styvdotter med ärftlig psykisk sjukdom

[anonymt namn]

Jag har en styvdotter med en misstänkt ärftlig psykos-sjukdom. Hennes mormor, moster och mormorns syster är diagnostiserade och tar medicin. Mamman är inte diagnostiserad men har varit inlagd på psyket periodvis och får antidep. medicinering.

Styvdotter är 14 år nu och har blivit jättebesvärlig att hantera, speciellt med syskon, styvsyskon och halvsyskon runtomkring.

Hon har varit hos bup flera gånger men inte med inriktning på sjukdomen utan attitydproblem och hysteriska utbrott, kraftiga.

Jag förstår att det är jobbigt för hennes bio föräldrar att ta tag i det här, en diagnos betyder en stämpel som sitter där för evigt. Men jag tror att hon behöver behandling, hon har börjat skada sig själv nu och jag vet inte hur jag ska nå fram till min sambo, hennes pappa.
Jag känner att situationen blivit ohållbar då vi har småbarn och en liten bebis. Det känns väldigt otryggt att ha henne runtomkring minstingarna och jag vet inte hur vi ska ta oss framåt.

Tack ni som lyssnar!

[Belsebub]

1. Om du misstänker en psykossjukdom behöver du _läsa på_ vad det är och innebär. Etersom du säger att du misstänker att det är en _ärftlig_ psykossjukdom har du inte mycket hum om sjukdomen/-arna. Just ärftlighet och psykoser är ett spännande avsnitt, jag rekommenderar _å det starkaste_ att du läser på där.

2. Det outsägligt trista och inskränkta tänkandet är att skylla allt på en diagnos. Flickan är 14 år, det är _inte_ konstigt eller ovanligt att man mår dåligt i den åldern. Det trista och fördomsfulla är att _förklara_ det med en sjukdom!
Allvarligt talat är BUP kan säkert vara bra på sätt och vis.

3. Familjeterapi för din familj för att bearbeta dina/era attitydsproblem. Du/ni ska pådyvla flickan en diagnos för att förklara hennes "attitydsproblemen" och era svårigheter med att "hantera henne". En diagnos lägger "skulden" och förklaringen på henne. Praktiskt eftersom ni i det läget inte gör något fel, eller behöver ändra på _er_ eller ert sätt eller attityd gentemot henne.


Måhända blir du arg och upplever svaret hårt men det är ärligt och rakt på utan förskönande krusiduller.


Jag förstår att det är jobbigt för dig att ta tag i dina egna attityder till sjukdomar och flickan men jag tror allvarligt att du/ni behöver behandling i familjeterapin.
Du säger att du har småbarn och en bebis. Kan det inte vara så att du i själva verket är svartsjuk på bonusbarnet och nu försöker "mota bort" henne från _din_ familj. (Ett beteende hos bonusföräldrar som är mycket vanligare än man tror. Ett beteende som har djup biologisk förankring.)
Anledningen till detta är att du sätter självskadebeteende som liktydigt med att man ger sig på småsyskon. _Inget_ kan vara mer felaktigt! (Återigen läs på.)

Om man tänker ur tonåringens perspektiv skulle jag känna mig _mycket_ otrygg med en bonusmamma som försöker sätta psykologiska diagnoser på mig, som går omkring och är misstänksam över _sina_ egna biologiska barn.


Jag ser inte en psyksjuk unge, jag ser en högst normal missförstådd åsidosatt tonåring som puttas iväg från bonusmamman.

[Hankim]

Oj, vilket svar.
Jag trodde att forumet var till för att stötta varann och inte "läxa" upp varann.
Nä, usch vad fult! Man skall inte sätta stämplar på familje r på detta sätt som du här gör. Du har inte den blekaste aning om huruvida hon är en god eller dålig "styvmor" men i din föreställningsvärld verkat alla styvmödrar vilja mota bort sina styvbarn.
Det kanske är du som behöver hjälp som verkar veta precis hur det är.
Nä, skam på torra land

[Anonym]

Nää ve elakt skrivet tycker jag, blev uppriktigt sagt ledsen när jag läste ditt inlägg, visa lite mer hänsyn och stötta istället för att kritisera och komma med sådana utsagor..

fy skäms

[Belsebub]

