Anmäld till soc....vår situation..

[anonymt namn]

Hej!

Vill dela lite tankar ,frågor och sånt med er här.
Fick i fredags veta att skolsköterskan gkort en anmälan till soc och är nu kallad till möte i skolan,sonen,jag,skolsköterska n och soc tanten.Henne har jag träffat en gång förut när jag och mitt ex började gå hos famrätten för samarbetssamtal(bara en gång med henne,sen fick vi en ny person där.

Äldste sonen misstänkt ADD,mobbad i skolan,mår dåligt,sover dåligt,har valt att bo hos mig heltid mot sin pappas vilja.Pappan oerhört omogen och inget stöd där alls.Han vill ej ens fortsätta våra samarbetssamtal hos fam rätten,tycker inte det finns nåt att prata om???? och vill ej tillstå att sonen mår dåligt?!

Lärare och rektor har NU börjat förstå hur sonen mår pga hela situationen ,skolan,hemmet,den tidigare separationen,pappan som ej bryr sig,tragik i familjen,bråk,dålig ekonomi

Kan tillägga att i höstas hade jag och min sambo en rejäl kris,mådde extremt psykiskt dåligt,inget stöd från barnens pappa,en kväll slutade med att polisen kom.Barnen hemma men sov,har fått det förklarat för sig.Såg direkt till att barnen fick kuratorhjälp efter detta,främst äldste då han mått sämst....,såg inget av detta .Vi bråkade,jag mest dum,provocerade sambon ,han knuffade mig så jag fick en blåtira.Ringde polisen just för att jag lovat mig själv att ALDRIG acceptera en sån situation,jag blev rädd,mest för mig själv faktiskt!!finns dokumenterat,var på akuten,åtal väcktes av åklagaren men lades ner när jag berättade hur allt gått till igen,ingen dom.....men oron finns hos barnen när vi blir osams,vi har pratat massor om detta.Sambon försöker på alla sätt vinna tillbaka förtroendet hos barnen....vi har bråkat efter detta men försöker att sköta det snyggare.

Har hela tiden varit öppen med detta,förklarat för dagis o annan berörd personal vad som hände mm,att det till stor det berodde på framförallt mitt dåliga psykiska skick,....mycket obearbetad sorg och frustration,ilska och mer som rann över helt enkelt....

Som det låter på skolsköterskan så verkar de tro att sambon slår mig jämt,att barnen ständigt är rädda mm,men så är det inte.Vi är somvilken stor styvfamilj som helst,men med en del problem vi försöker lösa,en bio-pappa som tyvärr ej orkar eller vill bry sig om mer än att tjafsa.Vi har även gått igenom bland det värsta man kan som förälder,har 3 resp 2 barn var,o försöka foga samman detta utan konflikter är svårt...

Lite orolig inför detta samtal,även om jag ej har nåt o dölja och hela tiden varit väldigt öppen och aktivt sökt hjälp ....men får ingen direkt känns det som...

[anonymt namn]

att jag tror skolsköterskan verkar tro att sonens dåliga mående ENBART beror på den blåtiran.....och bortser från allt runtomkring.Hela hans situation är mycket jobbig och det är bra att hon reagerar ,absolut....ska bli skönt att få diskutera hela situationen

[Snäckan #1]

så finns det kvinnor som misshandlas av sina män/sambos och barnens vårdnad övergår till exet....

Du kanske ska fundera lite över hur Du lever... Ska du verkligen vara kvar hos en man som misshandlar dig och barnen ser detta??!!
Du trivialiserar den "lilla" blåtiran. Blåtira som blåtira!! Han SLOG dig!!!!!!!!!!!

[anonymt namn]

att det finns det....
Han SLOG mig inte,han knuffade mig hårt för att jag höll på att slå honom....
Jag älskar denne man och detta har hänt en enstaka gång under mycket mycket extrem stress i hela vår situation.Vi vet båda varför det hände.....ingen ursäkt alls men en liten förklaring.Vi har ett mycket bra förhållande men mycket har gjort att allt var otroligt jobbigt en period i vårt gemensamma liv......

Jag trivialiserar ingenting,jag fick en blåtira....har aldrig försökt dölja det,inte heller att det hände eller varför.Mannen i fråga gör inte heller det,han tar enormt stor bit med framförallt äldste sonen,som ju är den som mår dåligt,han vet hur lång vägen är tillbaka att få hans respekt och han förstår sonens oroom vi blir osams.Detta + mobbing och inget agerande från skolan gör att vi drar ett tungt lass,då bio-pappan tydligen slutade bry sig då sonen valde att bo här.Han slutade helt enkelt va pappa då han nu betalar underhåll(även vägen dit har varit lång)

Tack för dina tankar,men det var inte ett dömande svar jag ville ha....

