Stod och hängde tvätt och lyssnade på polisens uttalanden då det slog mig pressen skrev att den misstänkte bröt ihop och erkände. Sånt kan ärligt talat störa mig! Här har vi en fullt funkionabel man som har familj och ett arbete som han sköter. Han begå fruktansvärt vidriga brott mot kvinnor o nu barn och han "bryter ihop". Hur kan man ens säga så?? Även om han nu "bröt ihop" hur funkar man då rent psykologiskt?

Tänker man att det är skönt att bli av med skuldkänslorna och därför erkänner man det ena efter det andra. Men varför i hela världen poppade inte de känslorna upp när han beslöt sig för att begå denna handlingen??! Innan han kidnappade Engla.. Innan han tog hennes liv??!!

Jag har ärligt talat ingen som helst förståelse för hans handlingar!! Oavsett om han är psykiskt sjuk, vilket jag tror hans advokat kommer att hänvisa till, så kommer människor av detta slag inte få min fulla förståelse för deras ohyggliga och vidriga handlingar! Det är oförlåtligt!

Jag ser mig som normalt inte en dömande person men fasen....här går gränsen!