Det var också ett svar?
Jag trodde att forumet var till för att stötta varann och inte "läxa" upp varann.
Nä, usch vad fult! Man skall inte sätta stämplar på familje r på detta sätt som du här gör. Du har inte den blekaste aning om huruvida hon är en god eller dålig "styvmor" men i din föreställningsvärld verkat alla styvmödrar vilja mota bort sina styvbarn.
Det kanske är du som behöver hjälp som verkar veta precis hur det är.
Nä, skam på torra land

Först av allt vill jag uppmärksamma dig på att detta snack ej ligger under känsliga. Det betyder att man nödvändigtvis inte behöver hålla med och trösta utan tvärtom man kan även skriva sådant som kan uppfattas som obekvämt.
Att du uppfattar det som att "läxa upp" får stå för dig, men tyvärr går inte världen ut på att hålla med och stryka medhårs något de _flesta_ brukar upptäcka förr eller senare. Ibland är faktiskt en ögonöppnare den bästa hjälp _och_ den bästa stöttning man kan få.

Jag anar att du inte vet speciellt mycket om psykoser/självskadebeteende eftersom du skriver som du gör. Även till dig kan jag rekommendera att läsa på lite så inser _även_ du att denna Anonyma är _helt fel_ ute!

Satt en stämpel har jag definitivt inte gjort, det är något du läser in på eget bevåg. _Jag_ tog fasta på vad, hur och omständigheter i Anonyms inlägg. Detta parat med kunskap om psykoser gjorde att jag kom fram till den slutsats som jag gjorde. Ond vs god är termer som åter får stå för dig. _Jag_ har inte uttalat mig om henne som person utan om hur hon beter sig mot barnet. Förstår du skillnaden?

Du vet ingenting om min föreställningsvärd, ditt uttalande om detta är (tyvärr) något som drar ner allt till ett personligt påhopp eftersom _jag_ uttalar mig om ett beteende, du uttalar dig om mig som _person_ trots att du vet nada, zip, noll, nothing. Meningen "i din föreställningsvärld verkat alla styvmödrar vilja mota bort sina styvbarn" blir ett personligt påhopp eftersom du attackerar _mig_ snarare än mitt budskap. Du vet, man ska skilja mellan sak och person och här misslyckas du katastrofalt.

Varsågod att triangla om du vill, men du är faktiskt trianglad tack vare det sista stycket och ovanstående resonemang. För är det något jag vet någonting om så är det bla detta. Du har inte visat att du vet _bättre_, du har visat en vilja att attackera mig, och ett svar fastän tämligen obekvämt iom att det inte jamsar med. Jag misstänker att du faktiskt inte alls har förstått mitt svar. Om du messar mig kan jag förklara enklare och mer utbroderat eftersom jag då anser att det inte hör hemma i öppet forum.


Ett tips i all välmening till nästa gång du blir upprörd och låter känslorna ta överhand: ta en paus, gå ut i friska luften och ägna dig åt IRL. Efter det kan du vara rak, ärlig och modig nog mot dig själv och fundera _om_ det ligger något i det du just läste som gjorde dig så upprörd att du vill ta till angrepp för att vräka ut dig din frustration. _Det_ brukar hjälpa, och faktiskt, många gånger hittar man korn av sanning i inlägg som gör en sådär heligt upprörda. Det du ska göra då är att bearbeta dig själv snarare än att avrätta budbäraren.

[Belsebub]

Elakt skrivet för att det inte var det svar du förväntade dig?
Att visa hänsyn är _inte_ liktydigt med att alltid hålla med, snarare tvärtom. Det finns ingen anledning att hålla med där jag faktiskt ser felaktigheter i ditt egna agerande. Den bästa stöttningen är faktiskt att öppna ögonen för dig genom att påtala detta.

Att du sen inte vill ta emot, eller läsa annat än medhåll är en helt annan sak som du måste bearbeta.

Fö se mitt svar till Hankim

[Hankim]

Upprörd, nä inte det minsta. Men du verkar vara det i allra högsta grad.
Öppet forum ja visst, men folk skriver här för att få lite feedback, inte kritik.

