Vad händer när ord står mot ord?

[seattle]

I en anmälan?
Nu har de hört oss (efter att jag tjatade till mig att få bli hörd).
Jag har lugnat mig en smula nu och livet rullar äntligen på igen. Jag är hemma med barnen och försöker se det som ett positivt avbrott i tillvaron, att ha semester tillsammans liksom.

Men anmälan ligger ju som en grå matta i bakgrunden. Och i slutändan står ord mot ord.
Det är dagispersonalen som står för anmälan, och jag kan tycka att deras ord ändå väger rätt tungt. Jag skulle iaf tänka så.
Problemet nu är att de har förvridigt sanningen. Det kanske är något alla säger, men det är verkligen så.
För att ta ett exempel så har de skojjat mycket om att mitt ena barn har tagit stora portioner. Detta har fått h**** att bli uppmuntrad till att ta allt större portioner.
Nu står det i anmälan att barnet tar onormalt stora portioner och verkar hungrig på dagis. Och det är skrivet så man ska tro att jag inte ger barnet ordentligt med mat hemma.
Denna typ av saker har de fyllt tre A4 sidor med.

Jag har svårt att förstå varför de gör detta, och jag har svårt att förstå att förskolepersonal gör såhär öht.
Men värst är nog att jag har svårt att tro att någon annan ska kunna tro på att de faktiskt far med osanning, för jag hade aldrig trott något sådant om förskolepersonal förrän nu.

Hur kan man bevisa sin oskuld? Jag känner bara vanmakt och hopplöshet.

[anonymt namn]

man får försöka se det som att de gör utredningen för barnet/barnens skull.Om du ger dina barn ordentlig mat finns liksom inget att oroa sig för.Min ena son äter massor i skolan,tröstätande öht och hemma med,detta har jag tagit upp med skilan och skolsköterskan,alla är medvetna om detta ,det är alltså inte så att han äter BARA i skolan....vilket iofs kan va svårt att bevisa kanske...

[Anonym]

Jag måste säga att det är rätt lustigt att i stort sett alla härinne anser sig felanmälda och missförstådda när de blir anmälda. Det är förskolepersonalens skyldighet att anmäla om det misstänker att barn far illa, skulle de inte göra det, begår de tjänstefel. Hur skulle det vara med lite självrannsakan?? Gäller f ö de flesta här.

[Anonym2]

Då kan jag undra varför förskolepersonalen inte pratar med mamman om det? Är det en akut situation, vilket frånvaro av mat borde räkna som, så borde man väl ta itu med direkt och prata med mamman.

Är inte det ganska bristande logik från förskolepersonalen? Det känns som ett ganska underligt sätt att hantera situationen tycker jag.

Sedan har jag själv lite blandade åsikter om förskolepersonal, för de har väldigt livlig fantasi om barnen de hanterar och hur barnen har det i sina familjer. Jag har varit med om flera saker där personalen riktigt har gjort dumheter. Och alla har inte alla hästar i stallet i den branchen.

[Anonym]

Så du menar att en del som arbetar som förskollärare är korkade? Och vad sjutton menar du med att de har "livlig fantasi om barnen de hanterar"? Hoppas du är medveten om att du rätt nära förtal när du uttrycker dig på det sättet. Härinne får man ju bara ena versionen, alla som jobbar med barn har anmälningsplikt om de befarar att barn far illa. Sen vet man ju faktiskt inte om de har eller inte har pratat med mamman i den här situationen. Du behöver ju bara titta lite härinne, större delen anser sig ju felbehandlade och de har enl dem själva inte alls gjort några fel. Socialen utreder ju inte familjer bara för skojs skull, utan för att det faktiskt finns en orsak till det.

[seattle]

...hur vore det med lite självransakan från förskolepersonalens sina?
Jag kan inte svara för andras anmälan men i min finns rena felaktigheter.

Tex har ett sjukdomstillstånd, som inträffade under personalens handhavande, kallats att jag har lämnat in sjuka barn på dagis och undlåtit mig att underrätta personalen om det.
Bara undrar lite varför jag måsta berätta för personalen om en sjukdom som de upptäcker på dagis?!

tre A4-sidor med sådant *** finns skrivet om mig och mina barn.
Byn här är tyvärr inte känd för att släppa in nya hursomhelst och skolan här har inte heller något vidare rykte. Deras dåliga kommunikation med föräldrar har tom kritiserats av skolverket.

Jag kan lova dig att du också skulle bli arg och frustrerad om du utsattes för dylikt och sedan får veta att du är totalt rättslös. Det är bara att hänga på, trots att du är oskyldigt anklagad.

Mitt "brott" är att inte komma ihåg varje torsdag att skriva upp nästa veckas tider, för jag kan inte pga mitt arbete fungerar så.
Övriga "brott" är att jag har glömt kläder ibland till barnen, något jag har förstår att även andra föräldrar gör.
Och slutligen att informera personalen om personliga saker som jag ansåg var av vikt för dem att veta kring min familj. Detta har nu slagits helt emot mig istället.