[ruffa]

HUR kan du påstå att ni har en bra relation när ni slåss?? Inte konstigt att barnen mår dåligt när de behöver leva med detta. Inte underligt alls att sköterskan anmält er till soc, utan bara bra tycker jag. Det är hennes skyldighet att anmäla när hon ser barn som inte har det bra hemma för det tycker jag inte era barn verkar ha, långtifrån.

[anonymt namn]

hennes skyldighet att anmäla och jag vill ju att sonen ska få den hjälp som krävs.Även jag o sambon såklart så vi hanterar konflikter bättre....

detta var tydligen inte rätt ställe att ställa en fråga för att "vi slåss" .....Vi slåss INTE.
Jag var så utom mig av sorg,ilska ,frustration,helt nerkörd psykiskt (borde ringt psyket akut inser jag i efterhand)....nån här som vet hur det känns och kan förstå att man då kan göra nåt man ångrar...?

att jag höll på att slå min sambo i ren maktlöshet o frustration kan tydligen ingen fatta....

ursäkta att jag öht frågade nåt här....

[ruffa]

Jo, då jag fattar mycket väl att man kan må skitdåligt och känna sig hur nerkörd i skorna som helst ibland, har själv varit där för ett antal år sen. MEN har man barn får man faktiskt tänka på deras väl och ve i första hand och du skrev ju själv att du slagit din sambo och han knuffade dig så du fick en blåtira. Ursäkta, ni kanske inte slogs då, men du slog ju iallafall honom enligt vad du själv skriver. Jag förstår mer än väl att du vill att din son ska få hjälp och stöd och jag hoppas verkligen han får det också. Vad gäller dig själv tycker jag du ska söka på psykmott och försöka få hjälp där. (Om du nu inte redan gjort det alltså). Säg precis hur det är och hur dåligt du mår. Du får ursäkta om jag lät lite väl hård, men jag blir så upprörd när jag läser om barn som far illa, för dom har ju verkligen inte gjort någonting fel. Hoppas verkligen att allt ordnar sig till det bästa för er allihopa och att både du och barnen kommer att må bättre!

[anonymt namn]

att jag hamnar nånstans mittemellan alla...mår ej tillräckligt dåligt för att få hjälp.

jag var vid det tillfället så arg.....på allt och ingenting....jag höll på o slå skrev jag,skrev bara kortfattatmen situationen var sådan att han värjde sig,tyvärr så tog det så jäkla illa på mig och jag blev rädd för hela situationen,ringde polisen...han blev lika rädd han.
Åtalet las ner helt efter förhör med mig och nåt liknande har inte upprepats.Mår bättre nu men dippar ibland under stark press......blir arg och får utbrott men inte mer.

självklart är detta en oerhört traumatisk upplevelse för barnen,även om de ej såg nåt av det som hände.Har ju hela tiden velat att barnen ska få hjälp men INGEN lyssnar.Bup kan inget göra då sonen ej skadar sig själv,skolan förnekar mobbing och sonens pappa skiter i honom helt.

[Snäckan #1]

Ibland får man som trådstartare inte alltid ett svar som tilltalar en. Jag skriver inte inlägg för att klappa dig på ryggen och säga att det du/ni gjorde var bra - tvärtom var det bra!!

Pojken mår dåligt på saker runt omkring och det beror inte på honom som person. Han uppvisar ett symptom på att HELA familjen behöver hjälp och inte bara han själv.
Och det är bra att någon reder ut hur det ser ut i familjen och framförallt att pojken får hjälp vilket han uppenbarligen behöver!!

Jag tror även att du och din sambo behöver prata med någon utomstående för att reda ut era familjer så ni blir till "en" familj.

[anonymt namn]

självklart inte...men hade kanske förväntat mig lite förståelse,några uppmuntrande ord men som sagt....svårt kanske när man ej känner oss eller vet hela bilden.

hursomhelst så känns det skönt att ALLA uppmärksammat att sonen mår dåligt.....anmälan till soc känns mest som ett steg i rätt riktning.Äntligen förstår även skolan och bio-pappan att sonen mår dåligt och att det faktiskt finns många olika orsaker till detta....

Sambon och jag är medvetna om vad detta orsakat och tro det eller ej,just den händelsen är inte så stor sak i allt egentligen,finns många andra små problem som är svårare att komma till rätta med.

Blåtiran kom till under extrema omständigheter,fick ej det stöd jag velat ha,ingen avlastning,inte ens stöd åt barnen under den jobbigaste perioden av sin biologiska pappa....att jag inte bara föll ihop helt är ett under....men jag står upp,ångrar självklart det bråket nåt enormt,men kan ej få det ogjort hur jag än vill.Måste försöka lära nåt av det,ta emot dem hjälp jag får och ändra en del i beteendet självklart.....varken jag eller sambon är några aggressiva människor,tvärtom....

Jag har fått hjälp,barnen har fått hjälp,sambon o jag förstår vad våra konflikter ställer till.Även om en del av konflikterna ej går att undkomma så hanterar vi dem annorlunda....