Nä jag kan inget om psykoser eller dyl, nä inte alls, jag är bara utbildad sociolog.
Tolka det hur du vill

[Belsebub]

Om du tror att jag är upprörd känner du inte till mycket om mig. Felet du gör är att du läser in _dina_ egna känslor och projicerar det på min text. Ett bra tips är att du tar av dig dina "glasögon" och försöker läsa mina inlägg igen och särskilja det jag skriver från det _du_ känner. Mao är jag inte alls upprörd men att du är upprörd har jag förstått eftersom du reagerade så starkt på att jag inte gav ett svar som strök medhårs.

Du blandar även ihop begreppen "feedback" med medhåll. Feedback innebär nödvändigtvis inte medhåll, feedback kan även vara kritik och i det här fallet hade jag gjort en grov ogärning om jag bara gett beröm och rosor eftersom vår Anonyme Vän behöver öppna sina ögon.

Att ha en utbildning, examen odyl är dessvärre inte ekvivalent att man har kännedom eller kan något inom området, med andra ord är jag totalt ointresserad av vad du har för _utbildning_. Jag frågade om din kompetens - två (ibland) helt skilda saker. Som bekant kan man skaffa sig kompetens på annat håll än i högskolorna. Vice versa är högskola inte liktydigt med kompetens.

Lite OT, men eftersom du tar upp din utbildning så ger det en möjlig förklaring till varför och hur du _valt_ att tolka mitt inlägg, men den "faktan" är totalt irrelevant i samanhanget. "Sociolog" är inget man tolkar, termen bygger på viss fakta i form av kurser och kursinehåll etc. Jag föredrar att ta reda på fakta än att hänge mig åt egna tolkningar. Sociolog säger bara att du studerat sociologi. Vidare innebär sociolog inte nödvändigtvis att man har den minsta kunskap om psykiska sjukdomar så varför du drar till med din utbildning är en gåta. Det är trots allt en signifikant skillnad mellan sociolog och socionom, även om socionom_examen_ garanterar en _något_ bredare utbildning inom psykiatri så tror jag att de flesta håller med om att tänkbara yrken efter socionomexamen som kuratorers, socialsekreterars mfl kunskaper inom psykiatrin är begränsade.

Jag ser ditt uttalande om detta mer som ett försök att sätta mig på plats än att komma med relevant fakta och utveckla en dialog och kanske lära dig något på kuppen.

[Hankim]

Nu får du väl ändå ge dig!
Du har kunnat låta bli att svara på anonyms inlägg.
Jag är SOCIONOM, inom funktionshinder inkl. psykiska sådana.

och jag tolkar inte huruvida det handlar om psykiska sjukdomar eller inte. Men dock på din reaktion och agerande gentoemot en hjälpbehövande individ.

Lägg ner bara, jag är inte intresserad av dina 100 sidors utlägg om vem som har den bästa kompetensen, du har din kompetens om ditt och jag om mitt.

mvh Hankim

[Belsebub]

Nu måste du tänka till vad du säger och hur.

Du har kunnat låta bli att svara på anonyms inlägg.

Jag svarade Anonym, du besvarade mig. Du _valde_ att lägga dig i en diskussion _jag_ inledde med anonym, jag fortsätter _din_ diskussion med _dig_, inte med anonym. Förstår du skillnaden?. _Du_ hade valet att inte svara _mig_, eller "lägga dig i" diskussionen _jag_ inledde med Anonym. Ditt logiska argument faller här platt, att jag inte behövde svara anonym, ser du det?

Lite märkligt att du inte vill tolka huruvida det handlar om psykiska sjukdomar när tom rubriken skvallrar om detta. Att skuldbelägga en tredje part därför att ett budskap inte mottas väl är ett välkänt fenomen. En "hjälpbehövande" individ är inte liktydigt med att man måste hålla med, man kan om det behövs även lämna kritik till den hjälpbehövande individen om så är bäst.

Man ser det ofta på bla aff att folk får han-ups vid kritik när det levereras ett icke-önskvärt svar (aka kritik, eller icke-medhållande inlägg)

Om du inte är intresserad av mina inlägg låter du helt enkelt bli att läsa dem, eller besvara dem. Enklare kan det inte bli. Men du ska inte tro att jag låter bli att besvara inlägg bara för att jag tycker annorlunda eller inte alltid håller med.

[Hankim]

diskussionsforum är till för diskussioner, inte det du håller på med nu
nu är detta ett avslutat kapitel för mig har annat för mig

[Azucena]

Sök läkare. Finns det psykisk sjukdom i släkten behöver flickans situation redas ut noggrannt. Och det finns barn som behöver medicin för att inte skada sig själva och växa upp.