Det finns inte en tanke hos dig att orsaken till att många här känner som de gör beror på att det finns två sidor av saken?

Jag vet att jag inte är någon dålig mamma och jag vet att jag är lika bra förälder som du är, minst. Så är jag skyldigt anklagad är du det med. Jag faller helt inom normen för hur en förälder ska vara.

[seattle]

...och ibland leder inte utredningarna till något utan förskolepersonalen har anmält på mycket lösa grunder.

Jag kan rekommendera dig att bli anmäld själv och prova på hur det känns.
För min egen del, som tar det här med föräldraskap på största allvar och ser det som en mycket stor del av mitt liv, känns det nu som om mitt liv är förstört. Jag tar det jättehårt att få en anmälan på mig.

Det brott jag begått är att ha haft en förlossningdepression, som ingen ville hjälpa mig med. Den enda hjälp jag fick var stödfamilj när jag bad om samtalskontakt. Till slut gick jag med på det och så ansågs jag plötsligt som soc-fall och fick en anmälan på mig från personalen.

Jag anser mig helt frisk idag och tillbaka där jag själv vill vara. Men denna anmälan hänger nu som ett mörkt moln över hela min tillvaro och existens.

Jag har inget emot socialen, jag förstår att de måste göra sitt jobb. Men när personal på dagis far med rena osanningar måste man ju få reagera!
Sen kan man ju undra varför europadomstolen inte alltid anser att vårt socialförsäkringssystem alltid är så bra?

Slutligen är det folk som du som gör att jag mår så dåligt av det här som jag gör. För jag vet ju att "alla" tänker "ingen rök utan eld" när jag samtidigt vet, i botten av mitt hjärta, att det inte finns någon eld.
Jag skäms fastän jag inte har någon anledning till det för att jag tror mig veta vad folk tycker och tänker om mig nu. Jag är en mycket mjuk och mild person annars, som alltid försöker göra det rätta. Och därför tar jag nu så otroligt illa vid mig.

Och appropå barns liviliga fantasi skulle jag bra gärna vilja veta hur det kommer sig att de tror på vissa historier barnen berättar men inte andra?

[soctant]

Vi som utreder anmälningar ang misstanke om att barn far illa förstår att det känns mycket olustigt och kränkande att bli anmäld. Barnen är ju det viktigaste vi har. Förskolepersonal har anmälningsskyldighet och lagstiftningen är ju till för att skydda barnen.

Jag tycker du gör klokast i att ha en så öppen kommunikation som möjligt med socialtjänsten och försöka att inte känna att du måste "gå i försvar". Vi är själva människor, många av oss är föräldrar, och vi är inte heller perfekta...
Att vara en tillräckligt bra förälder, med fel och brister, duger gott. Tråkigt att du har erfarenhet av att söka hjälp men istället bli påtvingad en insats du inte bett om. Tyvärr är många av oss mycket hårt belastade och vi har inte alltid möjlighet att göra ett så gott jobb som vi skulle vilja (ekonomin styr som bekant även vår bransch). Utan att känna till så mycket så tycker jag att du verkar vara en klok förälder som älskar dina barn - fortsätt med det - och försök att inte bli för bitter. Personalen har säkert gjort anmälan utifrån att de känt sig oroliga för barnen och inte för att skada dig (jag vet att det är svårt att tänka så).

[seattle]

usch, det är det där som är så jobbigt ju. För vem ska någonsinn kunna tro något annat än att personalen gjort rätt?
De har alltså förvrängt saker till min nackdel. Vänt på händelser så det blir att jag framstår som dålig mamma.
Tex står det att de är hungriga när de kommer efter frukost. Det är bara det att lämning efter frukost här innebär strax innan lunch. Klart mina barn är hungriga när det är dax för lunch! Ett annat dagis jag hade dem på blev tom sura för att jag lämnade in mätta barn till frukosten där (för de fick välling hemma då).

Just nu känner jag mig bara värst, sämst, inte värd något alls. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna klara av att ta mig ur det här. För i mina egna ögon är en anmälan till soc från dagis en stämpel. Speciellt när de står så hemska saker om mina barn. De framställs verkligen som barnhemsungar.

Sen en sak till. Hur lång tid tar en utredning? Jag håller på att bli tokig av oro här hemma för jag får inte veta någonting, iaf inget om vad som kan förväntas, vad som ska hända, tidsperspektiv osv..
Det enda jag vet nu är att det ska hållas något möte på en av de enda tre dagarna denna månad som jag verkligen inte kan komma.

Det har gått en månad nu sedan anmälan kom och jag vet inte hur länge till jag kan vara hemma från jobbet. För det känns verkligen inget bra att lämna in dem på dagis så länge vi har denna konflikt.