[seattle]

Kan bara säga att du inte är ensam i en sådan situation. Din verkar något mer jobbig än min ska jag erkänna men likheter finns.
Har inga bra förslag tyvärr mer än att man brukar rekommenderas att ligga lite lågt. Att ta kontakt med en advokat kan också vara bra för att lugna situationen.
Önskar dig allt väl längs vägen.
Man ska nog inte vara för öppen mot andra ibland utan bara göra det man känner är bäst för sina barn och kräva sina rättigheter. Det är vad jag lärt mig av allt det här.

[anonymt namn]

är en bra mamma till mina barn och gör allt för att de ska ha det så bra som möjligt.Tyvärr har en massa omständigheter gjort att jag ej orkat det varje dag kanske ,men inte ett dugg sämre än nån annan..ALLT sammantaget har gjort att äldste sonen mår som han gör,försöker ej dölja nåt,förminska nåt eller så men jag är medveten om vad bråket mellan min sambo o mig orsakat och vill självklart att vi får den hjälp som behövs.......

[Astrid]

Jag tror du ska ta anmälan som en "chans" att få hjälp och stöd. En anmälan behöver inte betyda en katastrof, utan kan ju faktiskt vara en möjlighet att ni kan få den hjälp som kan behövas.

Och den sortens hjälp kan ju t ex vara extrastöd i skolan mm. Tror också att soc kan hjälpa till att ni får sonen utredd ordentligt. Så se det inte som att någon försöker sätta dit er, utan se det som en möjlighet.

[anonymt namn]

som att det faktiskt är bra att NÅN reagerar,när jag själv varit så uppe i mig själv o mått dåligt,förskt få hjälp men inget händer.Skolsköterska,kusrator OCH spec pedagog är redan inblandade i sonens mående,men de verkar mest tro att det bara handlar om vår hemsituation....vilket jag tror att om en utredning påbörjas kommer det visa sig ligga mycket mer bakom......och det är bra att de får "hela "bilden av sonens situation för att kunna förstå....och kunna hjälpa.

[Anonym]

Han slog inte utan knuffande FÖR ATT JAG...sluta riktiga män ger sig inte på en kvinna som de älskar. Kom igen detta vet du det är inte okej..kanske du kan komma över dtte men ditt barns trygghet är skakad och eftersom det är uppe för diskussion hos skolsköterskan är det nog inte en engångsföretelse. Sluta försvara män som inte känner av gränser. RIKTIGA KARLAR GER SIG INTE PÅ KVINNOR.

[anonymt namn]

vad som hände,vet du ?? var du där? såg du händelsen? dömer du nån som försvarar sig när nån attackerar i ett annat läge med?att åtalet lades ner nästan på en gång,det var en ENGÅNGShändelse.....

Att det kom upp hos skolsköterskan beror på många orsaker,det är hennes skyldighet att ta upp detta med soc då hon blev orolig för min sons skull.

Jag har varit på möte med soc personal och skolsköterskan,även på ett möte med familjerätten,soc personal,barnets pappa och jag.Att det startas en utredning kring sonen beror INTE enbart på denna händelse,utan för att det finns "riskfaktorer" kring sonen och en av de största /värsta är att sonens pappa och jag ej har en fungerande kommunikation och att sonen mobbas i skolan och de ej gör något alls.Pappan förnekar att sonen har svårt i skolan,är inte delaktig vare sig i möten eller ang sonens situation i skolan......

Sonen själv är nu jätteorolig,men inte för denna händelse utan för att nån ska tvinga honom bo hos sin pappa,vilket han absolut inte vill,detta har han även berättat för kuratorn som pratat med soc och kommer vara med vid mötet mellan dem och sonen,kuratorn vill att sonen "blir lyssnad på",nåt som pappan ALDRIG förstått sig på.......

Denna engångshändelse har självklart påverkat sonen ,det var därför jag såg till att han fick komma till en kurator på en gång.

[anonymt namn]

jag skulle gjort då?

tror du det finns en enkel lösning på vår situation?

ska jag ge upp mannen jag älskar pga EN händelse mitt i det värsta kaos nån nånsin kan tänka sig,är det rätt?

[Anonym]

Inte vet jag vad du ska göra din situation låter jobbig. Tycker inte det är rätt att den man älskar över allt ska orsaka extra tummult i ditt värsta kaos.

[anonymt namn]

tillsammans efter en oplanerad graviditet.
Orsakade en del kaos i våra liv och en massa sorg,frustration.....

men visst,allt är såklart mitt fel,att jag utsatt mina barn för denne hemska man som faktiskt försvarade sig när jag tog ut all sorg och ilska på honom när jag mådde som sämst

[tavateve]

...men en MAN ger inte kvinnor blåtiror eller slåss med dom!..Det är nog bättre för bägge parter i ett urartande gräl att öva sig i självbehärskningens konst....