack, jag ska prata med utredarna.

[ingrid_mfl]

Helt klart! Jag tänkte på det när jag svarade men hann tappa det innan jag skickade iväg inlägget. Bra att du skrev det!

[vajl]

Dels kan det vara det som andra sagt, att han skärper sig så mkt han kan i en miljö och ballar ur där han VET att han kan det, för att ni finns kvar oavsett. Sen kan det vara att det i skolan är mer struktur, förutsägbarhet och sånt de mår bra av. Sen kan det vara att läraren är ouppmärksam eller har för mkt att göra osv.

Mina har klarat sig längre utan anmärkningar i andra miljöer än hemma, men det blev svårare och svårare med tiden och nu är situationen i skolan helt ohållbar.

Vill du läsa lite matigare info om ADHD rekommenderar jag varmt boken Om de bara kunde skärpa sig! I den står det lite tafatt om andra saker, som AS, vilket irriterar mig mycket, men det om ADHD är ovanligt grundat och välskrivet. (Så är det en lärobok för lärarstudenter också...)

Kanske du kunde visa skolan på material som visar på att ADHD inte nödvändigtvis är småkillar som slåss och klättrar i gardiner? Kort och bra info finns på:

http://www.adhdinfo.se/larare/1-3_attundervisa.asp

[lilith]

Samma här, Min dotter gick igenom HELAskoltiden utan att någon fattade/misstänkte något. hemma har hon varit överaktiv och haft utbrott mm, men vi fattade tyvärr inget heller. Sökte på bup i åttan, fick bara antidepp. Sökte på vuxenpsyk som 18åring - de sa direkt, "du har nog adhd". Nu fyller hon snart 20 och fick diagnos alldeles nyligen.

[Ulle+3]

Jag talade ju om på BUP som utredde att skolan aldrig sett några svårigheter och de var ju väl medvetna om att flickor med ADHD ofta inte syns ha några svårigheter utåt. Jag sa till dem att jag inte förväntade mig att skolan skulle fylla i "normalt" på henne.
Jag vet inte om de formulär skolan fyller har nån större betydelse, här är det ett enda blad (snap4?) och det är ju väldigt lite frågor egentligen. De såg ju vad de såg i testsituationer och annat.

[vajl]

Skrämmande att proffsen var så tafatta! Och särskilt skrämmande att ge anti-depp när så många med ADHD är bipolära, och anti-depp kan kicka igång manier! Det är väl det sista man behöver... Har de som felbehandlade henne fått veta det i efterhand? Hur tog hon det hela? Hur går det nu? (Frågar dels av medkänsla och intresse, dels av egenintresse, eftersom jag har en egen tonåring som jag i många år kämpat för ska bli utredd. Nu är hon så avog och avig så jag är rädd för hur vi ska få igenom det...)

Tacksam för svar, som det brukar heta. Och jo, vad tänkte NI om hennes utbrott och överaktivitet när hon var mindre? Att hon "bara var sån"? Sökte ni inte för att skolan inte sa nåt? OBS OBS OBS, det här är en fråga, inget ifrågasättande. Jag lär mig massor av andras berättelser om sin liknande resa..

[lilith]

jaa, nu ska vi se... Vi har inte kontaktat bup efter, har inte haft ork till det, men borde kanske. Hon var/är ju deprimerad med, så medicinen har ju hjälpt lite, men inte helt.

När hon var liten - tja, vi trodde väl att hon var sån, har ganska många oerhört viljestarka personer i släkten på både sidor (inkl oss självs), men ingen "missanpassad" (ursäkta ordvalet, hittade inget bättre) utan vi trodde det var så. Inte lätt att veta med första barnet. Speciellt inte som INGEN varken, dagis, bvc eller skola misstänkt att något skulle "vara fel". Så vi trodde ju att det bara var att försöka hantera efter bästa förmåga och "stå ut".

NU är vi alla glada att vi vet. Hon börjar förstå varför hon alltid känt sig annorlunda. Vi vet även att pappan har adhd (ej diagnos, men sååå lik dottern) och att sonen ska utredas, troligen add.

Nu börjar ju även medicineringen hjälpa så smått. Hon har varit lugnare, mer i balans sista veckorna. Hon sa själv att hon orkar mer i skolan (går om gymnasiet, nu anpassad 50%) men när hon kommer hem är hon fortfarande jättetrött.

Hennes stora styrka . men samtidigt svaghet - är att hon är så otroligt social, så fast många vet, så fattar de inte. Jag hade berättat för en på jobbet om hennes problem. Så träffades de två på after work förra veckan. När dottern gått hem såg den andra frågande på mig och sa"har du flera döttrar, för det var väl inte hon som..." Jo, sa jag, det är hon som har adhd. Men det märktes ju ingenting. Nää, det kommer ni aldrig se, hon är så social, trevlig och gullig, de gånger hon får "spatt" klarar hon att "hålla sig" tills hon kommer hem, men då kommer jordbävningen...

Nu börjar som sagt medicineringen hjälpa lite, och jag börjar se lite av den gamla dottern, som hela tiden funnits bakom depressioner och låg självkänsla, nu börjar medkänslan med andra, viljan att göra något, handlingsförmågan att återkomma, och det är så oerhört skönt. jag börjar skymta lite hopp och framtidstro, och det slår ju över på mig med.

Fråga gärna mer om du vill. Håller med om att man lär mycket genom att läsa om andra.

[Ulle+3]

Äsch, skrev fel- jag menade att jag _förväntade_ mig att skolan skulle fylla i att allt var normalt. Inte att jag _inte_ förväntade mig det.

[vajl]

Vad härligt att läsa! Hoppas det blir så för min stora också! Min lilla är i sluttampen av utredning och jag får väl min egen också så småningom.... Har ju själv, liksom såååå många andra, insett varför jag visserligen tyckte barna var jobbiga men inte insåg i hur stor utsträckning andra också tycker de är konstiga/udda/extra allt. Det är ju helt enkelt för att jag är likadan och en stor del av såväl släkten som bekantskapskretsen! Dels mycket ärftlighet, dels Kaka söker maka... Minns att när vi satt alldeles i början av pratet om utredning av lillan så sa jag och hennes pappa i kör Men vad då, är DET konstigt? Sån är jag ju också!!

Och ändå är jag hyfsat allmänbildad, beläst och har jobbat i vården (som tolk) och därmed sett MASSOR av ungar med såväl ADHD som AS... Ändå kopplade jag inte förrän nu... Gråter lite över att ha fått massor av egenheter förklarade med taskig barndom, istället för att nån såg att det var npf... Men men, bättre sent än aldrig.

Tack för att du delade!

[Mammuten]

Har inte hunnit läsa de svar du fått från andra, men för oss blev det precis som för er. Skolans syn på vår son gick inte i sär från vår, men de upplevde genomgående hans problem som betydligt lindrigare än vad vi föräldrar gjorde.

Det störde inte psykiatriken, utan var en viktig pusselbit för att förstå att fabian kämpar rätt hårt på att hålla sig samman under skoldagen och att den kampen leder till att han är extremt trött när han kommer hem.

Symptomen ska visa sig på fler än ett ställe - men de behöver inte se likadana ut.

Visar ditt BUP bristande förståelse för detta, så bör de läsa på...