Skrivet: 2008-04-28, 08:03
#1
Anmäld till soc....vår situation..
Hej!
Vill dela lite tankar ,frågor och sånt med er här.
Fick i fredags veta att skolsköterskan gkort en anmälan till soc och är nu kallad till möte i skolan,sonen,jag,skolsköterska n och soc tanten.Henne har jag träffat en gång förut när jag och mitt ex började gå hos famrätten för samarbetssamtal(bara en gång med henne,sen fick vi en ny person där.
Äldste sonen misstänkt ADD,mobbad i skolan,mår dåligt,sover dåligt,har valt att bo hos mig heltid mot sin pappas vilja.Pappan oerhört omogen och inget stöd där alls.Han vill ej ens fortsätta våra samarbetssamtal hos fam rätten,tycker inte det finns nåt att prata om???? och vill ej tillstå att sonen mår dåligt?!
Lärare och rektor har NU börjat förstå hur sonen mår pga hela situationen ,skolan,hemmet,den tidigare separationen,pappan som ej bryr sig,tragik i familjen,bråk,dålig ekonomi
Kan tillägga att i höstas hade jag och min sambo en rejäl kris,mådde extremt psykiskt dåligt,inget stöd från barnens pappa,en kväll slutade med att polisen kom.Barnen hemma men sov,har fått det förklarat för sig.Såg direkt till att barnen fick kuratorhjälp efter detta,främst äldste då han mått sämst....,såg inget av detta .Vi bråkade,jag mest dum,provocerade sambon ,han knuffade mig så jag fick en blåtira.Ringde polisen just för att jag lovat mig själv att ALDRIG acceptera en sån situation,jag blev rädd,mest för mig själv faktiskt!!finns dokumenterat,var på akuten,åtal väcktes av åklagaren men lades ner när jag berättade hur allt gått till igen,ingen dom.....men oron finns hos barnen när vi blir osams,vi har pratat massor om detta.Sambon försöker på alla sätt vinna tillbaka förtroendet hos barnen....vi har bråkat efter detta men försöker att sköta det snyggare.
Har hela tiden varit öppen med detta,förklarat för dagis o annan berörd personal vad som hände mm,att det till stor det berodde på framförallt mitt dåliga psykiska skick,....mycket obearbetad sorg och frustration,ilska och mer som rann över helt enkelt....
Som det låter på skolsköterskan så verkar de tro att sambon slår mig jämt,att barnen ständigt är rädda mm,men så är det inte.Vi är somvilken stor styvfamilj som helst,men med en del problem vi försöker lösa,en bio-pappa som tyvärr ej orkar eller vill bry sig om mer än att tjafsa.Vi har även gått igenom bland det värsta man kan som förälder,har 3 resp 2 barn var,o försöka foga samman detta utan konflikter är svårt...
Lite orolig inför detta samtal,även om jag ej har nåt o dölja och hela tiden varit väldigt öppen och aktivt sökt hjälp ....men får ingen direkt känns det som...