Jag gick ju ner en vända för att försöka prata med personalen, men den ena vägrade erkänna att de öht lämnat in en anmälan och den andra vägrade prata med mig.
När jag ringde rektorn var jag tyvärr så uppretad, ledsen och arg redan så det samtalet blev inget givande eftersom jag mest bara ifrågasatte hans personals handlande, och det kan ju knappast han lastas för egentligen. Och nu har min utredare tydligen "förbjudit" rektorn att ringa mig fler gånger (tyckt det varit olämpligt iaf och det kanske är så).

Har varit i kontakt med barnomsorgsförmedlingen nu för att försöka byta dagis, men det är ju inte så himlans lätt. Platser växer ju inte direkt på träd.

Vad gör man? Tar saken i egna händer igen och försöker ordna medlingen med dagis själv, eller?
Har iofs kontaktat advokat (för min egen skull) så viss medlingshjälp finns ju.

Och kan man göra något kring stödfamiljsinsatsen? Yngsta barnet verkar ju inte vilja sova där (h*n kan inte prata ännu) eftersom h*n sover så dåligt efter h*n övernattat där och är väldigt klängig på mig.
Det som skulle vara en hjälp känns ju nu mest som att jag blir av med mina barn varannan helg.
Jag antar att det ska fungera som en avlastning men jag kan mest bara städa hemma. Vet inte riktigt vad det är mer jag är tänkt att göra utan barnen hemma?

Sorry, har visst 1000 frågor...
Och åter, har inget emot er som jobbar på soc, inte förskolepersonal heller för den delen. Det är just det här dagiset jag har svårt för just nu.

[JmedNochM]

Ingens ord väger tyngre än nån annans utan det är ju upp till utredaren att utreda om barnen far illa. Endast att någon påstår det är inte tillräckligt. Barnet kanske är hungrigt av någon annan anledning o det kan ju vara ett problem i sej o då måste man försöka hitta en lösning på det.

[JmedNochM]

Socialen utreder för att de är skyldiga att följa upp en anmälan. Det betyder inte att det måste finnas anledning till oro men det måste ju konstateras.

[seattle]

...men alltså hur gör man det egentligen? Vad går man på?

(Att barnet äter mycket beror på att hon blivit uppmuntrad till det av personalen eftersom de skojjar om det. Tycker personalen själva borde kunnat gjort den kopplingen.
Annars är hon ett sånt där barn som äter kopiöst ibland och sen betydligt mindre.)

Det värsta är väl egentligen att man inte får veta något, varken bu eller bä liksom. Så man tror ju det allra värsta emellanåt.
Nu ska de tydligen ha ett möte med dagis där jag inte får närvara. Det känns minst sagt lite otäckt eftersom jag inte har en aning om varför och ingen säger något känns det som.

Tack för du svarade! Har läst en del av dina andra svar och tycker du gör det bra som skriver härinne. Det är ju knappast din plikt liksom och ändå så gör du det och på ett bra sätt också.

[Anonym]

Uppenbarligen finns det saker som är upprörande kan det vara så att du ifrågasätter din egen kapacitet som förälder.Det skulle inte röra mej i ryggen om dagis anmälde mig för att mitt barn var för mätt eller för hungrig .Löjligt jag håller med ranska dig själv. Varför låter du dagispersonal ifrågasätta ditt föräldraskap är det så att du själv känner dig svag.

[Jämställd pappa]

klart att det finns de förskollärare som i en jämförelse kan uppfattas som korkade precis som det finns inom alla yrkesgrupper.

Sen är problemet att det är för få problem uppmärksamas inte för många

[Rondo]

Ja ibland kan man undra vad för värld vi lever i.
Vem anger takten och vem dirigerar och var tog hedern vägen. Om inget hjälper så finns det en grupp Kommiten för mänskliga rättigheter tror jag de heter som man kan söka stöd hos. Du kan också ringa länsstyrelsen om du känner dig orättvist behandlad. Hoppas det går bra för dig. Passa på att vara lite glad med och inte bara oroa dig. Det är du värd. Kram xperentia

[föräldrarna]

Vi håller på att skapa ett parti för föräldrar och barn där barn har tagits på felaktiga grunder. Så det vi vill är att du ska ge din röst till oss med ditt namn eller om du känner någon som deras barn har blivit omhändertagna så vill vi gärna ha deras röster också. Allt detta är sekretess, vi kommer att vara
två stycken som håller i era röster och det är bara vi som har tillgång till er
och ingen annan. När vi väl har fått tillräckligt med röster så kommer vi att
bilda ett politiskt parti för föräldrar och barn som vi sen ska utveckla vidare.
Men som sagt så måste vi få in så många röster som möjligt för att gör detta
här. Man vet ungefär hur många som är omhändertagna, men vi vet inte hur
man kan få tag på alla föräldrar som deras barn är omhändertagna, så då måste vi samla information på det här viset till alla er.

Maila oss på [email protected] om ni är

intresserade att lämna era röster
Vi själva har omhändertagna barn på felaktiga grunder så vi förstår allas problem.

Hälsningar

M.G