[bastet]

Hur är man socionom inom psykiska funktionshinder?
Mig veterligen finns det ingen sån utbildning

[Hankim]

det sa jag inte, men man läser funktionshinder inkl både fysiska och psykiska sådana.

[Trött anhörig]

Men ellerhur

Jag är SOCIONOM, inom funktionshinder inkl. psykiska sådana.

http://www.alltforforaldrar.se/snack....php?p=7173608

Att du har läst funktionshinder inom din SOCIOLOGutbildning säger ingenting om din kompetens.
Mest konfunderad blir jag över att du säger emot dig själv så tydligt. En uppriktig fråga: vill du bara bråka? Om inte vad vill du tillföra diskussionen?

Ett tips i största allmänhet till alla är att ta reda på fakta såsom tex vad en utbildning innebär och vad den innehåller.
(Ja, det ÄR stor skuillnad på sociolog och socionom, det som den utbildade Hankim faktiskt tycks blanda ihop dessvärre.

[Psyksyrra]

På vilket sätt studerar en sociolog psykiatriska diagnoser?!

Hittade du på lite nu?! Inte ens beteendevetare pluggar sånt, ssk, läkare, psykoterapeuter, msk mfl men inte sociologer!

http://www.sociology.su.se/infobro.pdf

Du får läsa på lite bättre!

[Hankim]

Så dj---v petnoga allt blev helt plötsligt. Skall jag dra hela kursplanen.
Socionomutbildningen inkl.
105 hp sociologi av 225hp som då innebär individ/samhälle, "kortfattat"
resten allt vad en socionomutbildning inom äldre och funktionshindrade innebär.
Man kan faktiskt läsa kurser utöver ett program om ni inte visste det. Och i mitt fall handlar det inte om någon makt kamp, snarare om Belsebubs sätt att kritisera och bedöma oskyldiga hjälpbehövande människor. Ibland är det faktiskt bättre att hålla tyst.

Ja undrar just vem som vill bråka.

Belsebub bör hålla sig ifrån diskussionsforum om hon inte kan visa lite medmänsklighet i sina inlägg.
Det är alltså ett diskussionsforum, inte ett kritiseringsforum, detta är.

Snart anmäler jag inläggen om NI inte lägger av med era sandlåde fasoner.

[galaxen]

Som socionom kan man t ex jobba som LSS-handläggare och hur mycket vet de - egentligen?

[Psyksyrra]

Nä, kändes som om du bara fäktade med din utbildning, funktionshindret säger inget om hur diagnosen psykos nedärvs eller inte! Det krävs medicin eller psykiatriutbildning för att veta eller ett stort intresse så man läst all forskning hemma på kammaren.

Jag påpekade det bara för att inte någon ska läsa ditt inlägg och tro att en sociolog är expert på psykiatriska diagnoser, det är redan så rörigt för allmänheten som inte kan skilja på psykolog, psykoterapeut och psykiater! De behöver ju inte tro att de ska ringa en sociolog om de mår dåligt psykiskt!

Rätt ska väl vara rätt?!

[Hankim]

nu jobbar jag inte som handläggare. och det har ju ingen betydelse vad jag jobbar med i detta sammanhanget heller.
Det var Belsebubs kritik till anonymt namn som jag kritiserade.
Hon säger tex att "då vet du ingenting, " osv hela inlägget igenom.
Man får faktiskt tänka på att folk kan ta illa upp även av det man själv anser är sanning.
Då kanske det är bättre att inget säga.
Hon går enl min mening till direkt angrepp mot denna inläggs skrivare i nöd, i det läget om man inte har något uppmuntrande alls att kommentera så kanske man inte skall göra det.

Helt plötsligt kom denna diskussion att handla om vad JAG har för utbildning, det är helt irrelevant i sammanhanget egentligen, men verkar reta många.
Ibland är det inte så tokigt med hög utbildning men ibland blir det uppenbarligen problem.

Det anonym gjorde istället för att läsa på var att vända sig hit i hopp om tips och råd, och inte vet jag om hon fick det, men hoppas att hon sökt hjälp om det behövdes för livet är för kort för att leva i osäkerhet och i påfrestande familjeförhållanden.
(Hoppas att ingen tolkar mig som familjeterapeut nu också;-)